fortsättning Hällevik
Stiby Backe med Sveriges största
avenboksbestånd, är ett naturreservat NNV om hamnen med torrängar, ek- och
bokskogar, hällmarker samt strandvallar. Njut av utsikten (70 m ö.h.) över
havet, Listerlandet och Sternölandet i norr, det rika fågellivet och
växtligheten på härliga strövstigar. Mycken angenäm plats att vistas i även för
en skärgårdsälskare.
Kråkenabben öster på bjuder också på
närkontakt med fåglar, nötdjur, kaniner, vind och vatten.
På Strandvallen, någon distansminut
nordost om gästhamnen hejar ”Sillastrybarna” d.v.s. Mjällby AIF:s
supporterklubb på sitt favoritlag. Jublen från dessa är mindre störande än det
oväsen (?) som ibland kommer från Hotell Hanöhus Beach Bar som onekligen ligger
fint vid strandkanten. Månen speglar sig i vattnet och musik av varierande
kvalitet, som ofta kräver ett mindre kärnkraftverks elproduktion för att låta hyfsat,
rullar över viken vackra sommarkvällar. Den yngre generationen störs säkert
inte, den är redan hörselskadad, men äldre generationer bör använda hörselskydd
vid kojläggning.
Tradjazzfestivalen börjar närma sig
tioårsjubileum och har blivit en höjdpunkt bland sommarens begivenheter. I
början av augusti pågår den och lockar tusentals besökare att nästan gratis
avlyssna ett stort antal musiker från när och fjärran. Det är lite speciellt
att komma hit med båt på onsdagskvällen då första jammet brukar tjuvstarta.
Omgivningarna med sina sandstränder och
simbassäng samt de välskötta husen och trevliga ”Hellevigare”, gör platsen till
ett härligt hamnanlöp där man vill
stanna flera dagar. Cykla är gott att göra i Hällevik. Det finns även en liten
lugnare sandstrand strax söder om den stora hamnpiren som var klar år 1924
Man måste inte ligga i gästhamnen utan
kan också lägga till vid den imponerande hamnpiren/ stenkajen i södra delen
av hamnen. Här får man lugn och ro men
kanske ingen el. Numera finns även en dusch och toalett vid södra fiskehamnen.
Kajen är ganska smutsig på grund av alla de måsar och trutar som har sitt
nattviste här. Man måste dock medge att det är en mäktig syn när hundratals
fåglar lyfter nästan samtidigt då de får se skepparens eller ruffhäxans
morgontrötta, ofta inte alltför bildsköna nuna, visa sig i rufföppningen. Något
nattligt oväsen för dessa fåglar inte.
Nu är det dags att lämna den trivsamma
platsen och segla vidare. Med den privatägda fyren i aktern sätter vi kurs ut
mot havet. Fyren är Sveriges enda privatägda ”riktiga” fyr. Den byggdes år 1892
och kallades förr ”dän wide gåbben” d.v.s. den vite gubben om man översätter
”dän granna listalännskan” till vanlig svenska. Den släcktes redan 1930 då
hamnen i Hällevik byggdes om och det byggdes en ny fyr vid inseglingsrännan
till hamnen. Med ökad belysning i hamnområdet fungerade inte den nya fyren
riktigt som man tänkt sig. Den var svår att se bland alla ljuspunkter.
Initiativ togs av mästerlotsen Per Anders Persson att starta den gamla fyren
igen på 1970-talet. Fyrar är egentligen ”nollade” ur skattesynpunkt men
Skatteverket åsatte fyren på 80 m2 ett taxeringsvärde på 200.000 kr
på grund av den fina utsikten.
Föda, fattigt folk och fastigheter har alltid varit de säkraste skattekällorna
för politikerna men till slut halverades taxeringsvärdet. Fyren innehåller
många sjöhistoriska minnen. Dörren kommer från danska fyrskeppet Isbjörn.
”Faawedna” dvs dialektalt för nyfikna kan inte längre besöka fyren.
Plus med
Hällevik Minus med Hällevik
+ Ett flertal krogar, många med – fågelträck
på bryggor och kajer
underhållning kan förekomma
+ Nära till affärer (livs, båt, hantverk
och fisk)
+
Många aktiviteter möjliga