Category: Reseberättelser

Svenska Kryssarklubben och dess
lokalavdelning i Blekinge har i många år drivit gästhamn, vandrarhem och mindre
caféverksamhet på Utklippan. För två år sedan höjde statliga Fastighetsverket
hyror och lade ut verksamheten på en privat entreprenör. SXK kommer sannolikt
inte ha råd att satsa de mer än 50000 kr som verket vill ha för stugan man
disponerat. Dessutom skall man visst tvingas byta till den mindre som finns på
ön även om hyran då skulle sänkas till runt 35000 kr.

Den private entreprenören som drivit
gästhamnen, vandrarhemmet och mindre restaurangverksamhet klagar nu på kostnaden
och hotar med att bryta de muntliga (!) avtal som finns.

Om lagen skall följas så kan inte
kommunen gå in och stödja en sådan verksamhet. ”Lagen slutar vid Lergrund”
brukar man säga i Östra skärgården och Utklippan ligger långt söder om Lergrund
så det bör inte vara några problem. Centrum för Rättvisa som firar 10-årsjubileum 21 mars gör ett enastående
arbete för att bekämpa maktmissbruk, dessutom till kostnader som vida
understiger t.ex. DO:s. Antalet vunna mål är stort (90%) så centerns kommunalråd som
lovat ta sig an fallet Utklippan får se upp med lagreglerna.

Det är naturligtvis tråkigt att
varken SXK eller den private företagaren har råd vara kvar.

Som ekonomiskt utbildad person ser
jag ingen annan lösning än att delar av vandrarhemmet hyrs ut till
Migrationsverket. De sägs betala mycket bra och ropar efter lokaler/bostäder.

Nu fortsätter vi resan Down under.

Papa goes Down under

Söndag den 10/11

Köpte travelpass hos Intercity.
Obegränsat resande under 8 dagar med fria stopp. Josef i kassan hade studerat
två månader i Malmö och talade svenska så att en folkpartiledare skulle bli
glad. Han hade varit i Lummelundagrottorna så han tyckte att om jag hade sett
dem så kunde jag hoppa över Waitomo grottorna. Lysmaskar fanns väl inte i
Lummelunda men väl här.

Fritt resande under åtta dygn, stopp
ej inräknade, kostade cirka 2600 kr.

Annorlunda konsert i the Town Hall
på temat Händels Messias. En kör på 100 personer sjöng de mer lättsmälta
delarna av detta juloriatorium. Man sjöng Halleluja-avsnittet så flera än
pingstvänner fick ”ståpäls”. Konferencieren småpratade med dirigenten om Händel
och dirigenten demonstrerade de olika delarna av kör och orkester.

Ett sjuttiotal småbarn inbjöds att
komma upp på den stora scenen och de var inte nödbedda. Liten dam på fyra år
balanserade på den 2 meter höga scenkanten. Jag var tvungen att blunda för att
kunna njuta av musiken. En annorlunda föreställning i spännande lokal och allt
var gratis.

Åt upp resterna av ankan hos
Kristina och Anna.

Á propos språkkunskaper så inför
plötsligt i november NZ ett språktest som man måste klara för att få komma och
bosätta sig i landet. Det vållar naturligtvis debatt men invandringen är nu så
stor att integrationen precis som hemma i Sverige håller på att braka ihop. Det
finns område i Auckland precis som i Stockholm, Göteborg och Malmö där kiwis och svenskar är en liten minoritet.
NZ har tydligen haft kravet att man skall deponera en summa pengar under två år
på ett bankkonto för att man skall få åtnjuta de delar av välfärdssystemet som
finns kvar efter krisåren i början på 90-talet. Många asiater vill utnyttja
skolsystemet för sina barn.

Måndag den 11/11

Klockan ringde inte. Vaknade 0700
och tog bussen från Intercitys terminal vid Sky Tower kl 0815. Fin tur genom
böljande landskap med massor av kor och får. Anländer Rotorua kl. 12. Hittar lätt
till Kiwi Paka YHA (tel. 07 347 0931) som ligger någon kilometer från centrum.
Jag genar genom en park där det bubblar och fräser från underjorden samt ångar från dammarna och doftar svavel.
Många blommor och träd i parken. Aldrig sett något liknande. Tar vägen över
cricketplanet som jag lärt mig av guideboken och får ett enkelt rum med
furusäng. En viss ordning och reda verkar råda här (tel. 07 347 0931).

Besöker Government Garden eller
Badhusparken som är stor med ett enormt vackert trähus från år 1902. Här
bubblar det och jäser också bland stora gräsmattor,dammar och blomsterrabatter.
Söker mig ner till sjön som också bubblar och osar svavel i strandkanten. Nu
vet jag hur det kan bli i helvetet fast jag tror nog mer på evigt
skrivningsrättande och konferenser, kanske med omväxlande inslag av någon
meningslös studiedag ledd av pedagog som tröttnat på klassrumsverkligheten.

Träffar trevlig kiwi-man från
Wellington. ”Månaskensbonde” som informerar om både det ena och andra.

Middag på grekisk restaurang. Det skall ätas Meze men inget vin serveras
utan man måste besöka vinbutiken tvärs över gatan för att köpa sitt eget vin.
”No corkage” säger servitören som inte alls är grek utan turk! Den grekiska
tallriken med olika rätter blir en besvikelse och jag avråder grannbordets
nyanlända gäster med ogillande min denna rätt. De väljer något annat.

