Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.
Thomas Thorild
Äntligen blev det ett återseende av några av min favoritöar österut i Blekinges skärgård. Som besättning hade jag en tysk man från Heidelberg som hjälpt mig med en strulande kund i Tyskland. Det är första gången jag råkat ut för detta. Oftast vill tyskarna betala innan man fått varan.
Precis som jag varnat honom för, så anlände han Karlshamns C omkring 4 timmar försenad, strax innan torsdagen skulle bli fredag. Våra genier inom regionpolitiken vill sänka restiden till Malmö någon kvart genom att lägga ner några stationer, i stället för att se till att tågen klarar den tidtabell som nu finns.
Jag har vid flera tillfällen upplevt det som Christoff fick erfara. Allt har fungerat perfekt ute i världen, men när jag äntrat Öresundstågen mot Blekinge på Kastrup har den ena förseningen efter den andra inträffat.
Nåväl, motgångarna byttes mot strålande seglingsväder på fredagen och målet sattes till Arpö i måttlig sydvästvind. Mjölkbryggan anlöptes enligt anvisningarna i ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö-Kalmar”. Vinden drog genom det smala sundet i hänsynsområdet men jag räknade med avtagande vind mot kvällen. Arpö-naturen är mycket tilltalande och labyrinten fanns kvar. Solen sken och jag förberedde kvällens supé: räkor till förrätt och Hällaryds-flundror till varmrätt. Inte så jobbigt.
Att se en sydtysk man äta räkor blev en överraskning. Tydligen inte så vanligt i inlandet. Räk-rommen vållade vissa problem för att uttrycka mig diskret. Stekt flundra var däremot enklare att hantera. Gastens uppgift blev att ta hand om disken och själv tänkte jag ta en kvällspromenad då jag kontaktades av en ung man med kamera. Han undrade om jag var den som skrivit #”Natur- och gästhamnar i Blekinge” vilket jag inte kunde neka till. Han önskade införskaffa båda delarna vilka kunde levereras omgående. Även skepparen på grannbåten från Hörvik ville uppdatera sina exemplar som han uppgav var sönderlästa. Det visade sig att båda kunderna hade anknytning till Christoffs hemstad. En hade arbetat där och den andre hade studerat i den anrika universitet-staden.
Lördag morgon avgick vi 09.30 i strålande sol för att hinna fram till Hasslö-bron före kl. 10.00.
Jag ringde upp brovakten tel. 0455-332240 och flickan som svarade tycktes uppskatta att vi förvarnade om vår ankomst. Nu sköts broöppningen återigen från Trollhättan efter att några år haft Boxholm som stationeringsort.
Vi fick en härlig segling norr om Hasslö, Bollöarna, Aspö, Tjurkö, Sturkö och Senoren. Vi hann precis korsa banan för KSS:s kappsegling vid rundningsmärket innan deltagarna med fyllda spinnackers nådde Lassagrund. Vacker syn!
Hamnen på Inlängan var tom på båtar så vi valde att förtöja vid ljungen och fjärilarnas ö. Strax efter förtöjning kom den fruktade passagerarfärjan Wittus farandes ut mot Ungskär och Stenshamn. S/y Johanna kastades mot däcken och ryckte i sina förtöjningar. Snart skulle Wittus återvända men då också anlöpa Inlängan vilket gjorde att svallet inte blev så kraftigt.
Min krigsplacerings-ö har fått väl markerade vandringsleder men någon som sköter TC på ön finns inte. Jag har rest i Afrika, Sydamerika, Kina och Indien bland några kontinenter, men det jag såg på Inlängan slog det mesta. Skitfull var tunnan för att uttrycka mig klart! Undra vad min tyske gäst tänkte. Blekingarnas rykte förbättrades dock när vi nästa dag kom till en annan favoritö, Ungskär. Också där TC men med rinnande vatten vid tvättfat samt rent och snyggt, nästan lite hemtrevligt från gamla tider. Nästa dag anlöpt en maffig kommunal arbetsbåt Stenshamn. Mannen som skulle måla TC därstädes berättade att man inte hade ansvar för Inlängans sanitära service utan den sköttes av stugföreningen. Hamnavgiften på Inlängan uppgick till 80 kr inkl. el.
