Author: Thomas

Fånga dagen. Varför då? Den har väl inte gjort nåt! Jonas Gardell

Idag på folknykterhetens
dag ligger dimman tät i Karlshamns hamn. Man kan inte se Soyan som AAK:s fabrik
kallas i folkmun. Schörlings bolag har haft en strålande börsuppgång även under
detta år. Plus 38% förra året och 25% i år om man räknar med utdelningen som
togs i veckan. Varma gratulationer från en nöjd ägare.

Gratulationer skickas
också till Mjällby som tilldömdes segern mot Djurgården i den match som avbröts
för någon månad sedan. Rättvist men det finns säkert någon som har förståelse
för de skyldiga. Det är flera Sölvesborgare som har flyt just nu. Patrik
Lundberg, journalisten och författaren till boken ”Gul utanpå” fick
strålande recensioner i SVT:s Gomorronprogram för sin nyligen utkomna bok. Boken
beskriver en från Korea adopterad ynglings uppväxt i Sölvesborg. Vill minnas att recensionen
i lokaltidningen inte var lika översvallande. ”Herr Åkesson i Sölvesborg” som
man sade förr i riksdagen kan åter glädja sig åt att ligga på bronsplats i de
politiska opinionsmätningarna.

I Matvik/Nytäppet dvs
badplatsen förbjuder man camping mellan den 15 juni -15 augusti. Grannarna har
klagat som vi skrev för drygt ett år sedan. Redaktören som skrivit om saken i
Blt läser tydligen inte min blogg för han skriver att det inte finns någon
allmän toalett i Matviks hamn. Det finns det visst! Man har tagit sitt förnuft
till fånga och byggt en handikapptoalett i servicebyggnaden. Den är öppen för
allmänheten. Vi har visserligen inget varmvatten i byggnaden just nu men det
löser sig väl förr eller senare.

Gamla s/y Johanna börjar
bli en mogen dam. När bommen skulle sättas på plats föll bombeslaget sönder. Jonas
Albinsson på Hamels/Segelstället i Karlshamn fixade dock fram en ny del till
den 32 år gamla damen. Han verkar ha förstått det här med service och kunden i
centrum. Som gammal företagsekonomilärare är man extra känslig.

Den långa resan Down
under fortsätter

En
månad till julafton. Alla damerna är ute och jag äter frukost och lyssnar till
gudstjänst från Dannevirke på Tv. Ett samhälle på Nordön med danska rötter.
Församlingen sjunger Mönsteråssonen Oskar Bobergs: O store gud.

Jag
drabbas av hemlängtan.

Ute
är det halvklart och blåsigt med cirka 200. Bjuder Kristina på den
mongoliska restaurangen och sedan går vi på teater och tittar på stor danstrupp
a la Riverdance. Pampigt, påkostat, trevligt och med lite andra dansinslag än
bara irländskt. Skotska danser, jazzbalett, klassisk balett och kraftfull
maoridans. Tim Beveridge, en sångare väl i klass med Tommy Körberg, ingick
också i programmet. Totalt bestod kompaniet av cirka 50 dansare. Lyckad kväll
men dottern var alltför trött efter mycket arbete och nattsudd. Somnade under
föreställningen.

Måndag
den 25/11

Ensam
hemma. Härligt! Solsken. Polynesisk dans i gränd till Queen Street. Hula Hula är alltid trevligt. Strövtåg på
stan. När jag passerar Karins pub står dottern där och konverserar Andreas och
Jonas från Härnösand. Vi dricker en öl tillsammans.

Onsdag
27/11

Lugn
förmiddag. Arbetar lite vid datorn. Regn på em. Besöker min turkiska
restaurang. Återigen perfekt mat. Turkarna tycker Istanbul är fel plats att åka
till. Välj heller södra delen dit svensk charter går är rådet jag får.

Den
nyanställda japanska servitrisen verkar lite bortkommen. All vår början bliver
svår. Kristina tycker också det är osäkert i början men fick ganska snart lika
mycket dricks som hon hade i lön. Lönen är dock mycket låg. Under 50 kr i
timmen betalas.

Rattfyllerist
har kört på en stor Jeep. Föraren ser lite nedstämd ut men kvinnlig polis tar
med auktoritet befälet och för honom till arresten. Ser en skylt om polynesisk
afton på en restaurang. Uppsöker baren för en White flat (kaffe på varm mjölk).
Ensam dam röker cigarr. Jag påpekar att det luktar gott. Hon berättar att det
är en cigarr med vaniljsmak. Jag kan inte motstå utan beställer en annan sort.
Några maorier är det enda i närheten av Polynesien jag kan upptäcka. Duon, två
mogna män, spelar och sjunger covers från 60-talet på ett bra sätt. Dessutom är
typerna på baren mycket trevliga att studera. Några bögar och en skön Kiwikille
i övre medelåldern med blå skepparkeps studeras medan kaffe, drambuie och
cigarr avnjutes. Storbildsskärmen visar spanska turistbilder!

Torsdag
28/11

Värdinnan
skall tydligen inte gå till jobbet idag. Lärarinnan har inte synts eller hörts
till. Jag tar betäckning i badrummet medan värdinnan seglar omkring i
morgonrock. Äter min frukost inte lika ostörd som tidigare. Har nu fått
Kristinas dator så jag kan utföra lite nyttigt arbete.

Kristina
och jag bestämmer senare att träffas nere i Downtown. På vägen dit ser jag
ytterligare en av de få trafikolyckor jag noterat. Ett cykelbud har blivit
påkörd på Queen Street som långt tillbaka vara en brusande flod. Han ligger på
trottoaren och många tittar. Kristina och jag tar bussen ut till Kenny
Tharltons Antarktismuseum. Vi checkar in som en styck student och en senior och
sparar på detta sätt cirka 70 kr.

Museet
visar forskningen på Antarktis och har ett roligt akvarium. Man står på ett
rullband och ser fiskarna på sidan och ovanför sig. Man kan stiga av när man
vill. En dykare matar hajarna och övriga fiskar inklusive rockorna. Hajarna
verkar sakna matlust.

