Återförsäljare


En vänlig person skickade mig ovanstående bild från nu pågående båtmässa i Düsseldorf. En väldigt stor mässa med 18 utställningshallar. Detta ger mig anledning att berätta var skrifterna om Blekinges skärgård kan inhandlas.

Återförsäljare av ”Natur-
och gästhamnar i Blekinge”.

Baltic
Skeppsfournering Kalmar www.baltic.nu tel.
0480-10600

Bokhörnan i
Karlskrona tel.
0455-19350

Kamms Fiskehamnen
Saltö www.kamms.se tel. 0455-15060

Blekinge Museum
Karlskrona www.blekingemuseum.se tel. 0455-304960

Ronneby Bokhandel www.ronnebybokhandel.se tel. 0457-10430

P-A Lindgrens Oljor
& Energi AB www.lindgrensoljor.se
tel. 0457-30016

Arken Marinelektronik
AB www.arkenmarin.se tel. 0454-31272

Karlshamn

Antikvariat Bode
Karlshamn tel. 0454-17852

Lundins Bokhandel
Karlshamn www.lundinsbokhandel.se tel. 0454-14430

Matöppet Hörvik tel. 0456-51411

Anto:s Järn &
Marin Hällevik www.antos.nu tel. 0456-56110

Zimmerdahls Bokhandel
Sölvesborg tel. 0456-12675

Marincenter Syd AB
Simrishamn www.marincentersyd.se tel. 0414-28790

Tackel & Tåg
Ystad www.tackel.se
tel.
0411-74210

Danmark

Iver C Weilbach &
Co A/S www.weilbach.dk tel.+4533343560

Köpenhamn

Tyskland

Serious Business
Company www.blekinge-
seeseite.de tel.+49(0)4821-92395

Itzehoe

Hanse Nautic GmbH
Hamburg www.hansenautic.de tel. +49(0)40374842-0

Bokia och Bokus kan
också leverera skrifterna till ett konkurrenskraftigt pris.

Dessutom förekommer
försäljning under sommaren i ett antal gästhamnar mellan Simrishamn och Kalmar.

Mexiko



På torsdagen före julafton hämtades vi av tre golfbilar vid
hotellet. Den korta resan ner till färjan var skumpig och överfarten till
fastlandet gick i 17 knop. Där väntade en modern minibuss som dock saknade
barnbilstol. Resan till Play del Carmen tog nästan tre timmar och landskapet är
tråkigt. Hotellet var stort och vi fick våra rum som låg längst bort från
strand och restauranger. Personalen var synnerligen trevlig och
hotellområdet rikt på växter. Bortskämda apor som inte ens kunde skala en banan
själva samt ”mexican bunnies” smög omkring på gräsmattorna och i träden.

Utanför vår balkong låg troligen tvätteribyggnaden med en
bullrig verksamhet som inte störde när balkongdörren var stängd. Att sitta på
balkongen och lyssna på cikadorna var inte så njutbart.

Riu Yucatan var ett all inclusive-hotell med fyra olika
restauranger. Det var också tillåtet att uppsöka och inta måltid på några
grannhotell som tillhörde denna stora koncern.

De så vanliga bufféerna varvades med diverse varianter av
asiatisk mat, mexikanskt och steakhouse-varianter i respektive restaurang. Att
botanisera bland bufféerna kunde också innebära kulinariska upplevelser om man
bara inte försökte greppa allt som bjöds. Frukostbuffén bjöd på youghurt,
frukter som mango, ananas, papaya , nötter, torkad frukt och färskpressad
juice. En mexikanare stod varje morgon och skar frukter som han sedan sedan
körde i mixer. Hans kollegor gjorde omelett och stekte korv, bacon och mycket
annat längs det 50 m. långa frukostbordet. Kaffe och té av hyfsad kvalitet serverades
av vänlig serveringspersonal.

Alla hotellets gäster byggde på sina kroppar väl
medvetna om att lunch skulle börja serveras redan kl 12. Under mellantiden
intogs stranden och de solstolar som tillhörde hotellet. Där var trångt och ett
folkliv som inte tilltalade mig. Stegräknaren gick varm och ibland vilade jag
och Oscar ut ivrigt beskådande den långa slanka baletten som repeterade vid
stora scenen. Han gillar musik och dans, pajken.

