Category: Vågskvaller och sanningar

Trålare finns fortfarande.

Platsen jag besökte i förra veckan var Hörvik. En hamn som
många missar då den ligger lite vid sidan om huvudstråket. Här finns en
relativt nybyggd hamn med några gästplatser strax innanför piren som ligger
väster om inloppet till fiskhamnen.

Jag valde att gå in i fiskhamnen och förtöjde vid y-bommarna
som numera finns där. Man gör alltid nya bekantskaper när man är ensamseglare.
Hamnchefen, Kenneth Persson, var en sådan angenäm bekantskap. Sympatiske Miscka
har en fin livsmedelsbutik några få meter från hamnen. Bra sortiment och snyggt
och prydligt. Bakom butiken finns Tommy G:s fiskbutik där man köpa rökt fisk
och få en sillamacka serverad.

Duktige fotografen Pia- Kristina driver ett galleri, Kapica
galleri och interiör, strax väster om fiskhamnen. Där finns också
”turistbyrån”.

Restaurang Kajutan som ligger vid kajkanten kunde inte
erbjuda den rödspätta eller flundra som jag trängtade efter. Kocken uppgav att
han jobbade på det men hade i alla fall både rödspättefilé och abborrfilé på
menyn. Fint läge har den i alla fall – krogen. Dessutom har man numera en
filial borta vid den nybyggda hamnen där en hel del intressanta smårätter kunde
noteras.

Folket på Hörvik verkar ha en positiv attityd till
främlingar. Jag fick flera intressanta samtal med Percy, den gamle
fiskhandlaren som fortfarande åker runt i Blekinges bygder, om än inte så ofta
numera. Pigge Axel, 80+, undervisade mig på plats hur de där propellrarna som
man skevrar när man vill gå från fram till back fungerar. Med mitt enkla
förstånd har jag aldrig förstått det tidigare. Nu låg båten på gräsmattan och
även jag förstod det hela. Skönt att man inte behöver dö nyfiken.

Som Ni märker finns det mycket att göra på Hörvik. Jag hann
inte med hälften av det jag tänkt mig. Men naturligtvis måste jag besöka
platsen för en av mina många förlovningar, fyren vid Listers huvud. Härliga
klippor och bara några simtag till Hanö. Morgonen var tidig och havet låg
nästan spegelblankt. Senare på dagen hann jag med en promenad upp genom avenboksskogen
till Listers huvud. Skogen gav skydd mot den höga UV-strålningen och utsikten
är fin där uppe. Bord och bänkar finns för den som vill ha grillfest där.

Vid fyren Listers huvud

Hemvägen gick via Engelska källan där limejuicarna dvs
engelsmännen hämtade vatten under sin vistelse i Hanösund under
Kontinentalblockaden. Värmen var tryckande så promenaden avslutades med en
dansk öl och samtal tillsammans med en trevlig människa.

Engelska källan

En utmärkt mastkran noterades, belägen inne i fiskhamnen.
Bra att känna till vid mast- och riggproblem. Kenneth har renoverat dusch och
toalett inne i fiskhamnen. Dessutom finns samma faciliteter borta i den
nybyggda hamnen.

I vintras läste jag en bok där man rekommenderade ormar som
skydd mot fåglar och tillhörande fågelträck på båtarna. Sedan föll det i
glömska men på Hörvik påmindes jag om detta. Skall genast införskaffa en
plastorm för att skrämma de hundratals svalor som gärna har morgonkonferens på
s/y Johanna.

Jag längtar redan tillbaka till Hörvik. Då skall Spraglehall besökas. Pröva Du också ett
besök.

Att seglingen hem blev extra njutbar med öppna vindar från
sydost nämner jag bara för att avundsjukan hos Er inte skall dö ut.

I alla media står det att det är ont om blåbär. Då har
journalisterna inte varit i Blekinges kustområde. Där finns de!!!!

Med hälsning från en brygga i öster om Hasslöbron.

Johan Krouthén: Skärgårdssommar

Endast döda fiskar flyter med strömmen.

Känd Blekingeseglare pryder innehållet i Europas
största segelmagasin.

Die Yacht nr 13 kom ut för någon veckor sedan. Man har en
8-sidig artikel om Blekinges skärgård. Man börjar artikeln i Simrishamn där
gästhamnschefen Jan Ljunggren får frågan vart det bästa resmålet från
Simrishamn är. Svaret blir Bornholm. Sedan pekar sympatiske Jan ut ett antal
smultronställen i Blekinge för journalisten. Jan och Marincenter Syd som driver hamnen är
min återförsäljare och han säljer helst den tyska versionen om sanningen skall
fram.

