Category: Reseberättelser

Vietnams framtid

Medan vi väntar på vårens ankomst kan Du väl följa med till
Vietnam.

En januarimåndag far jag med Öresundståget mot Dronningens
by. Alltid lika spännande. Skall tåget gå hela vägen eller kommer vi bli
ståendes på en åker på Skåneslätten? L. har vänligt nog kört mig till tågstationen, några avgångar onödigt tidigt i fall
att allt inte skulle fungera. Två timmar och en kvart är normala restiden till
Kastrup till det facila priset av 216 kr.

Det är få människor på tåget och jag anländer bara en kvart
försenad. Nu har jag drygt tre timmar att fördriva innan Finn Airs flight
AY668 lyfter kl. 2010 mot Helsinki och
Vantas flygplats.

Säljkonsulter på taxfree avråder från köp av whisky. Detta eftersom jag skall
byta plan både i Helsingfors och Hongkong. Bäst att handla i Hongkong. De
hälsar mig däremot välkommen in i taxfree-shoppen om och när jag kommer tillbaka. Då
har jag rätt att inhandla tio liter sprit eftersom jag kommer från Eu-landet
Finland.

Planet avgår right on time. Kaffe serveras av de ofta blonda
finska värdinnorna. Det räcker med allt ögongodis som bjuds och platsen bredvid mig är
tom när vi flyger över norra Småland och inte i den flygkorridor som går rakt
över Hällaryds skärgård mot Kina och Shanghai.

Planbytet i Helsingfors går smidigt och knappt 200
passagerare ger sig iväg i Airbus 340-300.

jag sitter på yttre mittraden utan någon granne. Ingen risk att bli
störd om inte någon liten värsting börjar gallskrika. Dessa små raringar kan ju
driva även en gammal morfar till psykisk insufficiens om det vill sig illa.
Tidsdifferensen Hongkong – Karlshamn är 7 timmar. Det är alltså morgon i
Hongkong när piloten får luft under vingarna kl.2340.
Hongkong

Jag räknar sekunderna mellan fullgas-starten och tidpunkten
då vi lättar från marken. Piloten har bara drygt 20 sekunder på sig att få upp
planet sedan är det försent enligt inhämtad info.

Det brukar stämma, någon gång har jag närmat mig siffran 25 i
räkningen och då blivit lite orolig. Annars är det bara häftigt när man startar
och drar på för fullt.

Tråkig middag på kyckling serveras mitt i natten fast
potatismoset smakade bra. Frukosten bestående av omelett och korv hanns också
med på den 10 timmar långa flygturen till den gamla kronkolonin som
återlämnades till Kina när arrendeavtalet löpte ut 1997.

Kl 1530 landade Finnairs flight AY 069 på den vid havet
belägna Hongkongs Internationella flygplats.

Vidaretransporten
till Hanoi skulle komma att försenas.

Mer om detta i kommande sändningJ.

Också Vietnams hopp

Postbåten Svea anlöper Joggesö

Veckan har bjudit på mycket sol, stjärnklara och kalla
nätter. I helgen besöktes ett nästan öde Tärnö. Endast några få människor hade
invaderat sina hus på denna vackra ö. Lika tyst var det på många andra öar
rapporteras. Joggesö med sitt lilla pensionat, Gullkråkan, var inte lika öde.
Claes R hade sol och lä på västsidan medan Freddie och Nilla på ostsidan
antagligen hade vinterpälsen på. Så orättvist det kan vara i världen.

Den avgiftsfria gästbryggan på Tärnö låg i lä för den
stundtals friska ostan som rått under långt tid. Sjuveckorsostan är ett gammalt
uttryck i skärgården. De som inte vill överdriva talar om sexveckorsostan men i
år är det valår så då får man tumma på fakta.

Är det en badstrand som håller på att anläggas vid
gästbryggan? Botten ser ut att kunna
beträdas av mindre värstingar när nu själva strandkanten jämnats ut. Själv
badar jag aldrig i gästhamnar. Inte för att jag varit simlärare, utan för allt
diskvatten man tvingas simma runt i. Det blir nog snart förbjudet att diska i
våra båtar om ”miljötalibanerna” får bestämma.

Det var många gudingar i skärgården men knappast inga ådor.
Jag hade turen att möta en trevlig dam med danskt påbrå på Tärnö. På hemfärden
syntes ett tiotal granna gudingar vid Baggahegna. Två jagade en ensam åda i
flykten vid Bokösundet. Det har varit ont om ådor de senaste åren.

Bruno Liljefors: Havsörnar jagar en ejder

BLT rapporterar att räddningstjänsten hade fullt sjå med att
hålla båtar flytande i Svanevik efter att de sjösatts. Att träbåtar sjunker är
inte så ovanligt men här fanns tydligen celluloid-båtar också.

Samma tidning rapporterar att välskötta Hälleviks hamn fått
ett nytt flaggspel efter höstens stormar. Signalflaggorna skall hälsa ”Welcome”
till besökarna. Undrar hur många som kan läsa dessa signaler. Det är nog ännu
sämre än läskunnigheten i den svenska skolan. Jag kan tyvärr inte tyda vad
olika flaggor betyder. ”Jag har pest ombord” har det aldrig funnits anledning
att hissa. En gång hade jag en präst ombord men det finns nog ingen signal för det.

Välkände båtbyggaren Kjell Svensson har byggt flaggspelet.

Sjösportläger för ungdomar i Blekinges båtklubbar anordnas
av Blekinge båtförbund v.30. Mer info på www.blekingebatforbund.se

Ronneby kommun har lyckats hitta nya krafter att driva
Karön- Ekenäs. För gästhamnsavdelningen skall Pehr Andersson svara. Pehr var
platschef på Tjärö under några år. Två krögare, Tom Gustafsson och Prayay
Purohit, skall sköta Karö-restaurangen och Villa Vassen på landsidan.

Nedanstående text är
hämtat från ett mail som SXK:s ordförande för Blekingekretsen, Lars Möller, sänt mig:

”Vi söker fler personer som vill vara
stugvärd på Utklippan i sommar. Det brukar bli en underbar vecka. Arbetet som
stugvärd är enkelt. Du hissar inkommande båtars nationalitetsflagga. Är en
goodwill-person för SXK. En gång under veckan gå en runda runt stranden och
plocka upp ev. skräp som flutit i land. Jaktkanoten är din hela veckan. Ro
runt, kolla sälarna. Njut av enkelheten. Du bor i vår lägenhet som har 3 sängar
på övervåningen. Plats och madrasser finns för flera. Kök med rinnade
kallvatten och en ruskigt fin utsikt. Vardagsrum med tv och egen
båtplats (naturligtvis utan avgift). Mer detaljer finns på kretsens hemsida

Vecka 29-33 är bokade. Varför tveka?

En administrativ avgift tas ut av
varje stugvärd. Du betalar 500 kr/vecka under v. 25-26 samt v. 32-35.
Övriga veckor: 800 kr/vecka.

Vill du vara stugvärd på Utklippan:
Hör av dig till:

Pär Aronzon

zatasail@gmail.com

eller 0708-114173

Slut på mailet

För några år sedan var yngsta dottern och jag en vecka på
Utklippan som stugvärd. Det var ett minne för livet kan jag försäkra.

Kapstaden med fotbollsarenan

Nu följer sista avsnittet av
Sydafrika-resan. Trevlig valborg tillönskas!

