Author: Thomas

Söndagskvällen bjöd
på en stilla promenad i det trivsamma Hoi An. Staden är känd för sina skräddare
och klädbutiker. Även sortimentet av skor var stort. Allt kunde man få uppsytt
inom ett dygn.

När jag botaniserade bland skobutikerna fick jag ofta frågan
om min ålder. En kvinnlig expedit var väldigt artig och gissade väldigt mycket
fel. Hon fick tipset att uppsöka en optiker eftersom hon sannolikt hade grå
starr trots sin ringa ålder.

Vår guide förklarade att dessa frågor om ålder var ett sätt
att visa respekt. Asien är tydligen inte lika åldersfascistiskt som hemma i
Sverige där ungdom går före erfarenhet och kunskap.

Fann ett par snygga skor lämpliga vid landgång från s/y
Johanna till passande hamnkrog. Strax efter drabbades jag av ett hårt slag i en
klädbutik. En kvinnlig expedit klappade mig på magen och utbrast ”Happy Buddha!”. Beslut togs genast att inställa kvällens
supé. Hon hade ju rätt tösen. Alltför omfångsrika frukostar, luncher och
middagar hade orsakat att jag kunde misstänkas vara i en begynnande graviditet.

Inte mitt hotell vid flodens mynning

Jag svalt inte när jag satt på min balkong och utbytte
tankar med den trevlig grannfamiljen som kom från Skåneland. Månen var även denna sena
kväll liggande som vanligt är här nere kring ekvatorn. Vi befann oss 15,5
grader nord om linjen (ekvatorn) så kvällstemperaturen var behaglig.

Måndag

”Another
bloody day under the sun”. Väcktes av misstag redan 0630 trots att dagen
skulle vara programfri. Gjorde inget eftersom jag redan var vaken. Hade
förträngt uttalandet om Buddha och intog en lika stadig frukost som tidigare i
trädgården. Ägg, bacon, frukt,pålägg, croissanter, juice och kaffe måste ju
lägga sig på hullet.

Idag skulle jag återigen få se havet. Hotellets shuttlebuss tog
mig efter mindre strul de fyra kilometrarna ut dit där Thu Bon-floden möter
havet. Jag missade första turen eftersom min 20 år gamla Rolex (original copy)
tagit en tillfällig time-out.

Hotellets egen strandtomt hade havererat i en storm från
sydost men knappt 100 meter
norrut kunde man vandra på en enastående
fin strand. Väl så fin som i Mexico, syd Playa del Carmen eller Isla del
Holbox.

Att den gamle sailorn njöt bland alla snäckskal, vågor och
solglitter förstår Du säkert. Badbrudarna i Vietnam hade precis som sjöfågeln i
Blekinge drabbats av vitaminbrist (?). De var väldigt sällsynta men det kanske
berodde på att det var måndag.

Fiskebåtarna var väldigt märkliga. De påminde om blekingska
kolafat. De vrickades med en åra och det fungerade bra. Jag fick äran att
hjälpa en fiskare att sjösätta sin farkost. Han tog sig elegant ut genom brotten
även om en våg höll på att välta ”fatet”.

Efter knappa tre timmar på den härliga stranden återvände
jag till baslägret. Då hade jag också hunnit beskåda en ung machokille klättra
upp i en palm och skörda kokosnötter. Han inspekterade palmerna som en matador,
naturligtvis med bar överkropp, innan han vigt och snabbt klättrade upp i
palmens krona.

Man förstår varför antalet dödsolyckor orsakade av nedfallna
kokosnötter är så vanliga när man hör dunsen från nöten när den föll i
presenningen som fångade upp nöten.

Nu har vi lämnat hästens år och finns i getens år. Själv är
jag född i tuppens år och personer födda 19333, 1945, 1957, 1969, 1981, 1993
och 2005 kännetecknas av att de är stora tänkare, kompetenta och begåvade. Tuppar
är ofta lite excentriska och har komplicerade förhållanden med andra människor.
De uppfattas ibland som besserwissrar och tuppar reser gärna och passar inom
media och rättsväsende. Konstigt att det stämmer så?

Sjömanskrog Ushuaia

I vilket år och tecken Sölvesborgs Segelsällskaps nye
ordförande är född vet jag inte. Jag känner honom inte men vill minnas att han
vågade bråka när han satt i Sölvesborgs kommunfullmäktige som moderatpolitiker.
Det vågar man visst inte numera.

