Blekinge skärgård byts mot Ganges.V

Dan före dan (23/12)

Trots konstiga drömmar vaknade jag före väckningstiden 05.45.
Man lever sunt under det hårda liv som turistandet innebär. Kaffe och kex i
lobbyn innan det bar iväg tidig gryning mot nationalparken och väntande tiger?

Som skydd mot fartvinden i den skumpiga öppna jeepen med
plats för 15 personer , fick man en filt.
Det var kyligt men efter cirka 7 km var vi inne i parken. Skulle vi möta en
tiger? Ja djäklar, efter en knapp halvtimme gick larmet. Där borta i buskaget
sades en tiger befinna sig. Efter vissa
förflyttningar syntes den tydligare bara cirka 30 m bort. Verkade lika däst som
en svensk politiker efter decemberöverenskommelsen. Kanske var han
kommunanställd och utfodrades dagligen av parkens vakter. Nåväl, som ett
extranummer rullade det stora och mäktiga kattdjuret runt på rygg.

I övrigt bjöd nationalparken på något färre djur än man ser
på en vanlig biltur på Eriksberg i Blekinge. Naturen uppvisade vissa likheter
fast några krokodiler har vi inte i Blekinge. Hjortar, påfåglar och ibisfåglar
gjorde också turen väl värd att göra i den svala försommartemperaturen, cirka
15 grader. Kl.10 var vi tillbaka på hotellet för frukost.

Avbokade safaritur nr 2 och tog i stället en tuk-tuk till
gamla stan som låg 7 km bort. Chaufförens engelska var obefintlig men han ville
vänta på mig. En intressant och trevlig promenad företogs längs Storgatan.
Möttes av vänliga och nyfikna ansikten i de många butiksstånden, helt fria från
turistprylar.

Många ville att jag skulle fotografera dem. Till slut var
jag tvungen höja priset. Tio rupees för far med son. Mamma med dotter fick
naturligtvis bilden gratis. Ett nygift par skrev mailadresser både på engelska
och indiska. Får se om det kommer fram.

Nygifta

På avtalad tid befann jag mig vid mötesplatsen och min
chaufför kom springande. Åter på hotellet intogs en GT för att bekämpa
malarian. Jag njöt av en lyckad utflykt.

På kvällen diskuterades olika investeringar med
aktieintresserad medresenär. I morgon väntar tågresa till Agria, 30 mil bort.
Trodde väl aldrig att jag skulle få åka tåg i Indien.

Inte min chaufför

Leave a Reply

Your email address will not be published.