Papa lämnar Blekinge skärgård för Vietnam 4

Torsdag

Väckning var beställd och bestämd av reseledningen till kl.
0630. Vi skulle gå på mausoleum och för att undvika köerna vid sådana populära
tillställningarsmiley skulle vi upp tidigt.

I frukostmatsalen var det full rulle. Den stackars
omelettsmeden hade lång kö men hjälp av assistent. Jag rycktes med i haussen
trots att jag annars sällan äter ägg och bacon till frukost.Nu var det ju redan betalt så det gällde att passa på. Gott
som omväxling till hemmafilen och sommarens handplockade blåbär.

Ut i Hanois morgonrusning och utan att bli överkörda tog sig
alla 24 medlemmar upp i den fina bussen med skinnfåtöljer. Vi förflyttades
genom den franskinspirerade staden med dess koloniala arkitektur och många
parker

Vid Ho Chi Minhs (1890-1969) mausoleum var det strikta
regler som gällde. Inga kameror, inga samtal eller händer i fickorna när man
köade fram till den lille mannen i sin sarkofag. Hela operationen eller spektaklet gick snabbt
och smidigt, övervakad av strikta militärer i vita uniformer.

Mannen som själv inte ville ligga så här utan kremeras var med och bildade
både Frankrikes och Vietnamns kommunistparti.Han bodde nämligen i Paris i början på 1900-talet. Hur mycket blod han hade på sina händer har jag glömt. Får väl ta fram Kjell-Albin Abrahamnssons bok:”Låt mig få städa klart”. Några tiotusental var det minst. Kommunister har inte hyllat människovärdet när det kommit till praktisk handling.

Den stora paradplatsen framför begravningslokalen påminde i
storlek om den i Havanna där Fidel brukade hålla sina flera timmar långa tal.
(se Kubaresan). Massor av skolungdomar och soldater köade för att komma in och
bese den avlidne folkledaren.

Besök gjordes vid presidentpalatset en stor fransk byggnad
och i omgivande trädgård. Ett hus i teak
som Ho helst bodde i. Hade väl kostat en del om det legat i Blekinge skärgård.

Solen sken och det vimlade av glada skolbarn, turister och
soldater.

Vi fortsatte till lite tempel och Litteraturens tempel
varifrån filosofen Konfucios läror spreds. Här var ett liv och ett kiv eftersom
Hanois alla grundskoleelever tycktes ha samlats här. I alla fall mellanstadiet
om det fortfarande heter så. Glada barn som i långa rader vinkade glatt åt den
shortsklädde gamle skolläraren.

Lunchen innebar buffé av god kvalitet och smak. Som
avslutning uppsöks toaletten innan vidare bussfärd.

Charmiga Chatarina undrade vad jag gjorde på damtoaletten. ”Vet Du inte att jag genomgått könsbyte.
Hormonbehandlingen har dock inte lyckats få bukt med skäggväxten
.”

Fast jag kunde kanske sagt som den kände stå-upp komikern
från Norrland.

Ronny Eriksson är i svår
nöd när han smiter in på en toalett
markerad ”kvinna + handikapp”

När han kommer ut efter
förrättat ärende står en dam och väntar på sin tur. Hon börjar skälla ut denne
skäggige,
190 cm
långe karl och frågar om han inte förstår dörrens symboler.

Ronny: ”Hörrudu, jag är kvinna och ser ut så här
och det är ett jävla handikapp!”

Programmet var intensivt denna dag. Nu skulle det åkas
rickschaw. Jag minns med fasa en sådan resa i Hua Hin, Thailand. Jag ville
gynna det lokala näringslivet fast det visade sig vara en övervintrad hippie
som skulle ta mig till mitt hotell. Punktering på ett av hjulen gjorde att han
fick göra skäl för övenskommen ersättning.

Nåväl, 24 fordon drog iväg in i gamla stan. Inte så särskilt
upphetsande och jetlag gjorde att jag hade svårt att hålla mig vaken. Kan också
ha berott på att jag umgicks med alltför unga damer kvällen innan.

Nåväl, vår duktiga reseledare gav oss någon timme ledigt
innan Vattendockteatern. Den var tekniskt intressant och väl värd
biljettpriset som ingick i resan. Njöt mer av den kvinnliga delen av orkestern
som tonsatte spektaklet. Vi hade parkettplats.

När kvällen kom var man ganska mör. Hotellet hade
internetstation och man kunde gjädjas åt att dessa fantastiska män i sina
flygande maskiner till viss del fått ta konsekvenserna av sitt agerande. Som
aktieägare i SCA är inte egna framgångar så dumma men andras olycka är inte heller
att förakta. F.d. statsrådet Sundström har skyndat att betala tillbaka och med
journalistkåren i ryggen går han naturligtvis skadeslös ur historien. Cervenka och Isaksson med flera på Sv. Dagbladet kommer säkert att bli prisade efter förtjänst. Roligt att det finns journalister som fortfarande har yrkesstoltheten i behåll.

Avstod från supé eftersom lunchen var så stadig och bra.
Gick en runda i gamla staden med de 36 gatorna. Drack en kopp vietnamesiskt
kaffe, snackade om Sverige med en ung inkastare. Endast Zlatan var känd.

En dag i före detta Franska Indokina var till ända.
Ho´s Hytte ett stenkast från Presidentpalatset

Leave a Reply

Your email address will not be published.