Följde man stranden västerut en knapp kilometer tog hotellen
slut och stranden blev nästan tom på folk.

Playa del Carmens fiskeby som jag besökte första gången år
2001 hade vuxit kraftigt och bestod mest av ett antal turistshoppar som inte
hade mycket att ge.

Utflykt gjordes till mäktiga Tulum och Chitchen Itza som
båda är världsarv. Den senare platsen hade jag besökt tidigare varför Oscar och
jag stannade hemma hos baletten.

Tulum var en anläggning från maya-tiden (800-talet e. Kr).
De gamla ruinerna låg högt vid Karibiska havets strand och bjöd på en mäktig syn.

Tulum

I övrigt framlevdes veckan i lugn och ro med goda måltider
och gratis dryck. På rummet fanns en bar med rom, tequila, gin och vodka och i
barerna serverades önskad drink utan extra kostnad. Daiquiry och Pina Colada är
två drinkar som passar i Latinamerika.

Inga olyckor inom det stora ressällskapet inträffade och vi
fick alla vara friska. Varken dengufeber eller Monte Zumas hämd drabbade oss.

Visserligen befann jag mig två till tre meter från en gubbe
som höll på att drunkna i de stora vågorna. Min blick var fokuserad på
bärgandet av en fallskärm med två personer som drogs av en motorbåt så jag såg
inte mannen som försvann under vattnet. Vakna solbadare kastade dock sig i
vattnet och bärgade den generade italienaren.

Fågelparken som fanns för 10 år sedan fanns fortfarande
kvar. Oscars mamma och jag betalade den höga avgiften på 180 kr/person och vi gick
in bland färggranna papegojor och andra odjur. När vi kommit in i en större bur
fick vi se en vacker fågel som gick och pickade. Plötsligt gick den till attack
mot mina fötter. Rädd om Oscar och hans ögon viftade jag frenetiskt med armarna
för att schasa bort den folkilskne pippin. Sparka till den ville jag inte.
Trots trettio år i det svenska skolväsendet så blev vi tvungna att retirera och
ta samma väg tillbaka som vi kom.

Folkilsken pippi

Efter att ha beskådat flamingos och andra
arter återvände vi ut i solskenet igen. På eftermiddagen kunde Matilda och jag
segla katamaran en timme. Det gick rasande fort och var svårt att stagvända.
Det salta havsvattnet sved i ögonen men var i övrigt mjukt och varmt när det
slog över fartyget vi färdades med.

Hemma i Sverige hade vädret börjat stabilisera sig och på
hemresedagen gick allt enligt planerna. Visserligen åkte vissa i sällskapet på
att betala för övervikt, nästan 100 kr/kg men planet avgick i tid kl.14.30
lokal tid. Vi anlände Arlanda kl 0820 på nyårsafton efter en relativt lugn natt
ombord. Lite skrik och skrän förekom men ändå perioder av tystnad. Men inte
skräpar väl folk ner lika mycket på reguljärlinjer som man gör på charter? Allt
kastas tydligen på golvet. En bedrövlig syn måste man säga.

Tåget Stockholm – Malmö följde tidtabellen och Öresundståget
som går varje timme var visst en timme försenat så det kom rätt i alla fall.
Nyårsfton kl. 18 var jag hemma. Mycket trött men också belåten. Janssons
frestelse fick bli min nyårssupé. Oh så gott det var!

Chichen Itza

Mexiko


Massageinstitutet

Veckan på Isla de Holbox skulle kännetecknas av tidiga
morgnar, långa promenader och stor avkoppling.
Frukost började serveras kl.0700 och då började ressällskapet samlas.
Kanske hade Oscar varit uppe sedan 0500 och då var han och hans ”skötare” redan
där. Några morgnar fick jag glädjen att se Yucatanhalvön vakna, gryningen
komma, fåglarna börja kvittra samtidigt som jag körde sittvagnen runt i
hotellomgivningarna. Solen kom inte upp ur havet utan steg över trädtopparna.
Vädret var perfekt hela veckan med 25-28 grader på dagarna och 20 grader på
kvällarna när fullmånen lyste.