Nästa dag tar vi oss med den
fina bussen upp till Signal Hill 350 (m.ö.h), granne med Taffelberget (1087 m.ö.h) , där vi
beskådar Kapstaden från ovan. Märkligt att bussen kan ta sig upp för dessa
branta höjder. Inte särskilt långt ut i bukten ligger berömda Robben
Island. Jag har sett ett TV-program om
ön så några planer på att åka dit ut har jag inte.

Efter dessa panoramavyer kör
vi igenom centrala Kapstaden, gör några stopp
innan vi avslutar rundturen vid Kapstadens Waterfront som mest är ett
stort köpcentra med massor av butiker och restauranger.

Jag väljer att hoppa på en
”Hop on – Hop off”- buss och på övre däck fortsätter jag beskåda staden i
alltmer tryckande värme. Temperaturen steg visst till 360. Även
infödingarna klagade.

Robben Island

Jag hade på restaurangen
French Connection som vi åt gårdagens lunch på sparat en pappersservett som
hade tjock kvalitet och avlång form. Den hade jag som extra säkerhet lagt i
kalsongen. När jag kom hem efter första rundturen fanns den inte där.
Katastrof, hade jag strosat runt i Kapstaden med en servett hängandes i
grenet? Ingen av de reskamrater jag
frågade hade sett något men fick sig ett gott skratt. Av vänliga M fick jag
dessutom ett slags trosskydd.

Härlig skaldjursmiddag på
kvällen, några kvarter från The Bantry Bay Suites hotel som låg i ena änden av
Regent Street.

Näst sista dagen blev det
båttur med säljakt i Hout Bay, botanisk trädgård, Kirstenbosch National
Botanical Garden, afrikanska pingviner i
Simonstown och Godahoppsuddens Cape Point, den sydvästligaste men inte
sydligaste punkten på kontinenten. Massor av turister fanns vid Cape Point där
en bergbana tar intresserade upp till fyren på 2-3 minuter. Jag sitter lite
avlägset och undanskymt och njuter av utsikten och värmen när en stackars asiat
kastar sig ut bland buskarna. Han kunde inte kontrollera sin mage. Jag blev
rädd för att han skulle begå harakiri när han efter att ha slitit ner byxorna
lyfte blicken och fick se mig sitta 15meter bort.

Från början hette udden Stormudden,
döpt av Dias år 1488 men en portugisisk kung, Johan, såg udden som en möjlighet
att finna vägen till Indien.

Den absolut sydligaste
punkten på afrikanska kontinenten heter Cape Agulhas.

På kvällen bjuder Jamboo på
en fin avskedsmiddag på exklusiv lokal (the Square Vineyard Hotel & spa).

Förrätten var en ostrulle av
camembert, garnerad med jordgubbssås, pecanötter och gurka. Vin var Klein
Constantia Sauvignon Blanc 2012.

Sedan följde en fruktsorbet
för att ”rensa” smaklökarna innan huvudrätten, strutsfilé med tillbehör som
smakade lika gott som tidigare. Till detta dracks Meerlust Red från år 2011.

Chokladsymfonien med
caramel-glass skämde heller inte ut tillställningen som avslutades med att
pigge W tackade vår färdledare Clas för allt han gjort för oss under dessa två
veckor.

Det är fredag och hemresedag.
Jag strosar vid strandpromenaden i behagligt väder. En lokalbuss passerar med
en herrans massa ungdomar i. Tio minuter senare kommer jag fram till
utomhusbassängerna som var ungdomarnas mål.

Kan inte motstå att ställa
mig för att studera dessa ”kalvar på grönbete”.

Ett hundratal teenies
minglade runt poolerna. Verkade inte så intresserade av att simma. Det fanns ju
så mycket annat att göra. Saknaden efter mina egna ”änglar” i svenska skolan
kom tillbaka. Fast å andra sidan så är det nog inte samma sak idag. När
föräldrarna t.o.m curlar sina barn inne på universitet och högskolor så är det
nog kämpigt att vara gymnasielärare. Sedan måste man ju passa sig för
barnombudsmannen på skolinspektionen om man skulle behöva ta en liten värsting
i hampan och avlägsna densamma från kollektivet. Då kan ju orosmomentet bli
kränkt och man hamnar i tingsrätten. ”Hujedamej” sådan framtid som väntar
dagens lärarkandidater.

Förekomsten av tiggare var
synnerligen låg i Sydafrika. I Karlshamn mötte jag på en femtonminuters
promenad tre stycken. Här i Kapstaden träffade jag en till tre under tre dagar.

Fyren på Goda Hoppsudden

Hemresan anträddes kl. 1300
med flyg mot Johannesburg. Därifrån skulle resan gå vidare mot Frankfurt. För
mig är det nästan ofattbart att så många kan anlända till Sverige som
papperslösa. Upp till fem gånger kan man bli tvingad att visa pass på en
internationell flygplats trots att man befinner sig i transferzon.

I Sverige är nästan 20000
pass på drift och vissa personer ”tappar” ständigt sina svenska pass.
Marknadspriset för ett svenskt pass på den internationella marknaden ligger på
cirka 3000 euro, ibland ännu mycket mer.

Köerna var långa hos
passkontrollen både i Johannesburg och i Frankfurt.

Ett par i min grupp som inte
haft full koll på bokningsbekräftelsen fann att sista delen av resan mot
Sverige skulle de inte ens färdas med samma plan. Reser man singel, reser man
lätt och vid 15-tiden nästa dag var jag tillbaka i Karlshamn. Då hade jag råkat
bli av med glasögonen på Johannesburgs flygplats (ficktjuv som ville hjälpa),
träffat tyska Anna Maria Katarina på flyget och fått åka ett Öresundståg som
fungerade hela vägen. Enastående final må man säga på en mycket lyckad och
välordnad resa! Sydafrika är väldigt mycket värt en resa.

“Om det rör sig beskatta det. Om det fortsätter att röra sig, reglera. Om
det stannar, subventionera.”

Ronald Reagan

Tänk om midsommar blir lika fin som påsken har varit. Havet
lyckades inte kyla ner den varma ostvind som jag trodde det skulle göra.
Vatttentemperatur vid ytan är knappa 9 grader. Kungsholmens pegel rappporterar
just nu annandagpåsk 8,9 grader. Sjösättningen den 16 april gick utmärkt och
utrustning vid kaj har pågått hela påskhelgen. Förvånansvärt få segelbåtar har
synts till ute på Matviksfjärden. Skriver jag tio så överdriver jag nog.

Bilparkeringen i Matvik var knökfull med bilar. Alla måste
stå så nära sin båtplats som möjligt. Borta på stora planen fanns det gott om
plats.

Ute i Matvik finns ett drygt tjugotal sjöbodar sedan många
år tillbaka. Ibland kör militärens lastbilar ner en del när isgata råder, men
de flesta har stått där länge. För två år sedan byggdes en ny ”sjöbod de luxe”
. Ingen hade några synpunkter på det. Exteriört avvek den inte från de övriga.
Nu har något hänt som retar upp infödingarna. Det lyser av ilska från deras
ansikten. Det har lagts två stora stenar på vägen vid tidigare omtalade sjöbod.
Detta innebär att man inte längre kan köra ut eller in till bryggorna med bil
den vägen. Vad ryktet säger vet jag inte om pressfriheten tillåter men det går
i alla fall ut på att stenarna skall skydda den fina sjöboden.

