Category: Vågskvaller och sanningar

Resan till Basel gick bra. Naturligtvis har jag osedvanligt
försigkomna och intelligenta barnbarn men jag tänker inte trötta Er med några
detaljer om detta. Vädret i Blekinge under min bortovaro har varit enastående
fint så när jag återvände till ­­­­­­fäderneslandet blev det Matvik direkt.
Trots att kvällen var ljuvlig var det väldigt tyst och knappast någon människa
ute.

Evert på Kalvö har hittat en flagga flyta med tillhörande
gösstake eller flaggstång vid brygga 8 eller 9.

Förvaltningsrätten från Växjö har synts fara ut i skärgården
i bästa sommarväder. När tjänsteärendena bjuder på sådana förhållanden skall
man inte klaga på statens kaka.

Snart börjar den stora militärövningen Northern Coasts 2013
som jag skrev om i slutet förra året. Den pågår mellan 6-19 september. Då lär
det bli lite fart i den nu tysta skärgården. Undrar om man vågar ligga vid Harö
då? Får väl kasta passet i sjön så går det säkert bra.

På min väg till Hanö i onsdags mötte jag en kustkorvett i
Bokösund. Kunde inte motstå att testa om gamla traditioner lever varför jag
hälsade med flaggen. Jodå en mörkblå sjöman kom ut ur styrhytten och halade den
tretungade flaggan. Undrar vad han tänkte?

På Hanö kunde jag njuta av en av Ankis härliga sillamackor.
God och vackert presenterad. Mycket gott var det också på torsdagslunchen då
stekt skrubba kunde intagas.

Den fina och trivsamma restaurangen stänger för säsongen nu
till helgen.

Ulla Niemi: Boet

Hanö slår förra sommarens besöksantal och når i närheten av
3000 båtar. I helgen hade man cirka 45 båtar och under den gångna veckan drygt
ett tiotal varje kväll. Tyvärr har man hela sommaren haft problem med
Internetanslutningen och Wifi eller vad det nu heter har inte fungerat i
hamnen.

En känd seglarprofil från Karlshamn fick under stora
dramatik kasta sig i vattnet från Postbryggan när skeppshunden, taxtiken, ramlat i sjön utan flytväst. Mycket folk vid brevlådorna
kunde hjälpa till att bärga både hund och husse.

Andra kändisar som syntes på ön var bröderna Tallhage från
Kalmar/Oskarshamn på väg upp i dieseldiket. Fick säkert lika bra vind som
undertecknad hade mot Simrishamn där jag nu njuter i en stilla och mycket
välskött hamn. Utanför Stenshuvud blev sjön otroligt orolig. Vågorna, inte
särskilt stora, kom från alla håll. I den nordgående strömmen uppstår detta
fenomen enligt hamnchefen för gästhamnen, Jan Ljunggren. Till och med
Kustbevakningen, KV 202, gled i timmar långsamt fram (1 knop) mot Stenshuvud för att
inte gå under. Eller så åt man bara middag. Man kom lyckligt i hamn vid
21-tiden vilket också var fallet för s/y Johanna.

Nu skall jag njuta av den fina lilla staden, gå en promenad
på den fina stranden norr om hamnen, kanske njuta av en god måltid i anrik
miljö på hotell Svea. Jag är ju på tjänsteresa för att samla in sommarens osålda
exemplar som inte är särskilt många.

Trevlig helg tillönskas alla! Vi kanske ses i Liverpool
eller i Allinge.

Under helgen som gick kunde
man höra bongotrummor och Ulf Lundellkonsert i Hällarydsskärgården. Lustigt att
man inte behövde starta upp Kölöverket. Vindkraftverken stod nästan stilla i
den svaga vinden.

Karlshamns Segelsällskap
arrangerade den årliga Tärnö Runt-seglingen på lördagen. Vindarna var svaga och
placeringarna växlade kraftigt under seglingen. Jan Erik Karlsson i sin Express
vann. För övriga resultat se Karlshamns Segelsällskap hemsida.

Innan regnet kom på
söndagseftermiddagen så jagade kustbevakningen olagliga fiskeredskap bland
kobbar och skär. Är det Revaprojektet som alla talar om? Så här skriver en öbo
på facebook:

Jag blev lite nyfiken i eftermiddags när jag såg kustbevakningen i
skärgården. Jag undrar vad de har för sig tänkte jag och körde efter en av
deras ribbåtar som de sjösatt från det större fartyget.
Snacka om att jag blev paff, jo två personer åkte omkring i ribben för att leta
efter otillåtna fiskenät och de körde bokstavligen och letade mellan stenarna
om det möjligen kunde tänkas finnas något olagligt där Vad tror ni en sådan
insats kostar? Dessutom på en söndag som torde vara försett högt med
ob-tillägg.

Kan det verkligen stå i proportion till vad ett olagligt litet nät kan ställa
till med?
Om man sätter det i relation till hur många gånger man kan köra över
Öresundsbron utan att varken gränspolis eller våra tullare finns på plats så
känns det som ytterst felprioriterade resurser!!
Skärpning och dags för att lägga våra gemensamma resurser på vad som är
viktigt!