Återvänder till hotellet efter en
mycket spännande dag. Skall vidare till Napier i morgon. Besöker damtoaletten
två gånger denna dag innan jag vänligt upplyses om att ”I think this is the
ladies room”. Svårt att smälta in som transvestit med mitt vita skägg.

Kungshall Karlskrona

Denna vecka har det blåst kalla vindar över vårt vackra
landskap. Flera hundra människor, ofta unga, har varslats om uppsägning i
residensstaden. Rubriken ovan använde den populära landshövdingen Camilla
Odnoff i en artikel redan i slutet på 1900-talet när Blekinge var på nedgång.

I Karlshamns kommun grälar politikerna om kostnaden för
kaffet. ”Det gamla arbetarpartiet” tycker kaffet skall vara gratis för dem
medan ”det nya arbetarpartiet” tycker att man skall betala för sitt som
personalen gör.

Bara det nu inte blir revolution nu till våren på vårt fina
gamla torg för denna livsnödvändiga dryck.

Pragvåren, Arabiska våren och Karlshamnståren – sådant sätter Blekinge på kartan.

Vindarna har varit kalla under hela veckan och idag på
förmiddagen låg medelvinden på Hanö upp emot 23 m/sek från NO. Snökanon talar
våra vackra meteorologer om men inte har det kommit någon snö i Karlshamn i alla
fall.

Förutom kvinnodagen så var tisdagskvällen en höjdare. Både
Leif GW Persson och Inga-Britt Ahlenius på samma kväll. Sverige behöver flera
sådana.

Nu flyttar vi oss Down under.

Papa goes Down
under del. 16

Torsdag den 7/11

Ännu lite varmare. Bokade hotellrum
i Sydney av Charli, charmig kiwitös med skotska rötter. Fyra nätter för 1200
kr. Såg en fotoutställning på Aotea Center, ett pampigt kulturcentrum i modern stil.
Blev så inspirerad att jag köpte biljett till Lady of Salsa-föreställning. Den
gamla damen var på turné.

Em skulle ha besök av sin älskare
från Norge så Bi och jag flyttade ut från huset för en natt.
Salsaföreställningen var elegant med en massa granna dansöser från Cuba och
ganska bra i en fin gammal teater – the Civic. Sov hos fem unga studentskor
denna natt. Det var kallt.

Fredag den 8/11

Vädret ostadigt med hyfsad värme.
Kollade genväg mellan Kristinas bostad och min. Ett enormt villaområde. Somliga
hus mycket eleganta men många ganska ovårdade. TV visar enorma rötskador på
husen på NZ. Ekonomisk katastrof för många. Drevet går efter ansvarig minister
som naturligtvis inget vet.

Hämtar voucher hos Charli alias
Carlyle McIntosh. En kopp Macciato hos kaffeleverantören på Victoria Square
utanför Aotea Centre. Ny kaffekokare men han var redan informerad om svenskens
preferenser. Det kallar jag marknadsorientering. Köpte en gospelskiva och The
Royal Philharmonic Orchestra of London´s hyllningsmusik till Elisabeth´s
femtioårsjubileum som regent. Härlig musik visade det sig senare.

Åt anka på kinesrestaurangen the
Dragon ett stenkast sydväst om Sky Tower. Den kinesiske servitören som var
student i Auckland berättade att om föräldrarna hade de rätta åsikterna så fick
ungdomarna lämna Kina för studier utomlands. Inga bidrag, från detta enligt
Göran Person politiskt stabila land. Studierna finansierades av föräldrar och
eget arbete. Ankan var god och riklig varför överblivna rester medtogs hem i
doggy bag. Det fanns många asiater på denna krog vilket var ett gott tecken på
kvalitet i matlagningen.

Man rör sig utan oro i denna
storstad. Ser inga stora gäng som i Stockholm. Lugnt på kollektivtrafiken.
Inget skrän utom på Queens Street när bilburen ungdom vill dra uppmärksamheten
till sig. Toaletter och allmänna utrymmen är inte nedklottrade som hemma i
Sverige. Att besöka en allmän toalett är en upplevelse. Man förstår inte vad
det är som gått så fel hemma i Sverige. Jo kanske, men det är inte politiskt
korrekt att uttrycka öppet så det får anstå.

Lördag den 9/11

Mulet och kulingvarning. Tog mig
till Three Kings i hörnet av Eden Road och Albert Road. Skotsk hembygdsdag som
visade sig bli mycket lyckad med folkdans, säckpipemusik, danstävlingar,
skotska tävlingar, riddare och informationsstånd om olika klaner och
whiskydistillerier. Danstävlingen gällde enbart för småflickor som ibland hade
folkdräkt, ibland sjömanskostym. Mycket koncentrerade damer – väl så
målinriktade som de ”jättebiffar” till herrar som försökte lyfta fem olika
tunga stenar upp på en tunna eller stöta stock. Att kasta en hösäck över en
ribba med hjälp av en hötjuga var lätt i början men ribban höjdes efter hand.Korv, haggish och sandwichsteak var
några födoämnen som erbjöds Olika klaner hade sina tält. Även frimurarna hade
sitt. Blev inbjuden till en installation i Ponsonby som jag dock tackade nej
till. Vi hade en liten diskussion om verksamheten. Mellan utklädda riddare och
hunduppvisning (vallhundar) fick jag lära mig hur Islay, ön där jag har en
kvadratfot mark, och Laphroiag (favoritwhiskyn) uttalas. Vänliga skottar var i
stort antal klädda i kilt. På hemväg träffade jag tyska som praktiserade två
månader i Auckland.

