Från väst mot öst

“Det är möjligt att pengar förstör karaktären men brist på pengar gör den i
alla fall inte bättre.” John Steinbeck

Hanö, 56°00,6′ N – 14°50,3′ O

Hannö, Högö, Haffn eller Önaehögae har
denna 60 m höga ö tidigare kallats. Här har från början funnits
säsongsfiskeläge där man på våren samlades för sill och torskfiske. På
1700-talet fanns faktiskt ett stuteri med nästan 300 hästar som de
förskräckliga danskarna förstörde år 1716. På 1950-talet fanns ett tiotal
minkgårdar som fick matleveranser från de tretton mindre trålare som då bedrev
sill, torsk och laxfiske härifrån.

Hanö fick sin första bofasta befolkning
på 1830-talet och flest människor bodde här på 1940-talet (ca 270 personer).
Idag bor här under vinterhalvåret cirka 30 personer.

Hanös karaktäristiska profil från väster,
som för övrigt kallas drumlin (keltiska), har uppstått genom ismassornas
vandringar och med dem medföljande morän som avlagrades på läsidan söder om
fyrberget. Norra och östra delen av Hanö är såväl som Listers huvud ett så
kallat restberg. Här består en del av urberget av den mer motståndskraftiga så
kallade Karlshamnsgraniten (1400 miljoner år gammal). Denna granit har genom
sin sammansättning av olika mineraler varit mer motståndskraftig mot den
erosion som istiden medförde.

Det är konstigt att tänka sig att för
12800 år sedan var Hanö bara ett skär i den Baltiska issjön. Läs på tavlorna när
Du vandrar den cirka 800 m. långa stigen upp till fyren.

Inseglingen till Hanö hamn medför inga
problem. Ensmärken finns och dessutom är de tända på natten. Två röda lampor
ens i 124° leder oss in i den cirka 4 meter djupa hamnen. Se hamnspecialen i båtsportkortet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.