I Matvik flöt riktig olja på
vattnet i lördagskväll enligt min sagesman. Brandkåren var på inspektion under
söndagsförmiddagen. Då var oljan tydligen försvunnen.

Vid min brygga har vi
trädstolpar som slagits ner i havsbottnen för akterförtöjning. De tidigare
stolparna sågades av någon meter från botten och band lades mellan gammal och
ny stolpe. Nu har min stolpe vridit sig och förtöjningsbeslagen riskerar att
skada båten när man går ut genom öppningen. Anmälan gjordes bara för några
dagar sedan till hamnfogde Johansson och redan idag på morgonen kom dykaren
Lars Inge Böckman från Dyk- och Marktjänst i Sölvesborg för inspektion. Alla
beslagsbanden längs hela bryggan var upprostade! Nya utgifter för kommun och i
slutändan oss båtägare.

I bladet läser jag en
insändare av landstingsrådet Per Ola Mattsson där han säger att S vill bevara
Väggaskogen mellan Väggaskolan och fiskhamnen för det rörliga friluftslivet.
Han nämner inget om att öppna Restaurang Saltsjöbaden. Det är stor skandal hur
politiker och tjänstemän hanterat denna unikt belägna restaurang. Ta in Conny
Nilsson, festivalgeneralen, i den stiftelse som formellt står som huvudman för
restaurangen. Denne herr Nilsson verkar ha både kompetens och handlingskraft och kan säkert öppna upp denna outnyttjade pärla.

Läs insändaren på http://www.bltsydostran.se/opinion/debatt_blt/karlshamns-grona-lunga%283894472%29.gm

A própos handlingskraft så
har Kalmar nu satt upp en stor skylt med namnet Kalmar ute vid Kalmarsund. Allt
för att locka båtturister enligt Nicklas Hellström. ”Oj då, där ligger ju Kalmar,
kanske skall vi lägga till” säger den förvånade skepparen till besättningen.
Hur många tror Ni tänker så?

Om Ni googlar på Zatasail.se
så får Ni upp en blogg om segling i Blekinge. Ni får också veta att den hamn
som omnämns mitt på sidan 24 i nya versionen av ”Natur- och gästhamnar i
Blekinge/Gö-Kalmar” har stängts av Fortifikationsverket pga rasrisk. Det är visst en eller två brädor som är lite
murkna. Det är tydligt att det finns några på Verket som inte gillar båtägare.
Se bara vad man gjort med alla krigsförtöjningsplatser som var utmärkta
tilläggsplatser för båtägare. Man har sprängt bort dem! Åberopar säkert
säkerhetsskäl. Jag säger som Calle Lidbom i grälet med Anders Björk: TRAMS!

Social webbcamp på Tjärö
växer och breddas i innehåll. Specialtåg, tillfälligt bättre
internetuppkoppling och mycken publicitet i media. Inte ens de åtta
vindkraftverken i Hakarp lyckades störa stämningen.

Pumphuset vid Seglarbryggan
på Tärnö är färdigbyggt. Någon WC blev det inte. Det kunde ju tyckas rationellt
och ekonomiskt för den oinvigde. Det är ju ändå våra pengar man hanterar.
Antagligen kommer dusch och WC byggas borta i Kåsakroken enligt min sagesman.
Kanske blir det ändå wc vid Seglarbryggan.

På Östa Bokö och Fölsö finns
fina hygienutrymmen med varmvattendusch ute och bl.a. handikapptoalett med
skötbord. Östra Bokö är en barnvänlig ö och uppskattas även av kanotister som
ibland har läger här. Öns natur är i min smak med mycket hällar och ögongodis.

Vi hörs om jag överlever det
internationella uppdraget som väntar. “Barnpassning a la Basel” är projektnamnet.

Tack för att Du följer
bloggen på www.blekingeskargard.com
I juli månad slogs rekord i antalet
besökare. Sedan sist har VM för segling med Blekingsekor avhållits vid
Kalvaholmen och på fjärden runt Joppö i Hällaryds skärgård. För femte året i
rad vann en Ronnebyeka den stora klassen med Mikael Aggebrant som skeppare.
Mats Hedfors från Karlshamn vann lilla klassen. Antalet deltagande ekor var 27
stycken varav en fick mastbrott. Seglingarna har ägt rum under många somrar nu,
kanske mer än 20 år.

Nu vänder det för
båtförsäljningen. I Matvik har en större havskryssare avyttrats och en annan,
något mindre, har haft flera hugade spekulanter på besök.

På natten mot fredagen den 9
augusti gick vinden över på väst och några Maxibåtar som låg förtöjda vid den
så kallade Seglarbryggan på Tärnö fick en obehaglig upplevelse när vinden
pressade på. Förtöjningsringarna på flytbryggan släppte och viss kalabalik
uppstod naturligtvis. Båtarna fick förtöjas om genom långsides förtöjning.
Bryggan låg i alla fall kvar.

