Från Blekinge till Nya Zeeland del.13

Den förra sommaren så populära Restaurang Briggen på Hanö
öppnar som vanligt på Valborgsmässoafton med samma personal, Gun, Gunilla,
Bengt-Anders och Lasse. Sommartidtabellen för färjan gäller från den 15 maj. I
sju veckor från midsommar skall man kunna åka hem kl 2030 på onsdagskvällar
vilket är nytt för året.

Tradjazz Festival i Hällevik har tio-årsjubileum. Papa
Bues Viking Jazzband kommer bl.a. Jag såg Papa Bue för många år sedan i Kalmar.
Precis som undertecknad var han gammal redan då. Det är kanske bara namnet som
lever vidare.

Jag bifogar en länk till en insändare som finns i BLT.
Skribenten fantiserar fritt utan hänsyn till kostnader men roligt är det i alla
fall. Många tror ju att välståndet kommer från FK. Det är knappt 4 km promenad från Ekenäs till Ronneby Brunn. Det är ju inget avstånd för en danssugen yngling men för en pensionär kan det få allvarliga konsekvenser. Ja det kan det förstås få även för en yngling men inte själva promenaden i sig.

http://www.bltsydostran.se/opinion/insandare_blt/gor-bron-i-ronneby-hamn-oppningsbar%283655214%29.gm

Papa goes Down under del 13.

Torsdag den 31/10

Strålande sommardag och varmt. Tog
lilla färjan från Paihia till Russel, en tur på en kvart. Russel har varit NZ
första huvudstad. Fördraget mellan Maorier och Engelsmän slöts här uppe. Russel
har också varit en hamn för valfångstfartyg så här har varit ett ruskigt liv.

Gamla trähus, prunkande trädgårdar
och historiska minnesplatser i en lugn miljö gör Russel värt ett besök för den
som söker stillheten. Långpromenad till Flaggstaff Hill bjöd på fin utsikt.
Lätt bad i the Pacific, vattnet kallt som en svensk junidag. En härlig dag i
lilla Russel som avslutades på puben vid strandpromenaden innan färjan
embarkerades.

Svårt förkyld och jag har ej lust
att äta. Esbjörn återigen på kinakrogen för att ta igen förlorad näring.
Kinamannen gråter i köket. Hans kalkyler för normalportion har spruckit. Själv äter
jag hemma i köket tillsammans med rara holländskor som förstår svenska.

Till den berömda fyren Cape Reinga
på Nordöns nordspets är det mer än 25 mil. På vägen dit kör de specialbyggda
utflyktsbilarna på Ninety Mile Beach. Denna enorma sandstrand är inte nittio
miles men cirka 60 och det räcker för att den oförsiktige som får motorstopp
eller kör fast med en vanlig personbil kan råka illa ut när tidvattnet övergår
till flod. Visst ville jag se den norra udden där Tasmanska sjön möter Stilla
havet och där så mycket religiösa föreställningar inom Maorikulturen har sin
uppkomst. Tiden att ta sig dit (4 – 5 tim.) bedömer jag dock för lång för att
det skall vara värt en resa som man naturligtvis kan köpa i Paihia.

Fredag den 1/11

Upp 0630 för att kontrollera
tidigare erhållna uppgifter om avresetid. Naturligtvis var först erhållna
uppgifter felaktiga. Det var Ainu som fick mig att bli misstänksam. Danke
schön!

När jag väntar på bussen kommer
David och Anna från Madesjö släntrandes. Kristin och Anders dyker också upp.
Kristinas morbror och moster har hyrt en husbil för någon veckas sightseeing
här på NZ.

Jag har en lång dags färd åter till Auckland eftersom resan skall gå över till
västkusten och sedan ner mot Auckland. Det blir aldrig drygt på grund av den
otroliga landskapsbilden som hela tiden växlar. Allt är så
storslaget. Vid första kaffepaus kastar jag mig in i första bästa lokal som ser
ut att erbjuda servering. Blondin, vars skönhet precis som min tyvärr flytt för ganska länge
sedan ser lika förvånad ut som jag.

Inredningen består av tunga ekmöbler
i en salig röra. Beställer kaffe med sandwich som dröjer. Måste uppsöka köket
och påpeka att bussen snart går varvid kaffet levereras och betalas för.
Sandvikaren avbeställes men levereras ändå helt överraskande i en påse ute på
gatan. Borde nog stannat och hjälpt damen få ordning på företaget. Hon var i
passande ålder och byn låg vid en stor sjö eller kanske djup havsvik.

Vi stannade och tittade på ett
jätteträd som var trettonhundra år gamla. Vid nästa stopp blev nyanländ
passagerare, 55+, så till sig i liten japanska eller kinesiska att han glömde
sin väska vid hållplatsen. Han pratade oavbrutet med japanskan i två timmar om
sina resor runt om i världen. Flickorna från Norrhult i Småland och jag var
ganska trötta på honom och hans rabblande av ortsnamn ur geografiboken. Han
talade japanska eller var det kinesiska? Han påminde om en av mina gamla
kollegor. Busschaffisen berättade att han hade pratat lika mycket på tidigare
tur utan japanska. Väskan skulle levereras med senare tur. Bussnätet är mycket
omfattande på NZ och servicen är utmärkt. Chaufförerna guidar och är mycket
serviceinriktade. Det är väldigt enkelt, bekvämt och praktiskt att åka buss här

Resan bjöd på otroligt fina
scenerier, berg, hav, slätter och djur. Belgian Blue föds upp på NZ. Oxfilén
sägs vara fin. Tuppen och hönorna som spatserade runt i rondellen i Albany, en
förstad till Auckland, gjorde att man drog på smilbandet. Typiskt Albany sade
Kiwidam.

Vid hemkomsten flyttade jag ihop med
två damer i en mindre fyrarumsvilla. Det var en aning rörigt men Bi (55+) var
sjuksköterska med bohemisk läggning och Em (30-33) var bara flatmate, dvs hyrde
in sig hos Bi som ägde huset. Förkyld på gränsen till lunginflammation. Har
el-element på rummet som är fullproppat med bokhyllor som bågnar under alla
gamla medicinböcker. Här skulle man inte våga ha någon rajtan bajtan inte. Det
är lyx med värme på NZ. Natten bjuder på oväder med åska. Oktober rapporteras
som den kallaste på 20 år. Jag huttrar när jag sitter på träaltanen med min medicinwhisky
inköpt för cirka 135 kr (100 cl).

Leave a Reply

Your email address will not be published.