Går till the Dogs Bollix på kvällen.
God stämning och jag njuter av musiken och miljön. Ett par i 35-årsåldern slår
sig ner bredvid. Hon trånsjuk som en katt i mars. Efter en stund skickar hon
objektet för sin trånad att köpa mer öl. Han fortfarande lika cool efter
ölinköpet och då bjuder hon mig att dricka ur hennes pint. Bäst att sticka
innan man hamnar i ett ”menage á trois”.

På hemvägen ser jag en man med en
1,5 m lång hårman som en matta. ”You should try that” säger jag till en flicka
som också fascinerat studerar mannen vid övergångsstället. ”I wouldn´t be
freezing anyway” säger hon och skrattar. Maorikvinnan med de underbart bruna
ögonen var minnet för kvällen. Våra blickar möttes i väntan på grönt ljus.

En tärnöprofil har gått ur tiden. Sven-Åke Johnsson
somnade i måndags in lugnt och stilla på Karlshamns lasarett. Sven-Åke var son
till Bernhardina och Joel Johnsson och därmed också systerson till legendariske
Sven Friberg. Jag kommer att sakna samtalen med Dig, Sven-Åke.

De vackra blommorna är från Sven-Åkes och Inga-Lills hus
på Tärnö.

Nu är det annat ljud i skällan från Ronnebypolitikerna. Ingen
bro till Aspan och inga bostäder skall byggas. Ronneby Segelsällskap med sina
283 medlemmar kan andas ut. Det är inte bara dessa medlemmar som tycker
konsultförslaget håller låg klass. Även Tarkett är synnerligen negativa. Roligt
att förnuftet segrar ibland.

Papa goes down under del 15

Måndag den 4/11

Blåsigt och halvklart (200).
Ensam i huset eftersom damerna jobbar. Morgontidningen tar sin lilla tid att
läsa igenom. Bussbrand i tunnel på Sydön kunde ha slutat i katastrof. Tunneln
stängd och massor av turister strandsatta på fel sida. Tunneln ledde till det
populära utflyktsmålet Milfourd Sound. Nygift japanskt par försöker hålla värmen
under provisoriskt wellpappstäcke.

Quantas jumbojet fick motorfel på
15-årig Rolls Royce-motor mellan Auckland och Sydney är andra stora nyheter.
Sitter i den lilla trädgården med fontän som porlar, björk, blommor,
citrusfrukter, gräsmatta och stor trä-altan. Solen värmer mellan molnen och
grannens tax ylar av ensamhet. Jag försöker lära honom svenska och han tystnar
en stund. Oerhört skönt att få rå sig själv.

På kvällen japansk restaurang med bl.a. sushi, dvs rå fisk. Ingen
höjdarupplevelse. Sushin kanske men inte det övriga. Servitrisen glad som
alltid men talade en erbarmlig engelska. Koreanen som tog emot betalning var
däremot oerhört skicklig på engelska och mycket intresserad av Sverige. Han
undrade om hans drömbil Audi var svensk.

Det är brukligt att man går till en
disk och betalar när man har ätit färdigt på en restaurang men givetvis kommer
man med notan om man ber snällt.

Fortsatte till närliggande bar där
man hade Open Mic dvs unga förmågor sjöng sorgliga visor om brusten kärlek i
syfte att vinna en tävling. Ganska trevligt. Efter några öl ställde jag upp med
följande repertoar: 1. Ida´s sommarvisa 2. Calle Schewens vals och som nr.

3 Pärleporten. Ackompanjerades av söt
studentska från Philadelphia USA. Finalen går i december.

Tisdagen den 5/11

Guy Fawkes dag bjöd på regn. GF
försökte spränga the Parliament of London i luften på 1600-talet och det firar
man i England och övriga Dominions med fyrverkerier.

Melbourne Cup, stor och berömd
galopptävling i Australien började också. Sverige har kommit till kvartsfinal i
Americas Cup och väljer att möta den franska båten som inte alls haft några
framgångar.

Besök på äkta irländsk pub på
kvällen. Mycket trevlig folkmusik i trevlig lokal (the Dogs bollix) i hörnet
Ponsonby Road/K-Road. Piercad kiwitös var trevlig samtalspartner.

En stor öl får man för under 20 kr
och eftersom jag är novis på öl prövar jag mig fram varje gång en pub besöks.

Onsdag 6/11

Regnigt. Bokade flyg till Sydney.
Rar kvinnlig tjänsteman på Quantas såg mellan sina vackra fingrar när hon inte
debiterade något extra för detta extra stopp på hemresan. Jag lovade att bjuda
på kaffe vid senare tillfälle. Klippte skägget hos trevlig frisör för 20 kr.
Tog en öl på Karins pub, Mad Dogs and Englishmen. Karin var inte där. Träffade
Kristina och Caroline på bussen hem. Mailade Sofia Kalemou på Nybro Resebyrå
som på ett föredömligt sätt bokat denna långresa. Måste ändra bokningen i
Bangkok.