Själv fick jag under
torsdagen en fin segling ner till Hällevik i den ostliga vinden. Hade
funderingar på att lägga mig långsides den fina träbryggan i gästhamnen för att
kunna marknadsföra mina produkter. Fann dock en attraktiv liten lucka borta vid
södra pirens mer stillsamma träbrygga där jag med viss kreativitet fick plats.
Tur var väl det, för under natten sjönk vattenståndet och de båtar som valt de
platser som jag först tänkt fick stora problem. Grundkänningar och mantågsstöttor
som gick mot bryggkanten i den friska västvinden. Jag sov lyckligt ovetande om
detta i splendid isolation. På fredagen sken solen över Härliga Hällevik och
hamnen var full av båtar. Flaggning med fullt signalställ var vanligt
förekommande när festivalen som hade mjukstartat på torsdagskvällen invigdes
fredagmiddag med festivaltåg.

I sydvästra delen av hamnen
har hygienutrymmena ytterligare byggts ut. Piren har illuminerats så nu minskar
risken att snubbla när man stapplar hem i mörkret på den mäktiga piren. Vita
förtöjningstampar syns även i mörker, så inte den nya trenden med svarta
tampar. Som gammal skogsmatros lyckades jag undvika att fällas av tre olika
svarta linor varav en var min egen. Lätt på foten som en ballerina tog jag mig
ombord i den ljumma och sena kvällstimmen. Alla vitfåglar som brukar ha sitt
natthärbärge på denna pir verkar inte gilla tradjazz. De hade flugit sin kos.

Nöjda tyska kunder meddelade
att även i år hade den stora tyska båttidningen Die Yacht skrivit om Blekinge och
mina skrifter.

På lördagen var jag inbjuden
till Gyön och hann med ett stopp på Hanö och Restaurang Briggen. Här är det
inte halvfabrikat som gäller. Hemmagjord potatismos och hovmästarsås, riktig
grädde och en fin miljö, både ute och inne. Efter leverans och måltid fortsatte
seglingen i frisk sydvind mot Svalemålaviken. Där blev det lite cirkus för de
sommarboende i det gamla fiskeläget. Tänkte ligga för ankar med stäven mot syd
och aktern mot flytbryggan. Fick bra fäste med lång ankarlina ute. Efter hjälp
av en inföding, i alla fall en sommargäst, fick jag också iland en förtöjning.
Gamla Johanna rörde sig oroligt i den friska vinden. När Gyöexperten , Leif
Olsson, kom ner till bryggan och vi skulle gå en promenad i de fina
omgivningarna började s/y Johanna närma sig bryggan. ”Dä gaur inte” sa jag till de två hjälpsamma män som
anslutit. Leif föreslog Garnanäs som alternativhamn. När jag skulle ta upp
ankaret fastnade ankarlinan vid roderskäddan. Inte en gång, utan två! Som tur
var hade jag en mjuk fiskekula i änden av ankarlinan så när jag släppte flöt
ankarlinan upp fri från rodret. Samtidigt pressade vinden båten farligt nära
flytbryggan. Alltså små marginaler att manövrera på.

Sommarfolket tackade för
underhållningen när yachten stävade ut från Svalemålaviken och vi vinkade glatt
till varandra. Tack alla tre inblandade förutom Leif som istället får lite
gratisreklam för sin nya bok om vanligt folk genom tiderna på Gyön. Boken har
blivit försenad men beräknas utkomma i september med titeln: Två unika fiskelägen, Gyön och Garnanäs. Läs mer på www.ad-mare.se

Garnanäsviken erbjöd bättre
skydd och på kvällen vred vinden mot väst så på morgonen efter en trevlig kväll
hos Leif och Kerstin låg viken stilla.

Avslutningsvis kan jag inte
undanhålla mina läsare en rubrik som jag fann på BLT:s webb.

Karöbåten kördes sönder i vinterisen.

Julbord/Båten kan ha skadats när
SD-ledningen skulle äta julbord.

Av förklarlig anledning har
denna nyhet inte kommit in i Karlshamns Allehanda. Jag fortsätter att roa mig
med Åke Ortmarks memoarer, Makten och lögnen.

Glöm inte att det börjar komma björnbär och blåbären växer till sig hälsar Thomas och förstestyrman.

“Välkommen i det gröna sa flickan och strödde persilja på magen”

Om vi börjar där jag slutade i förra avsnittet så har AAK nu också köpt
ett turkiskt företag så nu blir det magdans på nästa personalfest. Grattis alla
på Sojan i Karlshamn! Nordea har höjt riktkursen till 410 kr.

Visfestival har det varit i i Spraglehall, en härlig plats att besöka om
Du lägger till i Hörvik eller Krokås. Fler detaljer hittar Du naturligtvis i
Natur- och gästhamnar i Blekinge/Sölvesborg-Gö.

Dramatikerna Stig Larssons bok ”När det håller på att ta slut” var väl
ingen höjdare att läsa men däremot hade Torbjörn Flygt lyckats skapa en
spännande atmosfär i ”Var man”.

