Tankar från en naturhamn i Blekinge

Saltärna

I denna stund befinner jag mig på marknadsföringssegling i
östra skärgården. Första stopp gjordes vid Saltärna som är en av Blekinges
vackraste öar. Bilderna får tala för sig själv. Att jag ser en av Blekinges
bästa hamnar med viss muddring uppskattas säkert inte av de bofasta så det får
jag väl glömma.

På Stora Ekön, också en fin ö, arbetade familjerna Kogg och Lundblad
med städning och målning av Navigationssällskapets lokal. Mest arbetade damerna tills jag berättade att jag såg
en fin bild för min blogg med genusperspektiv. Då blev det fart på gubbarna.
Tänk att jag alltid skall vara så elak.

På Ekenäs finns inte längre någon butik utan bara café.

Den friska sydvästen förde mig till ytterligare en härlig ö.
En enda båt låg vid Mjölkabryggan på Arpö och efter sedvanlig affischering och
borttagande av förra årets reklam tog jag en härlig promenad i den mycket fina naturen.
Små snälla herefordtjurkalvar skuttade omkring och ett litet rådjur skrämde den
gamle seglaren innan den elegant skuttade iväg bland ekar och enbuskar på denna
mycket fina ö.

Saltärna

Väl tillbaka till bryggan kom Jutta och Wolfgang inseglandes
helt korrekt mot bryggan. Jag kunde inte avhålla mig från att fråga om de hade
mina skrifter ombord eftersom de gjorde allt rätt. Så var inte fallet utan
de hade en tysk ”Törnführer” som har funnits i många år och som nu uppdaterats
med hjälp av olika svenska versioner. De bjöd på god öl från Flensburg och berättade att de hade sökt
min östra del men inte funnit den. Nu kunde de kompensera sig med västdelen på väg hem till Hamburg.

Jag var tyvärr tvungen att hasta vidare och förtöjde senare i Hajva på vackra Almö med tysk hjälp. De hade redan båda delarna ombord men ville naturligtvis ha en signatur.
Jag brukar ta 2 euro för signatur, 4 euro för helkroppsfoto och 2 euro för
halvkropp. Detta vet jag att jag har berättat tidigare men det är så roligt när
kunderna är nöjda. ”Utan Dig hade vi aldrig hittat hit” var en kommentar jag
fick idag. På tyska naturligtvis.

Nästa dag, söndag, regnade det på förmiddagen. Men på
eftermiddagen blev det cykeltur runt Hasslö i solsken. Jobbigt men nyttigt.
Hallahamnen hade gott om plats eftersom fisket liksom försvaret är under
avveckling. I Garpahamnen fanns det mer ont om plats. Gästkajen var upptagen av
fiskebåtar men kajen mot land kunde
erbjuda plats. Kunde informera sydgående Stockholmare om avlysningen av Hanö
hamn (se tidigare inlägg). En Targabåt som gått från Kalmar kl. 0500 och anlänt
Hasslö kl. 0800 hade fått haveri och skulle lyftas på varvet nästa dag. Klart
att det sliter i sådan fart även om det är kvalitetsbåtar.

Saltärna

Vid hemkomst mötte jag Per Anders på Allt i Marin Ronneby
som tog emot ett tvåsiffrigt antal för försäljning. Dagen slutade med andra ord
lyckligt.

Nästa dag sken solen och en tysk båt kom in. ”Tack vare Dig
är vi här .” När jag skulle avsegla så bad de mig vänta. En annan tysk båt var
på väg in och ville absolut ha mina verk. Där gick demoexemplaret över Östra
skärgården så nu behöver jag inte oroa mig för att barnen vid bouppteckningen
skall behöva räkna med denna version.

Tromtö hann jag inte njuta av, bara sätta upp ett reklamblad
i den fina klubbstugan som Karlskrona Navigationssällskap sköter så bra. I
frisk medvind gick det vidare till Aspö och Lökanabben. Fin butik har de
femhundra boende på Aspö som växer med
3000 på sommaren.

Dagens rutt gick vidare mot Herrgårdsviken men där låg redan två båtar så jag
valde den nya hamnen på sidan 38 i nya utgåvan. När
jag nådde målet lämnade två arbetsklädda män i en arbetsbåt.”Skall Du ligga här över natten?” Ja! ”Då
kommer vi och väcker Dig klockan sex!” Bra!