Roligast
är nog åkturen med Hägglunds snövagn genom det konstgjorda landskapet med
pingviner som just nu har nykläckta ungar. Vi ser pingvinerna både ovan och
under vatten. Underbara simmare men ack så tafatta på land. Mycket sympatiska
djur. Amundsen (norrman) som var först vid sydpolen år 1912 nämns inte så
mycket. Ronald Scott som kom fram senare och sedan dog på hemfärden hyllas
däremot med stora monument runtom i landet. Besöket var nog värt pengarna och
resan (6 km) längs Stilla Havskusten vacker.

Kristina
skall jobba på kvällen och åker hem. Hon är nöjd med sitt A- på sin tentamen,
näst högsta betyg. Själv strosar jag omkring. Besöker mitt kakstånd och tittar
på folklivet. En enastående underhållning. Man tröttnar aldrig på alla typer
som finns och alla vackra kvinnor som passerar revy. Besöker för tredje gången
fotoutställningen Moments Intimacy Laughter Kinship (MILK). Pratar en stund med
kvinnorna i shopen som säljer kopior av fotona som är över 100 stycken tagna
runt om i hela världen. Någon svensk fotograf hittar jag inte – vi som har både
Hasselbladskameran och Lennart Nilsson. Ett motiv från Linköping fanns dock.

Söker
mig hemåt via kajen, tittar på en nyanländ gammal J29, urtypen för Americas
Cup-båtar. Mässingen glänser på den stora och mycket vackra träbåten som kommit
med specialfartyg från USA. Lasten seglar in på moderfartyget och sedan pumpas
vattnet ut och båtarna surras/stämplas för sjötransporten. En saudiarabisk
affärsman hade också sin lyxyacht med på denna transport USA – Monaco – Nya
Zealand.

Vidare
hemåt så kommer plötsligt One World som vunnit för tredje gången över team
Dennis Connor i Stars and Stripes i kvartsfinalen. Efter kommer en svart
motorkryssare med brunaktig överbyggnad. Det visar sig vara Black Knight, salig
Jan Stenbecks motoryacht. Inte så särskilt stor i internationell jämförelse,
men en mycket vacker båt. Är det arvtagerskan, Christina, som sitter på
akterdäck?

Strax
efter kommer den svenska 12: an som hade gett italienska båten Prada en match
innan man bröt spinnakerbommen då Prada luffade den svenska båten som då
tappade kontrollen över styrningen och skar upp så att bommen brast.

Köper
lite skaldjurssallad och Tigerprawns och går hem. Värdinnan har druckit upp
vinet jag lagt till kylning! Ganska konstigt ställe jag bor på. Skall bli skönt
att komma till Sydney och få något eget. Fast nu har läget skärpts i Sydney efter
misstankar om kommande terrorattack.

Det
berömda operahuset har satts under specialbevakning tillsammans med Sydney
Harbour Bridge. Terroristattack i Mombasa mot lyxhotell med israeliska gäster.
Missiler mot El Al-plan. En orolig värld att resa runt i.

“Om man nu måste vara
sjuk är gubbsjuk ett rätt trevligt alternativ. Bättre än maginfluensa i alla
fall”. Jonas Gardell

Nej jag är inte sjuk
utan har bara läst Jonas Gardells bok ”Jesus sista ord på korset var INTE
”Härifrån ser man hela Mariannelund”. En
massa twitterkommentarer från denne artist som hade en utmärkt showkväll i TV
för någon månad sedan. Jag brukar tycka han är jobbig men får väl omvärdera min
åsikt. Rapp med penna och tunga är han i alla fall.

Á propos läsa så har jag
tagit del av en tjejsegling till Väst-Indien tur och retur. Maria Ingerup som
var kapten hade den goda smaken att segla en B31. Boken bygger på blogginlägg
och e-mail som gjordes under resan. Den får godkänt då den inte innehåller alltför många
upprepningar.”Var är den riktiga kaptenen?” är titeln på denna bok.

Sjösättningen i Matvik
gick problemfritt, omgiven som jag var av ett flertal proffs, ingen nämnd och
ingen glömd. Tack för all hjälp.

Sedan tar det en eftermiddag
att städa efter sig på uppläggningsplatsen innan man kan börja trimma masten
och stuva för sommarboendet. Flyttar väl in efter tjänsteresan till Malmö den 3
maj.

Läs gärna bifogad länk
om tankar vid vårarbetet.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svarigheten-att-tacka-av-en-bat_8119432.svd

Blt har haft en stor
uppslagen artikel om att Biltema endast säljer extra giftiga västkustfärg i
Bleking. Det kan förvisso tyckas lite märkligt att man inte erbjuder ett
alternativ.

För alla som älskar vindkraftverk kan jag glädja med
att tyskarna bygger nu ett vindkraftverk, 100 m. högt i
trä.

Se www.timbertower.de

Precis som ornitologerna har sin 300-klubb närmar sig Matviks Båtklubb nu 300 medlemmar.

Nu fortsätter vi resan
Down under

Queenstown

torsdag 21/11

Upp tidigt för avfärd till
Christchurch via Mount Cook. Detta berg är 3.700 m högt och på vägen dit
passerar vi milslånga torra områden med mycket ringa växtlighet. De längsta
raksträckor jag upplevt, mellan en och två mil, leder ner till Christchurch.

Star Backpackers hotell har
schabblat bort mitt rum men till slut får jag ett rum utanför det allmänna
köket där det råder ett liv och ett kiv. Efter 30 min inser jag att här skall
inte jag bo och ber att få pengarna tillbaka. Jag tar en risk eftersom det var
kö i receptionen efter rum. Jag uppsöker det BP-hotell som jag passerade där
bussen stannade – anrika Warners- och får ett toppenrum till lägre kostnad än
det första (tel. 03 377 0550). Strålande utsikt över den fina katedralen som
ligger granne med de moderna storhotellen. Tar en lång promenad längs med
floden. Besöker botaniska trädgården och de gamla universitetsbyggnaderna. Helt
annorlunda att uppleva denna fina stad i solsken.