Åt en ganska god flundra på
fiskrestaurangen på Ponsonby Road.

Man klär inte upp sig när man går ut
på restaurang. Det är casual Friday-stilen som gäller.

”Inga fiskmåsar efter båten, det måste vara en Skärhamnsbåt.” Ur Folke
Patrikssons memoarbok: Att kunna ta en storm.

Kvällspromenad på Karö

Ovan citerade bok är läsvärd även men den legendariske skeppsredaren har inte själv skrivit den.

Insändardebatten om Ronnebyhamn går vidare. En
insändareskribent, herr Gustafsson, tycker det är tokigt
med en marina som används endast fyra månader om året och vill i stället har en
”Sjöstad” kanske enligt modell Hammarby Sjöstad.

Vad gäller gästande båtar så kommer huvuddelen av besökarna först vid
midsommar och försvinner i stort sett med augusti månads slut. Tarkettfabriken
utgör väl en begränsande faktor för att skapa en attraktiv ”sjöstadsdel”
skriver en som haft AB Gustaf Kährs fabrik som utsikt i 20 år.

Nu njuter jag av AAK:s skorstenar och dess börskurs som
bara stiger och stiger. Pengar luktar
inte som den romerske kejsaren sade när han införde skatt på toaletter.

Blekinge Båtförbunds ordförande Tommy Engvall stöder min
åsikt i sin insändare: Ronnebyhamn är ett veritabelt blåshål. Engvall vill
gärna komma upp i ån – men vad det får kosta nämns inte.

Nu lämnar vi gamla fina Rottneby för Kallinge och F17.
Där har SXK träff nu på onsdag den 27 februari . Meteorologi står på programmet och
föranmälan till Lars.Moller@telia.com
krävs

Matviks Bryggförening har årsmöte kl. 19 samma dag i
Österslättskolan. Här krävs ingen föranmälan.

Papa goes Down under del.14

Lördag den 2/11

Sovit mycket bra i skön säng. Går på
trombonkonsert på konstmuseet. Studerar det stora kasinot i Sky Tower. Roulette
spelades mycket märkligt. Spelmarkerna spreds som frön för vinden. En croupier
berättade att vissa spelare satsade kanske 50 marker och fick tillbaka i bästa
fall 52. Han önskade att han fick jobba med den franska spelstilen. Den
stackars flickan som jobbade vid bordet för 2-dollars insatser fick verkligen
göra skäl för timpengen.

Söndag den 3/11

Följde med värdinnan
till en stad som hette Te Aroha (jag älskar Dig), cirka 9 mil söder om
Auckland. Här fanns Bi:s mor och en gammal Spa-anläggning med världens enda
geysir som sprutar hett sodavatten (2,5%)från en mer än 200 m djup källa. Efter
promenad längs det branta och höga bergets regnskog, studier av engelskt
bollspel med kulor i den fina brunnsparken tog jag ett halvtimmes bad i det bubblande
träkaret fyllt med hett sodavatten. En skön upplevelse. Träffade sedan Bi:s
mamma och syster. Mamman var pigg som en nötskrika trots mindre propp en vecka
tidigare.

Efter hemkomsten besöktes en
mongolisk restaurang med BBQ. Man plockar till sig olika slags kött, lamm,
biff, kyckling, fläsk, och diverse grönsaker varefter tallriken överlämnas till
kocken som står vid den vedeldade stora stekplåten. De små köttbitarna och
grönsakerna fräses samman med de kryddor och såser man valt. Det hela går fort
och smakar faktiskt riktigt bra. Vinet är billigt på denna krog, endast 50 kr
för en hel flaska. Krogen ligger 50 m från korsningen Queen Street och K-road
och då på Queen Streets västra sida (407 Queen ST).

Man får naturligtvis äta så mycket
man vill för mindre än 100 kr. Jag tog några lammbitar och frågade kocken vad
han skulle vilja göra med dessa: Han rusade runt bland grönsaksskålarna och
kryddorna som kompletterade lammbitarna. Sedan frågade han mig: ”Är detta
biff?” Så var det med den experthjälpen. Trevligt samtal med Aussie som
arbetade inom biblioteksbranschen som controller. Promenad hem via K-road där
jag mötte IT-leverantören som börjat ge mig rabatt eftersom jag blivit
stamkund.

Jag hade alltså promenadavstånd till
centrum även från min nya boplats som låg 300 m från mitt första boställe och
knappt 2000 m från Kristinas bostad. Ponsonby är ett stort villaområde med
många tusen små trähus med likartat utseende. BMW-bilarna är lika vanliga som
japanska småbilar i Sverige i detta område. Utanför mitt fönster har jag en
liten öppen veranda och sedan gatan där en trafikbula finns. Det är skojigt att
studera Kiwis sätt att passera en sådan. Hemma i Sverige kryper man fram för
att inte skada ögonstenen eller för att uppfylla trafikingenjörernas intentioner.
Kiwis satsar för fullt för att komma så långt i luften som möjligt innan
framvagnen tar mark. Fogdö & Co skulle bli avundsjuka om de såg
föreställningen.