Stiger man upp redan kl.05 så hinner stegräknaren notera
närmre 20000 steg under en dag om man inte tillhör solstekarkollektivet. Det var häftigt att vandra kilometervis,
parallellt med stranden, ute på sandbankarna vid ebb. Stranden var utmärkt för
bad, det blev fort djupt vatten och vattentemperaturen var säkert 250.
En hel del tång spolades upp på stranden och ibland ruttnade den på vissa delar.
Antalet människor var mycket begränsat. Man vandrade, lekte med en drake eller
byggde sandslott. Såg en fisk som hade 10 cm långa spjut på ryggen. Att trampa
på den hade inte varit nådigt att göra. Den var som en nåldyna. Några tyskar
berättade om en dam som råkat ut för detta.

Några svenska familjer fanns på hotellet som kanske hade
något hundratal gäster från Italien, Tyskland, Frankrike, Chile och Mexico.Restaurangen
hade den sedvanliga buffén och vid
frukostbuffén stod en vänlig mexikan och gjorde omelett på nolltid enligt
önskad kombination. Ost, skinka, bacon, tomat osv. Frukt, youghurt, juicer mm
förekom i riklig omfattning.

Minst fyra kvällar uppsöktes byns restaurangnäring som inte
bjöd på några överraskningar, varken i negativ eller positiv riktning. Vi
frossade i skaldjur en kväll, det är väl kanske den måltid som jag minns bäst.
Jo och så minns jag det vänliga folket. En vänlighet som inte slog över i
inställsamhet utan bara kändes naturlig.

Något annat än naturupplevelser fanns inte att beskåda. Vi
gjorde en båttur och besökte några ännu mindre öar i närheten. Fågelliv och
sötvattenskälla är ju inte så upphetsande om man bara kan skilja på talgoxe och
domherre men går bet på bofink.

Dagarna gick fort och på lediga stunder roade jag mig med
Björn af Kleens utmärkta bok om svenska fideikommiss och godsherrar: Jorden de
ärvde.

Att Marita Ulvskog så värnade om adelns privilegium hade jag
”inte en aaaning om”.

Sammantaget var vistelsen på Isla del Holbox mycket bättre
än jag hade väntat mig. Nu väntade en vecka på “fasterlandet” som yngsta dottern brukade säga när vi var ute och seglade.


Fiskljuse

Mexiko

Fiskebyn på Isla de Holbox

Flera hundra passagerare skulle nu sysselsättas under nästan
ett halvt dygn. ”Ge dem bröd och skådespel” sa flygbolagsdirektören som hade
monterat in tv i stolsryggen där ett antal filmer visades för dem som så
önskade, musik av olika slag kunde också avlyssnas. Jag väntade bara på min
frukost som uteblev och i stället serverades tidig lunch. Vi hade passerat
Bergen och flög nu vidare mot Island och Grönland. Vi skulle komma in mot
Kanada och sedan flyga söderut längs USA:s ostkust. Boston, New York, Florida
och sedan ta sista skuttet över ”det kommunistiska paradiset”, Castrobrödernas
Cuba, för att landa i miljöaktuella Cancun.

Under hela resan fick den hårt arbetande personalen trängas
med den rörliga delen av passagerarna som inte alltid observerade att
personalen var på språng i den smala gången.

Lyckligtvis kunde steward och stewardess se fram emot några
dagars avkoppling efter landning i Cancun. De duktiga, stresståliga och vänliga
människorna skulle inte flyga hem förrän den 21 december. Alltså fem dagars
vila.

Jag försökte få en tupplur men det var näst intill omöjligt.
Där var ett liv och ett kiv av skrikande ungar. Mitt barnbarn fick inte en
chans att framträda i denna kakafoni, men så hade han ju också en hel stab av
uppassare med sig. Det var alltså väldigt få utbrott från denne yngling. Mamma
och mormor var nog de mest populära personerna ombord. Mostrarna hade
strategiskt placerat sig längst bort från systersonen men attackerades i
stället från andra sidan av två hetlevrade gossar, 3-5 år, med latinskt påbrå.
På hemresan skulle jag få äran att ha dessa gossar i sätet framför mig. De var
dock betydligt lugnare då.

