Mindre roliga episoder

“Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten
att fela.” (Gandhi)

Mycket roligt har jag fått vara med om efter att skrifterna kommit ut. VIP-klassad i vissa hamnar och trevliga inbjudningar till nöjda kunders båtar. Jag fick till och med vara med i den statskontrollerade Radio Blekinge´s sommarprogram trots att jag inte tillhörde de som jag uppfattar det “prioriterade grupperna” smiley. Christina Rhibon, världsberömd som “Farmen-Christina” och boende i Karlshamn, var en intressant sommarpratare som visade sig vara en riktig djuphavsseglare.

Två mindre nöjda kunder har jag haft under dessa snart tio år. Händelser som först upplevdes en aning tråkiga men som med lite distans kan lättare smältas.

Den första berodde på att jag i början bifogade ett följebrev till varje leverans. Det stod det vanliga om hur glad och tacksam jag var för beställningen och att kunden var välkommen att höra av sig med synpunkter om skrifterna och hur man skulle betala. Sedan följde denna text:


“I den händelse att likvid inte inkommer inom 30 dagar kan jag meddela att en känd organisation inom mc-världen har som affärsidé att öka betalningsmoralen bland oss svenskar. Jag har fått förfrågningar om samarbete med denna organisation. De säger sig ha god marknadstäckning söder om Sundsvall. Erbjudandet har tills vidare avböjts.

Skämt åsido – det är tråkigt att hålla på med påminnelsebrev – så vänta inte för länge med betalningen.”

Jag hade precis fått in en mindre artikel i en stor båttidning. En av mina kunder blev helt enkelt förbannad över ovanstående text. Han hade min själ alltid betalt sina räkningar och nu skulle räfst och rättarting hållas. Detta genom att informera redaktören för båttidningen och berätta vilka skamlösa följebrev som jag skickar ut. Naturligtvis blev jag ledsen men ringde upp redaktören. Bättre förekomma än förekommas. Läste upp mitt följebrev men han bara skrattade.

Thomas Du vet inte vilka konstiga människor det finns därute.”

En annan journalist har sedan berättat att just motorcykelåkande läsare är extra känsliga. Det kan man inte tro när man ser vissa av dem.

Jag träffade sedan den förargade skåningen i en Blekingehamn och då hade ilskan gått över.

Leave a Reply

Your email address will not be published.