Bryggan Herrgårdsviken
Jag har inte försvunnit med en kvinnlig dansk turist om mina
ärade läsare trodde det. 
Reaktorn, datamaskinen, computern eller vad Ni vill
kalla datorn har varit obrukbar efter att modemet slutat fungera.
Dessutom har beställningsfunktionen på min hemsida också
varit ur funktion. Leverantören av denna gratistjänst har bara lagt ner
verksamheten och meddelar några veckar senare att så är fallet. Mycket
dåligt!!!!!
Beställ genom att maila tills ny funktion anskaffats (thomas@blekingeskargard.com).
Nåväl, lördagen blev fin vid den fina bryggan i
Herrgårdsviken. Passagerarbåten Vittus lägger till på bryggnocken och jag
störde inte seglationen. Istället avtågade jag mot Hantverksföreningen
Skärgårdskraft som ligger en knapp kilometer från bryggan och i anslutning till
det stora stenbrottet Vrålebo. Det är
alltid trivsamt att besöka hantverkshuset och stenbrottet är väl intressant för
dem som inte sett Sternö blåberg och Sternö Vindhamn. De kan man kalla
stenbrott. Men skyltarna som berättar om verksamheten i Vrålebo är bra.
Innan jag avseglade mot öster satt jag och njöt av
sommarprataren och författaren Jonas Johansson. Det blir nog en ny Ehrenmark av
honom – i egenskap av sommarpratare. Boken, ”Mannen som klev ut genom fönstret”
har ju nått världsrykte och trots min inledande tveksamhet föll den mig i
smaken.
Långören
Under seglingen mot öster kunde jag konstatera att bryggan
på Östra Hästholmen (Nr. 34 i Gö – Kalmar) fortfarande kunde användas. Nästa
dag skulle gäster hämtas i Torhamn och efter viss tvekan gick jag till Långören.
Här finns inte mycket svängrum och passagerarbåtarna Vittus
och Ungskär skulle båda anlöpa strax efter. Jag backade upp s/y i Johanna i dyn
syd om bryggan och väntade till alla passagerarbåtar lämnat ön varefter s/y
Johanna parkerades långsides en mindre fiskebåt förtöjd vid Långörabryggan.
Övriga platser upptogs av några motorbåtar.
Långören med sin bygata och gamla lotstorn besöker jag ofta.
Numera har jag lärt mig att gå emellan nord och ostpricken och inte se dem som
en enhet
. Den livaktiga föreningen på Långören har fått bidrag att röja upp på
ön som tidigare var rätt svår att vandra på. Nu finns det vandringsleder på
denna lilla ö som bjuder härliga utsikter. ( Nr. 40 i Gö-Kalmar)
En av de drivande krafterna på ön, professor Björn Berglund,
informerade mig om att man fått EU-bidrag för arbetet. I det trevliga samtalet
fann jag uppgiften att får älskar slånbärsbuskar mest intressant. Jag trodde
getter var det bästa för att rensa upp i vår skärgård som alltmer växer igen.
Kvällen bjöd på regn efter en flödande sol nästan hela
dagen.
Batteri Långören (1/3)
På söndagen blåste västan frisk och jag gick för motor den
korta biten in till Torhamn som är en ”skithamn” i frisk väst till syd. Min
jolle som jag hade på släp oroade folket på de få gästbåtar som fanns i hamn
men jag lyckades med hjälp av vinden göra en “mycket väl godkänd” tilläggning vid
den flytbrygga som nu ligger mitt emot hamninloppet. Att det inte fanns några
förtöjningsringar på den sida jag lagt till på är smällar man får ta
. I en
nyproducerad turistbroschyr som jag nyss fått i min hand beskrivs Torhamn som
en säker och skyddad hamn. Klart
vilseledande marknadsföring som bör leda till att hamnavgiften kan krävas
tillbaka. Ligg i Sandhamn (Nr 42) vid frisk SV-V! Avståndet är kort till Torhamn.
Min IT-chef med damer dök snabbt upp och avgången blev lika
lyckad som ankomsten. I den friska vinden hade jag målet att visa Torumskär där
U 137 gick på grund och sedan anlöpa Ungskär. Allt gick bra men syd om Flakskär
gick det lite sjö varför jag för första gången fick pröva IT-chefens handburna
Gps-plotter som tog oss igenom ”hålet” mellan Flakskär och Handskarna. En
märklig upplevelse för en som bara använder kompass, ekolod, logg och sjökort.
Jag blev faktiskt lite villrådig när jag skulle växla tillbaka till ”de riktiga” hjälpmedlen. Hade liksom tappat
rytmen.
Ungskär med inseglingsmärke från ostsidan
Att gästerna uppskattade Ungskär (Nr. 39 i Gö-Kalmar) är självklart. En, så
mycket att hon gick vilse på Mellanskär bland alla enbuskar och fick lotsas
tillbaka via mobilen. Med hjälp av m/f Ungskär kunde gästerna ”återsändas” till
Torhamn och väntande privatchaufför. Pris 25 kr/person enkel resa. Restid cirka
1 timme. Själv hade jag för avsikt att
kvarbliva på Ungskär och ville dessutom inte utmana ödet med nya tilläggningar
i Torhamn. Vinden var fortfarande frisk.