Besöker en italiensk restaurang, Via
Del Corso, och beställer antipasto och hjortstek som huvudrätt. Antipaston är
mycket riklig och efter en stund kommer den unga tyska servitrisen och beklagar
att hjorten ännu inte är skjuten. Jag fortsätter med antipaston och hoppar
sedan direkt till efterrätten Buon som inte är lika god som Tira Misu. Det
regnar när jag söker mig hem.

Fredagen den 22/11

Idag är det 39 år sedan John F.
Kennedy mördades i Dallas. Jag minns vad jag gjorde den kvällen för länge
sedan. Flitig som jag alltid varit så brottades jag med en massa konstiga
mattetal som jag aldrig haft någon nytta av.

Flyger hem till Auckland. Kommer på
planet trots att flickan vid desken uppgav ett gatenr. och tv-skärmen visar ett
annat. Ung skotska som granne. Medger att hon är skraj speciellt eftersom vi
sitter på rad 13. Jag tröstar så gott jag kan och när hon pekar på ett högt
berg så säger jag att det är nog Ben Nevis och då blir tösen glad.

Kristina hämtar vid flygplatsen
i nyinköpt begagnad Fiat Uno. På kvällen
skulle hon arbeta som servitris på populär restaurang i Ponsonby. Själv hittar
jag en alldeles utmärkt turkisk
restaurang, Turkish Café 294 Ponsonby Road, med mycket god mat och fin
stämning. Turkarna kan verkligen laga mat. Denna gång fanns det verkligen
turkar i kök och matsal.

Lördag den 23/11

Båda damerna i storfamiljen är
hemma. Ut på stan. Sheraton med vackert
klädda indiska gäster i lobbyn. På kebabaren hjälper äldre turkisk mormor den
tafatte svensken som inte kan äta minikebab som vanligt folk gör. Flirt med
turkiska (tremånader gammal) som inte
ännu riktigt kan fixera de stora bruna ögonen på den som uppvaktar. Kaffe och
kaka på Queen Street. Vilket härligt folkliv! Jag tror jag börjar riktigt gilla
stan. Belgiska har köpt ny väckarklocka och försöker komma underfund med om
köpet var bra. Vi enas om att den i alla fall är snygg – väckarklockan.
Fortsätter folklivsforskningen en lång stund. Alla människotyper passerar revy
utan kostnad och det blir mer och mer sommarlikt.

Sett i tidningen att en gospelgrupp
från Sydafrika skall uppträda. Gick dit i hopp om att få se och höra en massa
vacker musik samt studera en massa granna negresser. Ingen svart så långt ögat
kunde skåda i den stora kören på mellan 30-40 personer. Inget fel på sången men
det svängde inte riktigt som jag önskat. Publiken i mogen ålder åt och drack
som på en bättre bjudning. Tur att de
religiösa fundamentalisterna i Nybro inte såg hur vinet flödade och när detta
tagit slut så övergick man till gin och tonic.

Om mina kritiker såg mig gå på Themsen skulle de säga att det var för
jag inte kan simma. M. Thatcher

Den snart gångna helgen
har i Blekinge varit solig och varm. Vid kusten kyldes den sydostliga vinden av
det kalla havsvattnet om man befann sig vid kustlinjen. Bara några hundra meter
inåt land märktes en stor skillnad till det varmare hållet. Vattnet har också
återvänt till våra kuster. I fredags strandade en nyss sjösatt Bavaria cirka 50
meter ut från Matviks brygga. Det rådde lågvatten och kaptenen som inte hade
hemmahamn i Matvik utan haft båten hos Båthotellet tog ut giren åt fel håll.
Nästan en timme arbetade man för att komma loss, ibland med hjälp av mindre
motorbåt.

I skärgården finns ingen
fisk att fånga oavsett art. En ”Joggare” hade försökt allt men inte fått något.

På Tärnö finns fortfarande ”skyttegravarna”
kvar. Tidigare många leriga områden håller nu på att torka upp men va-arbetena
fortsätter.

I Blt har en gammal
nyhet kommit till återanvändning. Det var väl förra året man skrev om att
skärgårdsöarna skulle hindras från att växa igen genom Graceprojektet. En ö som
heter Kalvö nämndes och dessutom visades en karta där Kalvö utanför Matvik
pekades ut som en ö för ”restaurering”.
Det är fel Kalvö som omtalas! Den
ö som avses ligger vid Bräkneåns mynning i Sonekulla naturreservat och färdigställdes
redan förra året.

Förhoppningsvis är det
sant att Brorsö i Hällaryds skärgård skall få en upprensning . Jag ser hur ett
av mina favorittillhåll, grannön Harö växer igen. De så kallade experterna vill
se hur floran utvecklas när ön inte längre betas. Endast några få rådjur och
bärplockare försöker nu hålla ön öppen. Fast en sagesman med goda kontakter i
ledningen för vårt ”1-veckas försvar” rapporterar att stora samövningar blir
troliga i Östersjön och då kommer det
skjutas vilt från Harö. Troligtvis bara med små ”byssor” för inte finns det väl
något mobilt kustartilleri som planerna var, en gång i tiden? Skogsmatroser och
lingonnavigatörer är ett utdöende släkte. Miljötillstånd har beviljats både för
Harö och en annan fin ö, S. Bollö.

Nu måste vi fortsätta
resan runt New Zeeland om vi skall hinna hem till våren.

Måndag den 18/11

Frukost på Grand hotell Fox Glacier med flingor,
yoghurt, rostat bröd och juice. Mycket gott. Promenad upp genom ravinen till
glaciärens kant i strålande solsken. Imponerades av glaciären på avstånd och
det fanns mycket att titta på under vägen upp genom dalen, till ex. små
vattenfall och en spännande hängbro. Att vandra på själva glaciären lockade mig
inte men det kostade 180 kr för en
eftermiddagstur med guide.