Den förra sommaren så populära Restaurang Briggen på Hanö
öppnar som vanligt på Valborgsmässoafton med samma personal, Gun, Gunilla,
Bengt-Anders och Lasse. Sommartidtabellen för färjan gäller från den 15 maj. I
sju veckor från midsommar skall man kunna åka hem kl 2030 på onsdagskvällar
vilket är nytt för året.

Tradjazz Festival i Hällevik har tio-årsjubileum. Papa
Bues Viking Jazzband kommer bl.a. Jag såg Papa Bue för många år sedan i Kalmar.
Precis som undertecknad var han gammal redan då. Det är kanske bara namnet som
lever vidare.

Jag bifogar en länk till en insändare som finns i BLT.
Skribenten fantiserar fritt utan hänsyn till kostnader men roligt är det i alla
fall. Många tror ju att välståndet kommer från FK. Det är knappt 4 km promenad från Ekenäs till Ronneby Brunn. Det är ju inget avstånd för en danssugen yngling men för en pensionär kan det få allvarliga konsekvenser. Ja det kan det förstås få även för en yngling men inte själva promenaden i sig.

http://www.bltsydostran.se/opinion/insandare_blt/gor-bron-i-ronneby-hamn-oppningsbar%283655214%29.gm

Papa goes Down under del 13.

Torsdag den 31/10

Strålande sommardag och varmt. Tog
lilla färjan från Paihia till Russel, en tur på en kvart. Russel har varit NZ
första huvudstad. Fördraget mellan Maorier och Engelsmän slöts här uppe. Russel
har också varit en hamn för valfångstfartyg så här har varit ett ruskigt liv.

Gamla trähus, prunkande trädgårdar
och historiska minnesplatser i en lugn miljö gör Russel värt ett besök för den
som söker stillheten. Långpromenad till Flaggstaff Hill bjöd på fin utsikt.
Lätt bad i the Pacific, vattnet kallt som en svensk junidag. En härlig dag i
lilla Russel som avslutades på puben vid strandpromenaden innan färjan
embarkerades.

Svårt förkyld och jag har ej lust
att äta. Esbjörn återigen på kinakrogen för att ta igen förlorad näring.
Kinamannen gråter i köket. Hans kalkyler för normalportion har spruckit. Själv äter
jag hemma i köket tillsammans med rara holländskor som förstår svenska.

Till den berömda fyren Cape Reinga
på Nordöns nordspets är det mer än 25 mil. På vägen dit kör de specialbyggda
utflyktsbilarna på Ninety Mile Beach. Denna enorma sandstrand är inte nittio
miles men cirka 60 och det räcker för att den oförsiktige som får motorstopp
eller kör fast med en vanlig personbil kan råka illa ut när tidvattnet övergår
till flod. Visst ville jag se den norra udden där Tasmanska sjön möter Stilla
havet och där så mycket religiösa föreställningar inom Maorikulturen har sin
uppkomst. Tiden att ta sig dit (4 – 5 tim.) bedömer jag dock för lång för att
det skall vara värt en resa som man naturligtvis kan köpa i Paihia.

Fredag den 1/11

Upp 0630 för att kontrollera
tidigare erhållna uppgifter om avresetid. Naturligtvis var först erhållna
uppgifter felaktiga. Det var Ainu som fick mig att bli misstänksam. Danke
schön!

När jag väntar på bussen kommer
David och Anna från Madesjö släntrandes. Kristin och Anders dyker också upp.
Kristinas morbror och moster har hyrt en husbil för någon veckas sightseeing
här på NZ.

Jag har en lång dags färd åter till Auckland eftersom resan skall gå över till
västkusten och sedan ner mot Auckland. Det blir aldrig drygt på grund av den
otroliga landskapsbilden som hela tiden växlar. Allt är så
storslaget. Vid första kaffepaus kastar jag mig in i första bästa lokal som ser
ut att erbjuda servering. Blondin, vars skönhet precis som min tyvärr flytt för ganska länge
sedan ser lika förvånad ut som jag.

Inredningen består av tunga ekmöbler
i en salig röra. Beställer kaffe med sandwich som dröjer. Måste uppsöka köket
och påpeka att bussen snart går varvid kaffet levereras och betalas för.
Sandvikaren avbeställes men levereras ändå helt överraskande i en påse ute på
gatan. Borde nog stannat och hjälpt damen få ordning på företaget. Hon var i
passande ålder och byn låg vid en stor sjö eller kanske djup havsvik.

Vi stannade och tittade på ett
jätteträd som var trettonhundra år gamla. Vid nästa stopp blev nyanländ
passagerare, 55+, så till sig i liten japanska eller kinesiska att han glömde
sin väska vid hållplatsen. Han pratade oavbrutet med japanskan i två timmar om
sina resor runt om i världen. Flickorna från Norrhult i Småland och jag var
ganska trötta på honom och hans rabblande av ortsnamn ur geografiboken. Han
talade japanska eller var det kinesiska? Han påminde om en av mina gamla
kollegor. Busschaffisen berättade att han hade pratat lika mycket på tidigare
tur utan japanska. Väskan skulle levereras med senare tur. Bussnätet är mycket
omfattande på NZ och servicen är utmärkt. Chaufförerna guidar och är mycket
serviceinriktade. Det är väldigt enkelt, bekvämt och praktiskt att åka buss här

Resan bjöd på otroligt fina
scenerier, berg, hav, slätter och djur. Belgian Blue föds upp på NZ. Oxfilén
sägs vara fin. Tuppen och hönorna som spatserade runt i rondellen i Albany, en
förstad till Auckland, gjorde att man drog på smilbandet. Typiskt Albany sade
Kiwidam.