Nu njuter jag av Åke Ortmarks frispråkighet i sina memoarer ”Makten och
lögnen”. Det gör inget att den är stor till omfånget. Han har mycket att
berätta om mina stora intressen, politik och journalistik. En hel del förfärliga
avslöjanden görs om hur det gick till på vårt statsägda public-serviceföretag
SVT. För sådant sker väl inte nu?

En stor råtta , stor som en mindre vildsvinskulting, observerades i Matvik.
Inte konstigt som det ser ut kring miljöstationen. Det sägs att svenska folket
är miljömedvetna, det tror jag inte alls på. I alla fall inte sommargästerna
eller vilka det nu är som ställer allt från toastolar, kylskåp, plastsäckar med
mera utanför de överfulla containers som finns. Miljöförbundet Västra Blekinge
gör inte heller sitt jobb. Det är inte Karlshamns kommun man skall klandra i
denna fråga.

Kulturnämnden i Region Blekinge tycks vara helt frikopplad från
verksamheten trots att de lyfter för gemene man bra arvoden från
skattebetalarna. Jag citerar ur en insändare i BLT: ”Ny kulturchef har
tillsatts. Ledamöterna fick först genom lokalpressen veta vem som tillsatts.”
Karin Brunsberg vice ordf. i Kulturnämnden.

Gamle byråkratiexperten C.N Parkinsson. inte bara ler, han storskrattar i
sin himmel. Blekinge är fantastiskt, i alla fall Region Blekinge.

I lördags träffade jag den serviceinriktade Lars Bylin och hans Jenny som tagit över ledarskapet på
Tjärö och Guövik. Paret har tidigar drivit välskötta och fina Åhus Gästgiveri
varifrån jag har fina minnen av ålagillen under slutet av 1900-talet. Vi
seglade dit under några år för att njuta av denna delikatess i olika former.
Fångade man med ögonen förbundna en ål i en tunna snabbast, fick man
presentkort och ett torkat ålskinn att bäras till högtidsdräkt.

Jag skulle leverera mina skrifter till Jessica på caféet på Tjärö dit
numera receptionen flyttat. På konferensbyggnadens trädäck pågick
bröllopsfestligheter i den varma sommarkvällen. Bryggan för Blekingetrafiken
(Korpabryggan) är förbjuden tilläggsplats för fritidsbåtar men eftersom
Vindskär gått sista turen för dagen tyckte jag att jag kunde lägga till för ett
snabbt leveransbesök. Naturligtvis kom då källarmästare Althin in till bryggan
med en fin liten passagerarbåt ”Sjörök av Bökevik”. Efter ett kort meningsutbyte
löste sig det hela till allas belåtenhet.

Alla var inte lika belåtna när en extremt stor motorkryssare från en stad
nära mig sökte sig in till gästhamnsbryggan på Tjärö under veckan som gick.
”Titta där kommer en finlandsfärja” utbrast någon. ”Färjan” tog enligt min
sagesman med sig ett mindre antal ankarlinor i den inte särskilt djupa hamnen.

På Hanö pågår underhållning på onsdagskvällarna i Restaurang Briggen.
Buffén som serveras sägs vara något alldeles extra. Senast idag uttryckte en
känd företagare sin stora belåtenhet med maten därute på den fina ön. I Hällevik
är däremot restaurang Lax och vin stängd. Kommer dock att öppnas tillfälligt i
annan regi under Jazzfestivalen.

Jag har i min hand en
insändare av Ingrid Hermansson, känd centerpolitiker från Nättraby. Hon
berättar i BLT att ny lagstiftning kommit som säger att djur skall ha daglig
tillsyn. Friska får på en ö skall alltså ha daglig tillsyn och nyfödda, skadade
och sjuka djur skall ha extra tillsyn. Nu förstår Du säkert varför våra öar
blir mer och mer förbuskade. Fåren skall ha det bättre än vissa pensionärer.
Människor som fyllt nästan hundra år nekas särskilt boende men frigående får
bevakas varje dag.

Insändaren innehåller också
en hyllning till Graceprojektet, politiker som hon är. På Brorsö i Hällaryds
skärgård (ingår i Graceprojektet) sägs myndigheterna ha kränkt den privata
äganderätten. Sanningshalten i detta är inte bekräftad. Sanning är dock att
Länsstyrelsen i Blekinge landsatt några får på Yttre Ekö. En ö som knappast
besöks av det rörliga friluftslivet. Varför man låter Harö växa igen övergår
mitt ringa förstånd.

”Vi vill ha rajn, vi vill ha
rajn” ropade de skånska bönderna när Jean Baptiste Bernadotte´s blivande
drottning klev i land i Ystad. Desirée
blev smickrad, hon trodde de ropade Vive la reine! (Leve drottningen). Jag har åkallat alla gudar från Tor till
Allah och nu har äntligen blåbären fått lite väta. Det finns blåbär men de är
små. Hoppas de tillväxer efter den rejäla dusch vi fått under juli månads sista
tisdag och onsdag.

