Blekingska kolafat, bra båtar i Vietnam

Söndagskvällen bjöd
på en stilla promenad i det trivsamma Hoi An. Staden är känd för sina skräddare
och klädbutiker. Även sortimentet av skor var stort. Allt kunde man få uppsytt
inom ett dygn.

När jag botaniserade bland skobutikerna fick jag ofta frågan
om min ålder. En kvinnlig expedit var väldigt artig och gissade väldigt mycket
fel. Hon fick tipset att uppsöka en optiker eftersom hon sannolikt hade grå
starr trots sin ringa ålder.

Vår guide förklarade att dessa frågor om ålder var ett sätt
att visa respekt. Asien är tydligen inte lika åldersfascistiskt som hemma i
Sverige där ungdom går före erfarenhet och kunskap.

Fann ett par snygga skor lämpliga vid landgång från s/y
Johanna till passande hamnkrog. Strax efter drabbades jag av ett hårt slag i en
klädbutik. En kvinnlig expedit klappade mig på magen och utbrast ”Happy Buddha!”. Beslut togs genast att inställa kvällens
supé. Hon hade ju rätt tösen. Alltför omfångsrika frukostar, luncher och
middagar hade orsakat att jag kunde misstänkas vara i en begynnande graviditet.


Inte mitt hotell vid flodens mynningsmiley

Jag svalt inte när jag satt på min balkong och utbytte
tankar med den trevlig grannfamiljen som kom från Skåneland. Månen var även denna sena
kväll liggande som vanligt är här nere kring ekvatorn. Vi befann oss 15,5
grader nord om linjen (ekvatorn) så kvällstemperaturen var behaglig.

Måndag

”Another
bloody day under the sun”. Väcktes av misstag redan 0630 trots att dagen
skulle vara programfri. Gjorde inget eftersom jag redan var vaken. Hade
förträngt uttalandet om Buddha och intog en lika stadig frukost som tidigare i
trädgården. Ägg, bacon, frukt,pålägg, croissanter, juice och kaffe måste ju
lägga sig på hullet.

Idag skulle jag återigen få se havet. Hotellets shuttlebuss tog
mig efter mindre strul de fyra kilometrarna ut dit där Thu Bon-floden möter
havet. Jag missade första turen eftersom min 20 år gamla Rolex (original copy)
tagit en tillfällig time-out.

Hotellets egen strandtomt hade havererat i en storm från
sydost men knappt 100 meter
norrut kunde man vandra på en enastående
fin strand. Väl så fin som i Mexico, syd Playa del Carmen eller Isla del
Holbox.

Att den gamle sailorn njöt bland alla snäckskal, vågor och
solglitter förstår Du säkert. Badbrudarna i Vietnam hade precis som sjöfågeln i
Blekinge drabbats av vitaminbrist (?). De var väldigt sällsynta men det kanske
berodde på att det var måndag.

Fiskebåtarna var väldigt märkliga. De påminde om blekingska
kolafat. De vrickades med en åra och det fungerade bra. Jag fick äran att
hjälpa en fiskare att sjösätta sin farkost. Han tog sig elegant ut genom brotten
även om en våg höll på att välta ”fatet”.

Efter knappa tre timmar på den härliga stranden återvände
jag till baslägret. Då hade jag också hunnit beskåda en ung machokille klättra
upp i en palm och skörda kokosnötter. Han inspekterade palmerna som en matador,
naturligtvis med bar överkropp, innan han vigt och snabbt klättrade upp i
palmens krona.

Man förstår varför antalet dödsolyckor orsakade av nedfallna
kokosnötter är så vanliga när man hör dunsen från nöten när den föll i
presenningen som fångade upp nöten.

Leave a Reply

Your email address will not be published.