Category: Reseberättelser

Glöm inte att Svenska Kryssarklubben har möte i Karlshamns Folkets Hus i morgon onsdag kl.19. Om denne maorier kommer vet jag inte men Lennart Falk kommer att tala om SXK:s seglarskola och dessutom om miljöfrågor.

I går kväll fick jag ett mail från en tysk seglare som hade läst om våra nya toalettbestämmelser i Die Yacht. Han trodde inte det var sant och undrade vad han skulle göra. Jag föreslog honom att kalla sig papperslös så ordnar det sig nog.

Nu fortsätter vi resan Down under.

Tisdag den 22/10

Äter frukost på närliggande kafé där
mogen attraktiv dam inleder samtal. Vädret är soligt och blåsigt runt 18
grader. Talar med tyskar och fransmän på mitt hotell. Fransmannen jobbar som
kock och känner sig exploaterad på grund av den urusla betalningen – cirka 50
kr. Mitt rum är obetydligt större än en av mina dubbelsängar på Bali. Vandrar
ut på stan. Ponsonby där jag bor är lite åt Östermalmshållet men också många
restauranger. En bilbrand sprider kraftig rök och en transvestit drar blickarna
till sig.

Transvestiter har det bra.

Hustruns
blusar kan dom ha.

Tage Danielsson

Thai-restaurang med Kristina. Vi
hade vårt eget vin med oss. BYO
betyder Bring Your Own dvs vin. Mycket billigare än att köpa på
restaurangen. Restaurangen tar en liten ”corkage-fee” för att öppna flaskan men
den är ofta under 10 kr och ibland räknas den per person. Ett glas av
restaurangens vin kostar cirka 30 kr och en flaska cirka 150 – 200 kr.
Asiatiska restaurangen kan ofta ha lägre priser. Butikspriserna ligger 10-20%
under Systembolagets priser.

Hemma på det ruffiga hotellet intogs
whisky i det fria tillsammans med en annan ung fransman som också arbetade som
”chef” dvs kock för cirka 50 kr i timmen.

Trodde två kineser som städade det
allmänna köket bodde på hotellet. Jag berömde deras insats men det visade sig
att de var städpersonal som före kökets stängning för natten kom för att reda
upp den värsta oordningen. Kommunismen fungerar inte så väl i praktiken.

Nu skall jag krypa ner i den kalla
schlafen och hoppas att toaletten som finns 50 cm från mitt huvud inte skall
vara alltför välbesökt. Jag bor i ett annex och vi är väl cirka sex gäster som
delar på denna toalett och duschutrymme.

Onsdag den 23/10

Äter frukost hos Kristina. Huset
dräller av trevliga studentskor. Karin från Madesjö har också tagit time-out
från studierna och arbetar på en pub. Caroline och Anna, Kiwistudentskorna, är
mycket rara. Huset är lyxigt men kallt.

Hemma på hotellet berättar
fransmännen om sin okände rumskamrat som försökt strypa sig själv under natten
och när detta svåra misslyckats börjat slå på sig själv. Han har gjort hotfulla
åtbörder mot den andre fransmannen som sov. That´s the backpacker life!

Går mot centrum. En härlig stad med
otroligt många ungdomar som dominerar stadsbilden. Studenter från hela världen
men mest från Asien kommer till NZ för att studera. Tog man bort ungdomarna
skulle Auckland bli ganska tomt. Biltrafiken är intensiv i denna miljonstad men
övergångsställe finns och i vissa gathörn kan man korsa diagonalt när grön
gubbe lyser.

Besöker the Viaduct och
hamnen där America´s Cup tilldrar sig. Ett stort kommersiellt jippo. Ser
”racet” Orkla vs Prada på storbildstv och Prada vinner. USA har tre båtar med i
utmanartävlingen Louis Vitteon Cup. Får se det svenska teamet komma in med båda
båtarna, Orm och Örn tror jag de heter. Svarta båtar med Metros logga i fören.
Inte särskilt uppiggande. Otroliga lyxbåtar i hamnen. Jag trodde inte sådana
fanns. En del är vackra men många är bara fula och dyra.

Träffar en indier som är ”securité”
och vi talar om Indien, Pakistan, politik, löner mm. Vi har trevligt och han
har lite att göra. Vandrar hemåt enligt vaktens instruktion. Besöker IT-hall
där asiatiska ungdomar spelar dataspel så huset gungar. Man dödar tusentals
figurer under livliga utrop. Jag kände igen en gammal elev bland deltagarna.
Samma beteende och gester när något var bra vid datorn.