Kvällen blev fin vid egen brygga och när prostatiten satte
in nästa morgon kl.0500 beslöt jag för att avsegla. Solen hade gått upp över
Knösö och jag tog en genväg bland skären i den västliga vinden och högg
Kryssarklubbens boj norr om Senoren vid halvsjusnåret för frukost. Då hade jag
hunnit höra flera väderrapporter och en klassisk kristen morgongudstjänst om Nåden och
fick till och med en välsignelse. Skall det få vara så i det multikulturella Sverige? Någon
kan ju känna sig kränkt. Vackert var det hur som helst, även för en gammal
hedning som undertecknad.

Solnedgång över Inlängan från Lungskär

Nu får det vara nog för idag trots att mycket trevligt hände
sedan. Vi hörs om allt går väl på hemfärden imorgon. Det blir nerförsbacke hela
vägen hem till Matvik hälsar Thomas från Lungskär.

Från den 1 juli till den 3 juli kl. 08.30 är större delen av
hamnen reserverad för Hajkutter-festival. Vanliga fritidsbåtar kan näppeligen
beredas plats. Fartygen avseglar mot Järnavik den 3 juli för att sedan
fortsätta mot residensstaden som jag berättade om i ett tidigare inlägg från i
vintras.

Det händer mycket på den fina ön i sommar. En
konstutställning invigdes i helgen. Ett antal större skulpturer och andra
konstverk finns utspridda i den härliga naturen och på Restaurang Briggen
satsar man på onsdagsunderhållning. Färjan gör en extra kvällstur ut till ön.

Hanö tillhör ju Sölvesborgs kommun och jag läser i broschyren
Visit Sölvesborg vad som pågår under sommaren. Tyvärr har varken Nogersund
eller fina Hörvik kommit med bland gästhamnarna som uppräknas. Förhoppningsvis
finns ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Sölvesborg-Gö” ombord.

Jag fick en gång
frågan av en Hörviksbo varför jag skrev så positivt om Hörvik. Där har jag ju
både förlovat mig och haft andra hyss för mig i de härliga omgivningarna blev
mitt svar.

Foto: Henrik Johansson

Strax före midsommar testades en ny besättningsmedlem som
verkligen uppskattade s/y Johanna och sjömanslivet. Kaptenshyttens bibliotek
och kabyssen med grytförrådet var spännande områden. Jag letade efter locket
till kaffepannan i flera dagar efter besöket.

Att den unga besättningsmedlemmen Elsa, snart 1 år, sov längre på morgonen än
hon någonsin gjort, uppskattades av övriga besättningsmedlemmar.

Dock stressades kaptenen under färden att gå på fel sida om ostpricken
öster om Ekö men det gick bra. Han skyller på att västpricken som normalt också
finns där saknades.

Vid Seglarbryggan har pågått stora va-arbeten och även dykare
har förekommit i vattnet. Dykarna har som exta bonus även besiktigat utlagda
bojar. En otäck upplevelse inträffade när vi skulle lämna bryggan. När jag
backade ut från norrsidan och vände mig akterut fick jag se bubblor i vattnet
bara några meter akterut. Stopp i maskin! Jag hade noterat att dykaren kommit
upp efter arbete på sydsidan men inte att han återigen gått ner. Behöver jag
nämna att någon flagga eller följebåt inte fanns. Det slutade trots allt lyckligt.

Midsommaraftons förmiddag passerad en åskfront under ett par
timmar och det fina midsommarfirandet med god mat, dryck och dans på Joggesö kunde ske i strålande solsken.

Foto: Sofie Rosenkvist

Dansen hos Freddie och Nilla på Gullkråkan var välbesökt. Läs om
Gullkråkan på www.gullkrakan.se

Fortsatt trevlig sommar tillönskas!

Torgny Lindgrens svar på frågan om Sveriges största problem:
“Att det går åt helvete!”


Förra helgen kunde jag äntligen börja distribution av “Natur- och gästhamnar i Blekinge” med hjälp av båten. Det naturliga sättet för skärgårdslitteratur. Som sig bör tog den tyska versionen av Gö-Kalmar slut i söndags på denna fina ö. Jag fick ransonera ut de sista exemplaren mellan gästhamnen och butiken. Hamnen var full av tyska båtar i det strålande sommarvädret.