I slutet av veckan är det
Skärgårdsfest i Karlskrona och veckan därpå har vi Jazzfestival i härliga
Hällevik. Hoppas Klaura och Frasse får fint väder och ett fint program. Att
programmet i Hällevik är av hög kvalité vet vi sedan tidigare.

Segla försiktigt!

Vi har haft högvatten sedan sist vi hördes. Det måste bero på alla båtar
som gett sig ut i skärgården. Klart att vattnet stiger då.

Nej det var inte sant att Landstinget i Blekinge planerar för fler hemska
vindkraftverk i vårt vackra landskap. Claes Jansson lät vänligt men bestämt
avfärda vad Stygge Sture informerat mig om när jag var inne för att fylla på
hans lager. Inte heller var det sant som stod i BLT med anledning av att en
massa importerade ålyngel släpptes ut i Maraviken på Eriksberg. Det påstods att
ålarna krossades i vindkraftverkens turbiner. Mycket kan man beskylla
vindkraftverken för men några turbiner som krossar ålar har de inte.
Rättelse kom naturligtvis i nästa nummer. Vems var felet undrar i alla fall
jag? Inte tror jag på Tryckfelsnisse.

Kantarellerna är inte så många. De jag hittade fick Hanne som jag
berättade om i förra avsnittet. Man skall vara rädd om sina kunder. Fler kunder
föranledde också tidningen Commersens artikel om skribenten i veckan som gick. En
alltför vänlig artikel men redaktör Enckell påstår sig vilja vara med och sätta
Blekinge på kartan och då måste man ju visa det i handling. En del är mer för att bara prata.

Ibland måste man lämna skärgården för att förlagslogistiken skall
fungera. Leveransen till Lotta på Nautical i Simrishamn skedde med Schenker till
en tredjedel av priset av vad Post Nord debiterar. Tänk på det nästa gång Ni
skall skicka paket. In- och utlämningsställe finns över hela landet. I
Karlshamn använder jag Bennys Livs. Det finns tomma paket att köpa men man kan
också använda egna. Det paket jag köpte var säkert konstruerad av en
världsfrånvänd ingenjör. Alexander och jag fick bygga om för att få plats med skrifterna. Man
upphör inte att förvånas. Ta in lite folk från IKEA är rådet jag vill ge.

Vädret har ju varit enastående med sol och fullmåne så solglasögonen har
fått sitta på hela dygnet. Friska vindar har inte heller saknats. En segling
med en kvinnlig affärsjurist och hennes far fick s/y Johanna att frusta i de
hårda byarna (Hanö 17 m/s) trots att vattnet var smult. Skärbrädan lämnade sin
fasta plats ovanför bestickslådan. Stekpannan kom utfarande från ugnen eftersom
spisupphängningen var låst och inte kunde följa med i lutningen. ”Advokater och
soldater, satans kamrater” tyckte jag mig höra den gamla damen, s/y Johanna,
muttra inifrån skrovet. Fadern var stolt, juristen var glad och uppe i sin
himmel satt nog farfar den gamle havskappseglaren och log i mjugg. Skepparen på
Johanna var nöjd över att grejerna visat sig bestå prövningarna. En god middag
hos gästerna, en härlig mångata och Gåsfetens röda blänk i fjärran gjorde att sommarkvällen blev
minnesvärd.

Ett stort tyskt segelfartyg passerade in mot Tjärö och låg sedan förtöjd
på Tjäröfjärden i lä av norra Eriksbergslandet. Säkert en mängd tyska
pensionärer varav hälften titulerade sig doktor.

Min erkänt stora blygsamhet förbjuder mig att berätta hur många som
doktorerat bland s/y Johannas tidigare fasta kvinnliga besättning under många år. Datasäkerhet och
permafrost har varit ämnena. Att skepparen är mallig erkänner jag villigt. Den tyska tremastaren, Afrodite lämnade under
segel Blekingeskärgården nästa dag med kurs mot Hanö tycktes det.

En från TV känd Kalmarit berättade på Ekenäs/Karö att den utmärkta hamnen
på Svensknabben norr om Ölandsbron slammar igen. Större båtar har svårt att
komma in. ­­­­
Pengar till muddring saknas eftersom allt har gått till en ny fotbollsarena kallad Guldfågeln.

Nu i veckan försökte en holländare ombord på ett jättestort och välkänt västkustbygge flytta
Karöbryggan till allas förskräckelse. Positionen sägs ha förändrats 5 m syd men om detta stämmer
vet jag inte då GPS saknas på s7y Johanna. Vad som i övrigt sägs om Ekenäs/Karön
får Ni läsa om i tidningarna. Klart är i alla fall att någon diesel eller livmedelsbutik
inte längre finns. Diesel kan köpas inne
i Ronnebyhamn.