Attraktiv rödhårig kvinna i sina
bästa år (45 – 50) hälsar: ”I know you!”
Jag står som ett levande frågetecken när även en man dyker upp. Vi hade
träffats i Russel. De var från Holland. Jag liftar tillbaka till samhället med
engelskt par och ber dem om en hälsning till Elisabeth vilket de lovar framföra
om och när de träffar damen ifråga.

På eftermiddagen flyger jag
helikopter vilket jag aldrig tidigare gjort. Det var inte så märkvärdigt som
jag hade hoppats. Hela passagerarlistan på fyra personer var svenskar. Tre från
Tranemo och en från Nybro. Träffade sedan två pigga tonårstjejer, Thalia och
Mari, den senare japanska som bodde i Fox. Det enda de visste om Sverige var
att ABBA var en svensk grupp. Att Thalia var dansens och teaterns gudinna
visste inte Mari så hon blev väldigt
imponerad av kamratens fina namn.

Samhället på 120 personer kunde bara
erbjuda pub som enda nöjesliv för de unga damerna. ”Hur gör Ni med kärleken
då?” undrade jag.

” Kärlek är bara smärta så det får
vara” sa T så klokt.

Tisdagen den 19/11

Upp tidigt och fin bussfärd ner mot
Queenstown. Man ringer busscentralen kvällen innan man
vill åka till och säger att man vill åka vidare och så bokas en
plats. Vägen blockerades stundtals av
tusentals får på väg till klippning och övrig sortering. Vallhundarna var mycket ivriga och effektiva när de
dirigerades genom visslingar av sin husse.

Queenstown mötte med strålande
solsken och ett bra hotell (Mc Fees). Stan har ett enastående läge vid en sjö
och med snöklädda berg i bakgrunden. Det var nog den stad på NZ som jag tyckte
var vackrast belägen.

Chinakrogen nere vid varvet fick stå
för middagen och i sällskap med de roliga japanskorna som tjänstgjorde som
servitriser blev kvällen kort. På vägen hem gällde det att välja rätt dörr så
att man inte hamnade på bordellen som låg granne med hotellet.

Onsdagen den 20/11

Strålande sol från klar himmel. Vid
morgoncigaretten på altanen träffar jag ung man från Kalmar som var där med sin
flickvän. De skulle som så många andra ut och pröva alla de aktiviteter som
erbjuds runt denna stad. Bungy jump, rafting, paradiving och allt vad det
heter. Själv studerar jag natur och folkliv, åker bergbana till bergstopp,
dricker öl däruppe och promenerar ner för berget allt medan paradivers sakta
glider ut över Queenstown och så småningom elegant tar mark på rugbyplanen. Jag
vandrar vidare längs sjön och hamnar i en fin park, vilar raklång på parkbänk
vid strandkanten och tänker på livet hemma i Nybro. Får man ha det så här bra?
Ute på sjön tutar den gamla fina ångaren som man plockade ner i delar och
fraktade hit för att sedan montera ihop igen vid denna bergsjö.

På kvällen åt jag en enastående fin
pepparstek hos Beefeater Steak House, 40 Shotover Street.

Steken kostade cirka 100 kr och det
var den verkligen värd. Som vanligt gör jag misstaget att också ta en förrätt
vilket är fullständigt onödigt med de omfångsrika huvudrätter som serveras. Att
man aldrig lär sig!

”När våren grydde och solen brann
var båtägaren en lycklig man. När hösten blåste och regnet rann var ingen så
lessen och sur som han.”

Ovanstående rader har kommit från en
gammal bekant som hittat bloggen.

Även så långt tillbaka som från
1960-talet seglar gamla kärlekar fram. Det är lika roligt som att solen värmde
min kind i Matvik idag. Inte hela dagen därför att dimman vällde in vid
14-tiden, men ändå.

Den seglande tusenkonstnären, herr
G. i Ronneby, har varit i sjön sedan en vecka tillbaka men här i Matvik sker
”stapelavlöpning” först nästa onsdag.

Blekinge Arkipelag fyller snart två
år och inte mycket har hänt som vi båtägare kunnat märka. En dryg miljon har
det senaste året kostat skattebetalarna. Rykten talar om vissa
organisatoriska problem men nu skall kunnigt folk från Länsstyrelsen gå in och
stötta viss tid.

Dessutom kommer en ny ordförande att
utses i morgon måndag då årsmöte skall hållas. Förre kommundirektören i
Karlshamn, Bengt Mattsson, är föreslagen som ordförande. Det borde bli ett lyft
för biosfärområdet. Han har ju jobbat i en politiskt styrd organisation under
många år och bör veta hur man skall handskas med politiker som tycks behärska
allt. Dessutom har han ju befarit Blekinges skärgård under många år så redan där
har han ju ett övertag i fråga om kompetens.

Jag känner inte herr Mattson men han
har i alla fall svarat på mina brev/mail, vilket inte alltid är så vanligt
bland s.k. högre tjänstemän inom Blekinges offentliga förvaltning. För Blekinges
båtägare och inkommande gästers väl ber jag att få önska honom lycka till.

Du som har Discovery Channel kan se “Mäktiga skepp” ikväll söndag kl. 20. Troligen en Walleniusbåt som fraktar bilar.

Nu fortsätter resan Down under

Lördag den 16/11

Regn och åter regn. Stan är säkert
underbar i solsken. Flod, katedral och parker. Jag besöker katedralen där
Ramazottis stämma ljuder i högtalarna. Strosar runt till stadshuset,
konstcentrum och lyxhotell. Kaffe hos brasilianska som kommer med extra kaka
till gottegrisen. Jag förklarar att jag tycker portugisiska är ett så sensuellt
språk. Får då en kaka till.

På kvällen går jag till grekisk
restaurang (Santorino) som jag tidigare spanat in. Fullsatt med
födelsedagsfirare och firmafestande. God stämning men rätten som kommer in är
mer kvantitet än kvalitet. Skulle ha räckt till tre personer. Grekisk musik och
dans gör dock att jag ändå är nöjd. Nästa mål är Crown Plaza där jazz skall
erbjudas. Tre japanska ynglingar frågar efter ”table dance” och efter att med
kroppsspråk ha förvissat mig om att det var bröst pojkarna var ute efter så
informeras de sakkunnigt om Christchurch nattliv. De skyndar saliga i väg.

