Tänk vilka härliga dagar oktober har bjudit på, fast tisdagen den 7:e var
väl ingen höjdare med över 20 m/sek i
Hällaryds skärgård.
Eftersom jag inte använde samma starka giftfärg som vice statsministern i
våras, så tog arbetet med havstulpanerna längre tid än beräknat. Nu är de dock
borta och båtsidorna vaxade och polerade. Enligt lagen om alltings jä….
kom sedan regn och skapade svarta ränder innan täckning skett. Jag brukar hänga
lakan längs sidorna för att presenningarna inte skall skava.
Att ta upp båten är som att ha sex med en ny kvinna, trots att
man nu gjort det 45 gånger (tagit upp båten alltså 
). Det är en stor
spänning, skall allt fungera? Har man lossat alla vant, stag, ledningar för att
kunna lyfta masten? Som tur är så omges jag av kompetenta krafter.
Allt går numera mycket lugnare till än förr om åren. Kanske
för att vi är något färre båtar men vår kranförare är tveklöst mycket lugn.
Förr om åren ville alla ha första tjing på lyft. Jag minns
när den store byggledaren som väntat länge på sin tur andligen kolliderade med
doktorn som också var van att få som han ville.
Jag vet att man alltid måste ha långa linor från båten när
kranbilen kör iväg. Det är inte roligt när man hänger två meter upp i luften
och samtidigt skall parera lyktstolpar.
Jag minns den unge mannen med den vackra Laurinkostern. Han
föll i sjön vid hetsen som kunde uppstå på 1980-talet.
Jag minns mannen som ”var på lyset” vid torrsättningen i
förra seklet och som försvann efter upptagningen utan att betala. Han jagades ilsket
av kranbilen med tillhörande förare.
Jag minns mannen som tappade sin guldklocka av märket Omega (lång
och trogen tjänst) i sjön, vid kajen. Han tänkte låta klocka ligga kvar trots
det ringa vattendjupet. Fick rådet av mig att ta upp den och lägga den i
sötvatten. Urmakaren skrattade när han kom in med den. Han hade aldrig varit
med om något liknande. Den går fortfarande, klockan alltså.
Jag minns fortfarande tre erfarna seglare med mer än 100 års
erfarenhet som försökte lyfta en mast vid mastkranen. Det tog envist emot
någonstans. Efter många försök, alltför många försök, fann någon att
akterstaget ännu inte var lossat. Tyvärr var jag en av de tre. Dessutom den som
var uppe i mastkranen och därför borde ha sett eländet.
Busige Bengt berättade om mannen som alltid gick på
toaletten när hans båt skulle lyftas. Andra fick göra jobbet. Man kan inte rå
för sin mage.
Jag minns när kranförarassistenten tappade greppet om min
mast i lyftet under regnvädret. Masttoppen slog i kajen så toppbeslaget i
aluminium ändrade form. Efter den incidenten kör jag alltid bort alla mammor
och deras barn som ofta vill vara i händelsernas centrum.
Vid spritstrejken 1963 ville alla hjälpa till att sjösätta en Petterssonbåt. Det var känt att “redaren” alltid bjöd på en sjösättningssup. Fast nu kommer vi ifrån ämnet, torrsättningsproblematiken skulle det ju handla om. Spritstrejken var ju på våren, fråga mig jag vet. Hade jobbat i hamnen och skapat goda leverantörskontakter
. Vad skulle en fattig student göra?
Hjalmar Falk 1856-1938 Hamnmotiv från Karlshamn (beskuret)
Jag minns hur viktigt det är att bo några nätter i båten när
den står på land. Allt för att undvika separationsångest. Dock inte att ligga
under en gammal presenning. Farliga gaser bildas från täckningen. Att gubbar
står och kissar under båten i gryningen får man däremot tåla. Skriker man till
kissar de väl på sig.
Jag minns hur effektivt oxalsyra är för att ta bort det gula
som finns vid vattenlinjen. Träffade en gammal ”räv” alldeles nyss som inte
kände till detta fenomen.
Jag minns hur viktigt det är att ha gott ljus när man fyller
på ny olja. Glykoldunken ser nästan lika dan ut som oljedunken!
Jag minns hur viktigt det är att inte lägga lyxbåten vid
avlastningskajen. Det väcker starka känslor hos andra båtägare.
Jag minns hur stora män blir som småpojkar inför vissa
kranförare.
Jag minns hur lätt och roligt det är att polera och vaxa på
hösten när havet är varmt.
Jag minns hur viktigt det är att lägga en kudde i båten till
Kabelgattnisse. En kudde han kan vila på under den långa vintersäsongen.
I Matvik har vi Blekinges bäste kranförare. Kompetent, lugn och sansad. Med
kompetenta båtvänner brukar torrsättningen gå bra.
Avslutningsvis så kan man sätta några tulpanlökar i
sittbrunnen. Klara att plocka när vårkänslorna slår till.
Som Ni säkert har märkt så har börsen fallit kraftigt i veckan som gick.
Kanske köpläge? Vårens utdelningar
behövs säkert nu när skatten på och för pensionärer höjs. Det blir 8,5% dyrare att
anställa en pensionär samt pensionärer som är egenföretagare drabbas också av
8,5% högre skatt. Jag skall besöka Läkarhuset onsdagen den 22. Tror jag har
börjat höra dåligt. Tyckte absolut jag hörde i valrörelsen att pensionärsskatten skulle
sänkas om oppositionen fick bestämma.
Torsdag den 23 oktober gör jag ”Strandhugg
i Blekingeskärgården” på Naturum i Ronneby. Föredraget börjar 18.30.
Välkommen!