Nils-Gunnar Berg har nått mogen ålder, som den 71-åring han
är. Ville man vara elak så kunde man säga att det är lite Kina över Sölvesborg
men det vill man ju inte. I Kina och övriga Asien uppskattar man i alla fall livserfarenhet.

Tvisterna om Tjärö fortsätter trots att STF får ut en
delsumma på 78000 kr från Tjäröbolaget. Huvudförhandling om de stora pengarna
på cirka 600.000 inleds i april.

Den uppmärksammade ”webbcampen” Sweden Social Web Camp som
tidigare ägt rum på Tjärö är nu ”husvilla”. Näringslivschefen i Ronneby, Torbjörn Lindh, är den
som ”vaknat” först och erbjudit den fina Brunnsparken som ny förläggningsort.
Det borde väl duga.
Ronneby Brunnspark

Kanotisterna som stundom överflödar vår skärgård kan inte
heller ha sin kajakfest på Tjärö utan fortsätter att använda Järnavik som
basläger. Så gjorde man redan år 2013. Blekinge och Hällaryds skärgård är
populär bland kanotister. Man kommer i stort antal från Danmark och Skåne upp
hit. Sjösättning i Matvik är smidigt och enkelt och man har en skyddad skärgård
att ge sig ut i. Ibland skriver någon kanottidning om Blekinges skärgård och då
blir det ett litet ryck i försäljningskurvan. ”Natur- och gästhamnar i
Blekinge” är användbar även för kanotister.

Svenska Kryssarklubbens Blekingekrets har börjat med
försäljning av begagnade prylar för medlemskretsen. Det är mycket en gammal
sjöman samlar på sig. Gamla segel har jag dock lyckats avyttra. De ”vandrade
runt” en sommar i Hällaryds skärgård, tänkta/avsedda för olika ändamål innan de slutligen åter hamnade
i Matvik och blev liggande oanvända. Då hade i alla fall pengarna kommit till
nytta. Med den proveniens som dessa segel hade talar vi om stora summor.

Nu är det snart dags att börja vårrusta båten. Jag skall
bara ner till Basel och fostra barnbarnen enligt den så kallade
Hällarydsmetoden. Okänd i forskningssammanhang men empiriska studier visar att
resultatet kan bli ganska gott.

Auf wiederhören!

Gårdagens grottbesök

Lördag

Namnet Ha Long betyder ”Där
draken kliver ner i havet.” En för ovanlighetens skull enkel frukost
serverades ombord efter en lugn natt på fjärden. Brunch skulle serveras senare
när vi hade klarat av ett lagunbesök. Specialbyggda båtar tog oss igenom en
öppning i berget. Innanför fanns som en insjö fast det var havet. På de höga bergen
som omgav vattenytan klättrade apor och
i skyn seglade glador.

Vi hade tur med vädret vid vår vistelse här uppe i nordost.
Solsken men disigt igår. Skön och stilla gårdagskväll och idag halvklart och
uppehåll. Medan brunchen intogs återvände fartyget till hamnen och vid lunchtid
var vi på väg mot Hanois Internationella flygplats. Några enstaka regndroppar
föll. Knappt så det räckte till en vattenkamning.

Stopp gjordes för besök på pärlmuseum, fotografering av
risodlare (dricks uppskattades) och besök på Eko-odling av grönsaker. Resan gick i kustlandet så
bergen i öster kom vi aldrig i kontakt med. Där bakom bergen gick den så
kallade Ho Chi Minh-leden, där man med stor möda förde fram vapen till FNL i
striderna mot USA under slutet av 1960- och 1970-talet .

Bonden Ste-Fan-Lov på väg hem med levande ko vid namn Op-posi-tion

Flygresan till Danang tog en knapp timme och därefter tog en
ny buss oss till Hoi Historical Hotel som säkert hade minst 4 stjärnor. Supén
var god trots de eviga vårrullarna. Nedanför min balkong fanns en pool, Den
mycket populära och gamla staden,Hoi An,
ligger en halvmil från havet. Landhöjningen hade inneburit att den fordom så
betydelsefulla hamnen ej längre var seglingsbar för större fartyg.

Här i detta stora turistmål skulle vi nu stanna i flera
dagar tillsammans med en mängd andra
turister. Till och med en hel vilodag skulle vi tilldelas.

