Veckan som gått har fortsatt med
sol, blåst och kyla. För rojalister och socialister har det varit en höjdarvecka. Hans majestät Konungen har besökt länet och SVT har direktsänt det gamla arbetarpartiets kongress från Göteborg. Det var ett härligt möte i församlingen rapporterar de rättroende.
SXK:s blekingekrets tänker inte deltaga i dansen kring
guldkalven och hyra ut lokalerna till Migrationsverket som jag hade på förslag i tidigare inlägg. Långt innan Janne Josefsson visade i vilka slukhål skattepengarna går.
Istället har man nu
träffat någon form av uppgörelse med fastighetsverket och flyttar till en
mindre lägenhet i den länga som finns men som inte är vandrarhem. Nu går man ut till SXK:s
medlemmar och söker stugvärdar veckovis under sommaren. Till en mycket låg
kostnad 500-800:-/vecka kan man få en annorlunda semester. Gå in på
http://www.sxk.se/husvard-pa-utklippan
De företagsamma människorna i Hällevik skall nu börja sälja vatten från den artesiska brunnen som jag skrivit
om när bloggen var ny. Mångsysslaren Ulf Johansson har stora förhoppningar om
att det skall finnas en marknad.
Undertecknad med flera kan intyga
att vattnet hjälper mot både håravfall, solbränna, fetma, olycklig kärlek, magsår, lumbago, impotens,
ångest, liktorn, distorsio ped dx samt icke politiskt korrekta åsikter
. Lycka
till Ulf & Co!
I väntan på att vi skall få
vatten i Matviks kranar fortsätter vi resan down under.
Papa goes Down under
NZ har nyligen bytt till
proportionellt valsystem. Gränsen för småpartier är 2 % till skillnad från i Sverige
där man vill höja gränsen från fyra procent för att nomenklaturans privilegier
skall skyddas. Man har just nu en livlig debatt om invandringen och det parti
som är motståndare har stora framgångar varför PM , Helen Clark, hastigt krävde
språktest för invandrare, Nästan halva befolkningen ansåg i senaste
opinionsundersökningen att invandringen var för stor. Mest negativa var
faktiskt unga människor. Denna bild överensstämmer inte med den tidigare bild
av NZ som massmedia i Sverige rapporterar.
Nybyggd katedral besöktes. Den gamla
som är byggd i trä var tyvärr stängd men såg mycket intressant ut. Trots att
det börjar bli kväll besöker jag det stora och moderna Te Papa Tongarewa
-museumet. Sju våningar högt och jag börjar högst upp. Glaskonst, design,
maorikultur, geologi, teknik – ja allt fanns. Att uppleva en jordbävning inne i
en liten stuga gick också bra.
Vid stängningsdags orkade jag inte
leta restaurang utan det fick bli samma som igår. Min assyriska serverade mig
mixed kebab men tyvärr med samma upplägg som igår. Två kontorsslavar, mycket
prydligt klädda i kostym, kommer in. Efter en halvtimme måste den ena hjälpas
till toaletten höggradigt berusad. Efter flera besök med personlig assistent
lämnade de restaurangen. Jag stod då utanför och rökte och förbipasserande
tittade storögt. ”Här var det livat, här var det glatt” sa jag och restaurangen
fick genast tio nya gäster.
Avslutade måltiden med det mäktiga
turkiska bakverket Bahklava. Inte underligt att folk blir tjocka. Alla
portioner är rekordstora.
Fredag den 15/11
Trafiken på gatan väcker tidigt.
Taxi till färjan kostar knappa 50 kr. Familj från Gislaved med mycket artiga
söner är medpassagerare. Skolledare från Växjö finns också på NZ. Landet är
naturligtvis ett intressant resmål och för sådant finns ju alltid pengar.
Senaste OECD-undersökningen om skolans kvalité publicerad i tidningarna här
placerar dock NZ en bra bit efter Sverige.
Vacker dag med sol när båten stävar
ut i det blåsiga Cook´s Strait. James Cook upptäckte NZ under tre resor mellan
åren 1769 och 1777. Fast egentligen var det en holländare som var den förste
europé som fann landet och öarna. Albert Tasman var holländare och redan 1640
såg han detta sund men hade inte riktigt klart för sig att det var ett sund.
Resan på öppet vatten är väl inte mer än 10 sjömil (smalaste stället är 19 km
brett) och sedan blir det en härlig segling genom fjordlandskap in till Picton.
Där är temperaturen cirka 250.
Tåget avgår inte i tid på grund av
risk för solkurvor uppgavs det, men det tvivlar jag på. Två timmar försenade
men med trevligt sällskap i form av två kanadensiskor i mogen ålder går resan
ner mot Christchurch. Konduktören ringer mitt hotell (Star Backpacker hotell)
så att de inte säljer mitt rum till någon annan.
Kanadensiskorna har inget rum bokat
så jag erbjuder dem plats hos mig. De fnittrar förtjust och italienaren med
finsk mor tycker det låter spännande. Vi delar dock bara taxi denna kväll och
rummet är ok för 180 kr med egen dusch och toa. Ut på stan för att äta.
Kiwitöser upplyser mig om att jag inte skall tro att vädret alltid är så här
varmt. Klockan är 21.30 och temperatur cirka 230. I morgon skall det
regna!
Står på Oxford Terrace och studerar
matsedeln på en italiensk restaurang när Pierette, min kanadensiska väninna,
kommer fram och erbjuder mig plats vid deras bord. Vi får en trevlig kväll och
lammfilén var mycket god och riklig. Jag delar med mig till P som ätit pasta.
Andree som varit informationschef för Montreal är mer försiktig och hon är en
aning kamrersaktig när det gäller pengar
m.m. P är mer öppen och berättar livfullt hur det är att resa som
blondin i Italien. Nu förstår jag varför italienarens ögon lyste som ett
luciatåg i Madesjö kyrka när jag på tåget skämtade om att dela rum med damerna.
När pengarna till notan samlats ihop
av kamrer A blåser cirka 50 dollars bort (vi har suttit ute) och jag ger mig på
jakt bland borden. Stor spridning på sedlarna men jag hittar faktiskt alla
pengarna trots vindbyarna som nu kommer.