Die Yacht besöker Kivik, Hanö, Pukavik, Tärnö, Tjärö,
Ekenäs, Dragsö Karlskrona och Flakskär samt slutligen Stenshamn/Utlängan. Man
beskriver lyriskt tystnaden, ensamheten, lugnet och isoleringen från övriga
världen. Tjärö beskrivs som om Bullerbyn fortfarande finns – “Bullerbü ist wirklichkeit”. Inga nya
avslöjanden görs och artikeln innehåller knappast några sakfel. Min skrifter på
tyska ”Natur- und Gästehäfen in den Schären von Blekinge” beskrivs som
”Umfangsreister Revierführer, allerdings mit starkem Hang zu Anekdoten”. Det
tackar man för.

Nu till det allra bästa! Artikeln inleds med ett stort
bilduppslag på två sidor. En av skärgårdens vackraste båtar, en Scanmar 33,
seglar in i sundet mellan Harö och Tärnö. Vid rodret på s/y Katina står min
bryggranne och gode vän, Kurt Gummesson. En fin bild vill jag lova. Klart att
man skall ha en fin båt som inledning till en artikel om en fin skärgård.
Ordnung muss sein!

Bild tagen av Klaus Andrews Die Yacht. I tidningen är den på två sidor.

I morgon släpper vi en annan stor nyhet – förhoppningsvis.

Solig junidag på Dragsö, Eriksbergsområdet

Sjöfartsverket publicerar nu på på nätet vind, strömmar och vattenstånd från 60 mätstationer runt vår kust. Man har haft det goda omdömet att låta Karlshamn ingå bland dessa. Inga andra blekingehamnar ingår.
Du hittar kartan under rubriken “vind och vatten” på www.sjofartsverket.se. Mätstationen i Karlshamn är troligen belägen på Inre Ortholmen.

Skiftöfladen torsdagmorgon 0630

Den stora seglingstidskriften Die Yacht har återigen skrivit om Blekinge skärgård och recenserat mina skrifter. Tidningen är delägare i förlaget som ger ut en annan stor “Törnführer” över svenska skärgårdar men gav mig ändå ett vänligt omnämnande. Redaktören ansåg mina skrifter mer “Anekdotisch” än deras “egna” verk som funnits i många år och som tidigare varnat för Blekinge som svårnavigerat.Det har under de senaste veckorna inkommit förvånansvärt många utländska beställningar som nu fått sin förklaring. Min tyske återförsäljare beställde femtio ex. vilket omgående effektuerades igår. Det var därefter skönt att dra ut i den soliga och tysta skärgården efter en intensiv förmiddag på “lager”, post och lasarett (deltager som försökskanin i ett forskningsprojekt).
På premiärturen till Tjärö var det tyst och stilla. Träffade på den vackra ön en tysk läsare från Berlin och Lasse och Lena från Ronneby i sin fina träbåt. “Snokade runt” lite för att se om några synbara förändringar kunnat upptäckas. Restaurangen var öppen och man kunde tydligen fortfarande inta en måltid för under 100 kr exklusive dryck.
När solen gick ner bakom berget avgick s/y Johanna mot favoritplatsen – Skiftöfladen. Borta i Boksundet låg den gamle kulturarbetaren på svaj med sin Monarksnipa. Naturligtvis ankrade jag 5 kabellängder 925 m öster om honom så natten blev lugn.

Angående förra avsnittet om gästhamnsavgifter så ges nedan några exempel på dagens
priser.
Utklippan 140 kr för icke medlem i SXK. Karlskrona Tallebryggan 180 kr inkl. el,
Karön-Ekenäs 150 kr inkl. el, Tjärö 180 kr inkl. el, Karlshamn-Vägga 150 kr inkl. el
Hanö 160 kr inkl. el och dusch samt Hällevik 150 kr inkl. el
Tärnö Kåsakroken utmärker sig genom att fortfarande hålla mycket konkurrenskraftiga priser – endast 100 kr inkl. el och dusch.

Bockö en plats där man slipper avgiften

Efter en blåsig helg så känner vi att värmen är på väg. Våra gästhamnar kommer att fyllas av båtar. Avgifterna har stigit i mycket snabbare takt än konsumentprisindex som nedanstående information kan visa.

Gästhamnsavgifter år 1985

Utklippan, Tromtö 20 kr, Karlskrona 35 kr

Sölvesborg, Hällevik, Hörvik, Karön/Ekenäs 25 kr

Tjärö, Hanö 30 kr, Karlshamn 40 kr

Omräknat till dagens penningvärde skulle en avgift på 30 kr bli 59 kr
år 2010

Vad kostar det idag?

