Papa lämnar Blekinge skärgård för Vietnam 9

Hotellträdgården

Torsdag

Avfärd kl. 0800 efter en som vanligt superb frukost som
intogs ute i den fina hotellträdgården. Vietnam som världens kaffeproducent
nummer 2 måste naturligtvis göra bra kaffe.

Ute på floden i den 24-gradiga värmen pågick fartygstrafiken
för fullt. Vi skulle ut på Mekong i en mindre turbåt. Det blev en rolig och
intressant upplevelse med diverse studiebesök i handelsträdgård,
riskaketillverkning, godistillverkning av kokos, roddtur i träskliknande område
där båten roddes av kvinnor. God lunch i trevligt sällskap innan bussfärden mot
Saigon/Ho Chi Minh City anträddes.

Färden mot Grand Hotell Saigon förlöpte på drygt 2 timmar.
Rummet låg i en höghusdel med utsikt mot City. Från baren uppe på takvåningen
kunde man beskåda den livliga trafiken på Saigonfloden.

Väldigt många i resegruppen har fått en förskräcklig hosta.
Så också undertecknad. Tar ett bad men duschen är blockerad så jag får avsluta
i duschkabinen. Måste gå en runda runt kvarteret för att insupa atmosfären. Går
förbi en parant och elegant klädd 40-taggare som ser bra ut. Hon har drag av
vår nya kulturminister. ”Can I go with you?” är frågan hon ställer. ”Of course”
är mitt svar. Jag kan inte se en flicka stå och lida, alternativt ”Allt vad I
viljen att människorna skall göra eder det skall Ni också göra dem”. Matt 7:112

Jag ler i mitt inre där vi går på trottoaren i den
trettiogradiga värmen. Hostan förföljer mig och kvinnans engelska skulle nog
inte gett så bra betyg i det av förfall präglade svenska skolsystemet. Antalet
barn och hur stor hyran var kunde dock utredas. Efter att ha travat runt en
stund med damen ville jag vara generös ville jag vara generös och bjuda på
något vid en trottoarservering i närheten av hotellet. Även denna tös ville ha
glass, precis som studenterna i Hoi An. Själv drack jag en frisk tranbärsjuice
med förhoppningen att hostan skulle släppa i detta trevliga sällskap.

Plötsligt inser jag att jag tog alldeles för lite pengar med
mig. Min vietnamesiska väninna kan försträcka mig 100.000 dong (50 sek) men det
innebär att jag måste ta med damen till hotellet för att kunna betala tillbaka.
Tänk om några glada göteborgare i resesällskapet får se mig. Då kommer
ordvitsarna att hagla och ingen kommer att tro mig.

När vi anländer till hotellet registreras ”Österns ros” i
receptionen som Mr. K:s affärsbekant.

Kvällen avslutas utan några ekivoka äventyr. Min kraftiga
förkylning räddar mig från Ngi´s förförelseknep.

”Fresta mig ej, men skulle jag säga nej så låt mig inte
slippa”

Hotellvy i Saigon

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *