Author: Thomas

Kvällen avslutades med frejdig folkdans på teater. Vackra
damer och herrar i lika vackra kläder bjöd på glad och stampvänlig musik och
dans. Man har nog roligt på indiska kalas.

Natten till
den 28 december blev lugn. Ingen våt dröm efter alla Kama Sutra-inspirerade
statyer. En av få sovmorgnar väntade om man inte ville praktisera yoga kl.
0800. Det ville man inte men blev ändå väckt 0730. En fin frukost intogs med
mycket frukt, fil, juice, kaffe, ost, bröd och salamikorv. Det är kul att leva
farligt. Får se vad som händer med magen, korven var i alla fall god.

Den stackars
omelettkocken hade fullt upp vid sina plåtar. Att sno ihop en beställning tog
inte lång tid. Plåtarna var ju varma och ingredienserna förberedda. Kön var
lång trots att tidig lunch skulle serveras på grund av kommande flygresa.

Själv
uppsökte jag hotellets trädgård för att konversera lokalbefolkningen och
kamelen. För att få rätt genusperspektiv valde jag den kvinnliga delen av
befolkningen.

Trädgårdsmästaren
kände sig förfördelad och ville absolut visa mig en lotusblomma som han odlat
fram i bassängen framför de åtta meter höga bambuträden.

Senare
påstod en s.k. expert att det nog inte var en lotus men att de var väldigt
lika. Vem skall man kunna tro på idag. Politiker? Nej, självklart inte.
Poliser? Nej, de mörkar efter behag. Journalister? Där går politisk korrekthet
före saklighet och konsekvensneutralitet. Lärare? Bristfällig utbildning gör i
många fall att det blir fel. Det blir nog till att Googla eller läsa
Flash-back.

Eftermiddagen
innebar flyg till en av världens äldsta städer Varanasi. Jag avstod lunchen och
njöt av det vackra vädret. Bagaget får inte väga mer än 15 kg men allt går bra
tack vare att jag tömt den tunga vinflaskan jag fick i present.

Färdledningen
tar hand om allt på bästa sätt och incheckning går smidigt bara
säkerhets-personalen ”får känna lite”. På grund av mitt kriminella utseende
genomgår handbagaget specialgranskning. En vacker ”indianska” står vid
röntgenapparaten. Hon bär en fräck uniformsmössa och vid ombordstigningen dyker hon åter upp.
Jag kan inte avhålla mig från att ge en komplimang: ”I like your cap” vilket
synbarligen uppskattas.

En kort
flygtur, under en timme, i ett modernt plan tar oss till Varanasi vid
Gangesfloden.

Kvällen
skall komma att bjuda på märkliga upplevelser i denna en av världens äldsta
städer.

Genom ett
enormt folkliv tar vi oss i rickshaw ner till den för hinduer heliga floden
Ganges. Här kan jag uppnå evig frälsning om jag får dö och bli kremerad här vid
den 600 mil långa floden. Trots att floden är starkt förorenad 12000 ggr
godkänt värde så badar man här för att uppnå själslig rening, en mer än
tusenårig tradition.

Guden Ganga
och floden hyllas varje kväll vid en så kallad Arti-ceremoni av prästerskapet.
Vi blir så upphetsade av den mystik som omger oss nu när mörkret har fallit så
vi tappar bort två Norrkopensare när vi går ombord på vår lilla longboat som
skall ta oss på tur längs stranden. Vi närmar oss försiktigt en av
krematorieplatserna där stora eldar brinner och ved bärs från båtarna.
Kunderna, de döda vill säga, bärs ner till floden och doppas i vattnet innan de
läggs på vedhögen där någon anhörig tänder elden. Evig frälsning är utlovad vid
kremering här. Ingen återfödelse alltså.

Vi ser ett
flertal eldar brinna i mörkret och ute på floden cirkulerar mängder av
turistbåtar. Fotografering är förbjuden inom ett begränsat område. Allt sköts
av den lägsta kasten, de oberörbara. Går man in i skuggan av en oberörbar måste
man besöka Ganges och bada för att bli renad.