Vid hemkomsten flyttade jag ihop med
två damer i en mindre fyrarumsvilla. Det var en aning rörigt men Bi (55+) var
sjuksköterska med bohemisk läggning och Em (30-33) var bara flatmate, dvs hyrde
in sig hos Bi som ägde huset. Förkyld på gränsen till lunginflammation. Har
el-element på rummet som är fullproppat med bokhyllor som bågnar under alla
gamla medicinböcker. Här skulle man inte våga ha någon rajtan bajtan inte. Det
är lyx med värme på NZ. Natten bjuder på oväder med åska. Oktober rapporteras
som den kallaste på 20 år. Jag huttrar när jag sitter på träaltanen med min medicinwhisky
inköpt för cirka 135 kr (100 cl).

Östra kajen Ronnebyhamn

I min verksamhet som bokförläggare, bloggare och
författare av skärgårdslitteratur noterar man en hel del som man med glädje kan
skriva om och en hel del tokigheter som man skriver om fast man kanske inte
borde. I Sverige skall man ju sträva efter konsensus.

I Ronneby har det skurit sig mellan Ronneby´s båtägare
och Ronneby Kommun på flera områden.

Den senaste tiden har debatten rört planer på en ny
marina i Ronnebyhamn, ett av de värsta blåshålen jag känner till. Det kan vara
en solig sommardag, fiskmåsarna skriker men sjöbrisen med tillhörande vågor ligger
på in mot åmynningen där Lindgrens Oljor har sin bunkerkaj så man bara väntar
på att få betala för att avgå mot härliga Karö/Ekenäs där ofta lä råder och
själv har jag många gånger tyckt mig vara i en insjöliknande atmosfär där. Du kan ju
tänka Dig hur det blåser i Ronnebyhamn när SSV kuling råder. Jag loggade 8-9 knop senast i somras öster om Karön.

Då kändes det bra att runda Killingsholm och få lä av
Karö.

Det som retat upp båtplatsinnehavarna i Angelskog är att
idéutkastet innehåller en bro från handelshamnen över till Aspan vilket
blockerar anlöp av Angelskog. Det skulle göra att att alla de pengarna
medlemmarna satsat skulle gå förlorade. Ingen båt med mast lär kunna
passera. Ordförande talar i en insändare
om löftesbrott. Man har lagt mycket pengar i denna hamn med spolplatta,
inhägnad mm. Folket på Aspan sägs inte vara så intresserade av någon bro. Det brukar man
inte vara om ”invandringen” kommer för nära den egna stugknuten.

Min tanke var när jag läste om förslaget att ”varför
satsar man inte på det man har?”. Ekenäs/Karön en fin sommarkväll har ju allt.
Restaurang, strandpromenad, kafé, bad, båtar, internationell miljö såsom båtar
både från Holland, Tyskland och Ostdanmark dvs Listerlandet.

Innan vi fortsätter resan Down under vill jag bara omtala
att den kände seglarprofilen Kurt i Ronneby fyller jämnt i morgon måndag den 18
februari. Ett stort GRATTIS till denne tusenkonstnär som alltid ställer upp. Mycket
trevligt har vi haft tillsammans. Tack för det.

Papa goes Down under del 12

Solig morgon och varmt. Tog en
båttur på 4 timmar. Den paranta kaptenskan Elsa förde den stora katamaranen med
bravur genom den säregna skärgården. Fast öarna är mer omväxlande och vackra i
Blekinge. Här var de höga och skogklädda med några sandstränder här och där.
Besökte och passerade genom Hole in the Rock med fartyget. Elsa ”stajlade” lite
och ett tag trodde jag hon skulle backa tillbaka genom det mycket smala hålet.

I en fin paus på vykortsö tog jag en
promenad upp till öns utsiktspunkt. Grönglittrande hav, vita stränder, betande
får och grönt som på en centerpartistämma. Tyst och sol från klar himmel med
temperatur runt 250.

Regnet kom strax innan vi anlöpte
kajen och alla pensionärer från Australien, England och Holland tog skydd.

Henrik och Cristian från Lund och
Veberöd hade varit på fisketur för 2 x 600 kr. Dyr fisk som de lyckliga pågarna
tillagade i det trista köket. Fisken hade varit jättestor men blev dyrare än
svensk hummer.

Tog en promenad bland de
lyxiga villorna på höjden. Åt sedan en fin kinesisk buffé för cirka 150 kr.
Talade med två fnittriga japanskor från Sapporo som ville åka till Sverige och
jobba, sjuksköterskor som de var. Jag hälsade dem välkomna och bad dem ringa socialminister
Lars Engqvist, Strängnäs.

