Tankar från en naturhamn i Blekinge

Fortsättning HörvikFoto: Lennart Strömberg Nybro

Systembolaget
har avskaffat den service som gjorde att man kunde få sin beställning utlämnad
i livsmedelsbutiken. Blir abstinensen efter en jungfru whisky (ca 8 cl)
alldeles för svår får vi välja mellan två alternativ. Antingen bussen till
Sölvesborg eller får vi sätta kurs mot Hanöbuktens pärla – Karlshamn! Man kan
säga att vi med detta får en flytande övergång till nästa destination.

Plus och minus med Hörvik

+ Vackra omgivningar, bra
cykelmöjligheter –
”Listerfranskan” kan vara svår

+
livsmedel och restaurang –
relativt få gästplatser

+
barnvänlig strand

+
stilla och lugnt

Hörvik fortsättningDjupekås

Har
Du cykel ombord kan Du fortsätta turen vidare norrut, där Du strax finner
naturreservatet Spraglehall (obs! ej engelskt uttal som en av våra besättningsmedlemmar
använde).I detta naturreservat finns en rik flora av orkidéer men också sår
efter många stenbrott.

Man
behöver inte mountainbikes för att göra en utflykt till Blekinges största
skuthamn, Djupekås. Skutorna kunde inte gå in i hamn, men de kunde ankra
innanför de rev Du ser i sjökortet och på så sätt få skydd vid ostliga vindar.
Befolkningen sa att båtarna låg i ”Vassen” när de i vinterlag låg skyddade
bakom Långörens rev. Ankarbotten var god och revet skyddade mot ”bararmad sjö”. På 1940-talet fanns 21 fartyg med namnet
Djupekås på namnbrädan. Brantevik på Österlen hade som mest 116 fartyg på 1200
innevånare. Djupekås hade 150 innevånare vilket visar att Djupekås per capita
hade fler fartyg än idylliska Brantevik.

Djupekås
har nu blivit hemmahamn för upprustade storekan Viktoria Bonita, den sista
fraktekan som verkade i Blekinges östra skärgård. Här vid den lilla hamnen
finns också ett privat dockmuseum. Vi kan inte gå in med segelbåt här.

En
fördel med besök i Hörvik och Krokås är att man kommer lite vid sidan om den
vanliga turiststressen som gäller mitt i högsommaren. De flesta gånger har
ingen gästande båt funnits här när vi besökt Hörvik. Hamnen är väl skyddad och
ligger lite vid sidan om det stora stråket – man stressar av här. Om man ligger
i innerhamnen och vinden är västlig kan det inträffa att röken från rökeriet
upplevs besvärande. Ålafiskets dag, en lördag i juli, är ett evenemang som drar
storpublik och som gör att seglande eremiter väljer att förtöja i Krokås.

Affär,
fisk, restaurang, vacker utsikt, fina strövområden, isfabrik samt trevliga
infödingar – vad mer begär Du?

Södra skäret på Utklipporna

Denna ruggiga dag värmer vi oss med denna bild. Några nyheter som inhämtats från vår resa från Utklippan via Karlskrona till Matvik under gången helg rapporteras nedan.
Den gröna pricken i Flötjarännan syd Inlängan och Flötjens fyr saknas. Likaså kunde vi konstatera att den gröna pricken innanför piren på Stenshamn också saknades. Aha tänkte jag i mitt oförstånd – äntligen har man sprängt bort den otäcka sten som förra årets nya prick var satt att varna för. Idag har jag varit i kontakt med Stenshamns alltiallo Arne Hjalmarsson som lovat ta kontakt med ansvarig inom kommunen. Stenen är nämligen något som man inte förväntar sig strax styrbord efter inloppet. (se Naturhamnar i Blekinge). Är det tekniska nämnden som har ansvaret, Tommy Olsson?

Solen sken och vi seglade vidare från Stenshamn till Inlängan i vår skyltningskampanj för skrifterna. Man måste stötta sina återförsäljare med lite sales promotion. Byakrogen i Torhamn hann vi inte besöka men där är numera pizzeria. Vissa ansträngningar har gjorts i Torhamn med bättre hygienutrymme. Någon flytbrygga lär det inte bli i gästhamnen. Man hoppas däremot få en mer skyddande pir.