Det är en
märklig stämning här på floden. När jag var ungefär åtta år gjorde Blekinge
Kyrkovaktmästareförening besök på Karlshamns nybyggda krematorium, jag var där i sällskap med far och mor.
Nu står jag på Ganges och blickar på eldhögarna där kroppar blir till aska
något långsammare än i ett modernt krematorium. Askan sprids sedan i floden där
vi skickar iväg en blomma med ett levande ljus. Samtidigt skall man önska något
för nära och kära. Som den sjöman jag är så kantrar naturligtvis mitt ”fartyg”.
Döttrarna har i alla fall fått veta att de inte skall lägga några pengar på att
ta hem mig om jag förolyckas. Köp en kremering vid Ganges är min önskan. Det
var nära för några dagar sedan när jag gjorde ”Sälen” en morgon på ett
hotellgolv i Agra. Skospetsen slog emot en kant och jag föll handlöst framåt
med handbagaget i hand. Golvet var välbonat så det blev en åktur på några
meter.

I folkhavet
där prästernas hyllning till floden pågår med klockringning och böneutrop
lyckas vi från båten upptäcka det trevliga paret som blev akterseglade. Slutet
gott, allting gott.

Vi skall
tillbaka hit i nästa morgons soluppgång.

Året börjar gå mot sitt slut. Det är den 27 december och
solens strålar ger drygt 22 graders värme. Dagen skall komma att bjuda på
mycket sex och hemlagat.

Vi åker mot ett nytt världsarv, Kjajuraho, som kan sägas
vara ett Angkor i minimiformat. I alla fall låg staden gömd i djungeln, innan
den upptäcktes i början av 1800-talet. Templen är från omkring 1000-talet. En
del av prydnaderna är starkt erotiska motiv och för att orka med denna för en
70-åring påfrestande upplevelse bjöd Jambo på lunch ”hemma hos” eller kanske
”halv ett hos oss” , en indisk familj där även svägerskan enrollerats för att
serva de utsvultna nordborna.

Turister tycks ha en säregen aptit. Man kan äta sen stadig
frukost kl. 0930 på grund av tidig safaritur. Bara några timmar senare äter man
lunch som om ingen frukost serverats. Antagligen beroende på en kraftig
förbränning på grund av miljöombytet.

Nåväl efter en lyckad lunch drog jag mig diskret ut på
bygatan där jag omringades av byns lokala värstingar. Ett tiotal småkillar och
kanske någon tjej förde ett herrans oväsen så t.o.m. värdfamiljens överhuvud
kom ut.

Det blev till att ta fram 30 års erfarenhet från den svenska
gymnasieskolan plus det som man inte lärde sig på lärarhögskolan, för att få
flocken att uppträda som det anstår det kulturfolk som indierna ju är. Tänk så
långt före oss i utvecklingen de har varit.

En yngre student förhörde sig om möjligheterna att komma
till Sverige för att arbeta och studera. Jag informerade om välfärdslandets
krisläge men att många indier studerade IT i Blekinge och övriga Sverige. Nu
kunde jag tala fritt om läget eftersom Göran Persson inte längre var
statsminister. Han förbjöd ju på sin tid oss medborgare att tala illa om
Sverige. Det är skönt med yttrandefrihet.

Nåväl, det ur djungeln upptäckta tempelområdet hade gjorts
om till park. En lugn och rofylld plats med imponerande byggnader. Vi strosade
runt här några timmar. Som vanligt bjöds vi på en fullödig måltid på kvällen.
Hinduerna äter ju mest vegetariskt men kyckling och lamm förekom på
buffébordet. Ölen smakade bra och kostade drygt 50 kr för en halvliter.
Härtappat vin fanns att tillgå. Ett glas kostade cirka 70-75 kr. Utmärkta desserter gjorde att BMI-måttet inte
heller denna vecka utvecklades i rätt riktning.

Julnatten förflöt lugnt. I Moskva firade Indiens
premiärminister Mondi med Putin. En tradition de haft sedan början av
2000-talet. Den indiske premiärministern överraskade världen genom att på
hemfärden göra en kort visit hos ärkefienden i Pakistan.