Blond vokalist sjunger tekniskt väl
men utan den riktiga känslan i lyxhotellets bar.

Söndag den 17/11

Regn och hagel samt +50. Snabbfrukost på närliggande
hotell och sedan gratis-shuttle till stationen för tågresa med berömda Tranz
Alpine över till västkusten. Vagnarna är moderna och jag får en ensam plats för
två. Träffar äldre äkta svenskt par som tidigare seglat jorden runt men som nu
flyger och far på annat sätt. Vi pratar
lite om jordenruntseglare och deras liv och leverne.

Resan bjuder som väntat på strålande
vyer, stup, fjäll, tunnlar , broar, blommor och frodig grönska i en salig
blandning. En fin resa på 4,5 timmar till Greymouth varifrån buss avgick till Fox Glacier. Äldre gentleman (85) från Australien
konverserade flitigt och med speciell dialekt vacker blondin. Jag önskar jag
hade haft hans plats för min granne var från Mallorca och inte särskilt talbar.

Strax innan vi nådde fram till Fox Glacier hade de
flesta passagerare stigit av vid Franz
Josef Glacier och Pierrette flyttade fram och började konversera chauffören. Det blev en rysarfärd på kurviga vägar med branta
stup därför att chaffisen tittade mer bakåt på P än framåt på den smala och
kurviga vägen. Jag övervägde att dra en filt över den kanadensiska damen för
att få chaffisen mer koncentrerad på sin uppgift. Även väninnan A var lika
skakad som jag över vad som pågick.

Fox Glacier är en liten håla med två
till tre restauranger, några hotell och en stor glaciär.

Kanada och Sverige intog måltid
tillsammans på Café Nivé s uteterass i strålande solsken.

Servitrisen säger: ”Vi har lite
problem i köket just nu. Do
you want some garlic bread, just for keeping you going?” Jag svarar:
“Vid min höga ålder behöver man mycket för att hålla sig igång” och detta
väcker en viss munterhet bland damerna. Laxen som senare serverades var OK.

Damerna som bodde på
backpackerhotellet som låg granne med mitt trodde de hade hamnat på en
”bordello” som P uttryckte saken. Mitt var i alla fall ingen sådan utan ganska
bra.

Veckan som gått har fortsatt med
sol, blåst och kyla. För rojalister och socialister har det varit en höjdarvecka. Hans majestät Konungen har besökt länet och SVT har direktsänt det gamla arbetarpartiets kongress från Göteborg. Det var ett härligt möte i församlingen rapporterar de rättroende.

SXK:s blekingekrets tänker inte deltaga i dansen kring
guldkalven och hyra ut lokalerna till Migrationsverket som jag hade på förslag i tidigare inlägg. Långt innan Janne Josefsson visade i vilka slukhål skattepengarna går.

Istället har man nu
träffat någon form av uppgörelse med fastighetsverket och flyttar till en
mindre lägenhet i den länga som finns men som inte är vandrarhem. Nu går man ut till SXK:s
medlemmar och söker stugvärdar veckovis under sommaren. Till en mycket låg
kostnad 500-800:-/vecka kan man få en annorlunda semester. Gå in på

http://www.sxk.se/husvard-pa-utklippan

De företagsamma människorna i Hällevik skall nu börja sälja vatten från den artesiska brunnen som jag skrivit
om när bloggen var ny. Mångsysslaren Ulf Johansson har stora förhoppningar om
att det skall finnas en marknad.

Undertecknad med flera kan intyga
att vattnet hjälper mot både håravfall, solbränna, fetma, olycklig kärlek, magsår, lumbago, impotens,
ångest, liktorn, distorsio ped dx samt icke politiskt korrekta åsikter. Lycka
till Ulf & Co!

I väntan på att vi skall få
vatten i Matviks kranar fortsätter vi resan down under.

Papa goes Down under

NZ har nyligen bytt till
proportionellt valsystem. Gränsen för småpartier är 2 % till skillnad från i Sverige
där man vill höja gränsen från fyra procent för att nomenklaturans privilegier
skall skyddas. Man har just nu en livlig debatt om invandringen och det parti
som är motståndare har stora framgångar varför PM , Helen Clark, hastigt krävde
språktest för invandrare, Nästan halva befolkningen ansåg i senaste
opinionsundersökningen att invandringen var för stor. Mest negativa var
faktiskt unga människor. Denna bild överensstämmer inte med den tidigare bild
av NZ som massmedia i Sverige rapporterar.

Nybyggd katedral besöktes. Den gamla
som är byggd i trä var tyvärr stängd men såg mycket intressant ut. Trots att
det börjar bli kväll besöker jag det stora och moderna Te Papa Tongarewa
-museumet. Sju våningar högt och jag börjar högst upp. Glaskonst, design,
maorikultur, geologi, teknik – ja allt fanns. Att uppleva en jordbävning inne i
en liten stuga gick också bra.

Vid stängningsdags orkade jag inte
leta restaurang utan det fick bli samma som igår. Min assyriska serverade mig
mixed kebab men tyvärr med samma upplägg som igår. Två kontorsslavar, mycket
prydligt klädda i kostym, kommer in. Efter en halvtimme måste den ena hjälpas
till toaletten höggradigt berusad. Efter flera besök med personlig assistent
lämnade de restaurangen. Jag stod då utanför och rökte och förbipasserande
tittade storögt. ”Här var det livat, här var det glatt” sa jag och restaurangen
fick genast tio nya gäster.

Avslutade måltiden med det mäktiga
turkiska bakverket Bahklava. Inte underligt att folk blir tjocka. Alla
portioner är rekordstora.