Södra skäret på Utklipporna

Denna ruggiga dag värmer vi oss med denna bild. Några nyheter som inhämtats från vår resa från Utklippan via Karlskrona till Matvik under gången helg rapporteras nedan.
Den gröna pricken i Flötjarännan syd Inlängan och Flötjens fyr saknas. Likaså kunde vi konstatera att den gröna pricken innanför piren på Stenshamn också saknades. Aha tänkte jag i mitt oförstånd – äntligen har man sprängt bort den otäcka sten som förra årets nya prick var satt att varna för. Idag har jag varit i kontakt med Stenshamns alltiallo Arne Hjalmarsson som lovat ta kontakt med ansvarig inom kommunen. Stenen är nämligen något som man inte förväntar sig strax styrbord efter inloppet. (se Naturhamnar i Blekinge). Är det tekniska nämnden som har ansvaret, Tommy Olsson?

Solen sken och vi seglade vidare från Stenshamn till Inlängan i vår skyltningskampanj för skrifterna. Man måste stötta sina återförsäljare med lite sales promotion. Byakrogen i Torhamn hann vi inte besöka men där är numera pizzeria. Vissa ansträngningar har gjorts i Torhamn med bättre hygienutrymme. Någon flytbrygga lär det inte bli i gästhamnen. Man hoppas däremot få en mer skyddande pir.

Seglingen fortsatte i strålande sommarväder och härlig sydlig vind. Min gast och dotter skulle åka hem till mamma Lena. På tågstationen träffade vi ett gäng trötta spinkeräknare (ornitologer) som också varit på Utklippan samtidigt med oss.
Tröttast var valpen Steira som trots sin ungdom visade ett moget intryck både under roddfärder och i närkontakt med flygande odjur.

Antalet båtar i Karlskrona gästhamn var under tio. Hamnkontoret börjar med fulla öppettider från den 15 juni. I hamnen låg kustbevakningens nya fartyg.
“Du söte värld” skulle nog min gamla mor utropat om hon fick se fartyget. Inga kommentarer i övrigt. Det är för övrigt inte sant att fartyget skall heta Göran, efter honom som var statsminister när plåtschabraket beställdes.

En härlig kryss i en lagom frisk sydväst förde s/y Johanna upp mot Hasslöbron där jag räknat med att sjöbrisen skulle börja verka. En pigg tjej öppnade bron snabbt så ingen väntan i den friska vinden behövde ske. Bevakningen sköts inte längre från Kungsholmen utan från sjöbevakningscentralen i Torskorstrakten.
En rolig episod hände när jag seglade in till Karlskrona och begärde broöppning.
“Ja vi har en lucka i kollektivtrafiken så jag kan öppna kl. 15.30.” När jag passerade bron exakt 15.30 stod en röd buss först vid bommarna. Kanske tillhörde den inte kollektivtrafiken.
Om det var sjöbrisen som fick vinden att vrida över mot syd vet jag inte men raka spåret hem till Matvik blev det.

På onsdagen kom solen men vinden var fortfarande kall.
Miljökonsulten arbetade flitigt nästan hela dagen i stugans kök. Jag fotograferade och på kvällen kom de
första båtarna denna vecka, några tyskar och holländare på väg mot Stockholm
och Sankta Anna´s skärgård.

Hamnchefen bjöd på supé i representationsvåningen. Återvände
till båten efter att ha halat nationsflaggorna för de inneliggande båtarna och
den svenska flaggan.

Lennart Rovin Hamnkapten

Fyren kastar inte längre sitt sken över klipporna. Sverige
har blivit ett fattigt land som inte har råd att låta fyrarna lysa längs
kusten. Vi får väl trösta oss med att vi ligger i topp när det gäller
utlandsbistånd och invandring/capita i Europa men både tråkigt och ynkligt är
det. När nästa fartyg går på Utklipporna och oljeutsläppet sprider sig in i
skärgården så lär ropen skalla över vems ansvaret var att fyren var släckt

Måsarnas ungar är ganska stora och en del änder och ejdrar
ligger fortfarande och ruvar. Tre glada sälar följde oss nyfiket under en lång
sträcka när vi rodde med jaktkanoten utanför hamnen.

Sopade cementkajen som var fylld med fågelträck. En pigg
holländare deltog med frenesi i arbetet. Som belöning fick han låna jaktkanoten.
Fåglarna informerades om att snart skulle det bli förbjudet att släppa sin
avföring i vattnet, precis som fritidsbåtarnas hålltankar skall bli förbjudna
att tömma i havet.

Vet Du hur många gånger en svan tömmer sin tarm under 15
minuter? Minst en gång var femte minut enligt mina ovetenskapliga studier.

Solen skiner både torsdag och fredag och avlösande
stugvärdar har redan anlänt. Långseglarparet Karin och Göran Pantzar från
Karlshamn/Matvik skall sköta ruljangsen nästa vecka. Hoppas de inte glömmer
någon gästflagga som min dotter gjorde i torsdagskväll . När jag kom ner i
hamnen frågade Göran om jag inte fick ner den danska gästflaggan. Dottern hade
halat de fyra aktuella flaggorna trodde jag som helt koncentrerade mig på den
svenska.

