Papa lämnar Blekinge skärgård för Vietnam 7

Fd folk- och miljöpartisten Per Gahrton hyllas i Hoi Ansmiley

Den sena eftermiddagen tillbringades på balkongen ovanför
poolen med en lokal öl och turistbok om Vietnam. Nära till dusch.

Kvällen innebar sökande efter restaurang eftersom jag
lyckats förtränga uttrycket ”Happy Buddha”, vilket tydligen hade drabbat flera i
resesällskapet. Vältalig kvinnlig inkastare lockade in mig på en inte så
särskilt mysig restaurang. Fördelen var att jag kunde sitta inne men ändå följa
folklivet ute på gatan, 3-5 m
bort. Små, små bitar kött som enligt menyn påstods vara anka serverades.
Knappast någon smak av anka kunde förmärkas. Det var troligen hundkött jag åt men
det smakade hyfsat bra. Hund äts i Vietnam så chansen eller risken fanns. Det
beror på inställningen till hundar. Jag har inget emot hundar, men däremot vissa
hundägare.

Lokalt vin serverades till en billig penning men bjöd
naturligtvis inte på några starka smakupplevelser. Jag hade förstått att det
fanns en inre del av restaurangen eftersom många gäster passerat ut ur
restaurangen. Jag valde att söka mig dit efter att ha betalat min nota. Lite
bättre lokaler längre in och där fanns också en alternativ in/ut-gång där en
mycket vacker vietnamesiskt gymnasietös fungerade som inkastare. Skolan på
dagen och restaurangen på kvällen. Hon talade en alldeles utmärkt engelska och
var väldigt rar. Jag började sakna änglarna från min strålande lärarkarriärsmiley.

Plötsligt kom folk från Västerås och Lomma på gatan och jag
övertog hastigt jobbet som inkastare. Kunde på utmärkt svenska men med viss
blekingsk brytning förklara ställets företräden som på grund av fransk
inkompetens eller slöhet ännu inte fått någon stjärna i Guide Michelin. Saknar verkligen den f.d. franska kolonin en GM?

När det svenska sällskapet, som naturligtvis ingick i vår
resegrupp trädde in i restaurangen, lämnade jag skönheten med viss ångest. Vad
hade jag nu lovat? De fyra gästerna uttryckte nästa morgon sin stora belåtenhet
med restaurangen, så där fanns inga hard feelings.

På vägen hem erbjöds jag massage av en dam som insett vikten
av merförsäljning för ett gott täckningsbidrag. Priset på massagen var väldigt
lågt men några ”hard feelings” i övrigt blev det inte. Hemma heter det visst
Happy Ending.

Mekongfloden är något större än Mörrumsån

Tisdag

Dags att lämna den trevliga lilla staden Hoi An i gryningen för flygtur till Ho Chi Minh City eller Saigon som vi 40-talister helst säger.
Uppstigning 0445 med frukost 0530. När vi anlänt till Saigon gick färden mot Mekongdeltat
med de nio drakarnas flod. En riktigt god lunch serverades på vägen dit och
vid framkomst inkvarterades vi på ett elegant topphotell vid Mekongflodens
strand. Victoria Cantho Hotel. Jag mår som en prins när detta skrivs. Tät
trafik på floden och en svag sydvästmonsun fläktar min kind och solen sticker
fram mellan molnen.

En mycket delikat fransk 4-rätters supé tillagad av fransk köksmästare
får avsluta kvällen, fem timmars bussresa sydväst om Saigon.

Leave a Reply

Your email address will not be published.