Det skulle komma att visa sig att besöket i Hoi An väl motsvarade
marknadsföringen. I hotellets lobby kunde man dessutom följa världs- och
börsutveckling på de publika datorerna. Hemma på den svenska tundran hade det avslöjats att regeringsplanet använts av förre utrikesministern för människosmuggling. Du söte värld! skulle min saliga mor sagt.
Vi kulturarbetare har ju inte råd att
införskaffa moderna telefoner som kan användas på rummen, där det ofta finns
wifi. Vi måste ge oss ut på internetcafé eller andra obskyra, publika platser. Här var
det ju också en tidsskillnad på minst 7
timmar. När börserna öppnade hemma i Europa närmade sig klockorna i Vietnam
1700. Sju dagars uppgång i sträck.

Söndag

Upp kl. 0645 för härlig frukost och sedan iväg till häftig
marknad i en stor saluhall. Provsmakning av smårätter i små gatukök vid sidan
om saluhallen. Därefter så kallad Cooking Class som blivit så populärt. Hela
världen tycks bara intressera sig för mat- och matlagning. Jag älskar mat och
tycker om att laga den. Inte tillbringar jag tiden i tv-soffan med att titta på
matlagningsprogram. Här kom jag inte undan. Återigen skulle vi tillaga vår egen
lunch med hjälp av charmig hushållslärare (de brukar vara det).
Det gick väl hyfsat.

Grodor som lever men är bundna

Besök vid den berömda Japanska bron från slutet av 1500-talet (dock ombyggd flera gånger)och vid ett slags
Folkets Hus/Allmänning för kineser. Silkesmuseumet avstod jag från och återvände hem till det fina
hotellet. Köpte en öl på vägen hem som intogs i stekande sol på balkongen. Lite
siesta inför kvällens fria övningar skulle sitta bra.

Japanska bron från
See you later!

Historia berättad av inföding:
Obama till Vietnamesisk toppolitiker: How are you! (vanlig hälsningsfras)
Vietnamesisk toppolitiker: Who are you?

Fredag
Väckning 0645 för avresa mot Halong-bukten, knappa 20-tal mil
ost om Hanoi och norr om Röda Flodens delta. En bukt med höga kritklippor som
ingår i Tonkin-bukten av vietnameserna kallad Östersjön.

I den mycket bekväma bussen med sina skinnfåtöljer tog vi
oss till ett hantverkscentrum för handikappade ungdomar som arbetade med silke
när de skapade sina utmärkta konstverk. Själv njöt jag av marmorstatyer i olika
format som visades ute i det fria under en strålande himmel. Lika imponerande
arbete fast ibland lite mer grovhugget. Jag älskar sten, fast mest diabas och
granit. Man borde kanske köpa en liten herrgård i karolinsk stil. Kostnaden för direktimport
till Göteborg var överkomlig. Tänk Er en pampig allé och en grind kantad med
några nakna damer och en springbrunn med en stor budda-figur. Nej visst, jag
har ju inte varit verksam inom politiken. Det får väl bli en liten Ho Chi Minh-figur
på balkongen. Karlshamn var ju känt för att per capita vara ett stort
KFLMR-fäste under 1970-talet, större än Göteborg. Nu har många konverterat till
ett annat parti. Den mest kände har blivit chefsideolog hos Mp. Så det kan gå!

Vårsådden på alla risfält besågs denna dag endast från
bussen.

Vid framkomsten till resmålet embarkerades snabbt små
tenders som förde oss ut till till en s.k djonk ute på redden. Fartyget kunde
väl härbärgera ett 50-tal passagerare. Min stora och rymliga dubbelhytt med
balkong gjorde att den gamle seglaren kände sig som fisken i vattnet , den utanför
relingen.

Dags för en alldeles utmärkt lunch. Dagens måltider ingick
alla i resans pris, varför lunchen intogs trots att någon hunger ännu inte
infunnit sig, efter den stadiga hotellfrukosten.

I en svag bris på 2 m/sek
och värmande sol gick fartyget sakta ut i den speciella skärgården med
sina höga kritklippor. Skärgården påminde väldigt mycket om Thailands skärgård,
syd om Phuket.