Om det är tjänstemän eller politiker som godkänt det hela är
inte bekant men stenen har i alla fall hämtats på Sternö. Bara det en skymf mot
stenhuggeriets Mekka, Matvik, där stenarbetarförbundet bildade, om inte den
första, dock en av de absolut första fackföreningarna
inom skrået. Jag såg ett program från västkusten där man hävdade att man var
först med fackförening.

Blodtrycket stiger inte bara bland oss människor utan även
sjöfågel. Jag trodde våldtäkt pågick när två sothöns gick på varandra väldigt
intensivt. Det pågick tills en hona kom flygande och kacklade vilt med de båda
hannarna. ”Jag är ung och frisk, jag kan ta Er båda till hjälp med ruvningen.
Det där andra är inte så viktigt som resultatet.” Passionsdramat slutade
stillsamt med att fåglarna simmade iväg. Sothönsen bygger ofta bo vid bojar för
akterförtöjning vilket naturligtvis vållar problem för båtägare.

Eriksbergs restaurangbåt (katamaran) har enligt Commersen en
längd på 18.2 m,
bredd 6 m, 2
våningar och en marschfart på 10-12 knop.

Vi gratulerar Karlskronaborna som får utvidgad
passagerarbåtstrafik både till Hasslö, Aspö, Sturkö och Tjurkö. Till Säljö går det också trafik under
sommaren. Här satsas ju på gästhamn, restaurang, evenemang och
konferensverksamhet. En verksamhet som vållar problem för Knösöboende. NBY, ”
Not in my backyard”, är principen som gäller många verksamheter. Läs om
gästhamnen på Säljö i nya Natur- och gästhamnar i Blekinge/Gö-Kalmar.

Jag annonserade i Blt:s “Skepp och hoj” för några veckor
sedan. Det kostade visst 100 kr och jag fick mångfaldig avkastning på pengarna.
Annars är det mun till mun-marknadsföring som gäller. Den fungerar
strålande.syns det mig.

Nu fortsättning på resan i Sydafrika

På söndagen skulle de imponerande
kalkstensgrottorna Cango Caves besökas och likaså en strutsfarm. Trevlig och
charmig kvinnlig guide tog oss genom mäktiga salar inne i berget. Hennes
passion var Läkerol. Jag var först skeptisk men grottorna var väl värda ett
besök. Grottsalar som var 107 meter långa och 16 meter breda får Lummelundagrottorna på Gotland att skälva.
Behaglig temperatur runt 18 grader.

Lunchbesöket innebar struts
både levande och död. Den döda smakade bäst. En kombination av lever- och
viltsmak. Mycket mört kött intogs under bar himmel i strålande sol.
Strutsridning lockade inte mig men väl några pigga damer. Man fick dessutom
inte väga mer än 75 kg så jag slapp vidare framträdande.

På kvällen studerade jag Oudtshoorn ytterligare. I en stor och
mycket välsorterad supermarket mottog jag ett frieri från en ung och fräsch
snabbköpskassörska. Hon ville jag skulle ta henne med ”overseas”. Jag
förklarade för den unga damen att jag nog var lite för gammal för henne. Hon
sade då något mycket vackert som nästan rörde mig till tårar: ”Age is just a figure” (ålder är bara en
siffra).Varför händer inte sådant hos Villys, Coop eller på Citygross. Den
natten sov jag extra gott i den stora grand lit-bädden i det gamla hotellet
från början av 1900-talet. Dessförinnan hade en trevlig gemensam middag också ingått i programmet.

Äntligen några droppar regn
uppe i bergspasset. I Sydafrika talar meteorologerna om ”chans till regn”. Det droppade inte särskilt länge och nu fick vi
se de första vindkraftverken. Kanske
totalt 25 st på
hela resan. Färden gick ut mot kusten. Mossel Bay där portugisen Bartolomeu
Dias ankrade med sin karavell 1488 och False Bay där den varma Alguelaströmmen
från NO möter kalla Benguelaströmmen som kommer från SV vid Cape Agulhas . Nålarnas udde kallades
den av portugiserna eftersom kompassnålen inte påverkades av magnetisk
avvikelse utan pekade rakt norrut.

Vårt mål för natten var
Sydafrikas näst äldsta stad vinstaden Stellenbosch med sin Cape
Dutch-arkitektur. En storm drog in över Sydafrika och storm skulle komma att
råda också i min mage. Var det zulukungen Schaka´s hämnd som slagit till. Även
andra i gruppen hade drabbats av orolig mage. Vi hade besökt samma restaurang i
den gamla universitetsstaden med sina vita hus.

Jag valde en tallrik med
enligt menyn typiska Kaprätter som inte var särskilt upphetsande.

Efter sightseeing med buss på
tisdagsförmiddagen i den fina lilla staden blir det besök på vinfabriken. I
Sverige välkända vinmärket KWV besöks med guide bördig från Lund. Härliga
trätunnor och vinprovning gör att jag glömmer magen som jag kan
kontrollera. Tre vita och tre röda samt
Kap Brandy avsmakades på vinfabrikens bekostnad. Här hade både Sveriges konung
och svenska centerpartiet varit på besök. Sydafrika är enligt radioprogrammet
”Kaliber” i SR Pr 1 (9/2 2013) populärt
bland både kommuner och politiska partier för vänortskontakter, bistånd och
studieresor. Sol, bad, god mat, spännande natur och annat lockar naturligtvis.

Lunch på fisk men inget
smakar. Färden går mot Kapstaden, the Mother City och landets fjärde stad,
efter ytterligare ett vingårdsbesök där jag avstod vinprovning och istället
njöt av livet under korkeken.

I Kapstaden blåser det
kraftigt och vi bor i närheten av Bantry Bay. Jag hinner med en promenad på
Regent Street och besvara några mail till kunder och återförsäljare. Det är
över 30 grader varmt men tack vare den kraftiga vinden känns det
inte så besvärande. I Kapstaden finns inga parkeringsmätare utan man löser
parkeringsavgift hos en kontrollant. Allt för att skapa sysselsättning bland
outbildade.

”Politiker tjänar sina
egna syften och glömmer vad som är bäst för väljarna. Vi har fått ett
förtroende att värna demokratin och väljarnas bästa. Det görs inte idag.”

Christel Hammar-Malmgren, modig avhoppad blekingsk moderatpolitiker
med 40 års erfarenhet.BLT

Det som sägs i citatet visste nog många redan. Antalet
brödpolitiker visar en förskräckande tillväxt samtidigt som samhällets
funktioner försämras,.

Kustbevakningen tillhör en av dessa funktioner. Nu har man
förköpt sig på tre stora fartyg. Dessutom från Rumänien tror jag. De har blivit
så kostsamma att man knappt har råd att köra dem. För att spara bunkerkostnad
har man infört hastighetsbegränsning till 5 knop. Folke Patriksson, den gamle
skeppsredaren ansåg i ett Uppdrag granskning att det hade varit mycket
lämpligare att hyra in bogsertjänster vid akut läge.

Det kommer att fattas 17 respektive 135 miljoner de kommande åren.
Finansministern tyckte inte det var värt att rädda 150 tjänster ur personalen
från massiva uppsägningar. Närvaron till sjöss beräknas minska med en tredjedel
eller mer om inga pengar tillskjuts.

Tydligen har Kustbevakningen problem med både politikernas
och medborgarnas attityd till de tjänster som utföres. När Dagens Industri hade
en artikel om besparingarna fanns många kommentarer att läsa i DI:s öppna
kommentarsfält (DI gillar yttrandefrihet).