”Man skall vara snäll på julen” tycker även världens stora.
Mondi hade av Putin fått ett brev som Mahatma Gandhi skrivit och dessutom ett
gammalt svärd.

Det var helg i Indien också vilket gjorde att turisterna var
många i spökstaden Fatephur Sikri. Solen sken här och och även på nästa resmål
Agra fort som var stort och mäktigt. ”Indianerna” ville gärna bli fotograferade
tillsammans de vite. Vi bedömdes som synnerligen exotiska.

De vackra marmorinläggningarna vi sett i palatsen följdes
upp med studiebesök hos en lokal småföretagare som byggde enastående figurer
och konstverk av marmor och sten. Eftersom jag inte var spekulant gick jag ut
på gatan. Mötte bland andra en köpman som varit i Finland och Stockholm.
Beskrev midnattssolen som en traumatisk upplevelse.

Annars var det ganska ovanligt att någon visste något om
Sverige. En IT-student förhörde sig om arbetsmöjligheterna i Sverige.

Annandag jul skulle vi åter nyttja Indiens järnvägsnät. Allt
är välorganiserat. Bagaget tas om hand när vi går på bussen och vi behöver bara
ta oss ombord på angiven vagn. Denna gång kunde jag njuta av utsikten från min
fönsterplats.

Hostan har trots medicinering inte släppt så jag tar en
enskild promenad bland Orchhas övergivna palats. Solen värmer och jag sover
några timmar på Amar Mahal hotel. Ett trist rum i en imponerande gammal
slottsbyggnad.

Offerplats Orchhas

På kvällen beskådas en religiös ceremoni till guden Ramas
ära. Templet är nästan fullt när vi i mörkret anländer dit efter en kort
promenad från hotellet. Spektaklet pågår visst varje kväll då bland annat gåvor
till Guden via prästen överlämnas. Rama är gud men också kung i folkens ögon.
Så är det väl hemma i Sverige också bland inbitna monarkister. Morfar Carl
Gustaf är kung men också gud för de mest inbitna medlemmarna av Royalistiska klubben.

Bostad med utvecklingsmöjligheter Orchhas

Fyra eller fem världsarv upplever vi på denna resa. Några av
oss börjar bli mätta på alla slott, fort och tempel.

Kvällen avslutade med buffé i trevligt sällskap. På rummet
arbetade värmefläkten för fullt. Nattemperaturen gick ofta under 5 plusgrader.

Julafton

Återigen upp i gryningen men denna gång serverades frukost
från kl. 0600. Jambos resor är väldigt välorganiserade. Väskorna överlämnas
till bärare vid hotellet på kvällenoch levereras på hotellrummet vid ankomst.
Då hade de under natten transporterats med buss drygt 30 mil till Agra.

Den korta resan till tågstationen företogs i safarijeep.
Till skillnad från konungariket Sverige kom tåget i tid. Vi åkte naturligtvis
1:a klass så vagnarna var OK. Tyvärr satt jag vid mittgången så utsikten var
mycket begränsad. Hästsov mig genom landskapet. Man behöver all skönhetssömn
man kan få vid min höga ålder.

Jaypee Palace Hotel

Efter tre timmars tågresa nådde vi målet och bussen mötte
upp för att ta oss till det stora lyxhotellet i utkanten av Agra. Eftersom jag
hade jämn födelsedag kunde Monika, reseledaren, inte avhålla sig från att
avslöja detta för reskamraterna som utbrast i välljudande sång.

På hotellet som var femstjärnigt och där statsmän brukade bo när de besökte Agra möttes jag av en mycket vacker kvinnlig trainee
som envist ville att jag skulle sätta mig i en soffa. Jag förklarade att jag
suttit hela förmiddagen så något sådant behov förelåg inte. När hon för fjärde
gången envisades med att jag skulle ta plats i soffan insåg jag lägets allvar.
Jag hade blivit en gammal gubbe. Det var bara käpp som fattades.

Hotelledningen tröstade mig med en tårta som jag delade med
Bagwan, vår assistent som sov i bussen och skötte alla småsysslor. En flaska
rött indiskt vin från Jambo förgyllde också tillställningen på det stora rummet
med balkong.