Esbjörn (27 år), en kopia av min
elev Nisse B, dök upp. Han åt och åt. När jag varit ute och rökt kom vi i
samspråk. Han hade seglat med tysk från Tahiti och resan hade tagit några
veckor. Maten var dålig ombord så nu åt han upp sig. Han var geografstudent
från Köpenhamn och föräldrarna hade sommarstuga i Sverige. När jag gick till
mitt rum åt han fortfarande. Det kostade ju inget extra eftersom det var buffé.
Stället som låg mitt i centrum kan verkligen rekommenderas för sin goda mat.
Det fanns bara den kinesrestaurangen.

Knappa tre kilometer från Paihia
ligger Waitangi där det berömda fördraget ”the Treaty” slöts mellan Maorifolket
och engelsmännen år 1834. Detta fördrag skulle ge urbefolkningen ett visst
inflytande men så blev naturligtvis inte fallet.

Ungskär som jag ser det.

Innan vi fortsätter vår resa Down under vill jag tipsa om en fotograf som vistas på Ungskär understundom. Att det är något visst med denna ö vet vi alla som varit där. När en proffsfotograf är där framhäver han det unika ännu bättre än vad det mänskliga ögat förmår uppfatta när man är där.
Klicka på

http://www.pontuslindqvist.zenfolio.com/skargard

Papa goe Down under del 10

Lördag 26/10

Blåsigt. Americas Cup ställs in
eftersom det inte får blåsa mer än 19 knop dvs cirka 9 m/sek.

Kristina och jag går på konstmuseet.
Malin möter upp och vi åker upp i Sky Tower (328 m). Hisnande upplevelse med
formidabel utsikt. Trettioåtta mm tjockt glasgolv gör att man kan se direkt ner
på gatan och tornet är konstruerat att motstå vindar på 200 km/timmen dvs cirka
50 m/sek. Pubbesök med öl och god
smörgåstallrik. I hamnen spelar en
schweizisk orkester med hjälp av fem meter långa lurar och glad och rosig
dansös.

På
kvällen Salsaklubb. Jag blinkade inte under den första halvtimmen av
risk för att missa något. Evita-kopia var min granne i baren. Hade bott i både
Karibien och Europa. Behärskade tekniken till fulländning.

Söndag 27/10

Regnskurar som tilltog. Besökte det
stora museet i the Domaine med Karin och Kristina. Maorikulturens dyrgripar
från 1000-talet och framåt. Krigskanot
med 100 mans besättning och spexande folkdansare i vackra dräkter. Maorierna
antas ha kommit från Polynesien.

Separatutställning för att fira
50-årsminnet av Sir Edmund Hillary´s, Gerard Lowes och Tinzings bragd att
bestiga Mount Everest (1953). Man bjöd alla på tårta i form en modell av
bergskedjan. Madesjötöserna åt nästan upp hela K2 själva.

Museet är otroligt innehållsrikt och
där finns uppstoppade djur, krigsmuseum och mycket som vi inte alls hann titta
på. Insatserna i krig på Englands sida är man oerhört stolt över och massor av
monument och minnesstenar över fallna soldater finns i hela landet.

På grund av regnet togs bussen ”the
Link” hem. En ringlinje genom centrala staden och som kostar endast fem kronor
drygt oavsett vart man ska åka. Vi åt pizza hemma hos studenterna.

På väg hem förhördes jag av kvinnlig
polis huruvida jag sett något av en misshandel som ägt rum den 20/10. Jag
informerade den charmiga konstapeln vart jag då befunnit mig. Spaningsarbetet
fördröjdes nog en halvtimme på grund av det trevliga samtal som utspann sig.

Kiwis är synnerligen öppna, vänliga,
nyfikna och trevliga att ha att göra med.

Hällevik sedd från Kråkenabben

Idag gläds jag åt att solen
skiner och att endast en tunn hinna is låg ute på Matviksfjärden. Tärnöbolagens
transportbåt anlöpte med ett svagt rassel hamnen strax efter lunchtid. Några
båtvänner från Göingeskogarna försökte påskynda sjösättning genom att grilla en
god korv vid den vindstilla stranden.

Jag gläds också åt att ÖB inte behöver hamna i “hoddan” för att han talat
om det som svenska folket redan misstänkt. Vi har inget försvar värt namnet. Nu
är det bara ett särintresse enligt vår store ledare. Lägg ner resterna och köp
in högvakten från Securitas är min åsikt och den står jag för. Fyrtiotvå
miljarder kan behövas på andra område.

Vi blekingar gläds alla med
Hälleviks Båtklubb som blev Årets Båklubb 2012 enligt Svenska Båtunionen. Klubben
är ganska ny, bildades år 1974 och har 170 medlemmar. Det är dock Hälleviks
Hamnförening som sköter den välordnade gästhamnsverksamheten med cirka 1500
gästnätter per år. Ulf Johansson har i många år varit ansiktet man mött vid
besök i hamnen. Grattis till 100.000 kr i form av båtprylar.

Hällevik i festivaltider

Vi gläds åt att endast två
båtfarare blåste rött år 2012 i Blekinge. En dömdes nu för 0,22 promille
alkohol till 40 dagsböter men då ingår även i straffet fortkörningsböter för att ha kört 15 knop i Busseviken . Denna
vik är den stora viken nordväst om Karön.

