Flera Kalvö i Blekinge

Om mina kritiker såg mig gå på Themsen skulle de säga att det var för
jag inte kan simma.
M. Thatcher

Den snart gångna helgen
har i Blekinge varit solig och varm. Vid kusten kyldes den sydostliga vinden av
det kalla havsvattnet om man befann sig vid kustlinjen. Bara några hundra meter
inåt land märktes en stor skillnad till det varmare hållet. Vattnet har också
återvänt till våra kuster. I fredags strandade en nyss sjösatt Bavaria cirka 50
meter ut från Matviks brygga. Det rådde lågvatten och kaptenen som inte hade
hemmahamn i Matvik utan haft båten hos Båthotellet tog ut giren åt fel håll.
Nästan en timme arbetade man för att komma loss, ibland med hjälp av mindre
motorbåt.

I skärgården finns ingen
fisk att fånga oavsett art. En ”Joggare” hade försökt allt men inte fått något.

På Tärnö finns fortfarande ”skyttegravarna”
kvar. Tidigare många leriga områden håller nu på att torka upp men va-arbetena
fortsätter.

I Blt har en gammal
nyhet kommit till återanvändning. Det var väl förra året man skrev om att
skärgårdsöarna skulle hindras från att växa igen genom Graceprojektet. En ö som
heter Kalvö nämndes och dessutom visades en karta där Kalvö utanför Matvik
pekades ut som en ö för ”restaurering”.
Det är fel Kalvö som omtalas! Den
ö som avses ligger vid Bräkneåns mynning i Sonekulla naturreservat och färdigställdes
redan förra året.

Förhoppningsvis är det
sant att Brorsö i Hällaryds skärgård skall få en upprensning . Jag ser hur ett
av mina favorittillhåll, grannön Harö växer igen. De så kallade experterna vill
se hur floran utvecklas när ön inte längre betas. Endast några få rådjur och
bärplockare försöker nu hålla ön öppen. Fast en sagesman med goda kontakter i
ledningen för vårt ”1-veckas försvar” rapporterar att stora samövningar blir
troliga i Östersjön och då kommer det
skjutas vilt från Harö. Troligtvis bara med små ”byssor” för inte finns det väl
något mobilt kustartilleri som planerna var, en gång i tiden? Skogsmatroser och
lingonnavigatörer är ett utdöende släkte. Miljötillstånd har beviljats både för
Harö och en annan fin ö, S. Bollö.

Nu måste vi fortsätta
resan runt New Zeeland om vi skall hinna hem till våren.

Måndag den 18/11

Frukost på Grand hotell Fox Glacier med flingor,
yoghurt, rostat bröd och juice. Mycket gott. Promenad upp genom ravinen till
glaciärens kant i strålande solsken. Imponerades av glaciären på avstånd och
det fanns mycket att titta på under vägen upp genom dalen, till ex. små
vattenfall och en spännande hängbro. Att vandra på själva glaciären lockade mig
inte men det kostade 180 kr för en
eftermiddagstur med guide.

Attraktiv rödhårig kvinna i sina
bästa år (45 – 50) hälsar: ”I know you!”
Jag står som ett levande frågetecken när även en man dyker upp. Vi hade
träffats i Russel. De var från Holland. Jag liftar tillbaka till samhället med
engelskt par och ber dem om en hälsning till Elisabeth vilket de lovar framföra
om och när de träffar damen ifråga.

På eftermiddagen flyger jag
helikopter vilket jag aldrig tidigare gjort. Det var inte så märkvärdigt som
jag hade hoppats. Hela passagerarlistan på fyra personer var svenskar. Tre från
Tranemo och en från Nybro. Träffade sedan två pigga tonårstjejer, Thalia och
Mari, den senare japanska som bodde i Fox. Det enda de visste om Sverige var
att ABBA var en svensk grupp. Att Thalia var dansens och teaterns gudinna
visste inte Mari så hon blev väldigt
imponerad av kamratens fina namn.

Samhället på 120 personer kunde bara
erbjuda pub som enda nöjesliv för de unga damerna. ”Hur gör Ni med kärleken
då?” undrade jag.

” Kärlek är bara smärta så det får
vara” sa T så klokt.

Tisdagen den 19/11

Upp tidigt och fin bussfärd ner mot
Queenstown. Man ringer busscentralen kvällen innan man
vill åka till och säger att man vill åka vidare och så bokas en
plats. Vägen blockerades stundtals av
tusentals får på väg till klippning och övrig sortering. Vallhundarna var mycket ivriga och effektiva när de
dirigerades genom visslingar av sin husse.

Queenstown mötte med strålande
solsken och ett bra hotell (Mc Fees). Stan har ett enastående läge vid en sjö
och med snöklädda berg i bakgrunden. Det var nog den stad på NZ som jag tyckte
var vackrast belägen.

Chinakrogen nere vid varvet fick stå
för middagen och i sällskap med de roliga japanskorna som tjänstgjorde som
servitriser blev kvällen kort. På vägen hem gällde det att välja rätt dörr så
att man inte hamnade på bordellen som låg granne med hotellet.

Onsdagen den 20/11

Strålande sol från klar himmel. Vid
morgoncigaretten på altanen träffar jag ung man från Kalmar som var där med sin
flickvän. De skulle som så många andra ut och pröva alla de aktiviteter som
erbjuds runt denna stad. Bungy jump, rafting, paradiving och allt vad det
heter. Själv studerar jag natur och folkliv, åker bergbana till bergstopp,
dricker öl däruppe och promenerar ner för berget allt medan paradivers sakta
glider ut över Queenstown och så småningom elegant tar mark på rugbyplanen. Jag
vandrar vidare längs sjön och hamnar i en fin park, vilar raklång på parkbänk
vid strandkanten och tänker på livet hemma i Nybro. Får man ha det så här bra?
Ute på sjön tutar den gamla fina ångaren som man plockade ner i delar och
fraktade hit för att sedan montera ihop igen vid denna bergsjö.

På kvällen åt jag en enastående fin
pepparstek hos Beefeater Steak House, 40 Shotover Street.

Steken kostade cirka 100 kr och det
var den verkligen värd. Som vanligt gör jag misstaget att också ta en förrätt
vilket är fullständigt onödigt med de omfångsrika huvudrätter som serveras. Att
man aldrig lär sig!

Leave a Reply

Your email address will not be published.