Jag hade egentligen tänkt äta på den fina restaurang Briggen som ger ett fantastiskt gott intryck och maten var i alla fall förra året superb vid mina besök. Dessutom för en ekonom mycket modesta priser. En lunch låg förra året under en hundring.
Alla gästhamnsbetalare har gratis bullar från kl. 0800 så nu vet båtfolket att det finns en restaurang på Hanö. Tidigare om åren har det funnits båtfarare som lämnat ön lyckligt ovetande om att skepparen kunnat låta ruffhäxan eller kastrullsmeden få permission från kabyssen.

Jag hade istället det stora nöjet att bli bjuden på lunch hos författarkollegan och tillika “hamndirektören” René Dettwiler. Det var hans rara Jenny som absolut tyckte att bokförläggaren skulle dela den goda söndagssteken med dem och en annan vän som jag glömt namnet på.
Trivsamt och gott i strålande sol på altanen – vad mer kan man begära när man också fick chokladmousse och jordgubbar till efterrätt. Sa jag att det var årets första nypotatis för min del?
Googla på René så får Du se några häftiga bilder från en höststorm för inte så länge sedan.
“Vägens riddare” och “Talander mord och tysta arv” är några böcker som René skrivit. Den senare kommer nu som talbok med en känd skådespelare som uppläsare. Handlingen utspelar sig som tidigare nämnts i Karlshamn och på Österlen.

Eftersom nordlig vind väntades återvände jag under sen eftermiddag till Matvik. Där har Båtklubben fått en stadig inkomst i gästhamnen dvs yttre flytbryggan. En flotte eller troligen flytbrygga ligger stadigt förtöjd sedan några veckor tillbaka. En tysk båt som jag hänvisade dit under lördagen kom strax tillbaka och uppgav att de ville inte ligga där av denna orsak. Jag gissar att det var annat som drog. I alla fall drogs det sladdar ganska snart efter förtöjning vid en av de fasta platserna.

Residensstaden har också besökts. Jag hade nöjet att leverera två beställningar till Gräsviksområdet, vilket gjorde att bensinen var betald genom inbesparat porto. Vilken utveckling som mitt gamla regemente genomgått. Otrolig imponerande må jag säga.

“Fint folk” träffar man som bokförläggare. Landshövdingen och en chefredaktör bland andra. Maria och Matilda som skötte gästhamnen vid Tallebryggan där full byggverksamhet råder. Dusch och toaletter i vanliga byggbodar. Hoppas det var Ramirent som levererat. Hann inte inspektera. Gruset rök i den hårda vinden vilket än en gång tvingat mig till att ta bilen till hjälp. Lådan med Gö-Kalmar var tom när jag nöjd återvände till Matvik.

Maria och Matilda i nya gästhamnskontoret Karlskrona

Jovisst, jag hade turen att springa på en av “medarbetarna” i nya “Gö-Kalmar”. Det var Pär Aronzon, åretrunt-seglaren, som är son till “Aron” välkänd bland oss Kryssarklubbare. Pär berättade att nu har Statens Fastighetsverk tagit bort elströmmen i Klippehamnen på Utklippan.
Man skulle gjort som jag tidigare skrivit, hyrt ut till Migrationsverket. Då hade man haft råd att erbjuda denna i dessa tider så efterfrågade service.

Just nu läser jag en bok skriven av en svensk professor i etnologi (Karl-Olov Arnstberg) och en välkänd svensk journalist (Gunnar Sandelin). Boken har titeln: “Invandring och mörkläggning”- Om Ni inte hört talas om denna nyutkomna bok beror det antagligen på att välvilliga journalister och politiska redaktörer vill undanhålla oss vanliga medborgare viss information.
Det är väldigt vänligt för man blir bedrövad när man läser den men jag ogillar som de flesta andra censur.

Tänk vad skönt att det välsignade regnet äntligen kom till Blekinge!

Glad midsommar om vi inte hörs innan!

Version 2 har nu ersatts av nedanstående version som rönt ett enastående mottagande.
En tacksam kund från västkusten ringde från en plats han inte skulle ha besökt utan ovanstående skrift. Han var så nöjd att han beställde 2 ex som han ville jag skulle skicka till en dansk vän. Gissa vad portot kostar till Danmark för ett enkelt brev på 620 gram?
Lika mycket som en tågresa för mig till Köpenhamn dvs 150 kr. Skandal!