En dryg timme innan landning serverades en lätt måltid och
klockan hade nu blivit närmare nio på kvällen hemma i Sverige. När vi tog mark
var det eftermiddag i Mexico, runt tretiden. Inklarering gick smidigt och
snabbt även om bagageutlämning tog sådan tid att jag trodde väskan kommit bort.
Någon gräddfil för vår finansminister kunde inte noteras. Han twittrade (?)
intensivt medan bagagebandet rullade. Han är väl lite ovan. Tidigare
företrädare på posten har ju inte tvekat att använda regeringsplanet till både det ena
och andra.

I ankomsthallen togs
vi snabbt omhand av Fritidsresors representant som förde oss till en modern
minibuss. Den skulle föra oss i rasande fart genom Yucatans tråkiga natur till Chiquila
och färjan med destination Isla de Holbox. Det mest spännande på resan var den
vilda framfarten, de fattiga byarna och de två tigrarna vi passerade. De stora
djuren satt i en cirkusbur ombord på en lastbil. Vägen låg ofta spikrak framför
oss, kanske 7-8 km så det gick undan men
resan tog ändå 2,5 tim. Färjeturen till Isla de Holbox är kort, cirka 40 min.
Vi kom fram när mörkret fallit och sedan blev det golfbil till det trivsamma
hotellet, Hotell Villas Paraiso del Mar. Nu var klockan 02-03 på natten, svensk
tid, så jag hade inga insomningsproblem den natten.

Mexiko

Upp före gryningen och i väg mot terminal 5. Trevliga
Jessica hade ännu inte öppnat Forexkontoret då klockan ännu inte slagit sex
slag men folk köade redan.

Äldsta dottern visade hur självincheckningen fungerade och
därmed gick inpassering ganska snabbt. Vi hade ännu inte fått någon frukost så
det stora ressällskapet på sju personer försvann till olika serveringar. Jag
trodde i min enfald att flygbolaget skulle servera en sådan. Tog dock en kopp
kaffe utanför gate 19. När mitt ressällskap inte dök upp så gick jag ombord.
Bra karl reder sig själv. Lyckligtvis dök resten av ressällskapet upp innan
planets planerade avgång och allt var klart för take-off.

Av-isningen tog längre tid än förväntat så flightens slottid
gick ut. Vi fick återvända till utgångspunkten och vänta på ny avisning.
Utanför planet tilltog snöfallet och av-isningsbilarna var flera runt det stora
planet. En dryg kubikmeter glykolliknande vätska sprutas på flygplanet. Turligt
nog så kom vi efter två timmars försening upp i luften och hade nu nästan 12
timmars flygresa framför oss. Både kaptenen och finansminister Borg som var med
på resan drog nog en suck av lättnad. Ovädret i Stockholm skulle tillta och en
bana stängdes.

Mexiko

“Genom utbildning har stora delar av befolkningen lärt sig att läsa men de har inte lärt sig vad som är värt att läsa.” G.M. Trevelyan

God fortsättning på
det nya året tillönskas. Alla mina läsare tillönskas förliga vindar, snar vår
och en god hälsa. Under tiden som jag samlar nyheter om Blekinge skärgård
kanske Du vill följa med på den resa som avslutade mitt år 2010. Något tips
kanske Du kan inhämta.


Mexico år 2010.

Det var dags att återvända till gamla kulturbygder. Bygder
där Mayindianer och Azteker regerat. År 2001 var jag där första gången. Döttrarna
hade bestämt att vi skulle fira att jag nu var legitimerad pensionär och ej
längre att räkna med. Firandet skulle ske i Mexico. Förhandlingarna hade börjat
med Syd-Afrika och slutat i området Yucatan, Playa Carmen och Isla de Holbox
som nu var ett nytt och hett resmål bland svenska resenärer. Jag hade inte lagt
mig i förhandlingarna eftersom det var många faktorer att beakta och viljorna
var starka. Mina tre döttrar har fått sin mors goda sidor och sin fars dåliga.

