”Stefan
Löfven kan tipsa Jonas Sjöstedt om att Nordkorea helt saknar
privata skolor. Istället skickar eliten sina barn till Schweiz på
statens bekostnad”. Rune Andersson f.d . Kyrkhult
Karta från 1600-talet av Peter Gedda
För
en dryg vecka sedan läste jag på Sydöstrans webb om att
Länsstyrelsen skulle satsa på skärgårdstrafik till Eriksbergs
stränder. Jag väntade på att någon mer information skulle komma i
papperstidningen. Det kom information, men först igår dvs måndag
den 19 mars stod artikeln i
tidningen. Den
innehöll inte så mycket av värde för
mig.
Egen
underrättelseverksamhet från
mig
tyder på att trafik kanske kan starta med ett anlöp inne i härliga
Bruksviken, dit jag för övrigt själv gärna drar mig undan världen
och motorbåtarnas larm.
Min
tacksamme kund
och tenor från
Berliner Opera, Ralph
Eschrig, blev
ju så förtjust att han gjorde denna fina akvarell som jag visat här
ganska
nyligen.
Konstnär: Ralph Eschrig, Berlin
Här
inne finns möjlighet att ordna en tilläggsplats för skärgårdsbåten
och dessutom finns redan en låst grind i
staketet
som kan öppnas för framtida
gäster
till Eriksberg. Väg finns från
Eriksbergs huvudbyggnad fram till
grinden.
Allböleleden,
som erbjuder en fin vandring från Skarvik/Björnahemmet ut till
just Allböle udde, skall “restaueras” så att det blir en
“soft” vandringsled. Hoppas bara inte att det bortskämda
svenska folket kräver gatlyse och cykelbana också.
En
fin poäng är att den helt förfallna, ja försvunna bryggan som
fanns vid norrsidan på Allböle udd, kan komma att återuppbyggas
nu när försvaret inte längre är ett särintresse.
På
så sätt kan man från
Skarvik eller Bruksviken vandra
ut till Allböle, passera Kärringberget, diverse fort och nedlagda
torp
och
med
massor av ögongodis på styrbordsidan, Havet ligger bara några
meter från stigen.
Mattias
Holmqvist, som så förnämligt utredde Blekinge Arkipelag, samt
underteckand diskuterade idén för flera år sedan. Ledningen för
Eriksberg var då intresserad och går nu in som medfinansiär.
Tänk
vilket besöksmål för båtfolk om de kunde lägga till i Bruksviken
för
sightseeing och mat på Eriksberg. När detta kan bli aktuellt har
jag inte kunna utröna. Varken GRU i Moskva eller vår Herre har
svaret. Många
myndigheter är inblandade så många sammanträden måste det
bli innan “verkstan” kan öppna.
Bryggan, ett särintresse, som vanskötts under alla regimer.
Idag
har jag tänkt att fortsätta
vara
snäll och därför vill jag bara
rekommendera
en ganska rolig intervju med godsherren på Eriksberg. Det är
Nordnet som haft någon träff där både Rune Andersson och en annan
berömd person, Leif GW Persson, medverkat.
Delar
av kvällen finns på You tube under adress
Markera länken och högerklicka. Välj öppna och Du kommer in i intervjun.
Jag
vill också tipsa om de fantastiska foton som finns på Eriksbergs
hemsida. Längst upp och till höger på sidan finns en kamera och om
Du klickar på den så får Du se väldigt många och vackra bilder.
Adressen
är www.eriksberg. nu eller det går visst med www. eriksberg.se
numera.
Avslutningsvis
har jag stulit en rolig krönika som chefredaktören för Sydöstra
Sveriges Dagblad, Sydöstran, skrivit. Så sann så!
Foto: Christina Sandin för Eriksberg.
En journalist
bör känna till det förflutna
Anders
Nilsson Sydöstran
Är
det någonting man bör lära sig som journalist är det var olika
geografiska konflikter finns i ens bevakningsområde. Det kan vara
en fördel att hålla koll på dem.
– Blekinge
är ett kompakt litet län där alla verkar dra åt samma håll!
Det
sa jag glatt och frimodigt över en lunch med mina studiekamrater
när jag pluggade i Karlskrona för många år sedan.
Jag
satt och åt med en karlskronit och en karlshamnare. De blängde på
mig som om jag vore en påse nötter.
– Du
har inte bott länge i Blekinge, va?
sa karlshamnaren.
Nej,
det hade jag ju inte. Jag var ganska nyinflyttad från Småland och
upplevde Sveriges trädgård som ett oerhört sammansvetsat län,
med små pittoreska städer som låg i ett radband längs kusten,
och med natursköna Olofström ”överst på trappan”.
I
dag har jag lärt mig att blekingar väster om Nättraby betraktar
Karlskrona med största misstro, att karlskroniter tänker att
”staun” är synonymt med Blekinge, att karlshamnare och
olofströmare tycker att västra länsdelen får för liten del av
landstingskakan och att sölvesborgare hellre tillhör Skåne. Allt
medan Ronneby ser sig som hjärtat i Blekinge, trots att kommunen
ligger mest i kläm av alla, vilket blev tydligt när Ronneby
snuvades på sin högskola.
Inom
kommunerna råder det också spänningar. När jag jobbade som
reporter i Olofström råkade jag säga till en Jämshögsbo att det
var riktigt trevligt i Kyrkhult.
– Det
är trevligt i Jämshög också! sa
han surt.
Det
blev ingen bra början på intervjun.
Det
kanske är så på många platser runt om i landet. Gamla
kommunindelningar lever kvar. Men jag har ändå en känsla av att
Blekinges historia som gränsbygd gör att det, på gott och ont,
finns en misstänksamhet både mot makthavare och mot grannar.
Varför
tar jag nu upp detta? Jo, jag lär mig aldrig. Vid ett möte med
sportredaktionen i veckan ville jag väcka frågan om varför
Karlskrona HK inte är ”hela länets hockeylag”. Jag sa det på
förekommen anledning. KHKs nya klubbchef har haft exakt samma
tankegångar.
Jag
tycker att det hade varit ett bra anslag i en artikelserie, just att
hela länets hockeyfantaster kunde försöka stötta SHL-laget i öst
så här i slutet av serien efter en tuff säsong. Sportreportrarna
skruvade på sig.
Jag
hade väntat mig åtminstone en diskussion. Men ibland talar den
kompakta tystnaden på ett effektivare sätt.
Jag
hade svurit i kyrkan.
Ingen
frågade hur länge jag har bott i Blekinge. Jag är väl ett
hopplöst fall, som någonstans ännu bär på bilden av ett län
där alla strävar mot samma mål.
Anders Nilsson.Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som
uttrycks är skribentens egna.