Halongbukten är ett världsarv och dagens begivenhet var
besök i en ganska nyupptäckt grotta. Jag var lite skeptisk eftersom jag för ett
år sedan besökt en väldig grotta utanför Outshoorn i Sydafrika där lokalguiden hade en passion för Läkerol. Tänkte, att har
man sett den, så lär väl inte detta bli så intressant. Samma tanke som när jag
nu ser fyrverkerier hemma i Sverige,

”Ni skulle varit med i
Singapore år 2002 när man invigde det nya Kulturhuset. Där kunde man tala om
fyrverkeri. Spik i foten osv.”

Rundvandringen i grottan överträffade förväntningarna och
dessutom fick man god motion både upp och ned för hundratals trappsteg. Hem
till fartyget för en whisky på balkongen. Kvinna i liten båt försökte övertyga
livsnjutaren att lite chips nog skulle smaka bra till den ädla dryck som just
nu intogs. Troligen inte närodlat men man måste gynna det lokala näringlivet.

Kapten förde fartyget ut till en ny ankarplats medan
skymningen föll. Lika fullt med andra fartyg som i en populär ankarvik i Blekinges
skärgård en julidag. Vad har man gjort för gott för att få ha det så här, var
tanken när den liggande månen kom upp över klipporna.

”Liggande måne stående matroser, stående måne liggande
matroser” gäller visst inte här nere på 20 grader Nord 102 grader Ost. Skönt!

En enastående 5-rätters supé i trevligt sällskap avslutade
kvällen. Enda plumpen i protokollet var att den serverades i ett rasande tempo
till vår grupp och den andra, nästan lika stora turist-gruppen, som också fanns
ombord. Jag vill begå en måltid, inte kasta i mig den.

Till dieselgeneratorn muller kom John Blund väldigt fort när
beslut väl tagits att gå till kojs. Att sitta på egen balkong med en whisky i det subtropiska
mörkret kräver ju också sin tid.

Finns stenen mellan Arpö och Slädö?

Vid mitt besök hos Slättanäs Båtklubb tog jag upp något som
alltid retat mig. I sundet mellan Slädö och Arpö, när man kommer västerifrån,
finns en undervattensten utsatt i sjökortet. Det har alltid irriterat mig att
man inte markerat den på något sätt. Jag var villig att donera en fiskekula
till klubben sade jag till de 50-tal närvarande.Fick en del skratt.

Jag fick en del roliga och olika svar. ”Jag har seglat där i mer än 20 år och aldrig sett den”.

”Ligger troligen
mycket närmre Slädö än kortet visar.” ”Jag såg en tysk som i rädsla för stenen
gick alldeles för nära Arpö med resultat att han gick på grund.”

”Jag har talat med en
som är född på Slädö och han kände inte till den.”

Sammanfattningsvis kan konstateras att risken att med att gå
mitt i sundet inte tycks vara så stor. Då är riskerna borta vid den populära
Mjölkabryggan större men det finns ju omnämnt i ”Natur- och gästhamnar i
Blekinge/Gö-Kalmar år 2013”.

Bland andra nyheter kan nämnas att Taggen Vindpark vill öka
totalhöjden på vindkraftverken utanför Åhus/Sölvesborg till 220 meter. Kanske går det att på så
sätt få lönsamhet på eländet, dock naturligtvis inte utan skattesubventioner.

Vi gläds åt att Jan Lundgren, den duktige pianisten som
härstammar från Olofström/Ronneby, har fått utmärkelsen ”2014 års bästa internationella skiva” för titeln ”All
by myself”. Såg Ni förresten SVT-programmet med Alice Babs, Charlie Norrman med
flera. Vilka lirare! Synd att de måste sluta så tidigt. Enligt Charlie stängde
de på hemmet kl. 2200. Minnenas television tror jag var överrubrik. Den minnesvärda konserten utspelade sig på Kungliga Musikakademien någon gång i slutet på 1900-talet.

Foto Freddie van der Crussen www.gullkrakan.se

På Harö i Hällaryds skärgård har man nu nästan totalrensat
ön på en-, nypon- och björnbärsbuskar och diverse träd. Något enstaka träd
finns kvar. Freddie van der Crussen på Pensionat Gullkråkan Joggesöhar tagit
några bilder på förödelsen. Försvaret sägs komma ha skjutövningar på ön cirka 80
dagar om året. Det tror jag inte man har pengar till och har man frågat den
gamle KGB-agenten om lov?