Eftermiddagen ägnades åt Indiens mest berömda resmål, Taj
Mahal. Ett mausoleum för mogulen Shah Jahans älskade hustru som dog i barnsäng
när fjortonde barnet skulle födas.

Massor av folk runt anläggningen som exteriört var
tilltalande. Genom gräddfil kom turister snabbt in i byggnaden som var en
besvikelse. Ren cirkus rådde inne i ett mindre rum. Poliser som visslade och
folk som ville höra sitt eko. Infödingarna bildade 150 m långa köer utanför och
det var intressant att studera folklivet. Stämningen var god och alla var
mycket vänliga.

På julaftonskvällen bjöds jag på en enastående vacker buffé
som till stora delar också var välsmakande. Mitt närmaste bordssällskap bestod av
ensam mor med tvillingflickor i nedre tonåren. Vad mer kan man önska sig på sin
födelsedag?

Jo lite värme på rummet, men det hade den trevlige
rumsuppassaren fixat genom att ställa in en värmefläkt. Nattemperaturen gick
ofta ner mot nollgradigt medan dagstemperaturen höll sig strax över 20 grader.

Ute över trädgården på Jaypee Palace Hotel lyste månen och
allt var tyst. Den välbevakade anläggningen gick till vila och en skotsk
hälsodryck fick lindra den hosta som förekommit några dagar, men som nu var på
retur.

Fråga: Var
befinner sig den skadade? Svar: På bättringsvägen.

Ur Skandias
skadeanmälningsregister

René Dettwiler Hanö

Låt oss
avbryta resan i Indien för några korta notiser om och från Blekinge skärgård.

En
gnistrande sol har lyst över Blekinge skärgård i veckan som gått. Isarna lägger
sig i vikarna och skärgården tystnar. Det är märkligt att vistas där ute när inget
vågskvalp hörs.

Vad händer
då i Blekinge. Ja, nere i väster dvs Sölvesborg vill de röda sälja av
Nogersunds hamn. Hamnen som har varit en av Sveriges största fiskehamnar.
”Noggarna” är naturligtvis förbannade men vad skall man kunna hoppas på?
Oppositionen i Sölvesborg imponerar inte.

Ute på Hanö
brann en upplagd båt på nyårsdagen. Kanske var det en raket som var orsaken.

I Matvik
fortsätter inbrotten i båtar och sjöbodar trots att inte mycket av värde står
att finna. Blir bara kostsamt för de drabbade att återställa det uppbrutna.

De nya
ägarna på Tjärö säger att vill få bort stämpeln av lyxanläggning. Man vill anpassa
prissättningen till den breda allmänheten. Det låter väl trevligt?

Det blir
ingen SXK-boj vid Bräkne-åns mynning. Vattendjupet är inte tillräckligt anser
de som ansvarar för bojutläggningarna hos SXK. Annars är området trivsamt med lövskogar
och vacker natur. Jag besökte området senast sommaren 2015 för att leta efter den
tilltänkta bojen.

Norr Vångsö

Karlskrona
Angöringsboj finns visst inte längre. Nu skall det i stället byggas en fyr i
sundet mellan Drottningskär och Kungsholms fort. Fyren blir cirka 9 m och skall byggas på
försänkningen som utgår från Aspösidan. Beräknas vara klar till sommaren 2016.

Inne i
Karlskrona rasar vinterliggare över att man skall betala avgift för
vinterplats. Den typen av avgiftssättning har Karlshamn tillämpat i många år.

Utklippan
kommer med stor sannolikhet att ligga i träda även kommande sommar.
Fastighetsverket anser sig inte hinna åtgärda bristerna. SXK:s Blekingekrets
erbjuder även i år medlemmarna att bli stugvärdar på denna säregna plats.
Priserna är mycket moderata i ordets bästa betydelse.