Resfebern kom redan runt den 12 december trots att avresan
skulle ske från Ronneby Airport först den 15 december kl. 1910. Hur skulle jag
ta mig dit. Jag har i många år propagerat för en enkel hållplats för tåget i
Kallinge. Järnvägen går några få meter från flygplatsen. Nu har vissa
opinionsbildare och flygplatschefer vaknat men den så kallade politiska eliten
på Region Blekinge är kallsinniga. Politiker och tjänstemän behöver ju inte
betala sina resor själva, det gör ju Blekinges skattebetalare så gärna.

Tåg till Ronneby och sedan taxi till Kallinge? Billigast, men
mycket osäkert i rådande väderläge. Flygtaxi från Karlshamn? Kostar 285 kr från
porten men avresan från Karlshamn sker så sent som kl. 1810. Vad händer om E22
blockeras av en älg- eller vildsvinsolycka. Det finns inte många minuter att ”vinka
på”. Någon mer chans från Kallinge till Arlanda finns inte efter kl. 1910.
Planet från Arlanda går redan nästa dag 0700 med incheckning senast 0600.

Nåväl stor oro, men jag väljer till slut
flygtaxialternativet och vi hinner fram i tid. Jag har inte flugit från Ronneby
på många år på grund av att ingen flygbuss finns. Innan jag skaffade min tjeckiska
lyxvagn (Skodia Fabia) kunde parkeringsavgiften på Luftfartsverkets parkering överstiga värdet
av min bil. Hellre väljer jag tåget. Resan med SAS till Arlanda går perfekt.
Möter exhustru och yngsta dottern, permafrostdoktorn, på Rest and Fly vid Sky
City. Vi skall alla tre dela rum på detta lilla trevliga hotell där man betalar
per timma. Från kl.20 till 0600 betalar jag för alla tre rumskamraterna sammanlagt
780 kr. Rimligt pris men lite trångt blir det i dubbelsäng med våningsbädd.
Visar sig att jag inte kommer att somna förrän det snart är dags att stiga upp.
Den gamle globetrottern börjar tydligen bli nervös. Kanske för att den lille
”värstingen” från Vintrie (19 mån) skulle med och han hade också anlänt med
sina föräldrar till hotellet. Flygresan upp från Sturup hade visst varit jobbig
för honom på grund av förkylning och täppta bihålor. Det skulle senare visa sig
att han klarade de långa flygresorna galant. Som van seglare intog han durken
på planet och sov gott långa stunder under framför allt hemresan.


Fortsättning följer

Sölvesborg-Gö

“När vindkraften är som bäst blir det strömlöst”

Nr 8.
Pukavik, 56°09,8′ N – 14°41,3′ O

Här följer en litet utdrag ur nya omarbetade versionen av “Natur- och gästhamnar i Blekinge”. Läs mer om Pukavik i den nya delen.


På överfarten till Karlshamn ser vi i nordväst Pukavik där
det funnits ett berömt skutvarv. Karlshamnsförfattaren Paul Paulsson har i
olika romaner på ett intresseväckande sätt skildrat sjömanslivet i dessa
trakter. Paul Paulsson (född 1927) debuterade år 1955 med ”Läckande skuta” på
Gebers förlag. Andra titlar är ”Skepp utan hamn”, ”Myteriet på m/s Spes”,
”Under svensk flagg”, ”Under engelsk eskort”, ”Hotet från havet”, ”I byn mot
havet” och ”Havets alla vindar”.

I Pukavik finns också en rejäl båthamn med ett
djup som tillåter landkontakt för vår båt. Några få gäster kan beredas plats.

I hamnen finns
inga direkta gästplatser men första flytbryggan vi stöter på medger tilläggning
på östra delen. I hamnen finns oftast någon som kan anvisa lämplig plats. Här
finns dusch och toalett i låst klubblokal, mastkran och elström. Hamnen är väl
skyddad för vindar från öster eller väster. Hemsida: www.pukaviksbatklubb.se

Plus och minus med Pukavik

+ Ingen trängsel –
få aktiviteter

+ Vacker
omgivning mot öster