Foto Freddie van der Crussen www.gullkrakan.se

Det är inte bara sjuka och gamla som lever farligt i
Blekinge. Även en fågel, skräntärnan, riskerar att utrotas. Skräntärnan finns
bara på en plats i Blekinge och då till ett antal av drygt 10 par. Utsläppta
eller förrymda minkar sägs äta upp äggen för världens största tärna.

Här måste vi se över våra rutiner som ansvariga plägar säga.

I kväll skall jag fira kinesiskt nyår. Om det inte blir för
häftigt så se ses vi kanske på Halongbukten i morgon. Nu går vi in i
getens/fårets år.

Torsdag

Väckning var beställd och bestämd av reseledningen till kl.
0630. Vi skulle gå på mausoleum och för att undvika köerna vid sådana populära
tillställningar skulle vi upp tidigt.

I frukostmatsalen var det full rulle. Den stackars
omelettsmeden hade lång kö men hjälp av assistent. Jag rycktes med i haussen
trots att jag annars sällan äter ägg och bacon till frukost.Nu var det ju redan betalt så det gällde att passa på. Gott
som omväxling till hemmafilen och sommarens handplockade blåbär.

Ut i Hanois morgonrusning och utan att bli överkörda tog sig
alla 24 medlemmar upp i den fina bussen med skinnfåtöljer. Vi förflyttades
genom den franskinspirerade staden med dess koloniala arkitektur och många
parker

Vid Ho Chi Minhs (1890-1969) mausoleum var det strikta
regler som gällde. Inga kameror, inga samtal eller händer i fickorna när man
köade fram till den lille mannen i sin sarkofag. Hela operationen eller spektaklet gick snabbt
och smidigt, övervakad av strikta militärer i vita uniformer.

Mannen som själv inte ville ligga så här utan kremeras var med och bildade
både Frankrikes och Vietnamns kommunistparti.Han bodde nämligen i Paris i början på 1900-talet. Hur mycket blod han hade på sina händer har jag glömt. Får väl ta fram Kjell-Albin Abrahamnssons bok:”Låt mig få städa klart”. Några tiotusental var det minst. Kommunister har inte hyllat människovärdet när det kommit till praktisk handling.

Den stora paradplatsen framför begravningslokalen påminde i
storlek om den i Havanna där Fidel brukade hålla sina flera timmar långa tal.
(se Kubaresan). Massor av skolungdomar och soldater köade för att komma in och
bese den avlidne folkledaren.

Besök gjordes vid presidentpalatset en stor fransk byggnad
och i omgivande trädgård. Ett hus i teak
som Ho helst bodde i. Hade väl kostat en del om det legat i Blekinge skärgård.

Solen sken och det vimlade av glada skolbarn, turister och
soldater.

Vi fortsatte till lite tempel och Litteraturens tempel
varifrån filosofen Konfucios läror spreds. Här var ett liv och ett kiv eftersom
Hanois alla grundskoleelever tycktes ha samlats här. I alla fall mellanstadiet
om det fortfarande heter så. Glada barn som i långa rader vinkade glatt åt den
shortsklädde gamle skolläraren.

Lunchen innebar buffé av god kvalitet och smak. Som
avslutning uppsöks toaletten innan vidare bussfärd.

Charmiga Chatarina undrade vad jag gjorde på damtoaletten. ”Vet Du inte att jag genomgått könsbyte.
Hormonbehandlingen har dock inte lyckats få bukt med skäggväxten.”

Fast jag kunde kanske sagt som den kände stå-upp komikern
från Norrland.

Ronny Eriksson är i svår
nöd när han smiter in på en toalett
markerad ”kvinna + handikapp”

När han kommer ut efter
förrättat ärende står en dam och väntar på sin tur. Hon börjar skälla ut denne
skäggige, 190 cm
långe karl och frågar om han inte förstår dörrens symboler.

Ronny: ”Hörrudu, jag är kvinna och ser ut så här
och det är ett jävla handikapp!”

Programmet var intensivt denna dag. Nu skulle det åkas
rickschaw. Jag minns med fasa en sådan resa i Hua Hin, Thailand. Jag ville
gynna det lokala näringslivet fast det visade sig vara en övervintrad hippie
som skulle ta mig till mitt hotell. Punktering på ett av hjulen gjorde att han
fick göra skäl för övenskommen ersättning.