Lite längre
upp längs kusten har de ekonomiska kalkylerna för vindkraftverken vid Yttre
Stengrund spruckit. När vindkraftverken skall byggas så är den ekonomiska
livslängden väldigt lång. När verken möter verkligheten sjunker livslängden
betydligt. Det är Vattenfall som äger de fem verken som togs i bruk år 2001.
Runt årsskiftet skall havsytan vara ren från denna anläggning.

Likt de
frysande asylsökande i Kristianopel och annorstädes kan vi bara hoppas att
januari och februari ”rinner iväg” fortast möjligt. När marssolen värmer våra
ansikten, då återfår säkert de 47% av väljarna som tror att Sverige är på väg
åt fel håll sin livslust (SVT/SIFO).

Nästa gång
återkommer vi från Indien.

Vägga udde i vinterskrud

Dan före dan (23/12)

Trots konstiga drömmar vaknade jag före väckningstiden 05.45.
Man lever sunt under det hårda liv som turistandet innebär. Kaffe och kex i
lobbyn innan det bar iväg tidig gryning mot nationalparken och väntande tiger?

Som skydd mot fartvinden i den skumpiga öppna jeepen med
plats för 15 personer , fick man en filt.
Det var kyligt men efter cirka 7 km var vi inne i parken. Skulle vi möta en
tiger? Ja djäklar, efter en knapp halvtimme gick larmet. Där borta i buskaget
sades en tiger befinna sig. Efter vissa
förflyttningar syntes den tydligare bara cirka 30 m bort. Verkade lika däst som
en svensk politiker efter decemberöverenskommelsen. Kanske var han
kommunanställd och utfodrades dagligen av parkens vakter. Nåväl, som ett
extranummer rullade det stora och mäktiga kattdjuret runt på rygg.

I övrigt bjöd nationalparken på något färre djur än man ser
på en vanlig biltur på Eriksberg i Blekinge. Naturen uppvisade vissa likheter
fast några krokodiler har vi inte i Blekinge. Hjortar, påfåglar och ibisfåglar
gjorde också turen väl värd att göra i den svala försommartemperaturen, cirka
15 grader. Kl.10 var vi tillbaka på hotellet för frukost.

Avbokade safaritur nr 2 och tog i stället en tuk-tuk till
gamla stan som låg 7 km bort. Chaufförens engelska var obefintlig men han ville
vänta på mig. En intressant och trevlig promenad företogs längs Storgatan.
Möttes av vänliga och nyfikna ansikten i de många butiksstånden, helt fria från
turistprylar.

Många ville att jag skulle fotografera dem. Till slut var
jag tvungen höja priset. Tio rupees för far med son. Mamma med dotter fick
naturligtvis bilden gratis. Ett nygift par skrev mailadresser både på engelska
och indiska. Får se om det kommer fram.

Nygifta

På avtalad tid befann jag mig vid mötesplatsen och min
chaufför kom springande. Åter på hotellet intogs en GT för att bekämpa
malarian. Jag njöt av en lyckad utflykt.

På kvällen diskuterades olika investeringar med
aktieintresserad medresenär. I morgon väntar tågresa till Agria, 30 mil bort.
Trodde väl aldrig att jag skulle få åka tåg i Indien.

Inte min chaufför

Gårdagen (21/12) innebar även ett besök i Maharadjans
väldiga palatsområde där bland annat längden på en turban fastställdes med hjälp
av vänlig ”indian”. Imponerande
silverkärl, världens största besågs också. Något för herr Knutsson i
Antikrundan att värdera. Hela denne trevlige expert skulle få plats i världens
största silverkärl. Vid drottning Victorias kröning fyllde Maharadjan kärlen
med Ganges-vatten och tog med sig dessa till London.

Nu var det dags att lämna distriktet Rajastan och bege oss på en
4-timmars busstur ut i landskapet. Vårt mål var Ranthambore Nationalpark med
förhoppning att få se en tiger.

Vår färd genom jordbrukslandskapet kantades av ett rikt
djurliv. Grisar, hundar, kor, getter och kameler kantade vägen. De flesta
strövade fritt, dock inte kamelerna.. Väldiga fält sträckte sig mot horisonten
med vete- och senapsfröodlingar. Även en skånsk EU-greve skulle ha blivit
imponerad. Själv fängslades jag av metoden att torka komockor till bränsle i
geometriska mönster.