På kvällen turkisk restaurang med
öppen spis som drevs av gas. Maten var knappt godkänd om man vet hur det
turkiska köket skall smaka. I rökpausen som måste intagas i baren inleddes ett
samtal med servitör från Iran. Detta ledde till att även den italienske kocken
och källarmästaren från Iran dök upp. Källarmästaren var väl insatt i de
svenska förhållandena och socialförsäkringssystemet. Kocken hävdade att
servitören levt i grottor innan kocken tagit hand om honom. Lite galen var nog
kocken i alla fall.

På vägen hem frågar jag två
taxichaufförer vart en gammal man som jag kunde gå för att träffa Kiwidamer. ”I
don´t want to pay.” ”Varför skall Du betala?” ”The women needs our seed. Perhaps some beer
but not anything more.” Dessa indiska mansgrisar pekar sedan på en bar
som ligger 100 m från mitt hotell. Damerna där skall enligt dem ständigt vara
på jakt. Detta måste undersökas. Jag hamnar mellan blondin och brunett vid
bardisken. Blondinen är lite påverkad men brunetten verkar intressant.
Gwendolyn och jag försöker föra ett intelligent samtal i den bullriga miljön.
Det finns redan en uppvaktande kavaljer i närheten visar det sig så jag drar
mig tillbaka med uppsträckta händer.

Söndag den 20/10

Lugn dag inför avresan på kvällen.
Läser om snö och kyla i södra Sverige. Vandrar söderut och möter återigen
förtjusande lilla Monica som får sälja en skjorta. Badar i Indiska oceanen för
sista gången på denna resa. Betalar 90 kr för att få disponera rummet till kl.
19.30. Badar i poolen och äter sedan en god middag. Tony kör till flygplatsen.
Det kostar 100.000 Rps att lämna landet. Träffar norsk gutt som gått på norsk
universitetsförberedande skola i Kuta. Han var ofta på den bombade baren men
just inte denna kväll. Femton andra norska ungdomar var på väg dit i taxi men
hann inte fram innan bomben small. Imorgon skall alla drygt 100 ungdomar
evakueras med specialplan. Träffar två glada tjejer från Värmland på rundtur i
samma område som jag. De befann sig i Lombok när det hände i Kuta. De är glada
över att få höra lite nyheter om Sverige.

Flyget avgick försenat men det gick
nog att slumra lite på den 470 mil långa resan. Alla dessa jäkla
plastförpackningar gjorde att vinägern sprutade både på mig och kanske andra
när jag skulle öppna förpackningen. Retsamt eftersom jag inte är speciellt
sugen på vinäger. Liten tjej akter om tvärs skrattar i smyg när jag tittar mig
omkring.

Måndag den 21/10

Lång väntan i Sydney.
Cirka fem timmar blir det till slut. Man ljuger om orsaken i början men till
slut bjuder man på lunch – en urusel sådan. Frukost serveras sedan på planet:
Quantas har otvivelaktigt problem med sin management. När vi når Auckland har
jag varit vaken i nästan 20 timmar. En liten hund anställd av tullen markerar
vid mitt handbagage. Livsmedel får inte införas och jag har haft kroppkakor i
väskan. Kvinnlig tulltjänsteman frågar om jag har någon ”food” men jag
försäkrar henne att kroppkakorna har jag ätit upp i Singapore.

Kristina möter på flygplatsen och
hon kör som en biltjuv till mitt backpacker-hotell. Ponsonby Backpacker Hotell
är ett riktigt råtthål. Här är fuktigt, kallt och skitigt och jag skall betala
800 kr drygt för en vecka. Vi går ut och äter en pizza första kvällen på Nya
Zealand.

”Heta kvinnor och kallt kaffe spar tid.” Jarl Kulle

Vilken härlig lördagsförmiddag.
Solen strålade ute i Vägga fast nordosten låg på. En ensam havsörn seglade över
hamninloppet till Karlshamns oljehamn. Snön låg kvar på klipporna vid Vägga
udde.

Den relativt nybyggda vrakekan
låg otäckt i Svanevik. Om man åtminstone hade vänt på henne vid torrsättningen.
Kanske dags för en Lex Sara-anmälan för ”vanvård av kulturskatter”.

Är detta vrakekan Bodekull?

Efter att ha lämnat ål för
lönrökning besökte jag Arken Marin. Bengt, Anna och Mattias har fått ett parti
båtprylar som säljs ut till kraftigt reducerade priser med start den 25
januari.

Den som prenumererar på deras
nyhetsbrev har extra förmåner. Gå in på deras hemsida www.arkenmarin.se

I Karlskrona har 1852 Marin och
fritid kvällsmöte med Skyllermarks på tisdag den 22 januari. Det blir nog ett
laddat möte Anmälan görs på info@1852.se eller
per tel. 0455-333 352

I Limhamn har skeppshandeln fått
ny ägare. Hjertmans har övertagit driften av butiken.

