Nyårsafton
år 2015.
Uppstigning
tidig morgon som brukligt. Kl. 0630 intogs en enastående och
omfattande frukost innan vi äntrade bussen för färd ut i
mångmiljonstaden. Vårt första mål var ett hinduiskt tempelområde
som övertogs av mogulerna och muslimerna på 1100-talet. Qutb
Minareten som är världens högsta brickmurade minaret nådde nästan
ända upp till de från flygplatsen lyftande långdistansplanen.
Solen sken i detta världsarv och vi var nästan ensamma i parken här
på 28 grader N och 77 grader O.
När
vi ändå var inne på muslimspåret så bar det iväg till en av
världens största moskéer, Jama Masjid, klar samtidigt med slaget
vid Lützen. En moske är ju nästan bara en stor byggnad med en
bönesal som täcks av en enorm matta. Inga s.k. konstverk av en medioker svensk konstnär. Förhoppningsvis lite
arkitektoniska mästerverk men annars inte mycket att se. En vänlig
muslim i Singapore guidade mig vid ett besök därstädes. Här i
Indien kunde vi inte komma in utan fick nöja oss med att njuta av
solskenet på den väldiga uteplatsen. Plats finns för 25000
bedjande men alla 170 miljoner muslimer i Indien kommer nog inte på
samma gång.
Bussfärd
till Connaught Place, Dehlis centrala delar och besök på restaurang som bjöd på indiska smårätter.
Därefter färd med rickshaw in i basarområdena. Spännande, här
skulle jag velat stanna och strosa runt en hel eftermiddag. Besök hos
kryddhandlaren där valnötter, gula russin och curry inhandlades.
Kryddorna skulle senare visa sig vara lyckade vid spisarbetet hemma i
Sverige. Ångrar att jag inte köpte mer.
Eftermiddagens
begivenhet avslutades med besök hos den siste stormogulen Humayans cenothaph.
Byggnaden
var vacker och pampig men jag inledde i stället för att besöka gravkammaren ett samtal med en välspantad tös från
Bangladesh. Pink, som hon hette, var här med sina två systrar, Schwastika
(!) och Chagotta. Skånepågarna var djupt imponerade över gamle
”Tompas” förmåga att knyta kontakt med ”kexen”.
Den siste stormogulens Humayans cenothaph
Hundslagsmålet
var jag däremot inte inblandad i utan vi fortsatte med ”sightseeing
by bus” via India Gate och regeringskvarteren. Engelsmännen
flyttade ju huvudstaden från Calcutta till New Delhi där man byggde
nytt, granne med Old Delhi. Allt klart i början av 1930-talet.
Nyår
firas inte så storslaget i Indien, men hotellets restaurang hade
verkligen ansträngt sig för sina gäster. Marinerade skaldjursspett
och lammspett i vitlök samt sirloinbiff avnjöts under trevlig
samvaro. En måltid utan dessert är som en enögd skönhet. Här
fanns allt man kunde önska sig.
Mina
vänner på Nya Zeeland och i Australien hade sedan några timmar
tillbaka redan hälsat det nya året välkommet. Eftersom jag skulle
lämna hotellet redan strax efter 0600 nästa morgon så tog jag
tidigt avsked från de närmast sörjande. Några skulle stanna i
Indien för bad och andra äventyr. Kramen från de skånska värstingarna
värmde.
Någon
sömn blev det inte förrän kl. 0100. I lobbyn spelade en orkester
något som en del människor kallar musik. Mitt rum på åttonde våningen
vibrerade som om jag befunnit mig på ett kryssningsfartyg på väg
att runda Kap Horn i mindre storm från sydväst.
Bussen
som skulle ta mig till flygplatsen kom ”just in time”. Det är
ordning och reda med Jambo Tours även om man ibland kommer hem en
dag för tidigt (se Vietnamresan).
Att
man nått mogen ålder förstod jag på flygplatsen när de vackra
damer som körde ”golfbilarna” som fraktade handikappade och
andra ”disabled people” blinkade och undrade om jag ville ha
skjuts.
En
trevlig indian i tax-freebutiken avrådde från köp av några
hälsodrycker. Jag skulle ju byta i Helsingfors. Därstädes var det
inte möjligt att handla om man skulle resa inom EU. Märkligt, på
Kastrup, Cph, kan man handla oavsett vart man ska. Dessutom också
när man kommer tillbaka, vilket är en förmån som måste
utnyttjas.
Att
tåget hem till Karlshamn blev försenat en dryg timme var inte annat
att vänta. Inte på grund av flyktingströmmarna till den humanitära
stormakten Sverige, utan för att tåget saknade förare när vi
skulle lämna Malmö Central enligt tidtabell.
Jag
såg det som ett dåligt omen för hela landet. Men efter att ha
varit igång i 20 timmar, nåddes till slut hemmet innan första
dagen på år 2016 var slut. Jag var tacksam för att ha fått se
Indien, den f.d. juvelen i imperiet Englands krona. En intressant och
välorganiserad resa av hög klass var till ända.
India Gate