Fredag den 15/11

Trafiken på gatan väcker tidigt.
Taxi till färjan kostar knappa 50 kr. Familj från Gislaved med mycket artiga
söner är medpassagerare. Skolledare från Växjö finns också på NZ. Landet är
naturligtvis ett intressant resmål och för sådant finns ju alltid pengar.
Senaste OECD-undersökningen om skolans kvalité publicerad i tidningarna här
placerar dock NZ en bra bit efter Sverige.

Vacker dag med sol när båten stävar
ut i det blåsiga Cook´s Strait. James Cook upptäckte NZ under tre resor mellan
åren 1769 och 1777. Fast egentligen var det en holländare som var den förste
europé som fann landet och öarna. Albert Tasman var holländare och redan 1640
såg han detta sund men hade inte riktigt klart för sig att det var ett sund.
Resan på öppet vatten är väl inte mer än 10 sjömil (smalaste stället är 19 km
brett) och sedan blir det en härlig segling genom fjordlandskap in till Picton.
Där är temperaturen cirka 250.

Tåget avgår inte i tid på grund av
risk för solkurvor uppgavs det, men det tvivlar jag på. Två timmar försenade
men med trevligt sällskap i form av två kanadensiskor i mogen ålder går resan
ner mot Christchurch. Konduktören ringer mitt hotell (Star Backpacker hotell)
så att de inte säljer mitt rum till någon annan.

Kanadensiskorna har inget rum bokat
så jag erbjuder dem plats hos mig. De fnittrar förtjust och italienaren med
finsk mor tycker det låter spännande. Vi delar dock bara taxi denna kväll och
rummet är ok för 180 kr med egen dusch och toa. Ut på stan för att äta.
Kiwitöser upplyser mig om att jag inte skall tro att vädret alltid är så här
varmt. Klockan är 21.30 och temperatur cirka 230. I morgon skall det
regna!

Står på Oxford Terrace och studerar
matsedeln på en italiensk restaurang när Pierette, min kanadensiska väninna,
kommer fram och erbjuder mig plats vid deras bord. Vi får en trevlig kväll och
lammfilén var mycket god och riklig. Jag delar med mig till P som ätit pasta.
Andree som varit informationschef för Montreal är mer försiktig och hon är en
aning kamrersaktig när det gäller pengar
m.m. P är mer öppen och berättar livfullt hur det är att resa som
blondin i Italien. Nu förstår jag varför italienarens ögon lyste som ett
luciatåg i Madesjö kyrka när jag på tåget skämtade om att dela rum med damerna.

När pengarna till notan samlats ihop
av kamrer A blåser cirka 50 dollars bort (vi har suttit ute) och jag ger mig på
jakt bland borden. Stor spridning på sedlarna men jag hittar faktiskt alla
pengarna trots vindbyarna som nu kommer.

”En väninna till mig råkade blanda ihop valium med sina p-piller. Hon
har i dag 14 ungar, men det bryr hon sig inte om.”

Berndt Lindholm 1841-1914

Sommaren verkar dröja
trots att solen lyser från tidig morgon. I Hällaryds skärgård har isen legat
mellan Hallö-Ekö- Östra Bokö och försvårat sjöfarten. Med ”kringgående
rörelser” har kolonisatörerna lyckats ta sig till sina kojor utan att riskera
liv och lem. Några båtägare har börjat putsa på båten i Matvik, andra
kontrollerar bara att inget inbrott skett. Ett knappt tiotal båtar har haft
inbrott i Vägga-området under veckan som gick.

I veckan som gick
slutade BLT:s ledarskribent, Inga-Lena Fischer. En dam som inte så ofta
tjänstgjorde som ”maktens predikant” vilket annars kan vara nog så vanligt inom
den svenska journalistkåren. Hon såg misslyckandena och skrev om det både vad
gällde fiskepolitik och utvecklandet av Blekinges turism. Att hon sedan tyckte
att förra landshövdingen var en så stor stjärna är lite svårare att förstå, men
jag har ju heller aldrig varit bjuden till residenset. Tack för många intressanta
synpunkter. Ibland har det varit nästan lika trevligt att läsa ledaren som att
läsa Yngves spalt.

Om jag inte är
felunderrättad så skall en militär flygare, Jan Landin, föreläsa för SXK:s
medlemmar på Dragsö (KSS) i morgon onsdag ¾ kl 19.

Ni som har till
tillgång till Discoverykanalen titta gärna på Mäktiga skepp som visar livet
ombord på olika moderna fartyg. Emma Maersk, världens största containerfartyg,
var intressant att stifta bekantskap med.

A propós det militära
och försvarets förfall så hade tecknaren Berglin några intressanta idéer vid en
eventuell invasion. Han hoppades på att invasionsstyrkornas permitenttåg
skulle frysa sönder medan de tåg som fungerar stod gömda på järnvägsmuseum. Pansarkolonner
skulle fastna i alla våra rondeller och fjortisarna skulle demoralisera fi med
förnedrande bilder på Instagram.

Resan Down under
fortsätter

Onsdag den 13/11

Upp och äter frukost på närliggande
café. Varm toast med skinka och ost. Först egen utforskning av kyrka och
stadskärna i soligt men blåsigt väder. Därefter guidad tur med Tony, en
pensionerad engelsman som berättade om de viktigaste husen på ett trevligt
sätt.

Mötte Esbjörn från Köpenhamn som var
i Napier på cykeltur.

Lämnar Napier vid 14-tiden för resa
till Wellington, huvudstaden på NZ. Tjatigt att påminna om landskapet och dess
omväxlande natur. Passerar Dannevirke, där skandinaviska bosättare slog ner
sina bopålar. Fick ett bra hotellrum i centrum av nöjesdistriktet. TV, värme,
dusch och toalett på rummet för cirka 200 kr (Cambridge Hotell tel. 04 385 8829) .

Klockan närmar sig 22 innan jag
beställer mat på turkisk restaurang. Maten var trevligt upplagd och lammet
smakade bra. Ägarinnan var assyriska med släkt i Sverige. Goglly Eshow tog sig
tid med svensken och berättade om sitt hårda liv innan hon startade Sahara
Cafè.