Medan vi väntar på näktergalens
ankomst till Kalvö fortsätter nu resan mot Nya Zeeland

Papa goes down under….

Lördag den 19/10

Besök på IT-café för att kolla
börsen och andra nyheter. Billerud och Mekonomen går bra och Beijer Electronic
ökar vinsten. Bad på samma ställe som igår. Ett holländskt par dyker upp.
Mannen påstår sig se stingrocka. ”Hur vet Du det?” undrar jag som alltid går
rakt på sak. En inföding som jag frågar skakar på huvudet och ler. Det är ett
bälte av småfisk som rör sig tätt tillsammans.

Ida (kastbeteckning) lockar in mig
på strandhotellet Gezebo’s kyffe för massage. Endast 20 kr för 30 min. Innan
hon börjar viskar hon förföriskt i mitt öra att jag skall köpa en flaska olja
som jag kan använda även i morgon då jag naturligtvis har för avsikt att också
komma enligt hennes uppfattning. Jag ”tjurar” och säger nej. Hon säger ”last
price” och sänker med 30% men jag fortsätter att neka. Hon sätter slutligen
igång med att klä av mig mina shorts och där ligger jag i bara kalsongen när
hon arbetar med min vackra och välbyggda kropp. Hotellvakten skingrar massorna
av vackra balinesiskor som vill njuta av åsynen av denna kropp. Behandlingen
var betydligt mjukare än den jag fått hemma vid hotellpoolen. Hem till hotellet
för siesta i den drygt 30-gradiga värmen. Luftkonditioneringen ger svalka och
rummet är stort och nystädat.

Ut för nya äventyr på södra
stranden. Monica, artistnamn, eftersom alla får samma namn beroende på den
ordningsföljd de fötts i – hejar på mig vid strandkanten där hon sitter. Vi har
tydligen kommit överens någon dag tidigare om att jag skulle besöka hennes
butik och det har jag inte hållit. Vi har ett långt samtal om många ämnen.
Väninnan dyker upp och gör gymnastiska dansrörelse på stranden framför mig.
Solen går ner bakom träden i lyxhotellet Bali Hyatts park. Vi har roligt
tillsammans. ”Life is a holiday under the sun”. Hon är mycket behaglig. Bäst
att gå vidare.

Prydlig och snygg manlig balines som
jobbar som vakt på det stora lyxhotellet inbjuder till samtal. Jag besöker
Hotel Bali Hyatt men det är inte så exklusivt som Sofitel Hotel Central.
Checkade standard på toalett. Inga små personliga handdukar, ingen
självspolning, blir bara tre toastolar av fem möjliga. På återvägen koll av
möjlig restaurang för kvällen.

Dusch, drink och sedan till den krog
som har flest gäster, cirka 10 stycken. Känns i början som ett misstag. Jag
beställer Rhiijstafel. En av servitriserna Made (andra flickan i familjen) slår
sina lovar runt bordet och vi småpratar då och då. När middagen är avslutad och
jag njuter av en cigarett avslöjar hon att hon är 25 år och ogift. Hennes
tidigare boyfriend har nu en girlfriend som alls inte är lika vacker som hon
själv. Jag försäkrar att jag förstår att ingen kan vara vackrare än hon. ”Dont
worry lilla tös – livet ligger framför Dig” tröstar den erfarne gamle mannen henne.
Jag är orolig för att hon skall börja gråta ut sin olycka mot mitt bröst med de
missförstånd som detta kan innebära och därför ber jag om notan på 65 kr för
hela middagen.

På väg hem till hotellet svänger en
dam på moped in till trottoarkanten, ler vänligt och erbjuder mig kroppsnära
tjänster för 400 000 rupies d.v.s. cirka 400 kr. Jag berättar för henne
att mitt land var mycket rikt när hon föddes men nu halkat långt ner i
välståndsligan. Hon sänker genast sitt pris och när jag nämner att min bil är äldre
än vad hon är sjunker priset ännu en gång. Dessutom berättar jag för tösen att
det är förbjudet för svenskar att köpa hennes tjänster men inte att sälja dem
och då skiner hon upp och sänker priset till 250 sv. kronor.

Allt för mätt efter middagen avböjer
jag erbjudandet och väljer i stället att intaga kaffe och whisky i min
nyinköpta kimono på altanen. Månen lyser full och room-service tycker jag är
”very nice”. Detta uttalande belönas med riklig dricks, flott skall det vara.

Återigen en bra dag i
livet.

I Karlshamn är himlen grå men knappast ingen snö finns. På Hanö
ligger snön vit från Fyrhallarna ner till Bönsäcken.