Kommentarer om Kustbevakningen saxade ur DI

Då kan man supa på sjön igen!! Skål!!!

Ekonomen

Nja. Denna märkliga parapolisära verksamhet klarar vi oss
utan. Att jaga Svensson i hans fritidsbåt när han kört för “fort”
eller druckit några pilsner är inte den viktigaste frågan i samhället.
Sjöräddningen utförs ändå av det högklassiga och frivilliga
sjöräddningssällskapet! Erik

Ja, man var så stolt när de 3 stora, 001, 002 och 003, kom
som kostade multum. Ett fruktansvärt slöseri med resurser. De pengarna kunde
man använt på ett mycket bättre sätt. Vet inte om KBV betalar räntor, men någon
måste väl göra det, och det blir inte gratis. Snart har man väl då inte råd att
bemanna de stora skrytbyggena längre. Till viken nytta är dom då?

RA

Eftersom båtlivet till havs nästan upphört efter den galna
lagändringen 2010 samt att hitta nät i vattnen numer är svårt så finns det väl
ingen anledning att ha kvar en dyr enhet som KBV.

Fairline 48 Phantom

Minskar närvaron till sjöss med 30-40%, myndigheten har en
dryg miljard så om 30-40% kostar 133 miljoner skulle 100% vara lite drygt 500
miljoner, kanske dags för lite omfördelning av resurser inom kustbevakningen?

Enligt sjöfartsverket har KBV under 2012 deltagit i 166
sjöräddningar det är inte ens en utryckning per dag? Eller knappt 2 per dag
under de tre sommarmånaderna och då pratar vi över HELA Sverige…

Det är inte mer pengar Kustbevakningen behöver…

Ge sjöräddningssällskapet ett bidrag istället

Feskarpöjkarna får fortsätta feska. Ingen plats på varma
ombonade kommandobryggor där inte.

Räkan

Förhoppningsvis sker nu ett sunt uppvaknande vilket leder
till att man slutar köpa in leksaker och prestige-byggen, för att istället lösa
uppgiften så absolut kostnadseffektivt som möjligt.

Troligtvis sker ingen förbättring. Man hoppas på tillskott
in i det sista annars bantar man och fortsätter köpa skrytbyggen, ineffektiva
flygplan, och låter de anställda fika (vinter) & fiska (sommar) bort
dagarna.

Transparent

Innebär ingen skillnad för smugglarna eftersom jakt på
smugglare är en mycket lågt prioriterad fråga hos kustbevakningen. Det skulle
ju kräva något som liknade en arbetsinsats.

Den allt överskuggande verksamheten hos kustbevakningen
numera är att jaga vanliga båtförare för att man kört fem knop för fort samt
seglare som tagit ett glas vin till maten på sin semester.

TL9

Det är inte KBV som har stiftat sjöfyllerilagen utan våra
folkvalda. KBV’s blåskontroller är en fjärt i kosmos av deras totala
verksamhet, 1883 kontroller år 2013 till en kostnad av 6-7 msek. Dessutom
minskar kontrollerna år för år.

DYRA DROPPAR 1.

AV KBV´s budget på ca 1 miljard går ungefär hälften (500mkr)
till miljöinsatser,

läs oljebekämpning. Enligt senaste årsrapporten släpptes det
ut 32 kubikmeter
olja.

Av de så plockade KBV upp 12.

En enkel kalkyl ger att VARJE LITER

uppsamlad olja kostar skattebetalarna 41.667kr !

DYRA DROPPAR 2

För de pengarna kan man köpa:

1 flaska Romanée Conti,

eller en veterantraktor,

eller en 80-tums plasma TV,

eller något annat onödigt som kan vara bra att ha

Båtägarn

Genom ett statligt beslut får sportfiskare i Sverige vid
fiske i havet endast ta hem odlad lax(med klippt fettfena). Nu ägnar
kustbevakningen sina resurser åt att åka runt och kontrollera att beslutet
efterlevs. Detta är ett skolexempel på hur ett felaktigt beslut leder till att
man missbrukar statliga resurser.

Mike

Övriga nyheter som berör Blekinge skärgård är att Rune
Anderssons Eriksberg flyttar en mindre lyxkatamaran från Stockholm-Göteborg
till Karlshamn. Melker Andersson, stjärnkock
samt krögare i F12-gruppen; försökte driva krog ombord i Stockholm. Nu
skall Eriksberg försöka där betydligt större flodbåten Bonn en gång låg i
Karlshamns hamn. Även turer i Blekinge skärgård är planerade, då råder troligen
ingen frisk sydvästan vid Vägga udde. Undrar om bastun finns kvar ombord?

På Skärfva som fått
tysk ägare skall det bli konsert sista torsdagen i varje månad. Duktiga
Elisabet Rennemark som jobbat med Chamber Music Festival har lockat hit Staffan
Scheja som premiärmusikant den 29 maj. Skärva ligger precis vid kusten och skall
få en ny brygga sägs det.

Hela 15 sälar skall få skjutas i Blekinge. På Uklippan fanns
inga sälar när vi gick in i det nya årtusendet, nu finns det 800 st. Bilden visar vad de kan
åstadkomma.

Lotsen har motvilligt hittat fram till nya lotsplatsen i
Nogersund. För att spara ytterligare pengar behålls lotsplatsen i Karlshamn
fram till år 2019.

På Hanö vill ingen bli granne med nya avfallsstationen. Jag
förstår dem. Det ser inte så trevligt ut i Matvik sommartid. Förstår inte
varför det blir så mycket värre under denna tid på året.

Sjöräddningssällskapet har haft stora övningar både i
Kalmarsund och Hanösund inför sommarens skarpa lägen. I Hanösund var det
Vitaskär som kolliderat med en fiskebåt. I Kalmarsund var det färjan mellan
Färjestaden och Kalmar som gått på grund vid sidan om farleden.

Utanför fönstret är det ”sprettende regnbyer” men på onsdag
går s/y Johanna förhoppningsvis i sjön och då flyttar jag kontor och bostad
till marina miljöer. Medan jag tar hand om den tyska kund, herr W, som mailat
mig medan detta skrivs kan Ni välja att fortsätta resan i Sydafrika.

Shakaland – Oudtshoorn

Vi lämnade Kung Shakas land
efter att ha besökt ett gammalt fort och ätit en mycket god lunch i den mer än
30-gradiga värmen. På kvällen flög vi från berömda Durban, där Gandhi hade
startat sin karriär, till Port Elisabeth (restid 2 tim). Innan flygturen hade vi färdats cirka 175 mil
med buss och mer skulle det bli.

Efter att ha checkat in på
fina Paxton Hotel drog bankdirektören och skolläraren ut på stan. Vi hade
visserligen varnats för detta men efter att ha genomlevt fastighetskriser och
skolans kommunalisering blir man hårdhudad. Inga kriminella störde vår framfart
till den fina krogen med hamnutsikt och den vackra Jessica som vår betjäning. ”Många Jessicor har jag mött men ingen så
vacker som Du” fick den unga damen att göra allt för gästerna. Vi njöt av
det goda vita vinet och den härliga fisken. Dessert åt vi visst också eller
tittade jag bara på den mörka skönheten. Mjuk och mörk som en chokladbiskvi.