Nåväl, 24 fordon drog iväg in i gamla stan. Inte så särskilt
upphetsande och jetlag gjorde att jag hade svårt att hålla mig vaken. Kan också
ha berott på att jag umgicks med alltför unga damer kvällen innan.

Nåväl, vår duktiga reseledare gav oss någon timme ledigt
innan Vattendockteatern. Den var tekniskt intressant och väl värd
biljettpriset som ingick i resan. Njöt mer av den kvinnliga delen av orkestern
som tonsatte spektaklet. Vi hade parkettplats.

När kvällen kom var man ganska mör. Hotellet hade
internetstation och man kunde gjädjas åt att dessa fantastiska män i sina
flygande maskiner till viss del fått ta konsekvenserna av sitt agerande. Som
aktieägare i SCA är inte egna framgångar så dumma men andras olycka är inte heller
att förakta. F.d. statsrådet Sundström har skyndat att betala tillbaka och med
journalistkåren i ryggen går han naturligtvis skadeslös ur historien. Cervenka och Isaksson med flera på Sv. Dagbladet kommer säkert att bli prisade efter förtjänst. Roligt att det finns journalister som fortfarande har yrkesstoltheten i behåll.

Avstod från supé eftersom lunchen var så stadig och bra.
Gick en runda i gamla staden med de 36 gatorna. Drack en kopp vietnamesiskt
kaffe, snackade om Sverige med en ung inkastare. Endast Zlatan var känd.

En dag i före detta Franska Indokina var till ända.
Ho´s Hytte ett stenkast från Presidentpalatset

Fyrljuset på Utklippan har de senaste åren lyst med
sparlåga. Lyskraften är numera minimal och ljuset är mer som ett dekorativt
inslag.

Nu har Fastighetsverket besiktigat byggnaderna på Södraskär
och funnit att tillståndet är sämre än man förväntat.

Troligen kommer ingen verksamhet i form av vandrarhem och
caféverksamhet att äga rum kommande sommar.

Den stora hamnbassängen skall dock var öppen. Den som fungerar som
”hållplats” för alla de som seglar över Hanöbukten, på väg norrut eller som
återvänder söderut, utan att segla genom Blekinges fina skärgård.

Nu är det klart att en flytande toatömnings-anläggning, s.k
miljöbrygga, kommer att placeras vid Möcklöbron/Senoren. Där vid den drygt 18 m höga bron passerar en
stor mängd båtar varje sommar. Som jag tidigare nämnt kommer troligen en placeras vid
Stora Ekön också.

Karlskrona och Åhus är de orter i vår närhet som planeras få
båtskrotningsanläggningar.

Den kände brottmålsadvokaten, som påverkad av starka drycker kolliderade
med en dansk utanför Aspö i Karlskrona skärgård fick ett strängt straff. De
1,35 promille som uppmättes gav 2 månaders fängelse för grovt sjöfylleri.
Gränsen för grovt fylleri går vid 1,0 promille. Advokaten överklagar naturligtvis domen.

Antalet båtmotorstölder minskade faktiskt i Blekinge under
förra året skriver BLT. Trots vårt multikriminella samhälle har polisen genom
operation Gunder fått stölderna att stanna vid 59, en minskning med 8%.

Tallebryggans Båtklubb i Karlskrona misshandlas av den så
kallade politiska eliten i kommunen. Klubblokalen som låg vid kajen försvann,
hyrorna för tre bryggor höjdes med 100% . Ett hundratal medlemmar har lämnat
klubben.

Förhoppningsvis kommer det att finnas en sedelautomat i
Hällevik kommande sommar. Försöksverksamhet pågår.

Stort GRATTIS till Helena Karlsson som fick pris som bästa
ungdomsledare i Blekinge. Helena basar för ungdomarna i anrika Karlshamns
Segelsällskap. Vi var båtgrannar när
tösen var nyfödd. Usch vad tiden går fort när man har roligt.

Roligt var det också i Ronneby när Slättanäs Båtklubb fick
följa med på en resa genom Blekinge skärgård. Det var god stämning och
arrangörerna sade sig vara nöjda. Allt kan alltid göras bättre, jag jobbar på
det till nästa framträdande, i slutet av mars. Precis som börsen går försäljningen strålande,
nästan 50 ex sålda denna vecka i Ronneby, Karlskrona, Kalmar och Tyskland.

Alltid trevligt med nöjda kunder som hör av sig. Inkom nyss.