I Matvik flyter ett antal motorbåtar (cirka 5) något högre i vattnet eftersom deras
framdrivningssystem eliminerats av några som inte läser stentavlorna som Moses
fick i öknen. Sjunde budet står på stentavla nr. 2 ”Du skall inte stjäla”.

Hallöborna i Hällaryds skärgård har inga vänner på Länsstyrelsen i Karlskrona.
Man hade bett om fartbegränsning runt ön sommartid men både Länsstyrelsen och
Sjöfartsverket sade nej.

Det är i alla fall skönt att ingen Hallöbo numera kommer
att bryta mot fartbestämmelserna i Matvik. Där råder 5 knop vilket man inte kan
tro om man studerar trafiken till och från skärgården.

Tavlan som Erik Hermansson målat från Tärnö´s Ieberg gick
för endast 600 kr hos Sikö Auktioner i Kristianstad.

Vänboken om och med Signar N. Bengtson: ”Som jag själv minns det”
innehåller enastående fina bilder och skulpturer samt underfundig text av
konstnären själv. Rekommenderas starkt.

Nu fortsätter resan syd på.

Papa goes down under…

Fredag den 18/10

Efter frukost, idag med scrambled
eggs och torr bacon, uppsöktes tvättinrättningen. Inlämning skedde på
restaurang! Räknade kalsonger och skjortor vid ett bord i restaurangen! Otroligt
billigt och halva priset jämfört med hotellet. Bra blev det också. Strosade på
ströget.

Sanur består av några långa gator
med många butiker och restauranger i fullt tillräcklig omfattning. Sanur är en
mycket lugn och behaglig plats även om stranden kunde vara mer badvänlig. Vid
stranden ligger hotellen på rad. Det är väl cirka 30 km till den mer
exploaterade Kuta Beach som ligger söder om Sanur. Huvudstaden Denpasar ligger
cirka 20 km norr om Sanur. Badmöjligheterna vid lågvatten är inte de allra bästa
då vattendjupet är litet på grund av ett stort rev som skyddande ligger några
hundra meter utanför stranden.

Trevliga tjejer i exklusiv butik för
kläder försökte hitta rätt skjortstorlek. Vi skrattade gemensamt åt XL men jag
var tveksam till L. På grund av den utmärkta servicen så kunde jag inte motstå
ett avslut. Den ena damen var muslim och den andra hindu. Första tjejen i en
hinduisk familj på Bali får alltid samma namn i alla familjer. Den andra
flickan får ett annat som är lika som andra dottern i en annan familj.

Åt god bakelse och drack gott
balinesiskt kaffe på förstaklasshotell för 28 kr. En stund vid poolen hemma på
hotellet.

Kl. 16 hämtade privatchauffören för
tur söderut. Fiskehamn och fiskmarknad med många underliga fiskar och skaldjur.
Fiskrestaurangerna låg öde. Inga turister så långt ögat kunde skåda. Katastrof
för de underbara människorna. Fortsatte till Garuda Park med jättestaty. Det
indonesiska flygbolaget heter Garuda och är känt för sina låga priser. Garuda
är en örn i den indonesiska mytologin. Fortsatte till ett berömt tempel på
västkusten, UlanWator. Templet ligger högt upp på en klippa som stupar brant 50
meter ner i havet. Solnedgången skall vara fantastisk här.

Visst var det
vackert och intressant men paradiset stördes av aggressiva apor. Jag lutade mig
ut över muren och plötsligt hoppar en apa iväg. Italienskan i min närhet tyckte
jag var modig men det berodde enbart på att jag inte såg apskrället. En
italienare blev av med exklusiv guidebok som apan tog och sedan hoppade upp på
ett tak där den började tugga i sig denna fina skrift. En annan italienska
förlorade sitt örhänge när en apa klättrade upp för hennes kurviga kropp och
slet till sig det glimmande föremålet. Gjorde säkert riktigt ont.

Van som jag är vid det
svenska skolsystemet, förstört av LR, politiker och mer eller mindre kompetenta
chefstjänstemän, lyckades jag med en käpp som hjälpmedel ta mig oskadd genom
apflockarna tillbaka till limousinen för vidare färd hemåt.

Efter hemkomst dusch, drink och
sedan skaldjurskorg på närliggande restaurang.

Privatchaufför dök upp kl. 22 för
att visa nattlivet. Ganska trist upplevelse och jag var hemma kl. 24. Satt på
altanen och njöt med kaffe och whisky. Tyst i alla ”stugor” runt omkring.
Endast ödlorna hörs och någon enstaka tupp. Mår jättebra.

”Visst måste man tro på turen. Hur skulle man annars förklara sina
kollegors framgångar.”
Jean Cocteau

Solnedgång på Utklipporna

Som Ni säkert noterat så händer saker efter mina blogginlägg.

