Postbåten Svea anlöper Joggesö
Veckan har bjudit på mycket sol, stjärnklara och kalla
nätter. I helgen besöktes ett nästan öde Tärnö. Endast några få människor hade
invaderat sina hus på denna vackra ö. Lika tyst var det på många andra öar
rapporteras. Joggesö med sitt lilla pensionat, Gullkråkan, var inte lika öde.
Claes R hade sol och lä på västsidan medan Freddie och Nilla på ostsidan
antagligen hade vinterpälsen på. Så orättvist det kan vara i världen.
Den avgiftsfria gästbryggan på Tärnö låg i lä för den
stundtals friska ostan som rått under långt tid. Sjuveckorsostan är ett gammalt
uttryck i skärgården. De som inte vill överdriva talar om sexveckorsostan men i
år är det valår så då får man tumma på fakta.
Är det en badstrand som håller på att anläggas vid
gästbryggan? Botten ser ut att kunna
beträdas av mindre värstingar när nu själva strandkanten jämnats ut. Själv
badar jag aldrig i gästhamnar. Inte för att jag varit simlärare, utan för allt
diskvatten man tvingas simma runt i. Det blir nog snart förbjudet att diska i
våra båtar om ”miljötalibanerna” får bestämma.
Det var många gudingar i skärgården men knappast inga ådor.
Jag hade turen att möta en trevlig dam med danskt påbrå på Tärnö. På hemfärden
syntes ett tiotal granna gudingar vid Baggahegna. Två jagade en ensam åda i
flykten vid Bokösundet. Det har varit ont om ådor de senaste åren.
Bruno Liljefors: Havsörnar jagar en ejder
BLT rapporterar att räddningstjänsten hade fullt sjå med att
hålla båtar flytande i Svanevik efter att de sjösatts. Att träbåtar sjunker är
inte så ovanligt men här fanns tydligen celluloid-båtar också.
Samma tidning rapporterar att välskötta Hälleviks hamn fått
ett nytt flaggspel efter höstens stormar. Signalflaggorna skall hälsa ”Welcome”
till besökarna. Undrar hur många som kan läsa dessa signaler. Det är nog ännu
sämre än läskunnigheten i den svenska skolan. Jag kan tyvärr inte tyda vad
olika flaggor betyder. ”Jag har pest ombord” har det aldrig funnits anledning
att hissa. En gång hade jag en präst ombord men det finns nog ingen signal för det.
Välkände båtbyggaren Kjell Svensson har byggt flaggspelet.
Sjösportläger för ungdomar i Blekinges båtklubbar anordnas
av Blekinge båtförbund v.30. Mer info på www.blekingebatforbund.se
Ronneby kommun har lyckats hitta nya krafter att driva
Karön- Ekenäs. För gästhamnsavdelningen skall Pehr Andersson svara. Pehr var
platschef på Tjärö under några år. Två krögare, Tom Gustafsson och Prayay
Purohit, skall sköta Karö-restaurangen och Villa Vassen på landsidan.
Nedanstående text är
hämtat från ett mail som SXK:s ordförande för Blekingekretsen, Lars Möller, sänt mig:
”Vi söker fler personer som vill vara
stugvärd på Utklippan i sommar. Det brukar bli en underbar vecka. Arbetet som
stugvärd är enkelt. Du hissar inkommande båtars nationalitetsflagga. Är en
goodwill-person för SXK. En gång under veckan gå en runda runt stranden och
plocka upp ev. skräp som flutit i land. Jaktkanoten är din hela veckan. Ro
runt, kolla sälarna. Njut av enkelheten. Du bor i vår lägenhet som har 3 sängar
på övervåningen. Plats och madrasser finns för flera. Kök med rinnade
kallvatten och en ruskigt fin utsikt. Vardagsrum med tv och egen
båtplats (naturligtvis utan avgift). Mer detaljer finns på kretsens hemsida
Vecka 29-33 är bokade. Varför tveka?
En administrativ avgift tas ut av
varje stugvärd. Du betalar 500 kr/vecka under v. 25-26 samt v. 32-35.
Övriga veckor: 800 kr/vecka.
Vill du vara stugvärd på Utklippan:
Hör av dig till:
Pär Aronzon
zatasail@gmail.com
eller 0708-114173
Slut på mailet
För några år sedan var yngsta dottern och jag en vecka på
Utklippan som stugvärd. Det var ett minne för livet kan jag försäkra.
Kapstaden med fotbollsarenan
Nu följer sista avsnittet av
Sydafrika-resan. Trevlig valborg tillönskas!
Nästa dag tar vi oss med den
fina bussen upp till Signal Hill 350 (m.ö.h), granne med Taffelberget (1087 m.ö.h) , där vi
beskådar Kapstaden från ovan. Märkligt att bussen kan ta sig upp för dessa
branta höjder. Inte särskilt långt ut i bukten ligger berömda Robben
Island. Jag har sett ett TV-program om
ön så några planer på att åka dit ut har jag inte.
Efter dessa panoramavyer kör
vi igenom centrala Kapstaden, gör några stopp
innan vi avslutar rundturen vid Kapstadens Waterfront som mest är ett
stort köpcentra med massor av butiker och restauranger.
