Från Blekinge till Nya Zeeland del.8

Glöm inte att Svenska Kryssarklubben har möte i Karlshamns Folkets Hus i morgon onsdag kl.19. Om denne maorier kommer vet jag inte men Lennart Falk kommer att tala om SXK:s seglarskola och dessutom om miljöfrågor.

I går kväll fick jag ett mail från en tysk seglare som hade läst om våra nya toalettbestämmelser i Die Yacht. Han trodde inte det var sant och undrade vad han skulle göra. Jag föreslog honom att kalla sig papperslös smileyså ordnar det sig nog.

Nu fortsätter vi resan Down under.

Tisdag den 22/10

Äter frukost på närliggande kafé där
mogen attraktiv dam inleder samtal. Vädret är soligt och blåsigt runt 18
grader. Talar med tyskar och fransmän på mitt hotell. Fransmannen jobbar som
kock och känner sig exploaterad på grund av den urusla betalningen – cirka 50
kr. Mitt rum är obetydligt större än en av mina dubbelsängar på Bali. Vandrar
ut på stan. Ponsonby där jag bor är lite åt Östermalmshållet men också många
restauranger. En bilbrand sprider kraftig rök och en transvestit drar blickarna
till sig.

Transvestiter har det bra.

Hustruns
blusar kan dom ha.

Tage Danielsson

Thai-restaurang med Kristina. Vi
hade vårt eget vin med oss. BYO
betyder Bring Your Own dvs vin. Mycket billigare än att köpa på
restaurangen. Restaurangen tar en liten ”corkage-fee” för att öppna flaskan men
den är ofta under 10 kr och ibland räknas den per person. Ett glas av
restaurangens vin kostar cirka 30 kr och en flaska cirka 150 – 200 kr.
Asiatiska restaurangen kan ofta ha lägre priser. Butikspriserna ligger 10-20%
under Systembolagets priser.

Hemma på det ruffiga hotellet intogs
whisky i det fria tillsammans med en annan ung fransman som också arbetade som
”chef” dvs kock för cirka 50 kr i timmen.

Trodde två kineser som städade det
allmänna köket bodde på hotellet. Jag berömde deras insats men det visade sig
att de var städpersonal som före kökets stängning för natten kom för att reda
upp den värsta oordningen. Kommunismen fungerar inte så väl i praktiken.

Nu skall jag krypa ner i den kalla
schlafen och hoppas att toaletten som finns 50 cm från mitt huvud inte skall
vara alltför välbesökt. Jag bor i ett annex och vi är väl cirka sex gäster som
delar på denna toalett och duschutrymme.

Onsdag den 23/10

Äter frukost hos Kristina. Huset
dräller av trevliga studentskor. Karin från Madesjö har också tagit time-out
från studierna och arbetar på en pub. Caroline och Anna, Kiwistudentskorna, är
mycket rara. Huset är lyxigt men kallt.

Hemma på hotellet berättar
fransmännen om sin okände rumskamrat som försökt strypa sig själv under natten
och när detta svåra misslyckats börjat slå på sig själv. Han har gjort hotfulla
åtbörder mot den andre fransmannen som sov. That´s the backpacker life!

Går mot centrum. En härlig stad med
otroligt många ungdomar som dominerar stadsbilden. Studenter från hela världen
men mest från Asien kommer till NZ för att studera. Tog man bort ungdomarna
skulle Auckland bli ganska tomt. Biltrafiken är intensiv i denna miljonstad men
övergångsställe finns och i vissa gathörn kan man korsa diagonalt när grön
gubbe lyser.

Besöker the Viaduct och
hamnen där America´s Cup tilldrar sig. Ett stort kommersiellt jippo. Ser
”racet” Orkla vs Prada på storbildstv och Prada vinner. USA har tre båtar med i
utmanartävlingen Louis Vitteon Cup. Får se det svenska teamet komma in med båda
båtarna, Orm och Örn tror jag de heter. Svarta båtar med Metros logga i fören.
Inte särskilt uppiggande. Otroliga lyxbåtar i hamnen. Jag trodde inte sådana
fanns. En del är vackra men många är bara fula och dyra.

Träffar en indier som är ”securité”
och vi talar om Indien, Pakistan, politik, löner mm. Vi har trevligt och han
har lite att göra. Vandrar hemåt enligt vaktens instruktion. Besöker IT-hall
där asiatiska ungdomar spelar dataspel så huset gungar. Man dödar tusentals
figurer under livliga utrop. Jag kände igen en gammal elev bland deltagarna.
Samma beteende och gester när något var bra vid datorn.

På kvällen turkisk restaurang med
öppen spis som drevs av gas. Maten var knappt godkänd om man vet hur det
turkiska köket skall smaka. I rökpausen som måste intagas i baren inleddes ett
samtal med servitör från Iran. Detta ledde till att även den italienske kocken
och källarmästaren från Iran dök upp. Källarmästaren var väl insatt i de
svenska förhållandena och socialförsäkringssystemet. Kocken hävdade att
servitören levt i grottor innan kocken tagit hand om honom. Lite galen var nog
kocken i alla fall.

På vägen hem frågar jag två
taxichaufförer vart en gammal man som jag kunde gå för att träffa Kiwidamer. ”I
don´t want to pay.” ”Varför skall Du betala?” ”The women needs our seed. Perhaps some beer
but not anything more.” Dessa indiska mansgrisar pekar sedan på en bar
som ligger 100 m från mitt hotell. Damerna där skall enligt dem ständigt vara
på jakt. Detta måste undersökas. Jag hamnar mellan blondin och brunett vid
bardisken. Blondinen är lite påverkad men brunetten verkar intressant.
Gwendolyn och jag försöker föra ett intelligent samtal i den bullriga miljön.
Det finns redan en uppvaktande kavaljer i närheten visar det sig så jag drar
mig tillbaka med uppsträckta händer.

Leave a Reply

Your email address will not be published.