På Ivö öster om Tromtö brann det hus som fanns där ner till grunden i
början på veckan. Nu stör man ingen om man förtöjer vid den utmärkta bryggan (se bild i nya upplagan).
Huset tillhörde Fortifikationsverket som nu tar in pengar genom att sälja skog
och fort längs våra kuster.

Blekinge Båtförbunds sommareskader var välbesökt. Ett fyrtiotal båtar
enligt min sagesman. Människan är ett flockdjur påpekade en båtkramare i veckan
när vi diskuterade val av tilläggsplatser. Båtförbundet gratuleras till att
eskadern som funnits i många år är populär.

Avslutningsvis har jag glatts åt sexton hägrar flygande i flock över
Joggesö och AAK:s fortsatta resultatuppgång med tillhörande kursuppgång ( mer
än 30%). Bra jobbat, danskar, svenskar, engelsmän, jänkare, mexikaner och en
massa granna färgade töser i Afrika som plockar shea-nötter. Synd bara att
huvudkontoret numera ligger i Malmö.

Idag blir det tjänsteresa till Nybro, Kalmar och Karlskrona. Förlagslivet är hårt

S/y Johanna ligger på svaj vid Bockö med fri horisont mot öster. Hanne
och Patrik från Skåne har precis varit framme och hälsat samt tackat för
böckerna de köpte på nätet förra veckan. De färdas i öppen snabbgående
motorbåt. Igår kväll satte de upp sitt tält över båten och sov säkert gott.
Stördes inte av den friska västvinden längst in på ostsidan av Bockö. Tänk
vilken tillgänglighet till skärgården man har med ett sådant färdsätt.

Några timmar senare vid Eriksberg

Själv har jag med distriktsguvernören (Rotary) för norra delen av Sverige,
Karlshamnsfödde Anders Berntorp, besökt fina Hörvik på en dagstur. Restaurang
Kajutan var en angenäm upplevelse. Lunchmenyn var väl inte så upphetsande men à
la carte-menyn var omfångsrik. Hörviksill till förrätt var perfekt. Själv
avstod jag abborrfilé som jag ätit två kvällar efter Ungskärsbesöket. Gasten
var mycket nöjd med val av denna rätt. I en snygg och proper miljö njöt vi
verkligen.

I hamnen har den flytbrygga som kunnat användas av gästande båtar
förlängts rejält. Troligtvis finns ingen el vid denna brygga. Missade att
undersöka saken, man måste ju vara ledig ibland. Vi fick en fin segling hem i
god västvind. Som alltid bråttom när Anders är med. Antingen är det
handbollsfinal i VM eller bastubad med god vän som väntar. Det är sådant som
tvingar en att välja genvägar från Hästkläppen mot Yttre Ekö. Rutter man
vanligtvis inte beseglar blir spännande vägval när man inte har sådana där
plottrar och gps. Har man mål i mun kan man alltid fråga sig fram.

Restaurangbesöken kommer tätt. En nöjd bokslutskund ville bjuda på lunch
på Eriksberg och det blev också en lyckad tillställning. Hjortkebaben hade ett
bra pris och var välsmakande men kanske lite svagt kryddad. I gengäld var
servitrisen mycket vacker. Lokalen i den gamla ladan var också fin även om jag
stördes av tv-skärmarna som visade reklam. Sådant slipper man om man äter i
Bengt Bergs mangårdsbyggnad. Tänk så känslig man blir när man blir gammal.

På onsdagen hade jag besök av ornitologer som fick se en av Blekinges
finaste öar, Dragsö i Eriksbergsområdet. De uppskattade verkligen besöket och
såg konstiga fåglar långt upp i stratosfären. Några hjortar förgyllde
stämningen ytterligare i den friska nordvästen. När sedan Jenny Lindeborg från
Sveriges Radio Blekinge ringde och ville ha en intervju var lyckan fullständig.
Att Tallebryggan dessutom sålt slut på den tyska versionen av Sölvesborg-Gö
innebar att företagets resekostnader kunde hållas nere.

Intervjun blev ganska kort men jag kände mig trygg med den seriöst
arbetande journalisten. Grämer mig för att jag inte fick fram att flera båtklubbar
gör mycket för Blekinges båtkramare. Hälleviks Båtklubb, klubbarna i Karlshamn
och säkert några till gör fina ideella insatser. Svenska Kryssarklubben nämndes
dock. Programmet ”Nio till ett” den 11 juli finns på nätet en månad. Intervjun
börjar 1 tim 17 minuter in i programmet. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/221356?programid=730

Lika glad var inte den båtägare som i fredags skulle ta ut sin mast från
mastskjulet i Matvik. Där låg två kajaker och blockerade golvet. Sådana kan man
väl bära ut tillfälligtvis? Ja, om de inte är fastlåsta! En olycka kommer
sällan ensam. Ett antal bilar stod dessutom parkerade vid mastkranen.

Veckan avslutades med en trevlig tillställning på Harö där
Stockholmsgästerna gick runt hela ön och kom tillbaka helt utmattade. Jag ville
ju bara att de skulle bese de härliga klipporna som finns på ostsidan. Den
friska SV-V –vinden störde inte. Båt från Åhus skyddade och trevlige Allan hade
nöjet att ligga på insidan av bryggan.

