Blekinge skärgård byts mot Ganges IX

Kvällen avslutades med frejdig folkdans på teater. Vackra
damer och herrar i lika vackra kläder bjöd på glad och stampvänlig musik och
dans. Man har nog roligt på indiska kalas.

Natten till
den 28 december blev lugn. Ingen våt dröm efter alla Kama Sutra-inspirerade
statyer. En av få sovmorgnar väntade om man inte ville praktisera yoga kl.
0800. Det ville man inte men blev ändå väckt 0730. En fin frukost intogs med
mycket frukt, fil, juice, kaffe, ost, bröd och salamikorv. Det är kul att leva
farligt. Får se vad som händer med magen, korven var i alla fall god.

Den stackars
omelettkocken hade fullt upp vid sina plåtar. Att sno ihop en beställning tog
inte lång tid. Plåtarna var ju varma och ingredienserna förberedda. Kön var
lång trots att tidig lunch skulle serveras på grund av kommande flygresa.

Själv
uppsökte jag hotellets trädgård för att konversera lokalbefolkningen och
kamelen. För att få rätt genusperspektiv valde jag den kvinnliga delen av
befolkningen.

Trädgårdsmästaren
kände sig förfördelad och ville absolut visa mig en lotusblomma som han odlat
fram i bassängen framför de åtta meter höga bambuträden.

Senare
påstod en s.k. expert att det nog inte var en lotus men att de var väldigt
lika. Vem skall man kunna tro på idag. Politiker? Nej, självklart inte.
Poliser? Nej, de mörkar efter behag. Journalister? Där går politisk korrekthet
före saklighet och konsekvensneutralitet. Lärare? Bristfällig utbildning gör i
många fall att det blir fel. Det blir nog till att Googla eller läsa
Flash-backsmiley.

Eftermiddagen
innebar flyg till en av världens äldsta städer Varanasi. Jag avstod lunchen och
njöt av det vackra vädret. Bagaget får inte väga mer än 15 kg men allt går bra
tack vare att jag tömt den tunga vinflaskan jag fick i present.

Färdledningen
tar hand om allt på bästa sätt och incheckning går smidigt bara
säkerhets-personalen ”får känna lite”. På grund av mitt kriminella utseende
genomgår handbagaget specialgranskning. En vacker ”indianska” står vid
röntgenapparaten. Hon bär en fräck uniformsmössa och vid ombordstigningen dyker hon åter upp.
Jag kan inte avhålla mig från att ge en komplimang: ”I like your cap” vilket
synbarligen uppskattas.

En kort
flygtur, under en timme, i ett modernt plan tar oss till Varanasi vid
Gangesfloden.

Kvällen
skall komma att bjuda på märkliga upplevelser i denna en av världens äldsta
städer.

Genom ett
enormt folkliv tar vi oss i rickshaw ner till den för hinduer heliga floden
Ganges. Här kan jag uppnå evig frälsning om jag får dö och bli kremerad här vid
den 600 mil långa floden. Trots att floden är starkt förorenad 12000 ggr
godkänt värde så badar man här för att uppnå själslig rening, en mer än
tusenårig tradition.

Guden Ganga
och floden hyllas varje kväll vid en så kallad Arti-ceremoni av prästerskapet.
Vi blir så upphetsade av den mystik som omger oss nu när mörkret har fallit så
vi tappar bort två Norrkopensare när vi går ombord på vår lilla longboat som
skall ta oss på tur längs stranden. Vi närmar oss försiktigt en av
krematorieplatserna där stora eldar brinner och ved bärs från båtarna.
Kunderna, de döda vill säga, bärs ner till floden och doppas i vattnet innan de
läggs på vedhögen där någon anhörig tänder elden. Evig frälsning är utlovad vid
kremering här. Ingen återfödelse alltså.

Vi ser ett
flertal eldar brinna i mörkret och ute på floden cirkulerar mängder av
turistbåtar. Fotografering är förbjuden inom ett begränsat område. Allt sköts
av den lägsta kasten, de oberörbara. Går man in i skuggan av en oberörbar måste
man besöka Ganges och bada för att bli renad.

Det är en
märklig stämning här på floden. När jag var ungefär åtta år gjorde Blekinge
Kyrkovaktmästareförening besök på Karlshamns nybyggda krematorium, jag var där i sällskap med far och mor.
Nu står jag på Ganges och blickar på eldhögarna där kroppar blir till aska
något långsammare än i ett modernt krematorium. Askan sprids sedan i floden där
vi skickar iväg en blomma med ett levande ljus. Samtidigt skall man önska något
för nära och kära. Som den sjöman jag är så kantrar naturligtvis mitt ”fartyg”.
Döttrarna har i alla fall fått veta att de inte skall lägga några pengar på att
ta hem mig om jag förolyckas. Köp en kremering vid Ganges är min önskan. Det
var nära för några dagar sedan när jag gjorde ”Sälen” en morgon på ett
hotellgolv i Agra. Skospetsen slog emot en kant och jag föll handlöst framåt
med handbagaget i hand. Golvet var välbonat så det blev en åktur på några
meter.

I folkhavet
där prästernas hyllning till floden pågår med klockringning och böneutrop
lyckas vi från båten upptäcka det trevliga paret som blev akterseglade. Slutet
gott, allting gott.

Vi skall
tillbaka hit i nästa morgons soluppgång.

Leave a Reply

Your email address will not be published.