Seglingen fortsatte i strålande sommarväder och härlig sydlig vind. Min gast och dotter skulle åka hem till mamma Lena. På tågstationen träffade vi ett gäng trötta spinkeräknare (ornitologer) som också varit på Utklippan samtidigt med oss.
Tröttast var valpen Steira som trots sin ungdom visade ett moget intryck både under roddfärder och i närkontakt med flygande odjur.

Antalet båtar i Karlskrona gästhamn var under tio. Hamnkontoret börjar med fulla öppettider från den 15 juni. I hamnen låg kustbevakningens nya fartyg.
“Du söte värld” skulle nog min gamla mor utropat om hon fick se fartyget. Inga kommentarer i övrigt. Det är för övrigt inte sant att fartyget skall heta Göran, efter honom som var statsminister när plåtschabraket beställdes.

En härlig kryss i en lagom frisk sydväst förde s/y Johanna upp mot Hasslöbron där jag räknat med att sjöbrisen skulle börja verka. En pigg tjej öppnade bron snabbt så ingen väntan i den friska vinden behövde ske. Bevakningen sköts inte längre från Kungsholmen utan från sjöbevakningscentralen i Torskorstrakten.
En rolig episod hände när jag seglade in till Karlskrona och begärde broöppning.
“Ja vi har en lucka i kollektivtrafiken så jag kan öppna kl. 15.30.” När jag passerade bron exakt 15.30 stod en röd buss först vid bommarna. Kanske tillhörde den inte kollektivtrafiken.
Om det var sjöbrisen som fick vinden att vrida över mot syd vet jag inte men raka spåret hem till Matvik blev det.

På onsdagen kom solen men vinden var fortfarande kall.
Miljökonsulten arbetade flitigt nästan hela dagen i stugans kök. Jag fotograferade och på kvällen kom de
första båtarna denna vecka, några tyskar och holländare på väg mot Stockholm
och Sankta Anna´s skärgård.

Hamnchefen bjöd på supé i representationsvåningen. Återvände
till båten efter att ha halat nationsflaggorna för de inneliggande båtarna och
den svenska flaggan.

Lennart Rovin Hamnkapten

Fyren kastar inte längre sitt sken över klipporna. Sverige
har blivit ett fattigt land som inte har råd att låta fyrarna lysa längs
kusten. Vi får väl trösta oss med att vi ligger i topp när det gäller
utlandsbistånd och invandring/capita i Europa men både tråkigt och ynkligt är
det. När nästa fartyg går på Utklipporna och oljeutsläppet sprider sig in i
skärgården så lär ropen skalla över vems ansvaret var att fyren var släckt

Måsarnas ungar är ganska stora och en del änder och ejdrar
ligger fortfarande och ruvar. Tre glada sälar följde oss nyfiket under en lång
sträcka när vi rodde med jaktkanoten utanför hamnen.

Sopade cementkajen som var fylld med fågelträck. En pigg
holländare deltog med frenesi i arbetet. Som belöning fick han låna jaktkanoten.
Fåglarna informerades om att snart skulle det bli förbjudet att släppa sin
avföring i vattnet, precis som fritidsbåtarnas hålltankar skall bli förbjudna
att tömma i havet.

Vet Du hur många gånger en svan tömmer sin tarm under 15
minuter? Minst en gång var femte minut enligt mina ovetenskapliga studier.

Solen skiner både torsdag och fredag och avlösande
stugvärdar har redan anlänt. Långseglarparet Karin och Göran Pantzar från
Karlshamn/Matvik skall sköta ruljangsen nästa vecka. Hoppas de inte glömmer
någon gästflagga som min dotter gjorde i torsdagskväll . När jag kom ner i
hamnen frågade Göran om jag inte fick ner den danska gästflaggan. Dottern hade
halat de fyra aktuella flaggorna trodde jag som helt koncentrerade mig på den
svenska.

”De var ju så många”, skyllde den unga damen på när jag
larmade henne kl. 21.22. Hon har blivit varslad om uppsägning from lördag
förmiddag. Här förekommer ingen nepotism som på så många andra områden.

I dag fredag missade jag själv att hissa den finska flaggan.
På morgonen såg jag att den finska båten som kom in under torsdagen hade gett
sig iväg över Hanöbukten. Vad jag inte noterade var att en annan finsk båt
kommit in under föregående kväll och ännu inte satt upp sin flagga när jag
rodde över till Södraskäret för att hissa flaggan kl. 0800.

”Hamnen är så stor” får väl jag skylla på. Pekka blev visst
sur och avseglade kl. 0900 så problemet var ur världen.