Lördagskvällen på Inlängan bjöd på rökt lax till förrätt, mycket enklare än räkor, tyckte gasten. Den stekta ankan till varmrätt var också uppskattad. Medan disken avklarades tog jag en promenad och träffade en vaksam inföding som undrade vad jag var för en figur. Ett intressant samtal om fisket utspann sig och han gillade mitt uttryck:
”Forskare fiskar där fisken fanns, fiskare fiskar där fisken finns”. Naturligtvis har jag inte själv kommit på det, tycker bara det är träffande.
Efter en lugn natt fortsatte färden på söndags-morgonen mot #Ungskär, också denna dag i solsken. Alltid spännande att gå till Ungskär. Enligt anvisningarna i ”Natur- och gästhamnar i Blekinge” gick allt bra och turligt nog så fanns en ledig plats precis innanför sydliga pirnocken. Vattnet räckte bara till för att förtöja ute vid hamn-inloppet. Wittus propellrar sprider gyttjan inne i hamnen. Av fyra el-kontakter lyckades vi träffa rätt på den enda som fungerade skulle det senare visa sig. Grannen fick överta min när vi strax skulle avgå.
Jag hade turen att få träffa Arne som stod och rensade abborrfiléer. Han hade drabbats av Covid på vårkanten och hade fortfarande vissa men.
Även den pensionerade f.d kustbevakningschefen, Hans, som gjort den fina kartan över Ungskär och Utlängan, tillsammans med sonen Pontus Lindqvist, mötte vi på ön där han har sitt sommarviste. Kartan eller rättare sagt kartorna finns i slutet av #”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö-Kalmar” och är mycket uppskattade av mina kunder.
Cristoff och jag tog sedan en promenad ut till Lungskär där en katamaran och en större segelbåt nyss legat förtöjd.
Ute i farleden kryssade en Blekingseka med röda segel i den svaga vinden. Blekingsekan var den som jag nämnde i förra inlägget och där referatet blev lite fel i början. Det var Mikael och Tine som tagit sig till Ungskär. De hade seglat från Gudhjem över till Simrishamn, vidare till Kivik, Åhus, Torsö, Hanö, Harö och nu österut. De tänkte lägga upp ekan i Ronneby-trakten där de hade vänner.
På de regeringstrogna kanalerna meddelades den stora nyheten att vår statsminister skulle avgå. Det blev kanske för många starka kvinnor i omgivningen för den gamle fackbasen?
Innan vi avseglade mot Stenshamn måste jag göra några kundbesök varvid 5 ex. avyttrades. De jag möter är nästan alltid väldigt trevliga människor och intressanta samtal uppstår.
I Stenshamn tankade vi vatten med en lång slang som knappt räckte fram till bryggan där färjorna lägger till. Skepparen på s/y Janita erbjöd förlängningsslang men vi vände fören på s/y Johanna in mot land och då räckte slangen. ”Höj inte bron, sänk floden.” På ost-sidan av färjebryggan har det talats om att en sten skulle finnas. Att döma av de segelbåtsmanövrar jag såg så tycks det inte stämma. Hamnavgift 135 kr plus el 30 kr.
Träffade en synnerligen trevlig gammal kund vars samtalspartner köpte två ex. Den senare hade sedan tidigare haft mina exemplar men dessa hade exhustrun lagt beslag på vid separationen.
Stenshamns bygata är alltid värd en promenad och Christoff hann även med en promenad ner till Utlängans fyr innan middagen bestående av “Spagetti med köttfärssås á la Karlsson” serverades. Något som t.o.m mina kräsna barnbarn från Västmanland älskar. Dock till sin mors förskräckelse, gärna med limpa till.
Återigen en lugn natt och när morgonen kom hade vinden gått över på nordost. Dags att vända hemåt lugnt och stilla. Några sjömil sydväst om Sveriges första Aga-fyr,Gåsfeten, tog vinden slut och gjutjärns-genuan förde oss mot sundet mellan Tärnö och Harö. Prognosen talade om nattemperatur på 7 grader plus varför vi valde att förtöja i hemmahamnen.
Att för en seglande eremit som undertecknad segla med en främmande människa var en positiv överraskning. Duktig gast, styrman och mässpojke. Kunde äta det mesta, även om räkor var svårt.
Hoppas Du fått något tips som Du kan ha nytta av.
Slutligen får jag presentera en platssökande, Ziggy, som söker anställning som ”Key account manager” för inkommande från MEA-länder. En korthårig perserkatt har väl vissa fördelar, men vid referenstagning visar det sig att han sover stora delar av dygnet. Trivdes ombord gjorde han dock.