Vår enormt duktige guide
Klaas och en ny busschaufför Jaques skulle nu presentera the Garden Route för
oss. Efter kort sightseeing i Port Elisabeth gick turen genom dramatiska
raviner och bergspass. Vi stannar till vid världens högsta kommersiella bungyjump,
Bloukrans River Bridge, mer än 200 m högt. Inga hopp när vi var där. Ett som vanligt fint
hotell mötte oss i Knysna efter en timmes strövtåg i hamnen därstädes. Stora
katamaraner var vanligt förekommande.

Det förekom även Gin and
Jagg-district på vår resa. Alltså bostadsområde där GT och fyrhjuliga Jaguarer
var vanliga. Plettenberg öster om Knysna var en sådan gräddhylla vid Indiska
oceanen.

Nästa dag fick jag äntligen
njuta av en två timmars strandpromenad vid Indiska oceanen. Dyningen var
kraftig och strömmen stark, så från bad avråddes.

I George äter vi kungsräkor
och temperaturen ligger runt 30 grader. I ett stort köpcenter inköps en
skyddande hatt av safarimodell för en dryg hundralapp. Halsband gör detta fynd
lämpligt för marina övningar.

Efter att passerat ett
ökenliknande landskap, Lilla Karoo så nåddes en liten stad kallad Oudtshoorn.
En mindre promenad företogs i närområdet för att beskåda strutsbaronernas
villor. Här hade funnits massor av strutsfarmer och många hade blivit rika på
försäljning av strutsplymer i slutet av 1800-talet. Högsta mode i det
viktorianska England.

Mötte ung man av indisk
härkomst som visste förvånansvärt mycket om Sverige bl.a. så var Stefan Edberg
bekant. Stort bröllop vid kyrkan.

Unga svarta män har
uppfattningen att de är extra snygga när de har dragit ut ett antal framtänder.
Många tycker dessutom som vissa etniska svenskar att ju rundare och mer
välspantad en kvinna är, desto attraktivare är hon. Rund dam betyder välstånd.

God Natt med bark i bakgrunden

Veckans glada nyhet var att Johan Rennemark och Clas
Hjärtstam vann anbudsgivningen om driften av Karlskronas nya gästhamn de
närmaste tre åren. Man har ju erfarenhet av att sköta den gamla hamnen så det
skall nog gå bra i fortsättningen också. Fler evenemang i den stora hamnen
planeras. Karlskronas nye hamnchef, Bo Lindsjö, sken som en sol vid
överlämnandet eftersom gästhamnen även fått nya flytbryggor vilket leder till
cirka 20 st. fler
platser. Bo är en verklig expert på att ”köra båt” uppger en skärgårdskännare för mig.
Det var Bo som i många år körde Hanöfärjan och Vindskär i Hällaryds skärgård
inkl. Tjärö. Mångårig erfarenhet från stora sjömätningsfartyg ger resultat.

Den av många så omtyckta diabasen har av Sveriges
Stenindustriförbund utsetts till ”Årets svenska sten 2014”. Diabasgångar finns på Tärnö,
Harö och Brorsö bland andra platser. Svart granit säger man vårdslöst men det
är stelnad magma det rör sig om. Vacker är den både slipad och oslipad.

Nu kan smålänningarna fiska sill fritt vid östra kajen i
Ronneby. Staketet är borttaget. Vid Östra kajen i Karlshamn pågår sillfisket
för fullt. Där har aldrig funnit något staket pga EU-bestämmelserna eftersom
fartygstrafiken flyttat väster om Sternö till Stillerydshamnen.

På onsdag har Svenska Kryssarklubbens Blekingekrets möte kl.
19 på Dragsö/KSS. Den mycket erfarne besiktningsmannen Erling Kroon skall
berätta om säkerhet ombord och båtens svaga punkter mm.

Jag har läst en debutroman av Karl Eder ”Gale” som handlar
om en segling från Tenerife till Karibien. Ett engelskt par tar hjälp av en
svensk yngling och en tysk “jugend”. Inte så mycket hände under resans gång så
när jag hade läst färdigt boken googlade jag på recensionerna.

Svenska Dagbladets
recensent tyckte det var en enastående bra bok, troligen den bästa som
skulle komma att skrivas under år 2013 (detta var i jan. 2013).

DN:s skribent tyckte som jag att den var ganska seg medan
Expressens granskare satte rubriken ”Knappast styrfart”. Tänk vad skönt att vi
tycker olika.

Låt oss fortsätta resan i Sydafrika.

Nästa morgon var det också
att stiga upp i gryningen. Själv kom jag upp en timme före alla andra.
Förvirrade pensionärer i djungeln är alltid en säkerhetsrisk. Nu skulle vi ta
oss genom Krugerparken med egen buss och Steve vid ratten. Målet var ett fint
beläget hotell uppe i bergen i kungadömet Swaziland.

Inne i Krugerparken förtärde
vi som vanligt vårt medhavda frukostpaket vid en större restauranganläggning.
Att vi hann se både lejon, noshörning, buffel, flodhäst och leopard under de
två dagarna inne i parken gjorde att stämningen stundtals var en aning
upphetsad bland vissa resenärer. Personligen tyckte jag Serengetti i Tanzania
gav mer men så var det ju också min första safari. Den första gången lever ju
alltid starkast oavsett om det är kärlek eller vilda djur. Naturen i Serengetti
tilltalade mig mer än Krügerparken. Natthärbärget på Piggs Peak Hotel & Casino uppe i norra
Swaziland bjöd på så mycket natur och ögongodis från min balkong att supén
inhiberades. Casinot lockade inte, det finns bättre sätt att investera pengar
på.

Inte fullt så tidig
uppstigning nästa dag och efter en härlig frukost gick färden via ett glasbruk
!!!!. Sydafrikaner som hade fått sin utbildning vid glasskolan i Orrefors eller
Kosta hade öppnat en fin utställning. Det syntes klart att glasblåsningen var
inspirerad av svensk design.

På marknaden i Swaziland
träffade jag Aurora som nästan prickade rätt på min ålder. Genomsnittsåldern är
mycket lägre här än den ålder jag uppnått. I Sydafrika blir en man i genomsnitt
bara 50 år och en kvinna 53 år. I Swaziland är det nog ännu värre. Marknaden
var i alla fall äkta och Persian Nellie i sin röda klänning skämde inte heller
ut det lilla kungadömet.

Slutmålet för dagen var en zuluby
som turistanpassats. Här skulle vi bo i ”hyddor” som naturligtvis var av modell
”de luxe” med wc, dusch, tv, AC och grand lit. Utanför betade gässen och jag
kom lite sent till kvällens dansföreställning i ”Folkets hydda” belägen inne i
kraalen. Stod kvar i ingången där det fläktade gott. En dansgrupp på 10-15
zulus av båda könen underhöll svenskarna och några andra turister. Dansgruppen
var iklädda full krigsutrustning med assegajer (zulusvärd) och sköldar.

Plötsligt skulle krigsdans
utföras för att visa den svarte krigarens överlägsenhet gentemot den vite
kolonisatören. Naturligtvis enrollerades jag för detta skådespel. ”Kunde den gamle högerledaren Ulf Adelsson dansa i bastkjol så kan väl jag” var min tanke
och med pose stulen från bergsgorillorna i Uganda och svenska fotbollshuliganer kastade jag mig
in i dansens hetta. Detta tillsammans med vissa juckande rörelse på
underkroppen skapade stort jubel hos byhövdingen när han viftade med sin stav
till trummornas hetsiga musik. Lyckligtvis varade denna krigsdans inte länge än
vad en halv dans i Bellevueparken Karlshamn brukade ta. M-L, från vår
resegrupp påstod vänligt att inslaget
var kvällens absoluta höjdpunkt.