Nu har vinden gått över på sydost och sol från klar himmel
lyser över klipporna .

Stugvärd på Utklippan

Vid hamnbesöket i
Karlskrona hade jag nöjet att träffa ett antal trevliga människor. På
turistbyrån fann jag en ovanligt positiv och servicesinnad Marcus Holgersson
och i gästhamnen en lika positiv bekantskap, Malin Hagberg-Andersson, som nu
basar för gästhamnen i kommunal regi. Vid Fisktorget mötte jag mannen som driver
sjötaxi, Paul Olsson, och som berättade att trafiken till Utklippan ännu inte
kommit igång. Vi hade ett för mig intressant samtal om varvstekniska frågor där
Paul villigt gav tips. Han har numera lagt ner sin egen varvsverksamhet.

På en skylt kunde jag
konstatera att hans barnbarn, en flicka, skulle köra runt i östra skärgården
och leverera bröd, läsk och livsmedel till nöjesbåtarna. Ända ut till Utklippan
har den unga damen tänkt sig leverera.

I gästhamnen fanns
ett tiotal tyska båtar och s/y Elvira från Ystad – en gammal kund. Alltså bara
två svenska båtar. En dansk X43 som planerat att segla till Stockholm hade planer
på att vända hemåt. Masten var för hög för Möcklö-bron och djupgåendet 2,25 var
för stort för Kristianopel ansåg man. Bara elände med stora båtar alltså. Tur
att man bara har en 33-fotare.

Permafrostexperten,
dvs yngsta dottern, anlände med tåget på söndagsförmiddagen och vi kastade
genast loss och satte kurs mot Möcklöbron i frisk ostan. Efter att ha passerat
Österskär på Senoren så kunde vi släppa ut våra segel och fick en fin halvvind
ut till Utklippan. Enda båt i hamnen. Vi skall vara stugvärdar; Kristina och
jag, under en vecka i Kryssarklubbens stuga på Södra skär.

Vilken utsikt från
alla fönster i huset som har el, kyl och frys, två sovrum och ett vardagsrum +
vindsvåning.

I vardagsrummet kan
SXK:s medlemmar som är ute och seglar titta på tv och umgås tills stugvärden
kör ut dem. Köket är inte till för andra än stugvärden men kan i nödsituation
utnyttjas av sjöfarande gäster. På ön fanns 7-8 ornitologer och hamnkaptenen
Lennart Rovin som mötte oss nere i hamnen vid vår ankomst. Han åker numera runt
med en elektrisk utombordare. Läckert tyst tycker jag.

Vinden tilltog på
kvällen men jag tog mig tillbaka till båten med hjälp av jollen och hade en
relativt lugn natt. På måndagen ökade vinden ännu mer och låg i byarna upp mot
18 m/sek.

Efter besök på
Södraskär och gemensam lunch så lyckades jag i motvind och motström med viss
svårighet ta mig tillbaka till s/y Johanna som vilade längst in i den sprängda
hamn-bassängen. Det hade börjat svaja kraftigt i hamnen trots att bassängen låg
i ungefär samma riktning som vinden och båten rörde sig mer och mer. Allt
slutade med att gemensam middag fick
inställas. Far och dotter firade måndagskvällen på var sin ö.

Det är enastående att
få vara här. Uppe i stugan fungerar Internet bra men nere i båten dåligt. Här
finns ett lokalt nätverk som inte fungerar som det är tänkt. Lyckas läsa min
post men när jag skall besvara beställningen från Berlin så bryts förbindelsen.
Telefonförbindelserna är goda. Massor med fåglar – stora och små – ett stort
antal sälar vilar på skären söder om fyren.

Bilderna togs
måndagen den 1 juni kl. 21.30. Himlen var alldeles röd över Inlängan när solen
tillfälligtvis bröt igenom.

Bild från Harö i början av maj.

Från Blekinges skärgårdshorisont kan vidare meddelas att det troligen inte blir någon restaurang eller kiosk i Matvik denna sommar. Björn Rimérs bygge är överklagat av en enl. uppgift avlägset boende granne varför arbetet ligger nere.