Torsdag den 14/11

Måste byta rum. Utanför står
drottning Viktoria och övervakar mig och trafiken som är livlig.Jag äter frukost på bageriet. Det
doftar gott och flickorna är som alltid rara och mycket vänliga.

Tar en kopp macciato hos rar
kaffekokerska vid bergbanans station. Hon har bryggt kaffe i fem år så hon
dricker mest té. I väntan på avgång för bergbanan går jag in på turistkontoret.
Vid en kort fråga får jag svar på svenska! Åsa är kontorschef och kom till NZ
som student. Kärleken gjorde att hon fortfarande är kvar. Hon varnade mig för
att sådant även kunde hända mig och det var ju snällt sagt. Hon är mycket öppen
och överöste mig med förslag och goda råd om vad jag skulle göra på Sydön.

Efter en lång stund hos Åsa åkte jag
bergbanan upp till Botaniska trädgården som var stor och fin. Allt ifrån skog
till läkemedelsväxter. Rosors namn är alltid kul att titta på. Ingrid Bergman
och Sexy Rex var några som fastnade i minnet. Fredselden från Nagasaki,
Begoniahuset samt Linnés svenske lärjunge som var med Captain Cook är andra
minnen.

Söker mig ner mot staden och frågar
rökande vaktmästare var på kartan jag befinner mig. Han letar och letar men kan
inte lokalisera sig. Då frågar jag vilken byggnad det är som vi står vid.
Parlamentet svarar han och då kan jag själv lokalisera mig på kartan. Går in
och lyssnar på debatt om NZ deltagande i S-for-styrkorna i Jugoslavien. Bosse
Ringholm tycks jobba extra som MP i Wellington. Han satt i alla fall i en stol
såg det ut som. På utvägen kommer jag i samspråk med säkerhetsvaktmästare. Vi
pratar om parlamentet och ledamöterna. Hade han varit anställd av en viss Smålandskommun hade han inte haft jobbet kvar efter de uttalande som han
gjorde. Vi hade en rolig stund.

”Ett land,
som är rädd att låta medborgarna själva bedöma sanning och lögn,

är ett land som är rädd för sina medborgare”
President John F. Kennedy, februari 1962

Allinge

Inga blekingska segelbåtar har synts till med kurs mot
Bornholm. Vindriktningen har varit den bästa och styrkan har man heller inte
kunnat klaga på, ONO med varierande styrka runt 10. Då bör man kunna göra seglatsen på under 10 timmar.

Det har bara funnits ett problem. Vägarna på Bornholm har
varit avstängda på grund av snöoväder. Backen ner till Vang har gjorts om till dansk
rodelbacke. Infödingarna åker i tomma Tuborg-backar. Du vet väl att Danmarks högsta vattenfall, Pissebäcken, ligger här i Vang. I skrivande stund, söndag em., är
snöbyarna ganska täta över holmen.

Vang

Undrar om det kommer några blonda och blåögda blekingar dit
till Kristi Himmelfärds-helgen? Den infaller ju redan den 9 maj i år men det
brukar ju vara tradition bland blekingar att segla ner för gökotta vid
Hammershus. Ibland får man visserligen åka färja och buss hem men nu är många ”pensionister”
så de kan nog vänta ut en kuling från NV innan hemfärd.

Vinterbild från Joggesö mot norr

Hemma i Blekinges bästa skärgård, Hällaryds, är isläget
växlande. Hotelldirektören och naturfotografen på Joggesö, Freddie van der
Crussen, rapporter växlande issituation och skepparen på Anemon, kapten
Wrangel, är orolig för om han kan köra igång maskineriet den 29 mars dvs Långfredagen.

Joggesö från öster

Gå gärna in på www.gullkrakan.se
och titta på fler fina bilder tagna av Freddie.

Utsikt från Gullkråkans domäner

Papa goes Down under del. 16

Tisdag den 12/11

Natten var het. Detta beroende på
elvärmen som fanns i det lilla rummet. Upp 0600 och promenad genom parken för
sightseeing-tur med buss i Rotorua. Kalsongbandet är döende så den gamle
backpackern utför en del konstiga rörelser som väcker kiwis undran.

Bussen hämtar ett fåtal passagerare
vid olika hotell. Ett hotell hade svavelosande källa strax utanför rummen.
Säkert ett trevligt boende. Japaner stiger på. De hälsar inte som européer på
övriga medpassagerare men de är ofta mycket mer välklädda än västerlänningar.
Slips och kavaj är inte ovanligt. Vi besöker heta källor, geysrar, bubblande
lerhål och Maoribyggnad som fungerat som rådhus. Det var fint att sitta på de
varma hällarna och se utbrott av vattenpelare 20 meter upp i luften.Mindre djurpark besöks med nästan
samma djur och fiskar som hemma. Fast Wallabies har vi väl inte. Fårshowen var
rätt så rolig trots att det är en stor turistfälla. Fåren var väldresserade och
tog sig upp på podiet själva för att kunna betittas. Sexton olika raser
betittades och de roade den inter-nationella publiken genom sitt uppträdande.

Merinobaggen längst upp på
prispallen var imponerande. Naturligtvis demonstrerades fårklippning i rasande
fart. Experterna kan klippa 700 – 800 får på en dag. Ett nyklippt får ser
väldigt ynkligt ut men sägs få nytt skydd väldigt fort, på en vecka skall de
vara ganska skyddade med ny ull.

Fårhundar och trevlig
kanadensiska med ukrainskt blod i ådrorna var andra minnen från denna plats.
Rotorua är väl värt ett besök men djurparken kan strykas som besöksmål trots
att den var välordnad.

Kl. 1300 gick färden mot Napier. Ett
otroligt växlingsrikt landskap där blommor, höjder och dalar gjorde att resan
på 23 mil kändes kort. Anländer Napier vid 17-tiden och hämtas av
hotelldirektörens hustru (Napier Art Deco). Ingen lyx precis men det visar sig
vara tyst.

