“Natur- och gästhamnar/Gö-Kalmar version 3”

”Jag har inte mycket till övers för tuppar
som gal på gödselstackar som andra skitit ihop”
. Gustaf Douglas


Min
frånvaro från detta sociala medium är förorsakat av korrekturläsning av den
tredje versionen av ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö-Kalmar. Hoppas den kan
vara ute på marknaden i början av juni.

Varmvattnet
i Matviksduscharna har återvänt med viss tvekan. I början av förra helgen fanns
det varmvatten men i måndags var det borta. Nu verkar det fungera.

Vem
bryr sig om varmvatten när sommaren kommit till Matvik. Trots att det blåser
kraftigt från ost är det varmt i Matvik. Jag gläds också åt att mina kompisar,
fåren, kommit ner från norra Svängsta för sommarvistelse i skärgården. Öarna
Mjöö, Bockö, Brorsö och Fölsö kommer att ha arbetsinvandrare hela sommaren som
ser till att vi får ett öppet landskap.

Inga
pågatåg kommer att gå till Karlshamn och nu blir vi av med lotsstationen också.
Den flyttar till Nogersund och slås ihop med Åhus lotsstation. Båda
lotsutkikarna har som sig bör haft en fin utsikt. Undrar om de får lika fin
utsikt i Nogersund?

Nu
avslutar vi vår resa Down under. Vad som hände i Australien får bli en annan
historia. Tack för att Ni velat vara med hela långa vintern.

Papa
goes Down Under

Fredag den 29/11

Ute på stan. Köper en lammulltröja
med krage. Vänlig dam kommer fram när jag provar. ”Å jag trodde inte de fanns
längre. Min far hade alltid en sådan. De är bra, tål väta och är varma” säger
hon så jag kan inte motstå eftersom priset endast är 175 kr.

På kvällen besöker jag danstävling
med hip-hop, breakdance, maoridans och söderhavsdans på Aotea Centre. Hamnar
först på en skolavslutning för ett college. Trodde man flyttat föreställningen
men inser felet innan ceremonierna börjat och går dit jag tänkt från början.

Många maorier och polynesier bland
publiken. En jurymedlem verkar vara transvestit. Liten rar gosse kommer fram
och vill jag skall skriva mitt namn på en lapp vilket jag naturligtvis gör.
Rara Rhita från Samoa sitter bredvid och vi språkar lite om livet. Visst hade
hon krullig hjässa och mycket hår men med indianskt utseende. Hon brister ut i
illtjut när hennes vänner dansar söderhavsdans. Vilken kontroll över magar och
höfter. Men hiphopparna gick heller inte av för hackor. Snurrade runt och slog
frivolter som värsta elitgymnaster. Bastrumman i orkestern var så kraftig så
att min pacemaker nästan lade avsmiley.

Fortsatte till casinot i Sky city.
Inne på casinot fanns en något stökig bar där berömda the Drifters skulle
uppträda. Ett mycket mogen publik dansade till denna grupp som förut varit fyra
men som nu decimerats till tre.

Alla aktiviteter denna kväll var
gratis vilket var skönt då pengarna rinner iväg. Pengarna har också runnit iväg
för Victory Challenge-konsortiet (250 milj. SEK) som idag förlorade för fjärde
gången mot italienska Prada och nu är utslagna från utmanarturneringen.

Lördag den 30/11

Strålande solsken och jag ger mig ut
kl. 8.30 am för att åka till Devenport. En ö några distansminuter från
Aucklands Viaduct. Ett liv och ett kiv vid färjeterminalen varifrån många
katamaranfärjor avgår till olika resmål. Just innan färjan skall gå är tempot
som högst.