”Det jag tycker är häftigt är att det finns en vilja att samarbeta över
kommungränserna.” Åsa Rydén nyanställd utvecklingschef på Region Blekinge
(Affärsliv BLT/Sydöstran 15/5

Detta citat som talar för
sig själv får inleda bloggen. Bloggaren har haft en enastående hektisk och
härlig period sedan sist. Dagen före nationaldagen satte jag kurs mot trevliga
Emmaboda där jag haft nöjet att utbilda en mängd ungdomar och vuxna. De var
alltid lite vassare än de lärjungar jag hade hemma i Nybro. Många jobbade på
Flygts, en snilleindustri som föddes här. Numera ägt av ITT och som dessutom har
bytt namn. Mitt ärende i Emmaboda var att hämta den nya versionen av Natur- och gästhamnar
i Blekinge/Gö-Kalmar hos Åkessons tryckeriaktiebolag.

Min tjeckiska lyxvagn låg
på en flyghöjd av cirka 100 m
när jag fick se ett rådjur hoppa ner i diket norr om Halasjö. Jag lättade på gasen i tanke att
det kommer fler. Vad ligger där? Mitt på vägen låg Bambi och jag bromsade in.
Verkade död med ögon vidöppna. En lokal entreprenör stoppades och med mina operationshandskar som jag hade i bagaget lyftes kräket ner på en solig plats i
skogen nedanför vägen. Djuret verkade piggna till av behandlingen och visade
inga yttre skador. Entreprenören lovade kontakta ortsbefolkningen. Jag har sedan
dess fått lära mig att många djur spelar döda men jag vet inte om detta stämmer.

Inlastning hos duktiga
Åkessons Tryckeri gick bra och iväg bar det till Kalmar och Baltic Skeppsfournering
där humoristiske och professionelle Peter Röhl tog en avsevärd mängd.
Marknadsföring både på Svensknabben, Kullö och på Stensö genomfördes i en
alltför snabb takt. Jag har ju dock bott i staun och upplevt så mycket trevligt.

I Kristianopel är det nu
ny regim under Thomas Dahl och fadern Roy basar för gästhamnen. Inte lika många
båtar som i Kalmar men här investeras. Fick ett mycket positivt mottagande av Marielle och
Roy och lyxvagnen gick vidare en aning lättare.

Blekinge mötte med
sommargrönska och varken Johnny Apell, Uno Svensson eller Jan Abramsson var
hemma. Alla har medverkat i den nya skriften. Eftersom Post Nord tar hutlösa
priser levererades till otåligt väntande kunder på vägen hem till baslägret. Anlände
Matvik kl. 21 med massor av positiva upplevelser.

I förra avsnittet skrev
jag att Gunnar Paulsson skulle segla Gotland Runt precis som fadern Lennart
gjort så många gånger. Gunnar skall inte kappsegla utan bara segla runt
Gotland. Inget för pappa Lennart.

Lennart berättade en gång
att väderprognoser var inte så mycket att bry sig om när det inte gällde
kappsegling. Skulle man någonstans så seglade man. Jag känner till viss del igen det från min
ungdom. Nu lyssnar man på Sveriges SMHI, Danmarks DMI och tittar på norska YR och sedan kanske man
vågar gå ut. Tiderna förändras verkligen.

Distribution till Sydkusten
och Österlen var naturligtvis också en härlig upplevelse. Lottas fina nautiska
butik på Storgatan i Simrishamn skiljer sig en aning från Christina och Lars
butik Tackel & Tåg i Ystad men båda har mycket att erbjuda. Mode och märkeskläder
på Nautical i Simrishamn och gammalt och nytt i den gamla skeppshandeln i
Ystad.Efter ett besök i Lisas skafferi i handelshamnen för inköp av godsaker
som verkligen motsvarade förväntningarna gick färden genom ett Skåne som badade
i sol. Inga hårdrockare i Norje hade hunnit blockera framfarten denna
fredagkväll. I hamnen bjöd K och B på en avslappnande whisky innan middag intogs kl. 2200.

Vi hörs en annan gång!