Nästa dag möttes jag av ett
stort igenkännande leende från byhövdingen när vi möttes på rundturen i byn.
Månggifte bland zulus tillämpas om ekonomin tillåter. Han ville dock inte ge
mig rabatt på det antal kor som krävdes för att jag skulle få gifta mig med en
zulutös. Som gammal Cuf:are under logdansernas tid hade jag tänkt mig tre stycken
fruar, en hemma i bostaden, en i båten och en bara ”till lyst” som dansken
säger. Centerns programkommission har ju varit inne på att tillåta månggifte
och miljöpartiet vill ju införa medborgarlön så det skulle nog gå att få
kalkylen att gå ihop. Det skulle bli för dyrt visade det sig. Minst 20 kossor
per tös skulle det troligen kosta och några vildsvin som hemgift ville
hövdingen inte höra talas om. Han trodde att jag skämtade om det där med
medborgarlön. 25000 rand i månaden utan motprestation. ”Vit man stor bluffmakare” tänkte han nog.

Se www.shakaland.com

Dagens zulukung heter
Goodwill och zulukungen och krigsstrategen Shaka som kom på det där med
assegajer mördades av sin halvbror år 1828.

Nuvarande presidenten Jacob
Zuma är för övrigt zulu, den största befolknings-gruppen och gör stor sak av
detta medan Nelson Mandela var xhosa, den näst största och som aldrig betonade
detta. Nästan 80% är svarta i Sydafrika medan de vita uppgår till knappt 10 %,
resten är så kallat färgade, (9 %) tex indier.
Asiater uppgår till dryga 2%. Den vita minoriteten som härstammar från
boerna kallas för afrikander.

Nästensö Smörpundet

Enligt BLT den 21 mars sades det som står i rubriken av en moderatpolitiker i
Karlskrona fullmäktige den 20 mars.

Vad menar mannen? Han är ju dock seglare med egen båt i Blekinge. Karl Marx skulle gissa på att det fanns egna ekonomiska intressen bakom.

Efter mer än 10 år som bokförläggare vet jag att Blekinge är
välkänt bland både tyska, holländska och danska seglare. Europas kanske största
båttidning, Die Yacht, vad avser prenumeranter, hade för några år sedan en mycket positiv
artikel på 8 sidor om vår skärgård. Ytterligare ett antal mindre artiklar finns
i min klippbok. Tyskar och holländare är i majoritet ute i skärgården under maj
månad.

Mitt kundregister och min mailbox innehåller förutom svenska ett
stort antal utländska adresser från Schweiz, Tyskland och Danmark. Summan av
vad läsarna av ”Natur- och gästhamnar i Blekinge” (tysk och svensk version)
betalat i konsumentledet innehåller en mängd nollor. Hur många med noll koll
finns det i Karlskronas parlament? Regionrådet vars medarbetare inte brukar
svara på mail må ju vara ursäktad men hon vill göra punkten röd medan alliansen
tycker den skall vara blå. Ja, en del politiker besitter i alla fall en viss humor.

Att marknadsföringen kan skärpas har jag förstått under de mer än 10 år jag följt Blekinges turistpolitik. Trots att Blekinges skärgård är liten så innehåller mappen med artiklar om vår skärgård relativt mycket. På Kryss, Båtliv, Båtnytt och Vi Båtägare har alla en viss förkärlek för Utklippan och östra delen av Blekinge. Hanö som också är väldigt populärt att skriva om ligger tack och lov i västra Blekinge liksom Tjärö.

Smörpundare på Nästensö

Karlshamns kommun vill bygga uthyrningsstugor på Nastensö i
Hällaryds skärgård. Länsstyrelsen säger nej. Jag delar Länsstyrelsens
välgrundade motivering ”ön är en av få i
Hällaryds skärgård som inte är exploaterad och har ett högt värde vad gäller tillgängligheten
för det rörliga friluftslivet”.

Kommunen vänder sig enl. BLT till Miljödepartementet med
följande ganska skojiga argument.

Om man får bygga förbättras
folkhälsan, husen medför en långsiktigt
hållbar utveckling ( betyder nog att de förhindrar byggandet av
vindkraftverk) och kommer att påverka
befolknings- och näringslivsutvecklingen.

Kanske var det som stygge Sture trodde för något år sedan
att här skulle bli flyktingförläggning. Det brukar påverka
befolkningsutvecklingen.

Ön är väl betad av Björns får och erbjuder fina utsikter mot
Listerlandet, Hanö och skärgården.

De obebodda öarna (ej skären) i Hällaryds skärgård kan Du
räkna på båda händernas fingrar.

Den nye varvschefen på Saxemaravarvet , Niklas Nyström, har
tillträtt. Varvet skall ju vara öppet för allmänheten men Niklas har massor av
idéer för att locka båtfolk till viken och det gamla träbåtsvarvet.

Politikerna vill ha en cykelled genom Blekinge. Alla vill
säkert ha en cykelled genom Blekinge men inte om man tar hänsyn till vad det
kostar. Cykelleden mellan Växjö och Simrishamn beräknas kosta 60 miljoner. Med
kännedom om offentliga kalkylers bärighet så blir det nog mycket dyrare. Kostnaden per cyklad kilometer lär bli hög med tanke på vår korta säsong.

Härligt att vara tillbaks i selen igen men nu kopplar vi av
med fortsatta minnen från Jamboos välplanerade Sydafrika-resa.

Gods window

Morgonavgång efter härlig
frukost dag fyra för utflykter i omgivningen.

Panorama Route ,
den 18
km långa
vägsträckan på hög höjd, bjöd på fina naturscenerier som Gods Window högt uppe på Drakensbergen, Bourkes lycka med sina jättegrytor där Glädjen (Blyde)och Sorgens (Treur) flod möts, Three Rondavels som var bergstoppar som liknade zulu-hyddor och
nedanför den en väldig canyon. Ett gammalt guldgrävarsamhälle, Pilgrims Rest, besöktes i det fortsatt
fina vädret. Lite Skansenvarning kanske.

Bourkes lycka

Dagsetapperna låg ofta på
cirka drygt 30 mil men denna dag blev färden inte lika lång i den fina bussen
som hade gott om plats för de 22 gästerna. Vår duktige guide underhöll i lagom
takt med sina kunskaper och spetsfundigheter så det blev aldrig drygt.

The Three Rondavels

När vi kom tillbaka till
hotellet beslöt jag mig för att avstå middag. Man äter alldeles för mycket då
många måltider ingår i resan. Ikväll ingick ingen supé i resans pris så det var
ett lämpligt tillfälle för 5:2 diet. A och jag tog en whisky i min stora svit
som dessutom hade egen trädgård utanför.

Mycke tidig avgång nästa dag.
Steve, busschauffören hade motorerna igång redan vid 0600. Kaffe fick man vid
avgång men frukosten skulle intagas i form av medhavd matsäck längre fram under
dagen. Vi skulle ut på safari som är swahili och betyder resa.

Målet var Krügerparken och
gamedriving. Från norr till söder är den cirka 35 mil och cirka 6 mil bred. Vi åkte i öppna bilar med 6-7
passagerare i varje bil. ”Gamedriving”
har inget med spel att göra. Game står för vilt, vilda djur som man åker runt
för att skjuta eller i vårt och de flesta turisters fall, fotografera. Tidigt
på morgonen och sen eftermiddag företas turerna.