Hallo Thomas,
Vielen Dank für die Bücher.
Die Bücher sind heute angekommen. Sehr interessant geschrieben . Super.
Danke auch für die anderen Informationen.
Das Geld habe ich heute überwiesen.
viele Grüße
Wolfgang

Nästa gång ses vi i Hanoi, förhoppningsvis i morgon.

Friedensreich Hundertwasser:Regenstag on waves of love

Onsdag

Efter en härlig frukost med frukt, youghurt, omelett, bacon
och gott kaffe från en av världens största kaffeproducenter, Vietnam, skulle vi för första
gången förflytta oss ut i den hektiska trafiken. Bussen med exklusiva
skinnstolar väntade några kvarter bort. Guiden hade gett oss rådet att hålla
kursen när man korsade en gata. Alla mopeder som kom emot en väjde undan.
Undrar om man kunde använda Kamikazemetoden, blunda och gå rakt fram?
Jag såg
under två veckor inte en enda trafikolycka förutom någon krock mellan bilar.
Visst var det jobbigt att inga trottoarer fanns i Hanois gamla stadsdel, man fick hela tiden vara på sin vakt. Folk körde mot trafiken och på fel sida.

Väl i bussen fördes vi ut från Hanoi för besök i landsorten.
Spännande att få vara i Indokina som vi sade förr i tiden. Hade precis börjat läsa när den franska fästningen Dien Bhien Phu föll. Tyckte alltid namnet lät så spännande. General Giap som ledde vietnameserna avled förra året mer än 100 år gammal.
Besök skedde på mindre
marknad, tillagning av vårrulle i samband med lunch hos privatfamilj mer mindre restaurangverksamhet Besök på
keramikverkstad följde.

Vår guide var mycket vältalande och beskrev Vietnams
historia under bussfärden. Det var en njutning att lyssna. Inga ständigt
återkommande ”liksom”, ”eller hur”, ”va” eller ”så att säga” som jag själv har
svårt att undvika. Nu sken också solen efter ett dimmigt Hanoi.

Träffade några trevliga medresenärer som var bekanta med
den granna bilhandlardottern på Ekö. Hade besökt ön flera gånger. Det fanns annat fint folk också, sådana som seglade Scanmar. Det är klass på Jambos resor.

Vi hade nu nosat lite på atmosfären i Vietnam. Kände mig trött
när vi återvände till hotellet. Tupplur eller stadspromenad? Sova kan jag göra
i graven, fast jag skall ju kremeras. Hur skall det gå till? Nåväl, ut på stan
bland alla mopeder. Ner till sjön som låg i centrum. En promenad runt densamma
innan solen går ned orkar man väl.

Efter några minuters betraktande av folklivet dyker två unga
damer, knappt 20 år gamla, upp. ”Can we walk with you?” Konstig fråga tycker jag.
De är säkert bara ute efter min kropp. Men visst fick de gå med mig. Påstod att de
studerade logistik vid Hanoi-universitetet. Mina meriter inom området bestod av
ett läromedel på 36 sidor om transporter (Esselte 1976) samt rederitjänstgöring
1,5 år och att jag kört mjölken på Tempo i Karlshamn sommaren 1964. Damerna var
djupt imponerade över dessa meriter. När jag försökte lära dem uttala ramsan
”Lager inte i skjul utan på hjul” gick jag däremot bet.

De hade en förmåga att fråga mer än tio vise kunde svara på.
Engelska språket var inte deras starka sida men vi tog oss fram sakta vandrande
längs strandkanten, ivrigt betittade av infödingarna. Jag frågade studentskorna
varför folk tittade så på oss. Om jag fattade saken rätt så var de imponerade över
att flickorna kunde konversera en ”långnäst” som europeer kallas.

Nåväl, jag får väl bjuda damerna på något. Man har ju själv
varit fattig student. Vad önskas? Drink, liten matbit eller … ? Vi vill nog
gärna ha glass var svaret.

Glassbar uppsöktes och jag bad dem vänta medan jag tvättade
händerna. När jag kom tillbaka hade de köpt tre glassar och vägrade först att
ta emot min betalning för inköpet. Hotade med uteslutning ur partiet varvid de
föll till föga. Utbytte mailadresser, varefter jag sakta och försiktigt sökte
mig hem till de två väntande dubbelsängarna. Synd med sådan överkapacitet kan man tycka.