Centerledaren avbryter sin semester och säger att något
månggifte skall inte alls bli aktuellt. Shit!

Försvarsminister Karin Enström är nöjd med att Göteborg bara kan
försvaras i en vecka och debatten kommer i alla fall igång.

”Vill Du fred så rusta för krig” har någon klok tänkare
sagt.

Några vårliknande dagar har passerat men nu är kylan
tillbaka. Låt oss flytta oss till värmen medan vi väntar på våren. Här
fortsätter resan ……

Papa goes Down under

Onsdag den 16/10

Ingen bacon med ägg. Bara på
tisdagar och fredagar. Fixade ost och extra juice. Blondinen som var så elegant
vid den tjusiga modevisningen på en bar igår satt och grät. Anhörig till
bomboffer från Kuta- attentatet lördagen den 12?

Folk flyttar ut från
hotellet. Bali avfolkas mer och mer. Tony hämtar kl. 0900. Vi betittar Bali
Dance med dansare utklädda till odjur och häxor. Inte särskilt vackert och
intressant. Trähantverken är fina i en stor turistshop. Det blir en delfin i
alla fall efter mycket prut. Den vackert utskurna jättepenisen vågar man ju
ändå inte ge bort. Besöker Tony´s mamma, syster och svåger i Ubud. De bor
trångt men verkar tillfreds med livet. Ubud är en populär plats sedan
konstnärerna upptäckt den. Apparken innehåller massor av små apor som matas av
alla turister. Äter en urusel buffé vid resans vändpunkt, vulkanen. Dessutom är
restaurangen full av flugor som dör i flugfångaren och ramlar ner på golvet och
i maten. Servitrisen sopade flera gånger under måltiden. Absolut sämsta
upplevelsen hittills vilket Tony informeras om. Han lovar bättring.

Nu går resan nerför genom
fruktdistrikten. Besöker ett tempel intill Sukarno´s gamla sommarvilla. Här i
denna ultramoderna villa, på toppen av en kulle, hade den forne presidenten fin
utsikt över tempelbassängerna där damerna badade halvnakna och tvådde sina
synder. Det sägs att han hade ett teleskop. Vi behövde inget sådant när vi
vandrade, något besvärade, genom bassängavdelningen. Det fanns olika delar för
olika synder. Templet smyckades inför kommande fullmåne. De vackra
balinesiskorna klär sig mycket fina när de gör sin tur till templet. Man medför
blommor och frukt som offergåvor.

På kvällen besök på den restaurang
som nischat sig mot danskar, halvdansk som jag är. Enastående vacker servitris,
Ayo bjuder balinesisk dryck som alternativ till det vita vinet som tagit slut.
“Not good , too strong” säger vi båda. Det får bli rosévinet som ingick i
priset för jätteräkorna. Trevligt meningsutbyte under måltiden med skönheten
som var extrajobbande student.

Tupparna börjar gala tidigt – innan
man hinner gå och lägga sig. Inget kylskåp på rummet är det enda problemet.
Hotellservitrisen Okka fick ett par 10-kronorsglasögon. Hennes egna kostade en
hel förmögenhet.

To den 17/10

Trivselresor´s agent sökte mig. Han
visste inte att jag var på Bali. Hade fått uppgift om att alla Trivselresor´s
kunder hade lämnat ön. Gick ner till stranden via ett förstaklasshotell som
annonserade om Bali-show till kvällen. Satt på en stenpir när Ida kom. En
sliten dam av obestämd ålder. Som alltid trevlig att prata med infödingar. Hon offererade massage på beachen
till hutlöst pris. ”How much do you pay?” ”For your luck!” ”Morningprice, only
for you”. Hon kunde inte trula lika sött med munnen som de lite yngre
förmågorna eftersom hon saknade många tänder och hon hade inte heller det
tonfall som gör att man nästan smälter bort i hettan.

Fiskare vadade på det stora revet
utanför den inte särskilt fina stranden. Man satte upp nät med hjälp av pinnar
och sedan drev man själv fisken mot nätet.

Övertalades till manikyr av två
fagra damer. Det var behövligt men tyvärr så jobbade de båda samtidigt så den
sköna behandlingen tog slut fort. På hemvägen med lackade naglar som glänste
var Sussie sur för att jag inte köpt T-shirts som jag lovat. Tog en öl hos
henne och beställde kimono och byxor för mindre än 100 kr.

Massage vid hotellpoolen av två
duktiga men hårdhänta damer. Papa, mitt smeknamn i Sydostasien, var så
svårarbetad att den första massösen fick avlösning av ”Norrköping” som var rund
och go´ och hade en vän i den östgötska metropolen.

