Massageinstitutet
Veckan på Isla de Holbox skulle kännetecknas av tidiga
morgnar, långa promenader och stor avkoppling.
Frukost började serveras kl.0700 och då började ressällskapet samlas.
Kanske hade Oscar varit uppe sedan 0500 och då var han och hans ”skötare” redan
där. Några morgnar fick jag glädjen att se Yucatanhalvön vakna, gryningen
komma, fåglarna börja kvittra samtidigt som jag körde sittvagnen runt i
hotellomgivningarna. Solen kom inte upp ur havet utan steg över trädtopparna.
Vädret var perfekt hela veckan med 25-28 grader på dagarna och 20 grader på
kvällarna när fullmånen lyste.
Stiger man upp redan kl.05 så hinner stegräknaren notera
närmre 20000 steg under en dag om man inte tillhör solstekarkollektivet. Det var häftigt att vandra kilometervis,
parallellt med stranden, ute på sandbankarna vid ebb. Stranden var utmärkt för
bad, det blev fort djupt vatten och vattentemperaturen var säkert 250.
En hel del tång spolades upp på stranden och ibland ruttnade den på vissa delar.
Antalet människor var mycket begränsat. Man vandrade, lekte med en drake eller
byggde sandslott. Såg en fisk som hade 10 cm långa spjut på ryggen. Att trampa
på den hade inte varit nådigt att göra. Den var som en nåldyna. Några tyskar
berättade om en dam som råkat ut för detta.
Några svenska familjer fanns på hotellet som kanske hade
något hundratal gäster från Italien, Tyskland, Frankrike, Chile och Mexico.Restaurangen
hade den sedvanliga buffén och vid
frukostbuffén stod en vänlig mexikan och gjorde omelett på nolltid enligt
önskad kombination. Ost, skinka, bacon, tomat osv. Frukt, youghurt, juicer mm
förekom i riklig omfattning.
Minst fyra kvällar uppsöktes byns restaurangnäring som inte
bjöd på några överraskningar, varken i negativ eller positiv riktning. Vi
frossade i skaldjur en kväll, det är väl kanske den måltid som jag minns bäst.
Jo och så minns jag det vänliga folket. En vänlighet som inte slog över i
inställsamhet utan bara kändes naturlig.
Något annat än naturupplevelser fanns inte att beskåda. Vi
gjorde en båttur och besökte några ännu mindre öar i närheten. Fågelliv och
sötvattenskälla är ju inte så upphetsande om man bara kan skilja på talgoxe och
domherre men går bet på bofink.
Dagarna gick fort och på lediga stunder roade jag mig med
Björn af Kleens utmärkta bok om svenska fideikommiss och godsherrar: Jorden de
ärvde.
Att Marita Ulvskog så värnade om adelns privilegium hade jag
”inte en aaaning om”.
Sammantaget var vistelsen på Isla del Holbox mycket bättre
än jag hade väntat mig. Nu väntade en vecka på “fasterlandet” som yngsta dottern brukade säga när vi var ute och seglade.
Fiskljuse