Krugerparken är uppkallad
efter Transvaals andra president, Paul Kruger och skapades år 1926. Kruger
National Park är 35 mil lång och 6 mil bred och naturligtvis till stor del
skapad genom stöld från urbefolkningen. Parken har gräns mot Mosambique.

De så kallade ”big five”
kunde faktiskt beskådas trots att leoparden kan vara svår att finna. Efter en
veckoresa i Tanzania, Serengeti och Ngoro Goro,
var jag kanske lite blasé men när en småretad elefant gjorde utfall mot
vår öppna bil och dess akterparti där jag befann mig, så steg pulsen en aning.
Det syntes på långt håll att han var missnöjd när han kom travande med viftande
öron på min sida av jeepen. Jumbo var egentligen förbannad på en annan hanne
som befann sig en bit bort. Tyckte troligen vi var i vägen för hans attack
vilket vi naturligtvis också var. Hörde sedan talas om en episod där en elefant
under flera minuter vispat runt med sin snabel inne i en öppen jeep. Alla
passagerare satt av förklarliga skäl stilla som stenstoderna på Påskön. Elefanterna var vanligt förekommande, noshörningar eller Rino såg vi. Hippon,
flodhästar var svåra att upptäcka
där de låg i vattnet och njöt. Buffel,
lejon och leopard hann vi också med att notera, alltså alla medlemmar i Big
five-gruppen.

Efter en lång dag åter till
det fina hotellet och det stora rummet avnjöts en härlig supé tillsamman med
den gamle bankdirektören som avvecklat mängder av krisande fastighetsbolag.
Fick lära mig en del nytt. Ny servitris, entusiastiska Rose, fick svarta
blickar från gårdagens betjäning. En enastående tre-rätters-supe med lax,
oxfile, dessert samt vitt och rött vin kostade hela 150 kr/person .

Denna vårdagjämning har solen strålat över Karlshamn. Några
timmar vid båten har en upptagen “pensionist” hunnit med. Långt där ute i
soldiset ser jag Hanö från mitt lägenhetsfönster. Restaurang Briggen som
sköttes så föredömligt av familjerna Thuresson och Persson de senaste två
somrarna har nu fått en ny restauratör med internationell erfarenhet från en
annan fin ö, Teneriffa. Västgöten Claes Arvemark som senast drivit krog i
Värnamo skall öppna den 15 maj men då bara på helgerna. Det är ju tyvärr ganska
tyst men tyskt i vår skärgård före midsommar.

Dagens rätt som var så fin och prisvärd när Gunilla och Gun
drev restaurangen skall naturligtvis finnas. Naturligtvis skall fisken stå i
fokus om man får tro Claes men även kött skall förekomma även om det snart är
politiskt inkorrekt att intaga en entrecote enligt ”miljötalibanerna”.

På Lister och då i Hällevik finns ett fint fiskemuseum som
är väldigt intressant för sjöfarare. Böteboden på Hanö får också tummen upp. Nu
kommer det att finnas ett återuppståndet museum i Bygdegården på Hörvik som skall hålla
öppet hela sommaren.

Ni som läst ”Natur- och gästhamnar i Blekinge/Sölvesborg-Gö”
vet hur förtjust jag är i detta fina fiskeläge och dess omgivningar. Tyvärr har livsmedelsbutiken nyligen gått i
konkurs.

En annan tråkig konkurs skedde i andra änden av vårt
landskap. Gamla fina Kristianopels Gästgiveri fick också stänga för någon månad
sedan. Mina fina minnen från denna krog sträcker sig så långt bort som i början
av 1970-talet.

Arken Marin i Karlshamn har vårkampanj och mässa. Besök
hemsidan och beställ prenumeration på nyhetsbrev.

Nu fortsätter resan i Sydafrika

Engelsk förhandlare: Solen går aldrig ner i det brittiska
imperiet.

Boer-förhandlare: Det är för att Gud inte litar på Er i
mörker.

Tredje dagen innebar besök på
det imponerande Voortrekker monumentet utanför huvudstaden Pretoria. Ett stort
minnesmärke (40 meter på alla leder) över de boer och die grote trek (den stora vandringen) som utvandrade från Kapstaden
på 1820-30-talet och dess brittiska överhöghet. Engelsmännen erövrade
Kapkolonien 1806.

Det andra boerkriget ägde rum
1899-1902 då Winston S. Churchill var krigskorrespondent här.

Boer var holländska bönder
som exploaterade landet i nordost när engelsmännen släppte 36000 slavar fria år
1834. Det hade blivit billigare för engelsmännen att anställa arbetskraft.
Denna togs bl.a. från Indien.

Boerrepubliker som Nataal och
Transvaal bildades här uppe i nordost.

Monumentet var i flera våningar
och en svensk dam undrade ”om det
verkligen kunde löna sig”. Hon jobbade av förståeliga skäl i det privata
näringslivet. ”Man kanske kan ha thédans”
var mitt förslag. Salarna var stora med ett härligt eko.

Gamla flaggor,
utställningsmontrar och tavlor från det berömda slaget vid Blood River (1838)
mellan boer och zulu-folket fanns i de stora utrymmena.

Guldgrävare med rara barn vid Krugermonumentet Pretoria

I det behagliga solskenet med
260 värme fortsatte vi in i Pretoria där landets regering har sitt
säte. Vi befann oss på 1600 m.ö.h. . Tittade på en staty över boerlegenden Paul
Kruger som blev omvald 4 ggr men flydde landet i sista boerkriget mot
engelsmännen. Folklivet på Church Square var livligt denna lördagsmiddag.
Besökte en kulle utanför centrum där regeringsbyggnaderna och en ny väldig
Mandelastaty fanns, nästan 20 m hög. Pretoria är säte för regeringen men parlamentet
finns i Kapstaden. Lika orationellt som sättet vårt EU-parlament sköts. Här ute
fanns också diplomatkvarteren där Sverige delade byggnad med våra nordiska
grannar. Tänk att man kan spara i utrikesförvaltningen. En glad överraskning.

Fina motorvägar där
vänstertrafik råder och avsaknaden av vindkraftverk bjöd på fina vyer under vår
fortsatta resa denna dag. Dagsetapperna låg ofta på cirka drygt 30 mil.

”Vita elefanter” dvs enormt
dyra politiskt beslutade projekt syntes med jämna mellanrum, oftast väldiga
fotbollsanläggningar som byggts för VM som avhölls år 2010.

Lång resa genom det
sydafrikanska landskapet förde oss ut på landet till Casa do Sol vid Hazyview där Gladness, en glad och trevlig servitris förhöjde stämningen. De
ständigt förekommande bufféerna fanns även Sydafrika.

Innan middagen som också
ingick i priset skulle de 22 resenärerna presentera sig för varandra. Många var
väldigt öppna om sitt liv men för att korta ner genomsnittstiden för
presentationerna så informerade jag bara om att jag tillbringat 30 år inom den
svenska skolan utan större, synliga men samt att mitt intresse var segling.

Den paranta I. som stod näst
på tur var både änka, f.d. särbo och nu singel berättade hon. Jag kunde då inte
hålla mig utan informerade sällskapet att jag var i samma lyckliga tillstånd,
dvs singel. Detta väckte ett visst jubel bland resenärerna vilket tydde på att
gruppen var lättroad.