A própos Karön så säger nog
Niclas Platow: ”Det skall fan vara
hamndirektör”. Nu har Karö Center som arrenderar båthamnen i Ekenäs retat
upp Ekenäs villaförening som skrivit och klagat hos kommunen. Småsaker som att
vattenslangar inte tagits in, lampa som brinner i Villa Vassen , fyrhjulig
traktor som står ute m.m. Det verkar vara lika tufft att driva hamn- och
krogverksamhet som att vara i kommunalpolitiken.

Då hamnar vi där ändå, inom
kommunalpolitiken. En ny detaljplan för Matvik har tagits fram och skall
klubbas i mars. Fler båtplatser, fler sjöbodar, fler parkeringsplatser,
flytande trädgårdar, nej kiosker var det visst och ramper för kanotister. Matvik
kommer att bli ett nytt Palm Spring i Blekinge nu när man dessutom får kissa på
den med kommunala skattemedel byggda toaletten (se tidigare inlägg).

Vi gläds åt att Länsstyrelsen
fått elva miljoner av Naturvårdsverket för att bevara och åtgärda värdefull
natur i Blekinge. Då kanske man får råd att göra något åt förbuskningen i
skärgården. Grazeprojektet verkar inte vara så framgångsrikt.

Kommer Ni ihåg mannen som hade
blivit av med sin täckställning efter 36 år vid Kieholmen i Karlshamn och som
krävde kommunen på ersättning. Inte en chans att få ut några 5000 kr skrev jag
då och det tyckte fritidschefen också. Kommunen har inte gjort fel är svaret
den klagande fått.

Bloggen höll nästan på att slå
besöksrekord i januari så nu fortsätter resan down under.

Papa goes down under del 9

Torsdag den 24/10

Strålande sol. Jag tidigarelägger
hemresan hos Quantas med några veckor. Vänlig och tålmodig indier ändrar igen
när jag inte först hade klart för mig att 12.30 pm är halv ett på natten. Stina
och jag åker till Parnell för rundvandring i denna utkant av centrum som
innehåller gamla byggnader, gallerier, restauranger och lyxiga butiker.
Snackade med holländska som sålde Orreforsglas, besökte Höglunds butik (sonen
till Erik Höglund). Besökte också en simhall. Jag sade att jag var simlärare
och alla dörrar öppnades. Kristina skrattade så mycket att jag blev tvungen
avslöja att denna karriär avslutades för snart 40 år sedan. Kiwin och jag
utbytte information om bastubad

Tät trafik i Parnell också och
stadsdelen är inte så speciellt märkvärdig tycker jag. Vi tog en öl och en
sandwich på puben. Bartendern hade varit i Finland några månader. ”The most
depressive months of my life.” Vi erhöll stor rabatt efter det att han förstått
vårt utsatta läge där uppe i norr. Promenaden gick vidare till the Domaine, en
stor park, med Aucklands stora museum i centrum. Härliga utsikt från entrén.
Auckland vilar på ett fyrtiotal små vulkaner och är en stad med många backar
och höjder med fina utsiktsplatser över staden och närliggande hav, antingen
det nu är Tasmanska sjön på västra sidan eller Stilla havet på den östra sidan.

Auckland Museum

Harbour Bridge och Sky Tower är de
mest framträdande riktpunkterna.

Indisk restaurang, nära Kristinas
bostad, på kvällen. Alltid vällagat och starkt. Gisslandrama i Moskva med 700
personer inblandade.

Fredag den 25/10

Ösregn med riktigt ös. På
eftermiddagen går jag ut och vid den stora gatan i centrum, Queen street,
klappar dottern mig i ryggen i detta gytter av människor. Hamnar i stor
skivaffär och köper en samlingsbox med fransk cafémusik.

Träffar Philip som jobbar som
dörrvakt vid lyxhotellet i Skytower. Han är döpt efter drottning Elisabeths
make och han vill gifta sig med svensk flicka. Jag nämner inte Stina och Karin
utan säger att jag har tre söner. Frågar i stället om han vet något soft ställe
där man kan träffa ensamma damer. Han påstår att det inte skall vara några
problem om man säger att man är europé. Då är halva jobbet gjort menar han. Fan
trot.

På kvällen går jag till the Viaduct.
Mycket, mycket folk som betittar och betittas på de många restaurangerna med
höga priser och dålig service. Lite offside hittar jag en fin thai-restaurang
där räkor i vårrulle och anka intages. I rökpausen som intages i baren träffar
jag bullrande Kiwi som genast inbjuder mig till hans bord. Jag förklarar att
jag just skall påbörja min måltid. Hustrun (?) kommer sedan fram och önskar
trevlig vistelse på NZ. När de sedan går talar de med tre damer vid mitt
grannbord som fnittrar förtjust med blickarna vända mot mig.

Michell, bartendern, och jag för
intressanta samtal om latin, löner och den svenska stormaktstiden. Han kan inte
förstå min negativa syn på tiden då Sverige ”levde jävel” ute i Europa.

Queen Street en sen fredagskväll är
som en enda superstort raggarstråk. Gatan är packad med bilar, fyllda av
ungdomar som låter motorerna mullra och kör ”gate upp och gate ner”.
Jazzklubben jag sett tidigare får avsluta kvällen. En dam tror sig känna igen
mig men det var tyvärr ett misstag.