”Solen skiner alltid
på en Kustartillerist” Nu har solen lyst in genom mitt bussfönster i tre
dagar. Inga gardiner för fönstren på grund av en beryktad våldtäkt i buss som slutade med
döden för drygt tre år sedan. Den skyldige släpptes i dagarna på grund av sina ringa ålder med skyddad
identitet.

Efter incheckning på hotellet i ett svalt rum med värmefläkt
gav jag mig ut för att bekanta mig med omgivningarna. I närområdet som var ett
hotellområde fanns väl inte mycket att se. Sökte mig längre bort men
fortfarande mest restauranger men några bostadskvarter kunde besökas. Nu
började tiggeri förekomma. Jag hade försett mig med sedlar i mindre valörer. En
rar liten tös som plockade papper för återvinning uppmuntrades med en liten
dusör. Mammor med barn och gravt handikappade prioriterades.

Allt var dammigt och nedskräpningen stor. Alla visade
vänliga miner och stor nyfikenhet
gentemot den gamle turisten som vände åter när han nått fram till
järnvägsstationen.

Kvällsbussen full med glada människor, även på taket, gasade
och tutade för fullt i tio minuter innan det bar iväg under rop och vinkningar.
En GT i hotellträdgården före middagen som till visshet gränsade sannolikhet
kommer att vara buffé.

Denna buffé avåts samtidigt som ett intressant och engagerat
samtal förekom med närmsta bordsgrannar, gällande tillståndet i Konungariket
Sverige. I en öppenhjärtlig och kamratlig
anda avhandlades monarkins vara eller icke vara, kampanjjournalistiken och
Sverige som humanitär stormakt. Trevligt hade vi i alla fall, även om vi var
oroliga.

Natten skulle bli kort. Uppstigning 0545 nästa morgon då
tigersafari väntade.

Vindarnas palats

På min namnsdag vaknade jag innan beställd väckningstid, som
för övrigt inte fungerade. Min rumstelefon var ur funktion.

Efter en utmärkt och riklig frukostbuffé gav vi oss ut i den
Rosa staden som Jaipur kallas. Hela staden målades rosa en gång i tiden när den
engelske vicekonungen skulle skulle anlända. Dagen skulle bjuda på många
sevärdheter.

Först vackra och berömda ”Vindarnas palats” där mogulernas
hustrur och konkubiner osedda kunde följa livet genom de trånga vinduerna som
dansken säger. Muslimerna ville inte dela med sig av skönheten med andra.

Amber Fort med Peter Sellers look-a-like i förgrunden

Bussen tog sig ut ur staden för färd mot Amber fort. Ett
slott och fort högt och vackert beläget på en bergsrygg några mil ut ifrån
Jaipur. Längs bergsryggen löpte en mur med torn. Kinesiska muren light var min
tanke.

Några trötta elefanter lufsade runt på borggården med
betalande turister. Ännu var antalet turister begränsat, solen sken och vi njöt
av arkitektur och utsikter. Detta var centralorten innan vattenbrist tvingade
mogulen att bygga upp Jaipur. Vid infarten till Jaipur beskådades Vattenpalatset
som verkligen hade sjöutsikt då det låg mitt i sjön.

Mattillverkning och djuptryck hann vi också beskåda innan
lunch. Eftermiddagen bestod av besök på en märklig observatoriplats från
medeltiden där man med hjälp av stora specialkonstruerade anläggningar kunde
fastställa tiden på sekunden när.

Kvällen avslutades med restaurangbesök utanför hotellet,
inklusive folkdans. Indisk folkdans med turistdeltagande ingår inte i min
repertoar. Efter min succéartade
framträdande med N-kung i Sydafrika gäller det att ransonera framträdandena.

Världens största i silver! Det finns en till..

Börjar lära känna medresenärerna. Inga gemensamma
anknytningar står att finna men man verkar vara lättpratade.

Efter en mycket händelserik dag säger jag som gumman sade
när det brann i utetdasset: ”Det tar sig”.