Torgny Lindgrens svar på frågan om Sveriges största problem:
“Att det går åt helvete!”
Förra helgen kunde jag äntligen börja distribution av “Natur- och gästhamnar i Blekinge” med hjälp av båten. Det naturliga sättet för skärgårdslitteratur
. Som sig bör tog den tyska versionen av Gö-Kalmar slut i söndags på denna fina ö. Jag fick ransonera ut de sista exemplaren mellan gästhamnen och butiken. Hamnen var full av tyska båtar i det strålande sommarvädret.
Jag hade egentligen tänkt äta på den fina restaurang Briggen som ger ett fantastiskt gott intryck och maten var i alla fall förra året superb vid mina besök. Dessutom för en ekonom mycket modesta priser. En lunch låg förra året under en hundring.
Alla gästhamnsbetalare har gratis bullar från kl. 0800 så nu vet båtfolket att det finns en restaurang på Hanö. Tidigare om åren har det funnits båtfarare som lämnat ön lyckligt ovetande om att skepparen kunnat låta ruffhäxan eller kastrullsmeden få permission från kabyssen.
Jag hade istället det stora nöjet att bli bjuden på lunch hos författarkollegan och tillika “hamndirektören” René Dettwiler. Det var hans rara Jenny som absolut tyckte att bokförläggaren skulle dela den goda söndagssteken med dem och en annan vän som jag glömt namnet på.
Trivsamt och gott i strålande sol på altanen – vad mer kan man begära när man också fick chokladmousse och jordgubbar till efterrätt. Sa jag att det var årets första nypotatis för min del?
Googla på René så får Du se några häftiga bilder från en höststorm för inte så länge sedan.
“Vägens riddare” och “Talander mord och tysta arv” är några böcker som René skrivit. Den senare kommer nu som talbok med en känd skådespelare som uppläsare. Handlingen utspelar sig som tidigare nämnts i Karlshamn och på Österlen.
Eftersom nordlig vind väntades återvände jag under sen eftermiddag till Matvik. Där har Båtklubben fått en stadig inkomst i gästhamnen dvs yttre flytbryggan. En flotte eller troligen flytbrygga ligger stadigt förtöjd sedan några veckor tillbaka. En tysk båt som jag hänvisade dit under lördagen kom strax tillbaka och uppgav att de ville inte ligga där av denna orsak. Jag gissar att det var annat som drog. I alla fall drogs det sladdar ganska snart efter förtöjning vid en av de fasta platserna
.
Residensstaden har också besökts. Jag hade nöjet att leverera två beställningar till Gräsviksområdet, vilket gjorde att bensinen var betald genom inbesparat porto. Vilken utveckling som mitt gamla regemente genomgått. Otrolig imponerande må jag säga.
“Fint folk” träffar man som bokförläggare. Landshövdingen och en chefredaktör bland andra. Maria och Matilda som skötte gästhamnen vid Tallebryggan där full byggverksamhet råder. Dusch och toaletter i vanliga byggbodar. Hoppas det var Ramirent som levererat. Hann inte inspektera. Gruset rök i den hårda vinden vilket än en gång tvingat mig till att ta bilen till hjälp. Lådan med Gö-Kalmar var tom när jag nöjd återvände till Matvik. 
Maria och Matilda i nya gästhamnskontoret Karlskrona
Jovisst, jag hade turen att springa på en av “medarbetarna” i nya “Gö-Kalmar”. Det var Pär Aronzon, åretrunt-seglaren, som är son till “Aron” välkänd bland oss Kryssarklubbare. Pär berättade att nu har Statens Fastighetsverk tagit bort elströmmen i Klippehamnen på Utklippan.
Man skulle gjort som jag tidigare skrivit, hyrt ut till Migrationsverket. Då hade man haft råd att erbjuda denna i dessa tider så efterfrågade service.
Just nu läser jag en bok skriven av en svensk professor i etnologi (Karl-Olov Arnstberg) och en välkänd svensk journalist (Gunnar Sandelin). Boken har titeln: “Invandring och mörkläggning”- Om Ni inte hört talas om denna nyutkomna bok beror det antagligen på att välvilliga journalister och politiska redaktörer vill undanhålla oss vanliga medborgare viss information.
Det är väldigt vänligt för man blir bedrövad när man läser den men jag ogillar som de flesta andra censur.
Tänk vad skönt att det välsignade regnet äntligen kom till Blekinge!
Glad midsommar om vi inte hörs innan!