På kvällen blev det show på
förstaklasshotellet. Buffé, sköna covers och balinesisk dans nere i
parkrestaurangen vid havet. Vackra dräkter men föreställningen var lika
upphetsande som en studiedag inom det svenska skolväsendet. Endast lite dans av
två vackra balinesiskor annars mest gubbar, häxor och andra odjur. Mer populärt
var personalens show där gästerna bland annat fick dansa folkdans med
personalen. Jag avböjde då skönheten inte hade för avsikt att dansa ”tryckare”
utan bara vifta förföriskt med armar och höfter. Det var roligt att se stora
europeiska damer dansa med små balinespojkar. Hela kalaset kostade 150 kr.
Servicen var ypperlig.

GMY

Härliga tider, strålande tider! Helgerna är slut och jag
behöver inte längre bojkotta Ris á la
Malta. EU-kommissionären Toino Borg, han
som inte gillar svenskt snus, kommer ju från Malta.

Jag tycker jag vill stödja Swedish Match i dess kamp mot
EU-byråkratins dumheter. Detta trots att jag inte snusar.

En annan ljuspunkt i tillvaron är att det skall bli tillåtet
med månggifte om Centerpartiets visioner slår igenom. Jag har redan anmält mig
till fyra olika datingsajter, man skall få ha så många fruar. Det kan vara bra med hjälp nu när risken för demens
tilltar för varje dag. Trettondagsafton var ju dessutom så fin att vårkänslorna
började bubbla. Ingen is i skärgården bara en liten hinna på Markastugölen.

ÖB har nu bekräftat att Sverige klarar att försvarar sig
högst en vecka förutsatt att fi anfaller en bestämd plats. Knappast inga
kommentarer i media från de som bär ansvaret för förfallet. Lägg ner de rester
som finns kvar och låt Södertäljepolisen sköta den mest akuta renhållningen. De
verkar ha handlingskraft. Naturligtvis skall konferensen ”Folk och Försvar” i
Storlien behållas. Där vankas den ena godsaken efter den andra på
skattebetalarnas bekostnad. Vet Du att år 1988 hade vi 71 marina fartyg och u-båtar
och år 2014 är antalet nere i 16 st ?

Kronan exploderar år 1676

Fortsättning på resan till Nya Zeeland följer….

Papa goes Down under

Tisdag den 15/10

Åt en god frukost vid åttasnåret.
Ost, marmelad, bacon, ägg, juice och kaffe samt rostat bröd. Magra kattor på
golvet i den öppna restaurangen med tak. Få gäster, de flesta unga damer i par.
Gick till receptionen och beställde rum på andra våningen. No problems! Ner till stranden där grävskopor arbetade för
fullt. Hoppsan, detta verkar dystert! Gick vidare norrut. Många försäljare
kantade min väg. Lockades av framgångsrik och duktig tjej att följa med flera
hundra meter ”off road”. ”There is my shop!” pekade hon långt bort. Och när vi
nått ”Långt bort” pekade hon igen och sa samma sak. Till slut kom vi ändå fram.
Eftersom den lilla damen var förkyld och hade tandvärk prutade jag inte ner
priset mer än 50 %. Jag förstår att jag ändå blev lurad en hel del. Don’t worry be happy!

Den vackra änkan (?) med fyra barn
inklusive tvillingar jobbade frenetiskt för att sälja ett par Reeboks
gymnastikskor. Mina gamla, inköpta i Thailand var bedrövliga. Vi enades om
50000 rupies efter ett utgångsbud på 250000 rupies. Mötte japanskor, varav jag
träffade en av dem senare på stranden och vi hade lite ”small talk” på stranden
om livet i Tokyo. Hon arbetade i musikbranschen och bodde mitt i Tokyo. Slapp
dyr taxi och cyklade till jobbet.

Åter till hotellet på grund av
hettan. Svalt och fint på nya rummet med två dubbelsängar. Åt en god
Rhiijstafel på restaurangen som låg granne med hotellet. Denna rätt kan enkelt
beskrivas som indonesiskt smörgåsbord med många olika små rätter. Smorgasbord
är tillsammans med ombudsman de två svenska ord som berikat världsspråken.
Mötte Tony. En fixare som kunde erbjuda allt. Jag beställde en en-dagstur med
hans stora Toyota-van. Endast 250 kr för en heldag. Jänkare åker hem. Han
känner sig inte välkommen. Inte konstigt tycker hans frukostkompis från
Australien. ”De tror de kan regera världen.”

