Jag står och tittar på avgångstider för flighten till Hanoi.
Bredvid mig står ett äldre par och dividerar på svensk-norska. Känner att här
är blivande reskamrater. Jo mycket riktigt. Örjan och Berthé som bott och
arbetat i Afrika i många år hade samma resmål som jag. Pigga och trevliga
pensionärer, nu bosatta i Norge. Vilka andra människor skulle jag komma
att möta? Skulle det vara någon
jovialisk skåning med på resan, några kluriga
smålänningar eller humoristiska göteborgare? Att det skulle ingå en del
smarta noll-åttor fick man naturligtvis räkna med.
Bra, då kunde vi lantisar få
hjälp.
För magen inköptes lite whisky för ett antal
Hongkongdollars. I US-dollar är ungefär 7,4 HKD dvs 1 HKD=1,40 Sek.
Den väldiga flygplatsen skulle visa sig vara större än jag
anat. Turligt nog var mitt plan 1 timme försenat när jag så småningom började
söka mig mot den gate varifrån planet skulle avgå. Fria internetstationer i
mängder hade fördröjt mig. För att ta sig till de olika gaterna kunde man få
åka både tåg, buss och rullband.
När jag väl nått min gate började jag cirkulera i
närområdet. Vid återkomsten till gaten var alla medpassagerare försvunna. Kvar
fanns endast en kvinnlig tjänsteman som uppmanade mig och Eugene, ingenjör från
Hongkong, att genast uppsöka en ny gate. Vi fick ett trevligt samtal under den
2 timmar långa flygningen till Hanois alldeles nyinvigda internationella
flygplats.
Monica Östberg, vår guide, mötte oss i ankomsthallen och tog
oss till May de Ville Hotel.
Hotellet låg mitt i smeten och i utkanten av Gamla stan.
Klockan var nästan 2100 när vi intog en måltid bestående av diverse
vietnamesiska smårätter såsom kycklingssoppa, vårrullar, kyckling, räkor,
sallad och stekt ris. Ett glas rödvin skulle kosta 4 USD men prutades ned till
3 USD av vår, skulle det visa sig utmärkta guide.
Mycket vanlig hustyp i Vietnam
Den kvinnliga restaurangchefen fick min nedprutade dollar i
dricks,vilket ledde till att jag vid påföljande morgons rikliga frukost ständigt hade
”special attention” från den unga damens
sida.
Hanois gator i den gamla stadsdelen saknade trottoarer men hade
desto flera mopeder,vespor och motorcyklar. Jag hade knappt hunnit utanför
hotelldörrarna på kvällen förrän en ung dam på moped ville sälja Bom-Bom. Först trodde jag
hon sa Bon-Bons, det är väl karameller, men när hon började känna på mina
vackra kropp förstod jag att det var den hon ville åt.
Jag sökte genast skydd på det eleganta rummet, denna första
tisdagskväll i Vietnam. Sov gott till kl. 0550 onsdag morgon. Vi skulle alla
väckas kl. 0730. Rundresor med Jambo innebar oftast full arbetsdag, så 0730 var
rena sovmorgonen.
Femtio meter lång mur med konst av internationella konstnärer