I årsredovisningen från Wallenstam läser jag att man döper
vindkraftverken man bygger efter personalen. Är det sant att Landstinget i
Blekinge planerar för mer än ett vindkraftverk? Min sagesman, Stygge Sture, säger att de skall
heta Claes, Per-Ola och Kalle. Moderaten Alexander Wendt är visst på väg att
svänga i sitt motstånd. Måste gå in och fråga min sympatiske återförsäljare Claes
Jansson på Antikvariat Bode i Karlshamn om sanningshalten. Väntar dock med besöket till efter
Östersjöfestivalen.

Njut av värmen hälsar Thomas

Resan
genom den på båtturister ganska tomma skärgården fortsatte ut till Torhamn. I den sydvästliga
vinden är här ganska skvalpigt. Då vindstyrkan inte var så kraftig och då jag
endast skulle göra ett kort besök lyckades jag göra en felfri tilläggning i den
trånga hamnen. Att jag fick hjälp av två tyskar som inhandlat mina
skrifter i Tyskland var nästan självklart.

Uffe på Sandhamn Marine påpekade att
man kan ta emot fler än ett femtontal båtar i hamnen. Man har haft
nästan 40 båtar som mest. Man är mer rädd för sydosten än för sydvinden som jag skrivit. Sedan ”tjabbade”
vi om hur långt det är till Torhamn. Uffe menade att det är bara 800 meter men jag hade
skrivit ”cirka 2000 meter” vilket kanske kan stämma från hamn
till hamn. Till affären, pizzerian och kyrkan är det nog bara 1000 meter.

Kursen gick sedan rakt ut bland
stenarna mot Mördarkläppen och Soneskären. Målet var Stenshamn. Där mötte
Kryssarklubbsmedlemmen Kjell Grimström på kajen. I övrigt låg mäktiga ”Sjörök” inne och
två motorbåtar vid yttre piren.

Den nya flytbryggan med sina
y-bommar lämpar sig nog bara för mindre båtar utan köl. Det rapporteras
om flera stenar i de olika ”facken”.

”Pelles Sjöbod” var full av
allt från glass till kläder. Inger hade nyss fått in en fin bilderbok av Stefan
Åkesson, känd tryckare i Karlskrona. Boken heter ”Sommar i sydost” och
består till 80% av foton från skärgården och resten text.

Förhoppningsvis ökar passagerarantalet
denna
vecka i skärgårdstrafiken. Juni månad måste ha varit en besvikelse tror en gammal
marknadsplanerare inom färjetrafik. From fredagen märktes en betydligt
större trafik av lustbåtar i Blekinge skärgård.

Mitt slutmål var Ungskär och dit tog jag mig till fots från Lungskär. Den
fina kartan över dessa öar som finns i nya ”Gö-Kalmar” var inte bara Pontus
Lindqvist ansvarig för utan det var fadern till Pontus, trevlige f.d.
överdirektören
inom
Kustbevakningen, Hans Lindqvist som stått för grundforskningen. Den senare var i
alla fall nöjd med resultatet. Nöjd var också Arne Nordström. Fotot som finns
på honom godkändes utan vidare.

Kvällen på Lungskär innebar besök
av två trevliga damer, M och A som köpte en del av
lösöret ombord på s/y Johanna. Efter denna för alla inblandade
lyckosamma affär avnjöts stekta abborrfiléer, nypotatis
och skirat smör. Dryck: Lindemans smöriga chardonnay.

Hemfärden blev som förutspåddes i
förra avsnittet en enda lång nerförsbacke. En lagom frisk ostan tog mig på cirka
7 timmar till hemmahamnen. Vid backens slut, Bokösundet, hade jag nöjet att
möta ett antal fartyg som deltog i hajkutterregattan Hanö-Järnavik- Karlskrona. Att ”Natur- och
gästhamnar i Blekinge” fanns ombord kändes extra
bra. Samtliga fartyg gick för motor.

Kanske
visste de inte att man nu inte längre kan tanka diesel på Ekenäs i Ronneby. Anläggningen
skall byggas om av Ronneby kommun för att uppfylla de stränga krav som ställs. Som en tröst i
bedrövelsen bör Du veta att PA Lindgrens oljor inne i Ronnebyhamn vid Allt i Marin säljer
diesel direkt vid kaj. Dock finns ingen bensin att tillgå här. Om jag inte
är fel underrättad så är det endast vid sjömacken nordost om Tallebryggan i
Karlskrona som
man kan tanka bensin direkt vid kaj i Blekinge.

Glöm inte att gå in på www.arkenmarin.se och se på deras nya kampanjerbjudande.

Fortsatt varm och skön juli
tillönskas alla mina läsare.

Saltärna

I denna stund befinner jag mig på marknadsföringssegling i
östra skärgården. Första stopp gjordes vid Saltärna som är en av Blekinges
vackraste öar. Bilderna får tala för sig själv. Att jag ser en av Blekinges
bästa hamnar med viss muddring uppskattas säkert inte av de bofasta så det får
jag väl glömma.