Morgan Rennemark från Båtbolaget har lämnat Karön-Ekenäs och även Gästhamnen i Karlskrona- tråkigt tycker jag som haft angenäma affärsförbindelser med denne entreprenör. Karön-Ekenäs drivs nu av de två kvarvarande ägarna Niclas Platow och Joakim Bengtsson.
Hade en fin segling från Matvik till Karlskrona. Sålde fem ex under seglingen till en kund som var väldigt entusiastisk över skrifterna som behandlade hans sommarskärgård. Skulle ge nästan hela släkten den som gåva. Bra initiativ Dessutom beställde en svenska också via mail två tyska ex.
En lönsam segling. Navigare necesse est!
För övrigt kan meddelas att färre ex än vad en normal person har fingrar på en hand finns på förlaget. Som tur är så har mina trevliga återförsäljare ett antal i sina lager. Tackel & Tåg i Ystad, Arken Marin i Karlshamn, Bokhörnan i Karlskrona, Kamms på Saltö och Baltic i Kalmar vet jag säkert att de har ett antal. Om Lundins och Antikvariat Bode I Karlshamn och Ronneby Bokhandel har något vet jag inte säkert.

Nästa gång hörs vi förhoppningsvis från Utklippan

Hanös nye krögare: Mohammed

Arbetet med sjömack i
Vägga pågår och idag fick Sven Bärgare bygglov för den efterlängtade macken.
Dock är inte frågan ännu helt klar. Offentliga myndigheter jobbar i slow motion
så ännu återstår yttrande från miljömyndigheter.

I Matvik har den
glade optimisten Björn Rimér fått backning på sin ansökan om sjömack där. Det
saknades visst något papper, jag tror det var jämställdhetsplan som inte hade
upprättas eller något med integration som han missat.

Pingstafton höll en
Nimbus på att sjunka ute på Matviksfjärden. Räddningskåren kom med två bilar.
Det är ju fint i Matvik eller var det för att man snabbt skulle kunna rycka ut
på nya uppdrag. Båten klarade sig i alla fall.

Polisen stoppade ett
gäng båtmotortjuvar i bästa Chicagostil i Ekenäs. En av de två bilarna rammade
polisbilen. Varifrån de kom framgår inte. Troligtvis inte politiskt korrekt att
nämna.

I Karlskrona stoppade
båtägaren en tjuv genom att stänga inne båttjuven genom att sätta sig på luckan
genom vilken den unge tjuven stigit in. Båtägaren hade larmats om inbrottet via
sin mobil. I Matvik har vi huggorm i båten som vakt. Tjuven kommer bara en
gång…..

Rollsö utanför Saltö skall bli naturreservat. Rollsö
är nog den mest skräpiga och risigaste ö jag träffat på under mina expeditioner
i blekingeskärgården. Försvaret hade bara stuckit när jag var där. Ingen mamma
som städar åt dem tycks det som.

Yngve, byalaget på Hanö´s ordförande. Kolla texten på tröjan!

Hörvik fortsättning
Krokås fiskehamn

Här på Hörvik utspelar sig
romanen Hem till havet där Kjell Loväng och Tarps Elin har
huvudrollen. Tingsö är Hanö och Hörvik får heta Härnevik.

På Hörvik bodde
blekingeförfattaren Salje för att få den rätta inspirationen till romanen.Sven Edvin Salje (1914 – 1998) skrev sjutton romaner och blev känd
när han fick LT:s stora pris år 1942 för sin andra roman På dessa skuldror uppföljaren
till debutromanen Dimmorna lyfter som kom 1940. Han blev otroligt
populär och läst under åren. Böckerna är översatta till många språk (nio).
Kjell Loväng och Tarps Elin ur Lovängsserien blev mer kända än dagens
Tv-stjärnor. Flera av böckerna blev stora framgångar som film med eliten av den
tidens svenska skådespelare.

Den försupne skollären Paulus, i
sin barndom oälskad men uppburen och älskad av sina skolbarn, säger i en av
Saljes romaner:”Endast en gång gör vi resan till jorden, bara en enda
gång. Det är vår plikt mot oss själva att göra den resan på ett värdigt sätt,
att ta emot och rätt förvalta gåvan.”

En fin promenad
är att vandra till Krokås. På vägen dit passerar vi livsmedelsbutiken och även
en badstrand med fin sand. Krokås är ett litet fiskeläge dit man även kan komma
med vår båt. Vattendjupet är tillräckligt men platserna är mycket få – högst tre
båtar kan nog förtöjas utan alltför stor irritation hos ordinarie hamnliggare.
En enslinje hjälper oss vid anlöp av denna hamn. Två röda trekanter i 256º
leder oss in till Krokås.