Börjar med cafébesök. En stor balja
café latte serveras i stor soppskål och jag läser tidningen från början till
slut. Vandrar sedan iväg genom det vackra samhället. Besöker den katolska
kyrkan och kommer efter en dryg halvtimmes promenad över näset till en fin
badstrand vid Stilla havet. Där möter jag Ellen (76 år) som är på rymmen från
ålderdomshemmet. Hon slutar aldrig att prata. Orden forsar ur munnen men till
slut skiljs vi och jag får en tyst och skön stund vid stranden där tidvattnet
just då är stigande. Sedan fortsatt promenad genom villabebyggelsen och sedan
en attack mot Mount Victoria med fin utsikt över Aucklands omgivningar och
Harbour Bridge. Bröllop i Anglikanska kyrkan som är vacker med målade
glasfönster. Bruden är också vacker men bilen, den förlängda cremefärgade
Jaguaren är inte lika vacker. Jag mår ganska bra på trottoarserveringen med en
öl efter avslutad promenad. Den vitklädda svala blondinen och de fina gamla
bryggarhästarna är några minnesbilder.

Åter i Auckland besöks skolfartyget
Amerigo Vespucci. Ett imponerande skepp byggt på trettiotalet. Lika imponerande
var det inte att man tillät kadetterna att stå och röka på teakdäcket medan man
kurtiserade de små blondinerna som flockades runt dem. Killar med blanka
knappar tror att alla flickor nappar och nog är det så.

Italiensk restaurang, ”Italian on
job”, driven av två iranier var bra och dyr på Jervois Road. Krögaren och
krögarfrun som var Kiwi mycket trevliga att prata med. Åt både antipasto och
Filetto Rossini. Hem genom det enorma villasamhället med många fina hus men
också många som var förfallna.

Söndag den 1/12

Strålande solsken. Kristina och jag
dricker en kopp kaffe och äter Tiramisu sista dagen som vi träffas i Auckland.
Hon skall åka hem den 14 januari och beräknas ankomma Sverige på sin födelsedag
den 4 feb.

Vädret är som en strålande sommardag
i Sverige. Jag njuter i den fina trädgården. Underligt att fira första advent
på detta sätt. Får en almanacka i avskedspresent av Bi.

Måndag den 2/12

Packat och klart. Shuttle-bussen
kommer och hämtar vid grinden kl. 10.30. Trevlig chaufför och vi pratar om allt
från lärarlöner och svartjobb. Lärarna är mer militanta på NZ och strejkade i
oktober. Den fullpackade väskan väger 21 kg men orsakar inga extra avgifter.

Köper taxfree whisky för 29 dollar
dvs cirka 140 kr, alltså inte billigare än i butiken ute på stan.

Avgången försenas en halvtimme men
det gör inget för kvinnorna vid gaten är så vackra att titta på. Det
polynesiska inslaget är stort på NZ. Ett medålders par från Norrland blir mina
grannar. De läser Lilla Fridolf, Gustaf och Allas så jag säger inte ”halv sju”
för att avslöja min nationalitet. Lasagne serveras med tillhörande rödvin och
whisky till kaffet. Jag njuter länge eftersom Quantas bjuder.

Vid incheckningen till Australien
som går snabbt kontrolleras väskan. Livsmedelskontroll och röntgen har avslöjat
konstigheter i min väska. Det visar sig vara alla CD-skivor som orsakat
misstankar om otillåtna livsmedel. Tre minuter efter att väskan med svårigheter
stängts sitter jag längst fram i flygbussen på väg mot mitt hotell.

Ställer en fråga till chauffören Don
(60 år) och vi inleder ett trevligt samtal. Bussen innehåller inte så många
passagerare så vid stoppljus lämnar Don ratten och kommer fram till mig och
visar på kartan var vi är och vart vi kommer att åka. Talar om när jag
lämpligen bör lämna hotellet och ta bussen till flygplatsen på fredag. Han
pekar på utbildningsdepartementet och jag säger att det är väl som hemma:
”mycket prat och lite verkstad”. Bussen stannar precis utanför hotellet
(Barclay) i Red light district (Kings Cross). Hotellets receptionist heter Eva
och är polska. Nyrenoverat rum med dusch och toalett samt AC och tv. Verkar
jättebra. Endast 900 kr för fyra nätter.

Leave a Reply

Your email address will not be published.