Har äntligen “sjuveckorsostan” släppt sitt grepp över Blekinges farvatten. Visserligen har hon, vinden alltså, ofta gått över på nord och varit frisk på morgonkvisten. Det har det goda med sig att man kommit upp tidigt för att förtöja om.
Frukost har kunnat intagas i morgonsol och på morgonekot har herr statsrådet Ullenhag förekommit flera morgnar i sträck. Tar man det bara på rätt sätt så kan det ses som trevlig underhållning särskilt om också herr Jonas Sjöstedt, partiledare för vänstern får vara med.

På Bockö frodas syrenbuskarna och fasanen tävlar med näktergalen när det gäller att göra sin stämma hörd. Nordosten skapar lite svaj på utsidan av flytbryggan men det går att överleva. På insidan blir det svårt att komma särskilt långt in.
Kanotister, kvinnliga dessutom så långt bort som från Holland har börjat lägga till och soptömning samt den TC som finns sköts väl. Likt förbannat hittar jag 4 aluminiumburkar i gräset på ön. Säkert några som blivit provocerade av kustbevakningen, brandkåren eller kanske vår eminenta sjöräddning.

Mellan Eköholm och Inre Ekö finns nu en cirka 60 m lång spång och en bro så att de som utnyttjar Anemon kan nå henne utan att bli våta om fossingarna vid högvatten. Grattis Ann-Mari!

På Utklippan blir det troligen ingen Restaurang Häxkitteln mer verkar det som. Vandrarhemmet kommer att finnas kvar och Conny Olsson skall driva gästhamnen enl. BLT. En flytande bro skall man försöka få att ligga kvar mellan Mellanskär och Södraskär när ostan når kulingstyrka, tydligen också en rullbro från Norraskär över till Mellanskär, allt enligt BLT.

I Matvik hölls regatta för ett mindre antal blekingsekor i samband med att Matviks Båtklubb höll sin årliga festdag. Per-Gunnar Nilsson Matviks gård, tvåfaldig vinnare av Hanöregattan år 1970 och 1972 syntes som skeppare i en av de fem båtarna. Det gick visst inte lika bra som när vi seglade tillsammans i Kalmar och Åhus. Vilka minnen!
Mats Blomqvist skeppare och Per-Gunnar Nilsson rorsman på Wilma (3:e plats)

Hoppas det går bra för Gunnar Paulsson som nu skall försöka upprepa pappa Lennarts bravader på Gotland Runt. Klassegrare tre gånger av tio seglade tävlingar.

Pingstafton såg jag de första ejderungarna nu är de flesta riktigt stora. Precis som inom förskolan tycks även stora barngrupper drabbar dagen ådor. Normalt brukar flera dela på arbetet men så tycks inte vara fallet enligt nedan.

Lev väl hälsar Thomas från en något blåsig brygga i Blekinge skärgård.

Mod och
rädsla är ungefär samma sak – med den skillnaden att mod kan ge Dig ovänner. Jonas Helgesson

Tänk vilken pingstafton vi
hade. Sol, värme, hägg i blomning, näktergal och frisk vind. Inte en huggorm i
sikte på Eriksberg men däremot en grann färgad tös. Hur veckan har varit i Blekinge vet jag inte. Jag har varit
bortrest och arbetat färdigt den nya ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö- Kalmar”. För bara någon timme sedan gavs grönt ljus för tryckning. Hoppas kunna
distribuera ut den i slutet av nästa vecka. Över 80 sidor text och bild blev
resultatet. Många vänliga och professionella människor har varit behjälpliga
med bidrag. De har verkligen i handling visat att de vill sätta Blekinges
skärgård på kartan. Tusen tack för det!!

Vad mera har hänt?
Restaurang Häxkitteln och Utkikens verksamhet på Utklippan tycks vara avslutad.
Fastighetsverket söker ny entreprenör som vill fortsätta verksamheten. Det
kanske ändå blir s.k. flyktingförläggning
i vandrarhemmet som jag spekulerade om i tidigare inlägg?

Den rödgröna majoriteten i
Landstinget vill bygga vindkraftverk i Blekinge. Denna idé verkar bygga på en
glädjekalkyl. Investeringskostnad 35 miljoner och driftskostnad per år 5 milj. Återbetalningstiden
närmar sig 20 år om man läser tidningen rätt. Vilken kurs i
investeringskalkylering har man gått?

