Fiskebyn på Isla de Holbox
Flera hundra passagerare skulle nu sysselsättas under nästan
ett halvt dygn. ”Ge dem bröd och skådespel” sa flygbolagsdirektören som hade
monterat in tv i stolsryggen där ett antal filmer visades för dem som så
önskade, musik av olika slag kunde också avlyssnas. Jag väntade bara på min
frukost som uteblev och i stället serverades tidig lunch. Vi hade passerat
Bergen och flög nu vidare mot Island och Grönland. Vi skulle komma in mot
Kanada och sedan flyga söderut längs USA:s ostkust. Boston, New York, Florida
och sedan ta sista skuttet över ”det kommunistiska paradiset”, Castrobrödernas
Cuba, för att landa i miljöaktuella Cancun.
Under hela resan fick den hårt arbetande personalen trängas
med den rörliga delen av passagerarna som inte alltid observerade att
personalen var på språng i den smala gången.
Lyckligtvis kunde steward och stewardess se fram emot några
dagars avkoppling efter landning i Cancun. De duktiga, stresståliga och vänliga
människorna skulle inte flyga hem förrän den 21 december. Alltså fem dagars
vila.
Jag försökte få en tupplur men det var näst intill omöjligt.
Där var ett liv och ett kiv av skrikande ungar. Mitt barnbarn fick inte en
chans att framträda i denna kakafoni, men så hade han ju också en hel stab av
uppassare med sig. Det var alltså väldigt få utbrott från denne yngling. Mamma
och mormor var nog de mest populära personerna ombord. Mostrarna hade
strategiskt placerat sig längst bort från systersonen men attackerades i
stället från andra sidan av två hetlevrade gossar, 3-5 år, med latinskt påbrå.
På hemresan skulle jag få äran att ha dessa gossar i sätet framför mig. De var
dock betydligt lugnare då.
En dryg timme innan landning serverades en lätt måltid och
klockan hade nu blivit närmare nio på kvällen hemma i Sverige. När vi tog mark
var det eftermiddag i Mexico, runt tretiden. Inklarering gick smidigt och
snabbt även om bagageutlämning tog sådan tid att jag trodde väskan kommit bort.
Någon gräddfil för vår finansminister kunde inte noteras. Han twittrade (?)
intensivt medan bagagebandet rullade. Han är väl lite ovan. Tidigare
företrädare på posten har ju inte tvekat att använda regeringsplanet till både det ena
och andra.
I ankomsthallen togs
vi snabbt omhand av Fritidsresors representant som förde oss till en modern
minibuss. Den skulle föra oss i rasande fart genom Yucatans tråkiga natur till Chiquila
och färjan med destination Isla de Holbox. Det mest spännande på resan var den
vilda framfarten, de fattiga byarna och de två tigrarna vi passerade. De stora
djuren satt i en cirkusbur ombord på en lastbil. Vägen låg ofta spikrak framför
oss, kanske 7-8 km så det gick undan men
resan tog ändå 2,5 tim. Färjeturen till Isla de Holbox är kort, cirka 40 min.
Vi kom fram när mörkret fallit och sedan blev det golfbil till det trivsamma
hotellet, Hotell Villas Paraiso del Mar. Nu var klockan 02-03 på natten, svensk
tid, så jag hade inga insomningsproblem den natten.
