Med Zlatan och Barnevik i Blekinge skärgård

“not that we had time to enjoy more then 2
locations that you mention in the German issue of your book
“Sölvesborg-Gö”, but we really enjoyed reading every word of it!!
…….
All the best to you!
Many thanks for all the information and your lovely entertaining sence of
humor!”

Ett urklipp från ett läsarbrev piggar alltid upp. Skribenten
skriver i Die Yacht och har deltagit i kappseglingar över Atlanten två gånger.
Kolliderat med en moonfish utanför New Founland så att det blev tvärstopp. Ett
djupgående på 2,6 m
i en stor X-yacht begränsade naturligtvis rörelsefriheten i Blekinge men A lovar att
komma tillbaka med mindre båt.

Två intressanta biografier har underhållit skepparen på
nattkröken. Barnevik beskriver sin lysande karriär med hjälp av Bertil Torekull
vill jag minnas. Biografin om den världsberömde fotbollsspelaren har skrivits av David Lagerqrantz. Trots att mitt fotbollsintresse är begränsat,
fann jag som många andra redan gjort, stort nöje att följa den fantastiska
fotbollssagan. Överträffar allt som Rekordmagasinet gav oss ungdomar på
1950-talet.

Nu kan båtägarna äntligen navigera säkert öster om inre Ekö.
Det finns åter både en ost- och västprick att passera emellan. Sydväst om
Trollarholmen ligger farliga grundflak.

Hällevik hade som vanligt många båtgäster under Tradjazz-festivalen. Jag
fick som alltid en plats vid den stora välbyggda piren i splendid isolation. När jag anlände var
piren full av vitfågel. Att det låg minst 200 vitfåglar utanför den stora
badstranden fick väl inte kvaliteten på badvattnet att stiga. Sölvesborg kommun
menar dock att det nu blivit bättre. Vitfågeln försvann för att inte komma tillbaka
under de två dagar jag var där. Högt och svårt att komma upp på piren var det.
En stege fanns på en plats men det var alltför långt till elkontakt. Doften av
guano oroade mig men vinden och ett regn på fredagsförmiddagen gjorde
situationen acceptabel. Trivsam samvaro med gamla kunder från Kristianstad, Osby med flera platser följde.

Gästhamnschefen Claes Brantmark kunde inte räkna in särskilt
många tyskar eller holländare. Bara tre utländska båtar kunde märkligt nog
noteras. Hällevik har en väl utvecklad motorbåtskultur. Många stora och vita
fartyg dominerar hamnbilden i den välskötta hamnen.
Undrar om de vet att Claes varit maskinchef på Stena-fartyg? Kände faktiskt Folke som visade mig och en kurskamrat den helt nybyggda och sjösatta passagerarfärjan Patricia som skulle trafikera Southampton-Bilbao på 1960-talet. Sverige är litet, särskilt om man byter några ord med okända.

Efter att ha njutit av folklivet och musiken under torsdagen
och fredagen vände jag på lördagen hem till skärgården i frisk OSO. Fick en alldeles egen förtöjning i lä vid Stora Skiftö. Ön växer igen alltmer men ostsidan är fin med härliga hällar. Svensken är ett skitfärdigt släkte. Man orkar inte gå många meter från grillplatsen innan man förrättar sitt tarv. Inte orkar man täcka över sin produktion heller.smiley

Vinden skulle mot natten
vrida över mot V-NV. När s/y Johanna skulle föras över till läsidan var det
stopp! Vattenståndet hade sjunkit med 20 cm. Efter flera fruktlösa försök att komma
loss gav jag upp och tillbringade den sena kvällen med Mona Malmsmiley (Den tatuerade
änkan)min favoritkvinna sedan ungdomen. Västvinden var svag och kaptenen sov tryggt denna natt på terra firma. Strax före högmässan lyckades
jag backa ut ögonstenen från natthamnen. Tio minuter senare kom en båtgranne
glidande med vacker båt och lika vacker hustru. Nu behövde jag som väl var inte utnyttja deras stora motorkraft eller störa deras fina och lugna framfart i sundet. En stor ballong hade tydligen strandat i Boksundet. Tio gånger större än en fotboll.

Hälsning från ett blåsigt Matvik.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *