Author: Thomas

“Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten
att fela.” (Gandhi)

Mycket roligt har jag fått vara med om efter att skrifterna kommit ut. VIP-klassad i vissa hamnar och trevliga inbjudningar till nöjda kunders båtar. Jag fick till och med vara med i den statskontrollerade Radio Blekinge´s sommarprogram trots att jag inte tillhörde de som jag uppfattar det “prioriterade grupperna” . Christina Rhibon, världsberömd som “Farmen-Christina” och boende i Karlshamn, var en intressant sommarpratare som visade sig vara en riktig djuphavsseglare.

Två mindre nöjda kunder har jag haft under dessa snart tio år. Händelser som först upplevdes en aning tråkiga men som med lite distans kan lättare smältas.

Den första berodde på att jag i början bifogade ett följebrev till varje leverans. Det stod det vanliga om hur glad och tacksam jag var för beställningen och att kunden var välkommen att höra av sig med synpunkter om skrifterna och hur man skulle betala. Sedan följde denna text:

“I den händelse att likvid inte inkommer inom 30 dagar kan jag meddela att en känd organisation inom mc-världen har som affärsidé att öka betalningsmoralen bland oss svenskar. Jag har fått förfrågningar om samarbete med denna organisation. De säger sig ha god marknadstäckning söder om Sundsvall. Erbjudandet har tills vidare avböjts.

Skämt åsido – det är tråkigt att hålla på med påminnelsebrev – så vänta inte för länge med betalningen.”

Jag hade precis fått in en mindre artikel i en stor båttidning. En av mina kunder blev helt enkelt förbannad över ovanstående text. Han hade min själ alltid betalt sina räkningar och nu skulle räfst och rättarting hållas. Detta genom att informera redaktören för båttidningen och berätta vilka skamlösa följebrev som jag skickar ut. Naturligtvis blev jag ledsen men ringde upp redaktören. Bättre förekomma än förekommas. Läste upp mitt följebrev men han bara skrattade.

“Thomas Du vet inte vilka konstiga människor det finns därute.”

En annan journalist har sedan berättat att just motorcykelåkande läsare är extra känsliga. Det kan man inte tro när man ser vissa av dem.

Jag träffade sedan den förargade skåningen i en Blekingehamn och då hade ilskan gått över.

Kap Horn

“Navigare necesse est, vivere non est necesse” (Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt).

Isen ligger fortfarande i Blekingeskärgården. Följ med på en kryssning som jag gjorde år 2008. Valparaiso – Eldslandet – Falklandsöarna-Montevideo- Buenos Aires.

“Natur- och gästhamnar i Blekinge” har läsare lite varstans i vår värld. År 2008 gjorde jag en kryssning från Valparaiso i Chile via Kap Horn till Buenos Aires, Sydamerikas Paris.
På en bar i BA träffade jag en tangodansös som berättade att hon hade seglat i Blekinge skärgård sommaren 2007. Naturligtvis frågade jag damen om hon hade haft någon seglingsbeskrivning till sin hjälp.
“Ja vi hade en med väldigt fina akvarellmålningar på omslaget. Utan den hade seglingen inte varit så givande.”
Mina kinder blossade av förlägenhet. Kvinnan var danska med sommarhus och båt på Bornholm. Hon var i Buenos Aires för att gå tangokurs. När jag kom hem fann jag hennes och makens namn i min reskontra.
Kan man betraktas som internationellt erkänd författare nu? Jag har ju några kunder i Schweiz, Österrike, Holland, Tyskland, Polen och Danmark.
Pigen fra Köbenhavn kunde inte fatta att vi Blekingar lämnade denna fina skärgård för att trängas med danskar, tyskar och annat folk i danska hamnar. Men visst ger miljöombyte perspektiv på hur fint vi har det i Blekinge.
Blekingar seglar smartare vill jag påstå.

Det berömda argentinska fotbollslaget bestämde sig för att ta sina färger efter flaggan på det fartyg som först anlände Buenos Aires efter föreningens bildande. Det var som synes en svensk båt.

Kåsakroken, Tärnö

A própos Tärnö så befann jag mig inne i Kåsakroken en ljum sommarkväll för några år sedan. En liten segelbåt kommer in med en ensam man i ålder runt 35 år. När jag hjälpte honom att förtöja såg jag att han hade sidor ur “Natur- och gästhamnar i Blekinge” liggande i sittbrunnen.
Vid den efterföljande whiskypinnen frågade jag honom var han hade köpt häftet. Han kom från Malmö hade jag tidigare blivit informerad om.
“Jag köpte den i bokhandeln i Malmö”.
“Men jag har ingen bokhandlare som återförsäljare i Malmö.”

Däremot hade jag alldeles nyss levererat några ex. till Malmö´s fina bibliotek.
Hans kopiering av detta exemplar avslöjades och han bad om att få bli fri den förbannelse som fanns på omslaget av häftet och som väckt sådan uppskattning i dessa fildelningstider. Han ville köpa ett eget exemplar vilket naturligtvis beviljades.

“Kopiering av detta material kommer att leda till skörbjugg, skamliga sjukdomar efter hamnbesök, rigghaverier, motorstörningar, stiltje, dimma och dramatiska upptäckter av okända grund.
Utsätt inte båt och besättning för dessa risker.”

Per Ekström “Solnedgång i havet”

“Det blir aldrig så bra som man hoppas och aldrig så dåligt som man fruktar”

De första versionerna av “Natur- och gästhamnar i Blekinge” trycktes av ett litet tryckeri på Öland som därefter gick i konkurs. Inte på grund av att de tryckte en hel upplaga som inte höll måttet och fick göras om. Händelsen förkortade nog ändå vägen mot konkurs.
När första leveransen från det nya tryckeriet, Åkessons i Emmaboda, var klar åkte jag till Posten i Emmaboda för att skicka iväg en kartong till Tyskland. Den vänliga damen berättade att denna första utlandsleverans på cirka 90 ex skulle kosta nästan 800 kr.
När jag då bröt samman och började gråta började hon slå i pärmar och fundera. Slutresultatet av hennes ansträngningar blev att sändningen plötsligt kostade cirka 350 kr inkl. moms. Det var ju en avsevärd prissänkning.
Att jag senare fick felaktiga prisförslag från olika andra postkontor var ju tråkigt men nu visste jag vad det rätta priset skulle vara och kunde rätta till misstagen.

I början var jag naturligtvis orolig för att inte kunna sälja de framtagna “praktverken”. Då arbetade jag aktivt själv som försäljare i olika hamnar. I ungdomsåren sysslade jag mycket med personlig försäljning. Jag har sålt tidningar, fröer, gräs från idrottsplatsen(ja faktiskt), kort på kyrkan och smuggelsprit när jag sommarjobbade i hamnen. Det kan vara motigt att komma igång som säljare men när man väl börjar är det ofta ett roligt arbete. Man träffar oftast trevligt folk och med åren fler och fler gamla kunder.

Nåväl, en gång låg jag i Åhus bredvid en stor motorbåt som hade sin hemmahamn där. Jag försökte då förmå ägaren att köpa ett exemplar av mig.
“Naj tack, jag kan Blekinge skärgård, jag har varit på både Tjärö och Karön”. Sådana argument är svåra att motsäga.

I en av de första upplagorna hade jag utelämnat en brygga på Tärnö som är kommunal och därmed tillåten för allmänheten. Tänkte att den kunde jag väl ha för mig själv. Den var oftast ledig. Vid ett besök på Hanö träffade jag tre-fyra glada herrar som var på hemväg till Åhus efter ett besök uppe i västra skärgården. Försäljningsansträngningarna från mig bemöttes positivt.
“Nu skall vi se om han har med den bryggan där vi låg i natt?” De kom från Tärnö.
Naturligtvis hade de övernattat vid den nyss omtalade bryggan. Jag skämdes och numera ingår den i hamnbeskrivningarna. Bryggan med tillhörande salthus kan beses nedan.

“En liten gärning är bättre än en stor ogärning”

Efter att ha seglat i Blekinge skärgård sedan början av 1960-talet började jag fundera på vilka råd man kunde ge andra båtfarare som rörde sig i Blekinges fina skärgård.

Böcker hade jag tidigare skrivit ett antal som handlade om allt från skatteplanering till transporter. Den barriären var övervunnen. Det fanns andra grund att undvika.
Gamla seglare är som gamla lärare, de vet alltid bäst själva. Vad skulle de säga?
Vad skulle hända om något blev fel? En tysk doktor (tyska seglare är ofta doktorer) seglar på grund och stämmer mig. Jag blir både ruinerad och båtlös. “Det gaur inte” var tanken många gånger.

Berättade för några av mina seglarvänner om mina planer att ge ut en seglingsbeskrivning över Blekinge´s farvatten. Detta är ett säkert sätt för mig att förverkliga mina planer. Man vill ju inte förlora ansiktet utan nu var det bara att köra igång.

“The first draft is always shit” men det enkla kontorsproducerade häftet över kuststräckan Sölvesborg – Gö möttes av stort intresse våren 2001. Idag tycker jag att kvalitén är låg, men en vänlig dansk som köpt senare versioner påstod med glimten i ögat att första versionen har antikvariskt värde.

Sedan har det bara rullat på och varit en fantastiskt rolig resa. Riktiga sjökortsbilder, färgtryck, Lennart Paulssons fina akvareller, Lilla Fruntimrets underfundiga teckningar och nya utgåvor över östra skärgården. Tysk översättning kom år 2004 – 2005. Att sälja Blekinge skärgård till tyskarna är inte odelat positivt bland Blekinges båtfolk men någon större mobbning har jag inte råkat ut för.

Mest positivt har naturligtvis varit kontakten med kunden/läsaren. Många vänliga brev och kommentarer har jag fått. Danskarna är duktiga på att skriva brev och mail. Inga problem med betalningar har jag drabbats av. En enda kund har uppgivit att leveransen inte kommit fram. Det kan nog stämma trots att postnummer var rätt angivet men postorten bara halvt rätt.

Samarbetet med leverantörer och återförsäljare har nästan alltid fungerat bra. Åkessons Tryckeri i Emmaboda kan verkligen rekommenderas. Hög kvalité till konkurrenskraftiga priser.
Återförsäljare som Hanse Baltic i Tyskland, Weilbach i Köpenhamn, Tackel & Tåg i Ystad, Marincenter Syd i Simrishamn, Svenska Kryssarklubben, Baltic i Kalmar, Bokia och Bokus har tillsammans med Blekinges gästhamnsvärdar, bokhandlare och båttillbehörsaffärer hjälpt till att sprida skrifterna.
Mest framgångsrika är Arken Marin i Karlshamn som exponerar skrifterna vid sin kassaapparat vilket tydligen lockar till spontanköp. Butiken med sin trevliga personal och stora sortiment ger naturligtvis många kunder.

Kontakten med pressen har fungerat perfekt. Ett tiotal sidor i svensk och utländsk press finns i klippboken. Lennart Paulssons akvarell på omslaget och den egenhändigt ihopknåpade texten som avråder från kopiering har intresserat både danska och tyska redaktörer. Att annonsera är alltför dyrt så pressreleaser har varit ett medel för att göra produkten känd. Det har lyckats tycker jag.