A própos tidningar så har
BLT fått ytterligare en politisk redaktör. Den unge Erik Hultgren tycks kunna tänka
i egna banor och vågar skriva om verkligheten. Hoppas han fortsätter så. Läs gärna
hans tankar från den 22 maj.

http://www.bltsydostran.se/ledare_blt/se-upp-for-turistmodet%283783627%29.gm

På Sydöstran som ägs av samma
företag, Gota Media, är Hans Bülow chefredaktör. Han skall ha en eloge för att
han direkt på webben svarar på läsarnas kommentarer till den ledare som
redaktör Bülow skrivit. Fler inom media borde följa hans exempel.

En härlig avslutning på
maj månad tillönskas

Thomas

”Jag har inte mycket till övers för tuppar
som gal på gödselstackar som andra skitit ihop”. Gustaf Douglas

Min
frånvaro från detta sociala medium är förorsakat av korrekturläsning av den
tredje versionen av ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö-Kalmar. Hoppas den kan
vara ute på marknaden i början av juni.

Varmvattnet
i Matviksduscharna har återvänt med viss tvekan. I början av förra helgen fanns
det varmvatten men i måndags var det borta. Nu verkar det fungera.

Vem
bryr sig om varmvatten när sommaren kommit till Matvik. Trots att det blåser
kraftigt från ost är det varmt i Matvik. Jag gläds också åt att mina kompisar,
fåren, kommit ner från norra Svängsta för sommarvistelse i skärgården. Öarna
Mjöö, Bockö, Brorsö och Fölsö kommer att ha arbetsinvandrare hela sommaren som
ser till att vi får ett öppet landskap.

Inga
pågatåg kommer att gå till Karlshamn och nu blir vi av med lotsstationen också.
Den flyttar till Nogersund och slås ihop med Åhus lotsstation. Båda
lotsutkikarna har som sig bör haft en fin utsikt. Undrar om de får lika fin
utsikt i Nogersund?

Nu
avslutar vi vår resa Down under. Vad som hände i Australien får bli en annan
historia. Tack för att Ni velat vara med hela långa vintern.

Papa
goes Down Under

Fredag den 29/11

Ute på stan. Köper en lammulltröja
med krage. Vänlig dam kommer fram när jag provar. ”Å jag trodde inte de fanns
längre. Min far hade alltid en sådan. De är bra, tål väta och är varma” säger
hon så jag kan inte motstå eftersom priset endast är 175 kr.

På kvällen besöker jag danstävling
med hip-hop, breakdance, maoridans och söderhavsdans på Aotea Centre. Hamnar
först på en skolavslutning för ett college. Trodde man flyttat föreställningen
men inser felet innan ceremonierna börjat och går dit jag tänkt från början.

Många maorier och polynesier bland
publiken. En jurymedlem verkar vara transvestit. Liten rar gosse kommer fram
och vill jag skall skriva mitt namn på en lapp vilket jag naturligtvis gör.
Rara Rhita från Samoa sitter bredvid och vi språkar lite om livet. Visst hade
hon krullig hjässa och mycket hår men med indianskt utseende. Hon brister ut i
illtjut när hennes vänner dansar söderhavsdans. Vilken kontroll över magar och
höfter. Men hiphopparna gick heller inte av för hackor. Snurrade runt och slog
frivolter som värsta elitgymnaster. Bastrumman i orkestern var så kraftig så
att min pacemaker nästan lade av.

Fortsatte till casinot i Sky city.
Inne på casinot fanns en något stökig bar där berömda the Drifters skulle
uppträda. Ett mycket mogen publik dansade till denna grupp som förut varit fyra
men som nu decimerats till tre.

Alla aktiviteter denna kväll var
gratis vilket var skönt då pengarna rinner iväg. Pengarna har också runnit iväg
för Victory Challenge-konsortiet (250 milj. SEK) som idag förlorade för fjärde
gången mot italienska Prada och nu är utslagna från utmanarturneringen.

Lördag den 30/11

Strålande solsken och jag ger mig ut
kl. 8.30 am för att åka till Devenport. En ö några distansminuter från
Aucklands Viaduct. Ett liv och ett kiv vid färjeterminalen varifrån många
katamaranfärjor avgår till olika resmål. Just innan färjan skall gå är tempot
som högst.

