”Ett land,
som är rädd att låta medborgarna själva bedöma sanning och lögn,
är ett land som är rädd för sina medborgare”
President John F. Kennedy, februari 1962
Allinge
Inga blekingska segelbåtar har synts till med kurs mot
Bornholm. Vindriktningen har varit den bästa och styrkan har man heller inte
kunnat klaga på, ONO med varierande styrka runt 10. Då bör man kunna göra seglatsen på under 10 timmar.
Det har bara funnits ett problem. Vägarna på Bornholm har
varit avstängda på grund av snöoväder. Backen ner till Vang har gjorts om till dansk
rodelbacke. Infödingarna åker i tomma Tuborg-backar. Du vet väl att Danmarks högsta vattenfall, Pissebäcken, ligger här i Vang. I skrivande stund, söndag em., är
snöbyarna ganska täta över holmen.
Vang
Undrar om det kommer några blonda och blåögda blekingar dit
till Kristi Himmelfärds-helgen? Den infaller ju redan den 9 maj i år men det
brukar ju vara tradition bland blekingar att segla ner för gökotta vid
Hammershus. Ibland får man visserligen åka färja och buss hem men nu är många ”pensionister”
så de kan nog vänta ut en kuling från NV innan hemfärd.
Vinterbild från Joggesö mot norr
Hemma i Blekinges bästa skärgård, Hällaryds, är isläget
växlande. Hotelldirektören och naturfotografen på Joggesö, Freddie van der
Crussen, rapporter växlande issituation och skepparen på Anemon, kapten
Wrangel, är orolig för om han kan köra igång maskineriet den 29 mars dvs Långfredagen.
Joggesö från öster
Gå gärna in på www.gullkrakan.se
och titta på fler fina bilder tagna av Freddie.
Utsikt från Gullkråkans domäner
Papa goes Down under del. 16
Tisdag den 12/11
Natten var het. Detta beroende på
elvärmen som fanns i det lilla rummet. Upp 0600 och promenad genom parken för
sightseeing-tur med buss i Rotorua. Kalsongbandet är döende så den gamle
backpackern utför en del konstiga rörelser som väcker kiwis undran.
Bussen hämtar ett fåtal passagerare
vid olika hotell. Ett hotell hade svavelosande källa strax utanför rummen.
Säkert ett trevligt boende. Japaner stiger på. De hälsar inte som européer på
övriga medpassagerare men de är ofta mycket mer välklädda än västerlänningar.
Slips och kavaj är inte ovanligt. Vi besöker heta källor, geysrar, bubblande
lerhål och Maoribyggnad som fungerat som rådhus. Det var fint att sitta på de
varma hällarna och se utbrott av vattenpelare 20 meter upp i luften.Mindre djurpark besöks med nästan
samma djur och fiskar som hemma. Fast Wallabies har vi väl inte. Fårshowen var
rätt så rolig trots att det är en stor turistfälla. Fåren var väldresserade och
tog sig upp på podiet själva för att kunna betittas. Sexton olika raser
betittades och de roade den inter-nationella publiken genom sitt uppträdande.
Merinobaggen längst upp på
prispallen var imponerande. Naturligtvis demonstrerades fårklippning i rasande
fart. Experterna kan klippa 700 – 800 får på en dag. Ett nyklippt får ser
väldigt ynkligt ut men sägs få nytt skydd väldigt fort, på en vecka skall de
vara ganska skyddade med ny ull.
Fårhundar och trevlig
kanadensiska med ukrainskt blod i ådrorna var andra minnen från denna plats.
Rotorua är väl värt ett besök men djurparken kan strykas som besöksmål trots
att den var välordnad.
Kl. 1300 gick färden mot Napier. Ett
otroligt växlingsrikt landskap där blommor, höjder och dalar gjorde att resan
på 23 mil kändes kort. Anländer Napier vid 17-tiden och hämtas av
hotelldirektörens hustru (Napier Art Deco). Ingen lyx precis men det visar sig
vara tyst.
Tar en kylig promenad längs Stilla
havets långa strand. Betittar den märkliga arkitekturen i denna stad som
drabbades av jordbävning den 3 februari år 1931. Man valde att bygga upp staden
i Art Deco-stil. Det blev minst sagt fint. Stilen föddes ur den nya livsstil
som föddes under 1920-talet. Kvinnans frigörelse och den optimistiska
framtidstron har påverkat denna byggnadsstil som har inslag av spansk
arkitektur.
Äter på indisk restaurang. Stan
verkar heldöd efter kl. 22.