På Stora Ekön, också en fin ö, arbetade familjerna Kogg och Lundblad
med städning och målning av Navigationssällskapets lokal. Mest arbetade damerna tills jag berättade att jag såg
en fin bild för min blogg med genusperspektiv. Då blev det fart på gubbarna.
Tänk att jag alltid skall vara så elak.

På Ekenäs finns inte längre någon butik utan bara café.

Den friska sydvästen förde mig till ytterligare en härlig ö.
En enda båt låg vid Mjölkabryggan på Arpö och efter sedvanlig affischering och
borttagande av förra årets reklam tog jag en härlig promenad i den mycket fina naturen.
Små snälla herefordtjurkalvar skuttade omkring och ett litet rådjur skrämde den
gamle seglaren innan den elegant skuttade iväg bland ekar och enbuskar på denna
mycket fina ö.

Saltärna

Väl tillbaka till bryggan kom Jutta och Wolfgang inseglandes
helt korrekt mot bryggan. Jag kunde inte avhålla mig från att fråga om de hade
mina skrifter ombord eftersom de gjorde allt rätt. Så var inte fallet utan
de hade en tysk ”Törnführer” som har funnits i många år och som nu uppdaterats
med hjälp av olika svenska versioner. De bjöd på god öl från Flensburg och berättade att de hade sökt
min östra del men inte funnit den. Nu kunde de kompensera sig med västdelen på väg hem till Hamburg.

Jag var tyvärr tvungen att hasta vidare och förtöjde senare i Hajva på vackra Almö med tysk hjälp. De hade redan båda delarna ombord men ville naturligtvis ha en signatur.
Jag brukar ta 2 euro för signatur, 4 euro för helkroppsfoto och 2 euro för
halvkropp. Detta vet jag att jag har berättat tidigare men det är så roligt när
kunderna är nöjda. ”Utan Dig hade vi aldrig hittat hit” var en kommentar jag
fick idag. På tyska naturligtvis.

Nästa dag, söndag, regnade det på förmiddagen. Men på
eftermiddagen blev det cykeltur runt Hasslö i solsken. Jobbigt men nyttigt.
Hallahamnen hade gott om plats eftersom fisket liksom försvaret är under
avveckling. I Garpahamnen fanns det mer ont om plats. Gästkajen var upptagen av
fiskebåtar men kajen mot land kunde
erbjuda plats. Kunde informera sydgående Stockholmare om avlysningen av Hanö
hamn (se tidigare inlägg). En Targabåt som gått från Kalmar kl. 0500 och anlänt
Hasslö kl. 0800 hade fått haveri och skulle lyftas på varvet nästa dag. Klart
att det sliter i sådan fart även om det är kvalitetsbåtar.

Saltärna

Vid hemkomst mötte jag Per Anders på Allt i Marin Ronneby
som tog emot ett tvåsiffrigt antal för försäljning. Dagen slutade med andra ord
lyckligt.

Nästa dag sken solen och en tysk båt kom in. ”Tack vare Dig
är vi här .” När jag skulle avsegla så bad de mig vänta. En annan tysk båt var
på väg in och ville absolut ha mina verk. Där gick demoexemplaret över Östra
skärgården så nu behöver jag inte oroa mig för att barnen vid bouppteckningen
skall behöva räkna med denna version.

Tromtö hann jag inte njuta av, bara sätta upp ett reklamblad
i den fina klubbstugan som Karlskrona Navigationssällskap sköter så bra. I
frisk medvind gick det vidare till Aspö och Lökanabben. Fin butik har de
femhundra boende på Aspö som växer med
3000 på sommaren.

Dagens rutt gick vidare mot Herrgårdsviken men där låg redan två båtar så jag
valde den nya hamnen på sidan 38 i nya utgåvan. När
jag nådde målet lämnade två arbetsklädda män i en arbetsbåt.”Skall Du ligga här över natten?” Ja! ”Då
kommer vi och väcker Dig klockan sex!” Bra!

Kvällen blev fin vid egen brygga och när prostatiten satte
in nästa morgon kl.0500 beslöt jag för att avsegla. Solen hade gått upp över
Knösö och jag tog en genväg bland skären i den västliga vinden och högg
Kryssarklubbens boj norr om Senoren vid halvsjusnåret för frukost. Då hade jag
hunnit höra flera väderrapporter och en klassisk kristen morgongudstjänst om Nåden och
fick till och med en välsignelse. Skall det få vara så i det multikulturella Sverige? Någon
kan ju känna sig kränkt. Vackert var det hur som helst, även för en gammal
hedning som undertecknad.

Solnedgång över Inlängan från Lungskär

Nu får det vara nog för idag trots att mycket trevligt hände
sedan. Vi hörs om allt går väl på hemfärden imorgon. Det blir nerförsbacke hela
vägen hem till Matvik hälsar Thomas från Lungskär.