Hällevik sedd från Kråkenabben
Idag gläds jag åt att solen
skiner och att endast en tunn hinna is låg ute på Matviksfjärden. Tärnöbolagens
transportbåt anlöpte med ett svagt rassel hamnen strax efter lunchtid. Några
båtvänner från Göingeskogarna försökte påskynda sjösättning genom att grilla en
god korv vid den vindstilla stranden.
Jag gläds också åt att ÖB inte behöver hamna i “hoddan” för att han talat
om det som svenska folket redan misstänkt. Vi har inget försvar värt namnet. Nu
är det bara ett särintresse enligt vår store ledare. Lägg ner resterna och köp
in högvakten från Securitas är min åsikt och den står jag för. Fyrtiotvå
miljarder kan behövas på andra område.
Vi blekingar gläds alla med
Hälleviks Båtklubb som blev Årets Båklubb 2012 enligt Svenska Båtunionen. Klubben
är ganska ny, bildades år 1974 och har 170 medlemmar. Det är dock Hälleviks
Hamnförening som sköter den välordnade gästhamnsverksamheten med cirka 1500
gästnätter per år. Ulf Johansson har i många år varit ansiktet man mött vid
besök i hamnen. Grattis till 100.000 kr i form av båtprylar.
Hällevik i festivaltider
Vi gläds åt att endast två
båtfarare blåste rött år 2012 i Blekinge. En dömdes nu för 0,22 promille
alkohol till 40 dagsböter men då ingår även i straffet fortkörningsböter för att ha kört 15 knop i Busseviken . Denna
vik är den stora viken nordväst om Karön.
A própos Karön så säger nog
Niclas Platow: ”Det skall fan vara
hamndirektör”. Nu har Karö Center som arrenderar båthamnen i Ekenäs retat
upp Ekenäs villaförening som skrivit och klagat hos kommunen. Småsaker som att
vattenslangar inte tagits in, lampa som brinner i Villa Vassen , fyrhjulig
traktor som står ute m.m. Det verkar vara lika tufft att driva hamn- och
krogverksamhet som att vara i kommunalpolitiken.
Då hamnar vi där ändå, inom
kommunalpolitiken. En ny detaljplan för Matvik har tagits fram och skall
klubbas i mars. Fler båtplatser, fler sjöbodar, fler parkeringsplatser,
flytande trädgårdar, nej kiosker var det visst och ramper för kanotister. Matvik
kommer att bli ett nytt Palm Spring i Blekinge nu när man dessutom får kissa på
den med kommunala skattemedel byggda toaletten (se tidigare inlägg)
.
Vi gläds åt att Länsstyrelsen
fått elva miljoner av Naturvårdsverket för att bevara och åtgärda värdefull
natur i Blekinge. Då kanske man får råd att göra något åt förbuskningen i
skärgården. Grazeprojektet verkar inte vara så framgångsrikt.
Kommer Ni ihåg mannen som hade
blivit av med sin täckställning efter 36 år vid Kieholmen i Karlshamn och som
krävde kommunen på ersättning. Inte en chans att få ut några 5000 kr skrev jag
då och det tyckte fritidschefen också. Kommunen har inte gjort fel är svaret
den klagande fått.
Bloggen höll nästan på att slå
besöksrekord i januari så nu fortsätter resan down under.
Papa goes down under del 9
Torsdag den 24/10
Strålande sol. Jag tidigarelägger
hemresan hos Quantas med några veckor. Vänlig och tålmodig indier ändrar igen
när jag inte först hade klart för mig att 12.30 pm är halv ett på natten. Stina
och jag åker till Parnell för rundvandring i denna utkant av centrum som
innehåller gamla byggnader, gallerier, restauranger och lyxiga butiker.
Snackade med holländska som sålde Orreforsglas, besökte Höglunds butik (sonen
till Erik Höglund). Besökte också en simhall. Jag sade att jag var simlärare
och alla dörrar öppnades. Kristina skrattade så mycket att jag blev tvungen
avslöja att denna karriär avslutades för snart 40 år sedan. Kiwin och jag
utbytte information om bastubad
Tät trafik i Parnell också och
stadsdelen är inte så speciellt märkvärdig tycker jag. Vi tog en öl och en
sandwich på puben. Bartendern hade varit i Finland några månader. ”The most
depressive months of my life.” Vi erhöll stor rabatt efter det att han förstått
vårt utsatta läge där uppe i norr. Promenaden gick vidare till the Domaine, en
stor park, med Aucklands stora museum i centrum. Härliga utsikt från entrén.
Auckland vilar på ett fyrtiotal små vulkaner och är en stad med många backar
och höjder med fina utsiktsplatser över staden och närliggande hav, antingen
det nu är Tasmanska sjön på västra sidan eller Stilla havet på den östra sidan.
Auckland Museum
Harbour Bridge och Sky Tower är de
mest framträdande riktpunkterna.
Indisk restaurang, nära Kristinas
bostad, på kvällen. Alltid vällagat och starkt. Gisslandrama i Moskva med 700
personer inblandade.
Fredag den 25/10
Ösregn med riktigt ös. På
eftermiddagen går jag ut och vid den stora gatan i centrum, Queen street,
klappar dottern mig i ryggen i detta gytter av människor. Hamnar i stor
skivaffär och köper en samlingsbox med fransk cafémusik.
Träffar Philip som jobbar som
dörrvakt vid lyxhotellet i Skytower. Han är döpt efter drottning Elisabeths
make och han vill gifta sig med svensk flicka. Jag nämner inte Stina och Karin
utan säger att jag har tre söner. Frågar i stället om han vet något soft ställe
där man kan träffa ensamma damer. Han påstår att det inte skall vara några
problem om man säger att man är europé. Då är halva jobbet gjort menar han. Fan
trot.
På kvällen går jag till the Viaduct.
Mycket, mycket folk som betittar och betittas på de många restaurangerna med
höga priser och dålig service. Lite offside hittar jag en fin thai-restaurang
där räkor i vårrulle och anka intages. I rökpausen som intages i baren träffar
jag bullrande Kiwi som genast inbjuder mig till hans bord. Jag förklarar att
jag just skall påbörja min måltid. Hustrun (?) kommer sedan fram och önskar
trevlig vistelse på NZ. När de sedan går talar de med tre damer vid mitt
grannbord som fnittrar förtjust med blickarna vända mot mig.
Michell, bartendern, och jag för
intressanta samtal om latin, löner och den svenska stormaktstiden. Han kan inte
förstå min negativa syn på tiden då Sverige ”levde jävel” ute i Europa.
Queen Street en sen fredagskväll är
som en enda superstort raggarstråk. Gatan är packad med bilar, fyllda av
ungdomar som låter motorerna mullra och kör ”gate upp och gate ner”.
Jazzklubben jag sett tidigare får avsluta kvällen. En dam tror sig känna igen
mig men det var tyvärr ett misstag.