Sådana sädessilos har man inte ens i Skåneland

”De har aldri blåst mer än de
stiller”

Patrik Pettersson Tjörnbo och far till skeppsredare Folke Patriksson

Vilken härlig vecka som gick. Att kunna bottenmåla båten i
mitten på mars och ha cirka 150 i luften är en nåd att stilla bedja
om

Det stormade i veckoslutet och vattenståndet varierade
kraftigt under kort tid. Ute i vissa delar av skärgården sjönk vattnet med mer
än 100 cm under
medelvattenstånd.

Okända grund kan då upptäckas. Utanför den så kallade
ångbåtsbryggan i Kuggeboda har man under sommaren upptäckt ett grund cirka 10 meter ut från bryggan. Det är
visserligen viktigt att man anlöper bryggan med stor försiktighet eftersom
vattendjupet vid delar av bryggan är lågt.

Se sidan 11-12 i nya ”Natur- och gästhamnar i
Blekinge/Gö-Kalmar” utkom år 2013.

Papa goes to South Africa.

Torsdagen den 13 februari
grät änglarna över Karlshamn. Kanske för att en gammal seglarvän och
besättningsman från början 1970-talet skulle jordfästas i Karlshamn. Troligen
inte för att jag skulle bege mig ut på en lång resa till Sydafrika.

Taxipriset inom den lilla
staden är mycket rimligt (80 kr) så det fick bli droska till järnvägsstationen
som vi gamlingar präglar uttrycka oss.
Någon timmes extra marginal behövs för resa till Kastrup. Kanske klarar
inte tågpersonalen att koppla till vagnar i Kristianstad, kanske gör det av
många regeringar, röda och blå, eftersatta underhållet att kablar trillar ner
på stambanan, bommar inte kan fällas m.m. Då rinner tiden snabbt bort ute på de
skånska åkrarna och flygavgångar missas. Tågsträckan mellan Malmö och Köpenhamn
är för övrigt den näst dyraste ur biljettsynpunkt i Europa. Bara snabbtåget
Eurostar mellan London och Bryssel är dyrare per kilometer.

Denna gång fungerade dock
allt enligt tidtabell och jag kunde med mitt nyanskaffade allkort hämta ut den
valuta jag beställt hos Danske Bank när jag kom hem från Basel några dagar
tidigare. Att banken tog 40 Dkr i växlingsavgift och 35 kr försvann i
kontantuttagsavgift på kortet är smällar man får ta. Det förklarar den fina
utvecklingen på bankaktiernas börskurser. En del av avgifterna stannade
dock ”inom familjen” kan man säga.

Den hamburgare som inköptes
hos ”Burgerking” var nog den sämsta jag någonsin ätit under mitt långa liv.
Totalt smaklös, smakade inte ens illa. Kunde lika gärna satt i mig
boardingkortet men det hade ju varit oklokt.

Flight LH 829 lyfte nästan
enligt tidtabell mot Frankfurt. Resan varade cirka en timme och en halv. Väntan
på den väldiga flygplatsen blev dock lång. Dryga fyra timmar fördrevs med
diverse upptäcktsfärder bland butiker, caféer och vänthallar. Att studera andra
resenärer på väg kan vara ett nog så underhållande skådespel på en
internationell storflygplats. Judar, araber, asiater, färgade, vackra, fula och
mer eller mindre spännande figurer strömmade genom terminal-byggnaderna. På
Karlshamn C var det bara några fastighetsdirektörer som skulle på konferens –
hur spännande är det?

Nåväl, något försenad lyfte
den stora airbussen från South African Airways SA 261 kl 21oo och en lång natt
väntade. Vid min sida hade jag en vit sydafrikanska, växtforskare på väg hem
till Pretoria från Tyskland. De oerhört vackra flygvärdinnorna gjorde att
endast Haydns musik kunde konkurrera med dessa skönheter. Måltiden var ingen höjdare, påminde om
falukorv eftersom köttet tydligen passerats enligt långvårdsmodell men det röda
vinet och en whisky till kaffet gjorde att chans till sömn nog skulle finnas. I
sätet framför mitt fanns två väluppfostrade barn på 2 – 4 år. Som morfar är
toleransen stor mot vad som eventuellt skulle kunna hända längre fram under
natten.

När flygvärdinnan gett mig
godnattpussen och den vänliga sydafrikanskan läst en saga för mig infann sig
John Blund. Han hade lite svårt att hinna fatt planet som rusade fram på den
afrikanska himmelen 10.000 m ö h i 1000 km/timmen. Nordafrikanska kusten ligger
lika långt från ekvatorn som Kapstaden. Kl 03 började den lille killen framför
mig skrika en kort stund och sedan var det hopplöst att somna om. Då var det som Du förstår ingen kö till
morgontoaletten och ingen turbulens störde.

Dag 2

De unga flygvärdinnorna var
lika fräscha kl 0600 som kvällen innan och en god frukost serverades. Flera
glas juice kunde intas tack vare mitt goda förhållande till personalen. Vi landade strax efter klockan åtta i Sydafrikas
finansiella centrum, Johannesburg. Långa köer vid passkontrollen gjorde att
utcheckning från terminalen tog lång tid. Ännu längre tid skulle det ta för
resegruppen att bli fulltalig. Två äldre damer hade genom missförstånd missat
flight SA 261 i Frankfurt. Lyckligtvis kunde de ombokas till Lufthansa som
också flög till Johannesburg och som ingick i Star Alliance där både SAS och
South African Airways är med.

Efter dryga 2 timmars väntan
kunde den 22 personer stora gruppen bege sig ut till bussen under ledning av en
svensktalande holländare. Denne Klaas Grooth skulle visa sig vara ett ess bland
världens guider. Humor, tålamod, stor organisationsförmåga och massor av
kunskaper skulle han komma att bjuda på de närmaste två veckorna.

Vid sightseeing i
Johannesburgs stadskärna som skedde med buss kunde konstateras ett nästan
helsvart centrum. Knappast inga vita människor syntes men vår buss möttes ändå av glada
vinkningar och leende. Turister varnas för besök på grund av den höga
kriminaliteten. Kontor och företag har lämnat det centrala Johannesburg. Staden skapades vid guldruschen som började
1886 då utblottade ”aussien” George Harrisson fann guld i området. På några år
växte den med tiotusentals invånare.

Soweto

Besök följde i Soweto där
naturligtvis kåkstäder fanns men också tecken på stora förbättringar.
Lokalguiden tog oss runt i området till fots och med buss.

Välsmakande lunchbuffé i
närområdet och gott öl gjorde att man kände sig rätt pigg i det behagliga
solskenet. Mandelas tidigare bostad på 1960-talet och Desmond Tutus nuvarande
hus besågs också tillsammans med en mängd andra turister. Båda husen ligger vid
samma gata. Wilakazi street, den enda gatan i världen som hyst två mottagare av Nobels fredspris.

Privat vårdcentral som drivs av lokal medicinman enligt gamla beprövade metoder, Soweto

Första natten tillbringades i
ett modernt hotell nära Pretoria. Någon herre hade kvarlämnat diverse persedlar
i byrån på mitt rum varför jag blev förflyttad. Återigen en god måltid ingick i
resans pris. Frukosten nästa dag var om möjligt ännu bättre. Frukt, fil,
youghurt, juicer, omelett, bacon mm. Gott bröd skulle följa mig på nästan hela
resan. Natten kom tidigt denna första dag i ”Mandela-land”.