Innan vi fortsätter vår resa vill jag bara tipsa om en tavla som jag hittade på nätet. Konstnären är från Karlshamn och målningen visar säkert vår vackra skärgård sedd från Tärnö. Konstverket finns till salu på Sikö Auktioner. Länken finns nedan och Du hittar också bilden under konstverk.

http://www.sikoauktioner.se/new/biggerbild.asp?nr=88075_1

Papa goes down under del. 2

Söndag 13/10

Frukost och nu igenkänd som
”seven-eleven” (mitt rumsnummer) av vacker receptionist. Ut i storstaden.
Lyxhotellet Fullerton verkade OK med självspolande toalett och pampig lobby.
Vatten och pampiga fontäner inomhus. The
Esplanade glittrade i det intensiva solljuset och den 33-gradiga värmen. In för
att titta på komplexet som var mer imponerande från utsidan. Två rader av
skrattande herrar som håller för ”familjelyckan” på var sin sida om en korridor
var en installation som jag inte glömmer. ”Amor meus” latin för ”my love” var
annat som fängslade betraktaren. Mycket modernt alltsammans och en strålande
utsikt över havet. The Duriam skulle visst bli den mer folkliga benämningen på
komplexet på grund av byggets likhet med frukten duriam som jag senare kom att
proväta på Bali. En säkert energirik frukt men inte särskilt god.

Fortsatte till Raffels hotell för
rundvandring i acceptabel atmosfär med sandwich och kaffe för 6 dollar dvs
cirka 30 kr. Mycket elegant och vacker kvinna vid grannbordet störde matron.

Konstmuseum med utställningen ”Naket
i konsten”. Vad mer kan man begära? Lång rundvandring i staden. Fort Cannon
erbjöd en genväg och grönska genom dess park.

Hemma igen på hotellet nås jag av
nyheten om bomben på Bali som skedde den 12 balinesisk tid. SMS skickas och
mottages hitan och ditan. Mina älskade döttrar avråder mig från att åka dit i
morgon.

Javarestaurang med trevliga
kvinnliga inkastare. Elena runt de 40 tog sig tid med gästen när restaurangen
snart skulle stängas för dagen.

På hemvägen erbjöd liten man (150
cm) med cykeldragen vagn (rickshaw) både cykeltur och dam till hotellet. Säkert
en strålande affärsidé men jag var alldeles för mätt och belåten med dagen för
att nappa på erbjudandet.

Måndag den 14/10

Skrev några mail på internet och
därefter vandring på den stora shoppinggatan Orchard Road. Fortfarande varmt,
över 300 men mulet. Köpte 4 cd-skivor för 150 kr. Blev nästan påkörd
på trottoaren av en ung vurpande cyklist som visade gott gry och var uppe på
benen innan jag hunnit räkna till tio.

Stan är mycket ren och man får tugga
tuggummi men inte sälja sådant. Inget klotter så långt ögat kan nå. Toaletterna
är rena. Man har den konservativa uppfattningen att straff förhindrar brott,
vilket för en svensk naturligtvis låter helt vansinnigt, fostrade som vi är i
en falsk tro att det är samhällets fel om jag gör något dumt. Jag kan
naturligtvis också enligt samma förespråkare vara ett offer för olyckliga
omständigheter.

Checkade ut kl. 14. Slumrade i
lobbyn i 30 min därefter taxi till flygplatsen för under 100 kr.

170 Singaporedollars omvandlades
till 68000 rupies. En krona motsvarar ungefär 1000 rupies Taxfreebutiken mycket
billig jämfört med både Stockholm och London. En flaska whisky (Teachers) cirka
90 kr och 400 cigaretter kostade 170 kr. Singapore har nog den bästa skattefria
butiken i hela världen.

Flygresan till Bali innebar passage
av ekvatorn vilket skedde 21.15 lokal tid. Detta firades med Lindemans röda
Shiraz, kyckling och brylépudding. Mer vin serverades av vänlig purser som inte
kunde förstå att jag klarat mig utan vin sedan i fredags. Vinet var dyrt i
Singapore såväl som all annan alkohol.

Inklarering på Bali sker
utan några problem och mycket snabbt. Mycket folk som väntar på utresa. Taxi
från flygplatsen i Denpasar till Hotell Swastika i Sanur. Ja, svastikan d.v.s.
hakkorssymbolen, är en bild för livet i balans inom hinduismen. Hotellet är med
andra ord favorithotellet för medlemmar inom den nysvenska rörelsen. Några
medlemmar av denna rörelse kunde dock inte upptäckas då altanen mest liknande
en öppning i djungeln. Växtligheten var enorm runt våningen på bottenplanet.
Rummet hade två dubbelsängar och ute var det drygt 300 på kvällen
runt midnatt.

Jag mådde väldigt bra när jag satt
där med en gin och tonic. Runt omkring mig rådde tystnad bortsett från ödlornas
gnissel i buskarna och luftkonditioneringens brummande i bak-grunden.

