Matviks Båtklubb snart 300-klubb

“Om man nu måste vara
sjuk är gubbsjuk ett rätt trevligt alternativ. Bättre än maginfluensa i alla
fall”.
Jonas Gardell

Nej jag är inte sjuk
utan har bara läst Jonas Gardells bok ”Jesus sista ord på korset var INTE
”Härifrån ser man hela Mariannelund”. En
massa twitterkommentarer från denne artist som hade en utmärkt showkväll i TV
för någon månad sedan. Jag brukar tycka han är jobbig men får väl omvärdera min
åsikt. Rapp med penna och tunga är han i alla fall.

Á propos läsa så har jag
tagit del av en tjejsegling till Väst-Indien tur och retur. Maria Ingerup som
var kapten hade den goda smaken att segla en B31. Boken bygger på blogginlägg
och e-mail som gjordes under resan. Den får godkänt då den inte innehåller alltför många
upprepningar.”Var är den riktiga kaptenen?” är titeln på denna bok.

Sjösättningen i Matvik
gick problemfritt, omgiven som jag var av ett flertal proffs, ingen nämnd och
ingen glömd. Tack för all hjälp.

Sedan tar det en eftermiddag
att städa efter sig på uppläggningsplatsen innan man kan börja trimma masten
och stuva för sommarboendet. Flyttar väl in efter tjänsteresan till Malmö den 3
maj.

Läs gärna bifogad länk
om tankar vid vårarbetet.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svarigheten-att-tacka-av-en-bat_8119432.svd

Blt har haft en stor
uppslagen artikel om att Biltema endast säljer extra giftiga västkustfärg i
Bleking. Det kan förvisso tyckas lite märkligt att man inte erbjuder ett
alternativ.

För alla som älskar vindkraftverk kan jag glädja med
att tyskarna bygger nu ett vindkraftverk,
100 m. högt i
trä.

Se www.timbertower.de

Precis som ornitologerna har sin 300-klubb närmar sig Matviks Båtklubb nu 300 medlemmar.


Nu fortsätter vi resan
Down under

Queenstown

torsdag 21/11

Upp tidigt för avfärd till
Christchurch via Mount Cook. Detta berg är 3.700 m högt och på vägen dit
passerar vi milslånga torra områden med mycket ringa växtlighet. De längsta
raksträckor jag upplevt, mellan en och två mil, leder ner till Christchurch.

Star Backpackers hotell har
schabblat bort mitt rum men till slut får jag ett rum utanför det allmänna
köket där det råder ett liv och ett kiv. Efter 30 min inser jag att här skall
inte jag bo och ber att få pengarna tillbaka. Jag tar en risk eftersom det var
kö i receptionen efter rum. Jag uppsöker det BP-hotell som jag passerade där
bussen stannade – anrika Warners- och får ett toppenrum till lägre kostnad än
det första (tel. 03 377 0550). Strålande utsikt över den fina katedralen som
ligger granne med de moderna storhotellen. Tar en lång promenad längs med
floden. Besöker botaniska trädgården och de gamla universitetsbyggnaderna. Helt
annorlunda att uppleva denna fina stad i solsken.

Besöker en italiensk restaurang, Via
Del Corso, och beställer antipasto och hjortstek som huvudrätt. Antipaston är
mycket riklig och efter en stund kommer den unga tyska servitrisen och beklagar
att hjorten ännu inte är skjuten. Jag fortsätter med antipaston och hoppar
sedan direkt till efterrätten Buon som inte är lika god som Tira Misu. Det
regnar när jag söker mig hem.

Fredagen den 22/11

Idag är det 39 år sedan John F.
Kennedy mördades i Dallas. Jag minns vad jag gjorde den kvällen för länge
sedan. Flitig som jag alltid varit så brottades jag med en massa konstiga
mattetal som jag aldrig haft någon nytta av.

Flyger hem till Auckland. Kommer på
planet trots att flickan vid desken uppgav ett gatenr. och tv-skärmen visar ett
annat. Ung skotska som granne. Medger att hon är skraj speciellt eftersom vi
sitter på rad 13. Jag tröstar så gott jag kan och när hon pekar på ett högt
berg så säger jag att det är nog Ben Nevis och då blir tösen glad.

Kristina hämtar vid flygplatsen
i nyinköpt begagnad Fiat Uno. På kvällen
skulle hon arbeta som servitris på populär restaurang i Ponsonby. Själv hittar
jag en alldeles utmärkt turkisk
restaurang, Turkish Café 294 Ponsonby Road, med mycket god mat och fin
stämning. Turkarna kan verkligen laga mat. Denna gång fanns det verkligen
turkar i kök och matsal.

Lördag den 23/11

Båda damerna i storfamiljen är
hemma. Ut på stan. Sheraton med vackert
klädda indiska gäster i lobbyn. På kebabaren hjälper äldre turkisk mormor den
tafatte svensken som inte kan äta minikebab som vanligt folk gör. Flirt med
turkiska (tremånader gammal) som inte
ännu riktigt kan fixera de stora bruna ögonen på den som uppvaktar. Kaffe och
kaka på Queen Street. Vilket härligt folkliv! Jag tror jag börjar riktigt gilla
stan. Belgiska har köpt ny väckarklocka och försöker komma underfund med om
köpet var bra. Vi enas om att den i alla fall är snygg – väckarklockan.
Fortsätter folklivsforskningen en lång stund. Alla människotyper passerar revy
utan kostnad och det blir mer och mer sommarlikt.

Sett i tidningen att en gospelgrupp
från Sydafrika skall uppträda. Gick dit i hopp om att få se och höra en massa
vacker musik samt studera en massa granna negresser. Ingen svart så långt ögat
kunde skåda i den stora kören på mellan 30-40 personer. Inget fel på sången men
det svängde inte riktigt som jag önskat. Publiken i mogen ålder åt och drack
som på en bättre bjudning. Tur att de
religiösa fundamentalisterna i Nybro inte såg hur vinet flödade och när detta
tagit slut så övergick man till gin och tonic.

Leave a Reply

Your email address will not be published.