Saltärna och Inlängan i Blekinge skärgård

Har varierande arbete.
Får ibland suga i, men mestadels är han företagsledare.

Utdrag ur läkarjournal

Inlängan mot Eldsten

Det blev tyst i skärgården ovanligt tidigt i år. Redan
veckan innan skolan började inföll tystnaden. Alla är väl inte lärare, för
deras sommarlov slutar ju mycket tidigare än elevernas?

Att leva på turism är svårt när det endast är bra ”drag” i
efterfrågan från midsommar till första halvan av augusti. Populära hamnar på
västkusten hade redan stängt ner gästhamnskontoret i slutet av augusti.

Jag har besökt mina återförsäljare inför deras stängning av
verksamheten. På Tjärö som varit öppet de senaste två helgerna och som stänger
idag den sista augusti fanns två tyska båtar och 5-6 välkända Ronneby-båtar. Ön fungerar ju nästan som deras klubbholme.

Vildsvinen har skapat stora sår i naturen men berghällarna
rår de som väl är inte på. Mycket var grönt och frodigt på ön efter sommarens
värme och några rotblötor.


Konferensgäster på Tjärö i middagsvila

På min färd österut i den sydvästliga vinden övernattade jag
vid SXK:s boj norr om Saltärna. Det nya systemet med att hissa en ”bojflagga”
har fungerat bra. Kanske för att jag valde att plasta in min. Bojkommittén inom Svenska Kryssarklubbens
Blekingekrets gör ett bra arbete. Men varför måste man lägga bojarna så nära de
som väljer landförtöjning? På Tärnö och Tjärö ligger bojarna väldigt nära
gästhamnsbryggan resp. Tjärös populära naturhamn vid sydvind. Bojliggare söker i större grad social
avskildhet än de som väljer bryggförtöjning.

Bojen på Bollö har förresten försvunnit i sommar. Ryktet
säger att en hornblåsare med alltför stor plåtbåt förorsakade att bojen
försvann. Det finns regler för hur stort tonnage som tillåts vid bojarna. Även
norr om Senoren saknades den boj som brukar finnas där.

Nåväl, efter en härlig promenad på Saltärnas skogstigar och
bland lärkträd, hägrar och nötkreatur njöt man av tystnaden ute i viken. Som framgår av ”Natur- och gästhamnar i
Blekinge” finns några få platser för landförtöjning på Saltärna.

På väg till Karö och senare Ekenäs kunde konstateras att två
nya gröna TC prydde Harö och att stenen utanför bryggan på Funkön var utmärkt.
Där ligger två stenar, en öster om stenbryggan Funkön och en syd om bryggan.
Den senare är mer välkänd och syns vid normalvatten.

Skräckrapporten om att Blekinge håller på att sjunka i havet
låter lite tokigt när vi denna sommar oftast haft lågvatten. Först nu, den
senaste veckan, har vi varit uppe på +20 cm.

Trots kort varsel för de nya arrendatorerna har både
Karö-restaurangen och gästhamnen fungerat bra. Nu har man dessutom fått diesel
i tankarna på Ekenäs. Bensin sägs komma. Det är roligt när proffs får sköta
offentliga verksamheter. Fråga Jan Björklund, han tycker samma som jag (se
skolpolitikerdebatten).

I Karlskrona kunde nästan halva antalet av marinens fartyg
beskådas vid insegling till världsarvsstaden. Cirka 16 fartyg disponerar
marinen men man har problem med att bemanna dem. Skönt att SAAB nu äger varvet.
Fast de får väl knappast bygga några krigsfartyg om vissa partier får
inflytande efter valet.

Nya flytbryggor har lagts ut i Tallebryggans gästhamn. Ja,
jag vet att den visst skall heta något annat nu, Karlskrona Marina kanske det
var. Y-bommarna var bra, för de tillät att man gick på dem. Dessutom hade man
stor bredd för att två, ja t.o.m tre båtar skall samsas i samma fack. Matoset
från den flytande restaurangen som finns i hamnen kunde bara anas.

Vändpunkten för resan blev Inlängan ute i Karlskronas östra
skärgård. Jag gick väster om den synliga sten som ligger mellan Grässkär och
Ytterön. Det är ju grunt NNO om stenen. Det framgår inte i de flesta sjökort.


Inlängans hamn var tom och jag fick en skön kväll med stjärnklar himmel, Långe Jans fyrsken och en
härlig påföljande dag. Inlängans byalag gör det trivsamt för båtgäster genom
att erbjuda el, TC, låg hamnavgift och härliga promenadstigar norröver.
Inlängan är ljungen och fjärilarnas ö. Ljungen blommade för och bi tycktes det
finnas gott. O ljuva ljunghonung!

Resterna av den minspärr där skogsmatros Karlsson varit
krigsplacerad bestod av en strålkastarramp, ett litet fort och några bunkrar.
Kunde det vara något att titta på för U137? Knappast.

Efter en härlig dag på ön med sin speciella stämning bar det
hemåt i den svaga ostvinden. Tärnö fyr lyste starkt på långt avstånd, Gåsfetens
fyr inte lika starkt. Vitaskärs fyr kunde anas bland alla vindkraftverk och
Saltärnas vita sektor syntes en kort stund. Tur att Tärnö Östra eller
Tjuvanabbens fiskefyr, som vi infödingar säger, var tänd. Någon GPS eller
plotter finns ju inte ombord på s/y Johanna. Kl. 2330 höggs SXK-bojen vid Tärnö.
Då föll regnet och det blev om möjligt ännu mörkare.

Ha en ljuv september!

Leave a Reply

Your email address will not be published.