Sjöunderrättelser

Nya konferensbyggnaden på Tjärö.

Vad för skvaller kan levereras denna vackra söndagskväll från min egen lilla paradisvik?
Jo, måndagen började med besök på Tjärö. Ägaren, Anders Althin, kan gratuleras till att han fått lika duktig personal som mångmiljardären tvärs över viken, Rune Andersson på Eriksberg. Tom, Sanny och Sofi var angenäma att göra affärer med. Ronny Karlenberg körde båten och han är synnerligen vänlig mot författaren. Både Arholma och den gamla båten trafikerar nu Tjärö-Järnavik.
Den seglande norrlänningen från Pukavik och hans hustru uttryckte tillfredsställelse både med måltiden, särskilt förrätten raggmunk med sikrom men även personalen fick lovord.

Näktergalen spelade som om han var berusad och fortsatte även på tisdagen – mitt på dagen.
Mina gäster från lördagen uttryckte klagomål på “utprickningen” av vandringsleden, särskilt den gula leden. Jag håller med dem, den är urusel för en ovan besökare.
Kan landshövding Engström skicka ut några gummor eller gubbar med en färgpyts och pensel så blir vi kostnadseffektiva även inom den offentliga sektor. En gul dutt där och gul dutt här så förstår Ni säkert hur jag tänker.
Tjärövy mot Hattaholmen

Jola Noreklev på Karlshamns Turistbyrå tog effektivt tag i min önskan om att få uppgifterna på deras hemsida uppdaterad. Det är jag extra tacksam för eftersom jag försökt under lång tid. Trodde jag hamnat i onåd men Stina Sunesson (nu pensionerad) var faktiskt den första bland Blekinges kommuner som släppte in mig på deras hemsidor. Tack än en gång Jola, du är en pärla!

På onsdagen seglade jag i fin nordväst mot Bornholm. Sikten var god och jag såg faktiskt Hanö och Bornholm samtidigt. Det är inte ofta det händer. Härlig vind hela vägen och när jag sökte mig in i innerhamnen på Allinge så rådde en väldigt internationell miljö. Ett tiotal båtar från Ronneby och Karlskrona var där för att fira gökotta. Den gamle kappseglaren, Bertil Eliasson dirigerade kapten Karlsson till den plats han skulle ha.
Senare fick jag ett lugnt och fint par på min styrbordssida, en gammal KSS-ordförande med hustru.
Vid betalning av hamnavgift som man billigast gör i automat strulade det till sig. Efter tre försök rådde mig hamnkapten att verkligen kolla min kod. Men den var jag helt säker på. Banken har gett mig den och den väcker alltid speciella associationer i mitt liv. På väg ut genom dörren kom jag på felet. Jag hade spärrat kortet för köp i utlandet. Betalning fick ske med euro (21 st). Med kort hade det kostat 140 Dkr.
Till bedrövelsen tillkom att datorn inte fungerade i det interna nätverket så jag kunde inte öppna upp kortet via internet. Det dyrare alternativet med roaming och mobilt bredband fungerade inte heller. Tro det eller ej, käre IT-chef, så strulade det fortfarande när jag kom hem till paradisviken men jag lyckades få det att fungera. Det var något med Bing som jag aldrig hört talas om.

De danska jyckarna pinkade inte på mig. Jag hade ju euro med mig och imorgon skulle banken öppna. Icke alls så. När torsdagen kom, Kristi Himmelsfärdsdag, så var banken stängd. Så även på fredagen vilket förvånade både mig och en trevlig kvinnlig inföding. Jag köper nog inga Nordea-aktier som jag funderat på . Danska koncernchefer tycks inte vara att lita på.
Allinge med kirke och rögeri

Gökottan skulle börja kl. 0900 och jag hade blivit vänligt inbjuden av flera olika personer.
Jag avböjde denna sociala samvaro. Uppe redan kl. 0545 denna strålande morgon. Lyssnade på min återförsäljare i Ronneby, Fredrik på Ronneby bokhandel, var med i Filosofiska rummet. Besökte skönheten i bageriet som blivit ett år äldre men som fortfarande var lika dyr. Tre grovfrallor för 21 Dkr – det suger när man fått ihop dem genom att samla tomglassmiley.
Hade en härlig promenad längs kuststien mot fiskehamnen Tejn. Solen sken och det var lä mot den ganska friska västvinden. Den dagen gick jag över 20000 steg och var mycket nöjd när kvällen kom. Den avslutades i Allinge kirke med körsång. Tromsö Arbeider-förenings Mandskör (24 man stark) skulle kompletteras med Höjby Drengekör. Jag sade till min granne att jag skulle gå och lyssna på en gosskör. “Det vågar man väl knappt säga i dagens pedofilhysteri?” Det visade sig att den yngste i drengekören var en 36-åring med hästsvans och lätt flint. I vilket fall som helst så satt jag på läktarens första rad och njöt av skönsången.

På fredagen gick jag till biblioteket och lånade en dator. Låste upp kortet. Såg att börsen föll kraftigt. Gick och köpte öl, vin och sprit som stuvades väl i s/y Johannas inre.
Harbroes Pinsebryg tyckte jag om. Både smak och pris. Man fick 24 flaskor för 60 Dkr. När jag frågade en dansk om han kände till det skakade han på huvudet men tyckte det var för starkt 5.7%. Så har jag inte hört en svensk säga smiley.
På kvällen när jag äntligen skulle uppsöka en kro så stod militärmusiker utanför kyrkan. Dålig marknadsföring- det hade jag inte en aning om som Palme sade om mjölkpriset.
Planering fick ändras. Upp på läktaren igen för en timmas njutning. Sjöng “Det er et yndigt land” tillsammans med trevliga hemvärnsmän.

Restaurang Margueritten, 40 meter, från kyrkan hade en dålig kväll. Den brukar annars vara mycket bra och prisvärd. Den unga servitrisen kom in med hakkeböffen när jag ätit 1/3 av förrätten-precis vad jag satt och fruktade. Hade glömt att påpeka att jag inte vill ha varmrätten i direkt anslutning till förrätten.
Efter uppvärming i mikro blir hakkeböffar med “blöd lög” inte vad de var innan de hamnade i mikron
Vi hörs en annan dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published.