”De var ju så många”, skyllde den unga damen på när jag
larmade henne kl. 21.22. Hon har blivit varslad om uppsägning from lördag
förmiddag. Här förekommer ingen nepotism som på så många andra områden.

I dag fredag missade jag själv att hissa den finska flaggan.
På morgonen såg jag att den finska båten som kom in under torsdagen hade gett
sig iväg över Hanöbukten. Vad jag inte noterade var att en annan finsk båt
kommit in under föregående kväll och ännu inte satt upp sin flagga när jag
rodde över till Södraskäret för att hissa flaggan kl. 0800.

”Hamnen är så stor” får väl jag skylla på. Pekka blev visst
sur och avseglade kl. 0900 så problemet var ur världen.

Nu har vinden gått över på sydost och sol från klar himmel
lyser över klipporna .

Stugvärd på Utklippan

Vid hamnbesöket i
Karlskrona hade jag nöjet att träffa ett antal trevliga människor. På
turistbyrån fann jag en ovanligt positiv och servicesinnad Marcus Holgersson
och i gästhamnen en lika positiv bekantskap, Malin Hagberg-Andersson, som nu
basar för gästhamnen i kommunal regi. Vid Fisktorget mötte jag mannen som driver
sjötaxi, Paul Olsson, och som berättade att trafiken till Utklippan ännu inte
kommit igång. Vi hade ett för mig intressant samtal om varvstekniska frågor där
Paul villigt gav tips. Han har numera lagt ner sin egen varvsverksamhet.

På en skylt kunde jag
konstatera att hans barnbarn, en flicka, skulle köra runt i östra skärgården
och leverera bröd, läsk och livsmedel till nöjesbåtarna. Ända ut till Utklippan
har den unga damen tänkt sig leverera.

I gästhamnen fanns
ett tiotal tyska båtar och s/y Elvira från Ystad – en gammal kund. Alltså bara
två svenska båtar. En dansk X43 som planerat att segla till Stockholm hade planer
på att vända hemåt. Masten var för hög för Möcklö-bron och djupgåendet 2,25 var
för stort för Kristianopel ansåg man. Bara elände med stora båtar alltså. Tur
att man bara har en 33-fotare.

Permafrostexperten,
dvs yngsta dottern, anlände med tåget på söndagsförmiddagen och vi kastade
genast loss och satte kurs mot Möcklöbron i frisk ostan. Efter att ha passerat
Österskär på Senoren så kunde vi släppa ut våra segel och fick en fin halvvind
ut till Utklippan. Enda båt i hamnen. Vi skall vara stugvärdar; Kristina och
jag, under en vecka i Kryssarklubbens stuga på Södra skär.

Vilken utsikt från
alla fönster i huset som har el, kyl och frys, två sovrum och ett vardagsrum +
vindsvåning.

I vardagsrummet kan
SXK:s medlemmar som är ute och seglar titta på tv och umgås tills stugvärden
kör ut dem. Köket är inte till för andra än stugvärden men kan i nödsituation
utnyttjas av sjöfarande gäster. På ön fanns 7-8 ornitologer och hamnkaptenen
Lennart Rovin som mötte oss nere i hamnen vid vår ankomst. Han åker numera runt
med en elektrisk utombordare. Läckert tyst tycker jag.

Vinden tilltog på
kvällen men jag tog mig tillbaka till båten med hjälp av jollen och hade en
relativt lugn natt. På måndagen ökade vinden ännu mer och låg i byarna upp mot
18 m/sek.

Efter besök på
Södraskär och gemensam lunch så lyckades jag i motvind och motström med viss
svårighet ta mig tillbaka till s/y Johanna som vilade längst in i den sprängda
hamn-bassängen. Det hade börjat svaja kraftigt i hamnen trots att bassängen låg
i ungefär samma riktning som vinden och båten rörde sig mer och mer. Allt
slutade med att gemensam middag fick
inställas. Far och dotter firade måndagskvällen på var sin ö.

Det är enastående att
få vara här. Uppe i stugan fungerar Internet bra men nere i båten dåligt. Här
finns ett lokalt nätverk som inte fungerar som det är tänkt. Lyckas läsa min
post men när jag skall besvara beställningen från Berlin så bryts förbindelsen.
Telefonförbindelserna är goda. Massor med fåglar – stora och små – ett stort
antal sälar vilar på skären söder om fyren.

Bilderna togs
måndagen den 1 juni kl. 21.30. Himlen var alldeles röd över Inlängan när solen
tillfälligtvis bröt igenom.