Tar en kylig promenad längs Stilla
havets långa strand. Betittar den märkliga arkitekturen i denna stad som
drabbades av jordbävning den 3 februari år 1931. Man valde att bygga upp staden
i Art Deco-stil. Det blev minst sagt fint. Stilen föddes ur den nya livsstil
som föddes under 1920-talet. Kvinnans frigörelse och den optimistiska
framtidstron har påverkat denna byggnadsstil som har inslag av spansk
arkitektur.

Äter på indisk restaurang. Stan
verkar heldöd efter kl. 22.

Svenska Kryssarklubben och dess
lokalavdelning i Blekinge har i många år drivit gästhamn, vandrarhem och mindre
caféverksamhet på Utklippan. För två år sedan höjde statliga Fastighetsverket
hyror och lade ut verksamheten på en privat entreprenör. SXK kommer sannolikt
inte ha råd att satsa de mer än 50000 kr som verket vill ha för stugan man
disponerat. Dessutom skall man visst tvingas byta till den mindre som finns på
ön även om hyran då skulle sänkas till runt 35000 kr.

Den private entreprenören som drivit
gästhamnen, vandrarhemmet och mindre restaurangverksamhet klagar nu på kostnaden
och hotar med att bryta de muntliga (!) avtal som finns.

Om lagen skall följas så kan inte
kommunen gå in och stödja en sådan verksamhet. ”Lagen slutar vid Lergrund”
brukar man säga i Östra skärgården och Utklippan ligger långt söder om Lergrund
så det bör inte vara några problem. Centrum för Rättvisa som firar 10-årsjubileum 21 mars gör ett enastående
arbete för att bekämpa maktmissbruk, dessutom till kostnader som vida
understiger t.ex. DO:s. Antalet vunna mål är stort (90%) så centerns kommunalråd som
lovat ta sig an fallet Utklippan får se upp med lagreglerna.

Det är naturligtvis tråkigt att
varken SXK eller den private företagaren har råd vara kvar.

Som ekonomiskt utbildad person ser
jag ingen annan lösning än att delar av vandrarhemmet hyrs ut till
Migrationsverket. De sägs betala mycket bra och ropar efter lokaler/bostäder.

Nu fortsätter vi resan Down under.

Papa goes Down under

Söndag den 10/11

Köpte travelpass hos Intercity.
Obegränsat resande under 8 dagar med fria stopp. Josef i kassan hade studerat
två månader i Malmö och talade svenska så att en folkpartiledare skulle bli
glad. Han hade varit i Lummelundagrottorna så han tyckte att om jag hade sett
dem så kunde jag hoppa över Waitomo grottorna. Lysmaskar fanns väl inte i
Lummelunda men väl här.

Fritt resande under åtta dygn, stopp
ej inräknade, kostade cirka 2600 kr.

Annorlunda konsert i the Town Hall
på temat Händels Messias. En kör på 100 personer sjöng de mer lättsmälta
delarna av detta juloriatorium. Man sjöng Halleluja-avsnittet så flera än
pingstvänner fick ”ståpäls”. Konferencieren småpratade med dirigenten om Händel
och dirigenten demonstrerade de olika delarna av kör och orkester.

Ett sjuttiotal småbarn inbjöds att
komma upp på den stora scenen och de var inte nödbedda. Liten dam på fyra år
balanserade på den 2 meter höga scenkanten. Jag var tvungen att blunda för att
kunna njuta av musiken. En annorlunda föreställning i spännande lokal och allt
var gratis.

Åt upp resterna av ankan hos
Kristina och Anna.

Á propos språkkunskaper så inför
plötsligt i november NZ ett språktest som man måste klara för att få komma och
bosätta sig i landet. Det vållar naturligtvis debatt men invandringen är nu så
stor att integrationen precis som hemma i Sverige håller på att braka ihop. Det
finns område i Auckland precis som i Stockholm, Göteborg och Malmö där kiwis och svenskar är en liten minoritet.
NZ har tydligen haft kravet att man skall deponera en summa pengar under två år
på ett bankkonto för att man skall få åtnjuta de delar av välfärdssystemet som
finns kvar efter krisåren i början på 90-talet. Många asiater vill utnyttja
skolsystemet för sina barn.

Måndag den 11/11

Klockan ringde inte. Vaknade 0700
och tog bussen från Intercitys terminal vid Sky Tower kl 0815. Fin tur genom
böljande landskap med massor av kor och får. Anländer Rotorua kl. 12. Hittar lätt
till Kiwi Paka YHA (tel. 07 347 0931) som ligger någon kilometer från centrum.
Jag genar genom en park där det bubblar och fräser från underjorden samt ångar från dammarna och doftar svavel.
Många blommor och träd i parken. Aldrig sett något liknande. Tar vägen över
cricketplanet som jag lärt mig av guideboken och får ett enkelt rum med
furusäng. En viss ordning och reda verkar råda här (tel. 07 347 0931).

Besöker Government Garden eller
Badhusparken som är stor med ett enormt vackert trähus från år 1902. Här
bubblar det och jäser också bland stora gräsmattor,dammar och blomsterrabatter.
Söker mig ner till sjön som också bubblar och osar svavel i strandkanten. Nu
vet jag hur det kan bli i helvetet fast jag tror nog mer på evigt
skrivningsrättande och konferenser, kanske med omväxlande inslag av någon
meningslös studiedag ledd av pedagog som tröttnat på klassrumsverkligheten.

Träffar trevlig kiwi-man från
Wellington. ”Månaskensbonde” som informerar om både det ena och andra.

Middag på grekisk restaurang. Det skall ätas Meze men inget vin serveras
utan man måste besöka vinbutiken tvärs över gatan för att köpa sitt eget vin.
”No corkage” säger servitören som inte alls är grek utan turk! Den grekiska
tallriken med olika rätter blir en besvikelse och jag avråder grannbordets
nyanlända gäster med ogillande min denna rätt. De väljer något annat.

Återvänder till hotellet efter en
mycket spännande dag. Skall vidare till Napier i morgon. Besöker damtoaletten
två gånger denna dag innan jag vänligt upplyses om att ”I think this is the
ladies room”. Svårt att smälta in som transvestit med mitt vita skägg.