Börjar med cafébesök. En stor balja
café latte serveras i stor soppskål och jag läser tidningen från början till
slut. Vandrar sedan iväg genom det vackra samhället. Besöker den katolska
kyrkan och kommer efter en dryg halvtimmes promenad över näset till en fin
badstrand vid Stilla havet. Där möter jag Ellen (76 år) som är på rymmen från
ålderdomshemmet. Hon slutar aldrig att prata. Orden forsar ur munnen men till
slut skiljs vi och jag får en tyst och skön stund vid stranden där tidvattnet
just då är stigande. Sedan fortsatt promenad genom villabebyggelsen och sedan
en attack mot Mount Victoria med fin utsikt över Aucklands omgivningar och
Harbour Bridge. Bröllop i Anglikanska kyrkan som är vacker med målade
glasfönster. Bruden är också vacker men bilen, den förlängda cremefärgade
Jaguaren är inte lika vacker. Jag mår ganska bra på trottoarserveringen med en
öl efter avslutad promenad. Den vitklädda svala blondinen och de fina gamla
bryggarhästarna är några minnesbilder.

Åter i Auckland besöks skolfartyget
Amerigo Vespucci. Ett imponerande skepp byggt på trettiotalet. Lika imponerande
var det inte att man tillät kadetterna att stå och röka på teakdäcket medan man
kurtiserade de små blondinerna som flockades runt dem. Killar med blanka
knappar tror att alla flickor nappar och nog är det så.

Italiensk restaurang, ”Italian on
job”, driven av två iranier var bra och dyr på Jervois Road. Krögaren och
krögarfrun som var Kiwi mycket trevliga att prata med. Åt både antipasto och
Filetto Rossini. Hem genom det enorma villasamhället med många fina hus men
också många som var förfallna.

Söndag den 1/12

Strålande solsken. Kristina och jag
dricker en kopp kaffe och äter Tiramisu sista dagen som vi träffas i Auckland.
Hon skall åka hem den 14 januari och beräknas ankomma Sverige på sin födelsedag
den 4 feb.

Vädret är som en strålande sommardag
i Sverige. Jag njuter i den fina trädgården. Underligt att fira första advent
på detta sätt. Får en almanacka i avskedspresent av Bi.

Måndag den 2/12

Packat och klart. Shuttle-bussen
kommer och hämtar vid grinden kl. 10.30. Trevlig chaufför och vi pratar om allt
från lärarlöner och svartjobb. Lärarna är mer militanta på NZ och strejkade i
oktober. Den fullpackade väskan väger 21 kg men orsakar inga extra avgifter.

Köper taxfree whisky för 29 dollar
dvs cirka 140 kr, alltså inte billigare än i butiken ute på stan.

Avgången försenas en halvtimme men
det gör inget för kvinnorna vid gaten är så vackra att titta på. Det
polynesiska inslaget är stort på NZ. Ett medålders par från Norrland blir mina
grannar. De läser Lilla Fridolf, Gustaf och Allas så jag säger inte ”halv sju”
för att avslöja min nationalitet. Lasagne serveras med tillhörande rödvin och
whisky till kaffet. Jag njuter länge eftersom Quantas bjuder.

Vid incheckningen till Australien
som går snabbt kontrolleras väskan. Livsmedelskontroll och röntgen har avslöjat
konstigheter i min väska. Det visar sig vara alla CD-skivor som orsakat
misstankar om otillåtna livsmedel. Tre minuter efter att väskan med svårigheter
stängts sitter jag längst fram i flygbussen på väg mot mitt hotell.

Ställer en fråga till chauffören Don
(60 år) och vi inleder ett trevligt samtal. Bussen innehåller inte så många
passagerare så vid stoppljus lämnar Don ratten och kommer fram till mig och
visar på kartan var vi är och vart vi kommer att åka. Talar om när jag
lämpligen bör lämna hotellet och ta bussen till flygplatsen på fredag. Han
pekar på utbildningsdepartementet och jag säger att det är väl som hemma:
”mycket prat och lite verkstad”. Bussen stannar precis utanför hotellet
(Barclay) i Red light district (Kings Cross). Hotellets receptionist heter Eva
och är polska. Nyrenoverat rum med dusch och toalett samt AC och tv. Verkar
jättebra. Endast 900 kr för fyra nätter.