Seglationen i Blekinge skärgård är lika begränsad som det svenska försvarets kapacitet. Förre rektorn för Försvarshögskolan avslöjade i torsdags att den militära organisationen nu är så decimerad att vi inte ens kan klara att ta emot militär hjälp från omvärlden. Pensionerade generaler och andra behöver inte längre dagtinga med sitt samvete utan kan berätta hur verkligheten ser ut.
“Ja Du söte värld” skulle min saliga mor sagt.

Gör om marinbasen i Karlskrona och Kungsholmen till asylboende. Hans Werthén (1919-2000), f.d Electroluxchef ansåg att Blekinges enda framtid var inom långvården. Någon annan framtid fanns inte enligt denne egensinnige herre.

För att pigga upp oss kanske Du vill följa med på en resa som jag gjorde för tio år sedan?

Papa goes Down Under

Onsdag 9/10 2002

Tåg mot Stockholm. Hämtar nyckel hos
Observer i Garnisonen och därefter vidare till Timmermansgatan på Söder. Ut för
att äta en kebab på Hornsgatan. När Johanna kommer hem går vi på indisk
restaurang och firar Matildas födelsedag.

Torsdag 10/10

Till Nacka Strand och Svenska
Kryssarklubben för leverans av böcker. Fyller på reskassan genom försäljning av
några stycken av succéaktien Mekonomen. Begär 180 kr och är övertygad om att de
kommer att gå mycket högre. Kursen just då 172 kr. På Arlanda växling av valuta
och inköp av Bombay Saphire som visar sig vara mycket billigare i London och
Singapore. British Airways för mig över ett soligt Göteborg. Väntan på Heathrow
blir nästan 4 timmar. I ett restaurangstånd serverar man lax, kaviar och ostron
med tillhörande plastbestick. Detta är av säkerhetsskäl. Samtal med fransyska
förkortar väntetiden på ett behagligt sätt. Nattflygningen till Singapore blir
lugn och fin (cirka 10 tim).

Fredag 11/10

Inklarering i denna märkliga
stadsstat är supersnabb. Vid disken för hotellbokningar får jag ett hotell
centralt beläget som visar sig vara en lyckoträff (Robertsson Quay Hotell). Tre
nätter för 1250 kr. Frukost är inkluderad och omfattar flingor, rostat bröd,
god juice, yoghurt, äggröra och bacon.

Singapore är en mycket grön stad vid
havet och en flodmynning. Fältstudier i området eftersom ankomsten var runt
17-tiden. Intensivt ungdomsliv i närheten men inte störande. Avslutade med anka
i ban ban (någon slags deg) som inte var så särskilt upphetsande. Varmt cirka
30 grader plus.

Lördag 12/10

Upp tidigt för frukost. Lång
promenad i Chinatown. Hindutemplets ceremonier gav ett mindre
förtroendeingivande intryck än moskéns mer lugna miljö och bättre ordning. Inga
kvinnor finns i bönerummet och besök rekommenderas på fredagar allra minst.
Såvida inte Allah kallar förstås. Då gäller det att omgående uppsöka templet
informerade mig en vänlig ung man som hälsade mig välkommen i församlingen.
Under den svenska julhelgens hysteri kommer jag troligen att konvertera och bli
muslim tillfälligt.

Hinduismen är flera tusen år gammal
och har ingen känd grundare. Religionen bygger på Vedaskrifterna och har en rad
olika gudar, däribland Vishnu, Shiva och Brahma.

Muslimernas store profet Mohammed
levde för cirka 1400 år sedan och muslimen ber fem gånger per dag till den ende
guden Allah. Religionen vilar på fem grundpelare: fastan, trosbekännelsen,
bönen, allmosan och pilgrimsfärden till Mecka.

På promenaden hem tog jag en annan väg som
ledde till att jag gick fel när jag nästan var framme vid hotellet. Kändes
mycket pinsamt och retfullt när jag nu hittat så bra tidigare.

Kvällen innebar invigning av the
Esplanade med president och hela nomenklaturan som skymde halva scenen för
gräsrötterna. Spektakulär show med människor, laserteknik och ställningar
frammanade jättemänniskor i mörkret. Senare på kvällen ett jättefyrverkeri som
jag troligen aldrig mer kommer att få se dess like till. Till och med rymdskepp
dök upp ovanför skyskraporna.

Middag intogs på populära
restauranggatan Boat Quay där enligt sedvanligt mönster all slags mat kan
intagas. Dock syntes inga kroppkakor till. Sedan en öl på en bar där matchen
Sverige – Ungern visades (1-1). Damen på barstolen intill talade tyvärr en
svårbegriplig engelska varför hotellet uppsöktes med viss jetlag i kroppen.
Singapore is ”More than a fried rice paradise” vilket de har som slogan.

Fortsättning följer