Jag väljer att hoppa på en
”Hop on – Hop off”- buss och på övre däck fortsätter jag beskåda staden i
alltmer tryckande värme. Temperaturen steg visst till 360. Även
infödingarna klagade.
Robben Island
Jag hade på restaurangen
French Connection som vi åt gårdagens lunch på sparat en pappersservett som
hade tjock kvalitet och avlång form. Den hade jag som extra säkerhet lagt i
kalsongen. När jag kom hem efter första rundturen fanns den inte där.
Katastrof, hade jag strosat runt i Kapstaden med en servett hängandes i
grenet? Ingen av de reskamrater jag
frågade hade sett något men fick sig ett gott skratt. Av vänliga M fick jag
dessutom ett slags trosskydd.
Härlig skaldjursmiddag på
kvällen, några kvarter från The Bantry Bay Suites hotel som låg i ena änden av
Regent Street.
Näst sista dagen blev det
båttur med säljakt i Hout Bay, botanisk trädgård, Kirstenbosch National
Botanical Garden, afrikanska pingviner i
Simonstown och Godahoppsuddens Cape Point, den sydvästligaste men inte
sydligaste punkten på kontinenten. Massor av turister fanns vid Cape Point där
en bergbana tar intresserade upp till fyren på 2-3 minuter. Jag sitter lite
avlägset och undanskymt och njuter av utsikten och värmen när en stackars asiat
kastar sig ut bland buskarna. Han kunde inte kontrollera sin mage. Jag blev
rädd för att han skulle begå harakiri när han efter att ha slitit ner byxorna
lyfte blicken och fick se mig sitta 15meter bort.
Från början hette udden Stormudden,
döpt av Dias år 1488 men en portugisisk kung, Johan, såg udden som en möjlighet
att finna vägen till Indien.
Den absolut sydligaste
punkten på afrikanska kontinenten heter Cape Agulhas.
På kvällen bjuder Jamboo på
en fin avskedsmiddag på exklusiv lokal (the Square Vineyard Hotel & spa).
Förrätten var en ostrulle av
camembert, garnerad med jordgubbssås, pecanötter och gurka. Vin var Klein
Constantia Sauvignon Blanc 2012.
Sedan följde en fruktsorbet
för att ”rensa” smaklökarna innan huvudrätten, strutsfilé med tillbehör som
smakade lika gott som tidigare. Till detta dracks Meerlust Red från år 2011.
Chokladsymfonien med
caramel-glass skämde heller inte ut tillställningen som avslutades med att
pigge W tackade vår färdledare Clas för allt han gjort för oss under dessa två
veckor.
Det är fredag och hemresedag.
Jag strosar vid strandpromenaden i behagligt väder. En lokalbuss passerar med
en herrans massa ungdomar i. Tio minuter senare kommer jag fram till
utomhusbassängerna som var ungdomarnas mål.
Kan inte motstå att ställa
mig för att studera dessa ”kalvar på grönbete”.
Ett hundratal teenies
minglade runt poolerna. Verkade inte så intresserade av att simma. Det fanns ju
så mycket annat att göra. Saknaden efter mina egna ”änglar” i svenska skolan
kom tillbaka. Fast å andra sidan så är det nog inte samma sak idag. När
föräldrarna t.o.m curlar sina barn inne på universitet och högskolor så är det
nog kämpigt att vara gymnasielärare. Sedan måste man ju passa sig för
barnombudsmannen på skolinspektionen om man skulle behöva ta en liten värsting
i hampan och avlägsna densamma från kollektivet. Då kan ju orosmomentet bli
kränkt och man hamnar i tingsrätten. ”Hujedamej” sådan framtid som väntar
dagens lärarkandidater.
Förekomsten av tiggare var
synnerligen låg i Sydafrika. I Karlshamn mötte jag på en femtonminuters
promenad tre stycken. Här i Kapstaden träffade jag en till tre under tre dagar.
Fyren på Goda Hoppsudden
Hemresan anträddes kl. 1300
med flyg mot Johannesburg. Därifrån skulle resan gå vidare mot Frankfurt. För
mig är det nästan ofattbart att så många kan anlända till Sverige som
papperslösa. Upp till fem gånger kan man bli tvingad att visa pass på en
internationell flygplats trots att man befinner sig i transferzon.
I Sverige är nästan 20000
pass på drift och vissa personer ”tappar” ständigt sina svenska pass.
Marknadspriset för ett svenskt pass på den internationella marknaden ligger på
cirka 3000 euro, ibland ännu mycket mer.
Köerna var långa hos
passkontrollen både i Johannesburg och i Frankfurt.
Ett par i min grupp som inte
haft full koll på bokningsbekräftelsen fann att sista delen av resan mot
Sverige skulle de inte ens färdas med samma plan. Reser man singel, reser man
lätt och vid 15-tiden nästa dag var jag tillbaka i Karlshamn. Då hade jag råkat
bli av med glasögonen på Johannesburgs flygplats (ficktjuv som ville hjälpa),
träffat tyska Anna Maria Katarina på flyget och fått åka ett Öresundståg som
fungerade hela vägen. Enastående final må man säga på en mycket lyckad och
välordnad resa! Sydafrika är väldigt mycket värt en resa.